Arkiv

Bergmästarens i norra distriktet arkiv

Grunddata

Referenskod

SE/HLA/1270004

Länk till posten

https://sok.riksarkivet.se/arkiv/WRjnDmy6OoJE9IBY9FEr77

Omfång

15,4 Hyllmeter

Datering

1660	–	1974		(Tidsomfång)
1730	–	1974		(Huvudsaklig tid)

Villkor

Delvis

Villkorsanm

Gäller vissa handlingar i serie Person och platsregistret F 4 B.

Sökmedel

Arkivförteckning (godkänd): Förteckning I:111/2004

Arkivinstitution

Riksarkivet i Härnösand (depå: Kusthöjden 22, Kusthöjden 46)

Arkivbildare/upphov

Bergmästaren i norra distriktet (– 1998)

Kategori: Statlig myndighet. Bergmästaredistrikt

Innehåll

Inledning (äldre form)

När bergmästarebefattningen tillkom vet man ej med exakthet men den är sannolikt av ganska hög ålder.
I privilegier som Kungl Maj:t utfärdade 1347 för kopparbergsmännen i Falun nämnes att bergmästare skulle väljas bland de närvarande bergsrådmännen.

I en förordning av Erik av Pommern år 1413 tas de särskilt i "hägn och värn".

Bergmästarna var i början av den nya tiden kungliga ämbetsmän, men om deras verksamhet och behörighet vet man inte mer än att de var ordförande i de gruv- och bergstingsrätter, som av ålder funnits i vissa bergslag.

Gustaf II Adolf förordnade år 1621 att straff skulle utmätas för uppstudsighet mot dessa tjänstemän.

Bergmästare i järnbergslagen finns dock icke omnämnda förrän i 1630 års fullmakt för bergsamtet, där det framgår att sådana redan fanns.

Under 1630-talet indelades bergslagsorterna i vissa distrikt, som förestods av var sin bergmästare, vars verksamhet samtidigt noggrannare reglerades och även utvidgades till att utom den judiciella makten även representera den tekniska sak kunskapen i distriktet.

Vid mitten av 1600-talet var bergmästardistrikten 10 till antalet, eller 11 om man räknar de senare sammanlagda öster- och västerbergslagen som två. Västerbotten och lappmarken utgjorde fr o m 1694 ett eget bergmästardöme.

Västernorrlands bergmästardöme (12. Distriktet) utbröts 1749 från det sjunde distriktet och kom att omfatta landskapen Jämtland, Härjedalen, Medelpad och Ångermanland.

Efter reglering som ånyo företogs 1854 minskades antalet distrikt till nio. De två nordligaste distrikten berördes ej av denna reglering.

I och med 1874 års omreglering (kungl. brev den 13 november 1874) minskades distriktens antal till sex. Därvid sammanfördes Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län till ett distrikt (norra eller första distriktet).

År 1952 minskades distrikten till fyra för att slutligen år 1974 (SFS 1974: 346) fastställas till två distrikt, nämligen norra eller första distriktet omfattande Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län och södra eller andra distriktet omfattade övriga landet.

Från 1 juli 1998 upphörde distriktsindelningen inom Bergsstaten, varefter endast en central myndighet, Bergsstaten, med huvudkontor i Luleå och distriktets kontor i Falun.