Meriter

Magnus, f 25 juli 1542 på Sthlms slott, d 20 juni 1595 på Kungsbro, Vreta klosters sn, Ög. Föräldrar: konung Gustav I och Margareta Eriksdtr (Leijonhufvud). Arvfurste genom Västerås arvfören 13 jan 44, förlänades genom Gustav I:s testamente med Aska, Dals, Vifolka, Göstrings, Lysings, Bobergs, Gullbergs, Memmings o Bråbo härader i Östergötland, med Sundbo härad i Närke, med Kinda o Ydre härader i Småland, med Vadsbo, Valle o Kåkinds härader i Västergötland o med hela Dalsland 1 juli 60. – Ogift.

Biografi

M var Gustav I:s tredje son. Som 12-åring råkade han hugga sig själv i fotleden med en yxa, så att "bardskäraren måtte taga där ut ett stort ben", skriver kung Gustav till sin äldste son Erik. Faderns förmaningar om försiktighet följer alla barnen, men en uppmaning till den då 16-årige M att vara rädd om sig vid "mycket rännande oppå Öland och annerstäds, där egenom du bräcker benen sönder oppå dig" kanske beror på minnet av hans tidigare skada, samtidigt som det visar, att han knappast fatt något kroppsligt men av olyckshändelsen.

Från 1558 finns en rad kvittenser på främst penningleveranser underskrivna av M "ex mandato Regiae Majestatis". Han fick härigenom en viss inblick i den kamerala sidan av statsmaskineriet och lättade samtidigt något på sin åldrande faders arbetsbörda. Det är påtagligt att M i tonåren och även senare stod sin halvbror Erik nära. Han följde honom ofta på resor och vistades tidvis i dennes hertigdömes huvudort Kalmar. Vid det s k Vadstenabullret, då skandalen utspelades kring M:s helsyster Cecilia (bd 7), stod M vid Eriks sida: Den upprörde fadern förebrådde givetvis främst Erik, eftersom M ännu var "fast ung och oförfaren, synnerligen uti så hågviktige saker som denna är". En skildring från kungens dödsbädd återger dennes yttrande, när han fick syn på sonen M: "O Magne, Magne ... du äst mig kär och har intet förtörnat mig ... ."

I Gustav I:s testamente förlänades M med ett furstendöme som var tämligen splittrat. Det omfattade västra Östergötland med några härad i norra Småland, nordöstra Västergötland med södra delen av Närke (alltså stora delar av Vättern-landskapen) och Dalsland. De främsta städerna var Norrköping och Vadstena, som blev M:s residensstad. Han kallades hertig av Östergötland. Redan före 1560 uppbar M avkastningen av sitt hertigdöme, och 1561 hade han inklusive hingstridare, drabanter och stalldrängar ca 90 personer knutna till sitt hov (M:s RKB). På Vadstena slott fanns detta år en personal på ca 200 personer, hantverkare, båtsmän, slottsliggare, fatbursfolk m m.

De självständiga fursterättigheter kung Gustav, med odefinierade detaljbestämmelser men med många förmaningar om sammanhållning med riket, givit sina yngre söner, kunde inte accepteras av Erik XIV. Genom Arboga artiklar våren 1561 inskränktes avsevärt hertigarna Johans och M:s politiska rörelsefrihet. Vid Eriks kröning i Uppsala sommaren s å assisterade i praktfull klädsel den 18-årige M liksom hans äldre bror Johan och tioårige bror Karl och svor den nye konungen trohetsed. Både Magnus och Karl följde kung Erik på den genom storm avbrutna friarfärden till drottning Elisabet i England omkr 1 sept 1561 (HH 20, s 162). Redan i okt planerade Erik på nytt en resa till England och bad M göra sig beredd att följa honom. Den blev dock aldrig av.

M:s båda äldre bröder hade mer eller mindre fantastiska giftermålsplaner för hans räkning. Under sitt frieri till Katarina Jagellonica i Polen gällde det för Johan att först få hennes äldre syster Anna placerad. Vad M tänkte om sin brors förslag om en 18 år äldre brud vet man inte. Erik var f ö nu emot hela den polska förbindelsen. Johan väntade emellertid ganska länge och otåligt på M i Danzig. Bland övriga giftermålskandidater kan nämnas drottning Maria Stuart, som en tid varit föremål för Eriks uppvaktning. Ett "guldkonterfej" av M översändes. 1564 aktualiserades för M:s del ett annat av Eriks många prinsessförslag, den mecklenburgske hertigen Johan Albrekts syster Anna.

Om en omtalad, men ej återfunnen, verifikation på medikamenter från 1561 (Tidander, s 14) mot "stor hjärtängslan och melankolia" skall anses ha något bevisvärde för att ange början av M:s sinnessjukdom är tveksamt. I varje fall ger bevarade omnämnanden av skilda slag under 1560-talets första år intryck av att han var en frisk ung man med intresse för bollspel, jakt, musik, böcker och lyx. 1562 gav han t ex gästabud på Vadstena slott för borgarna med underhållning av tre engelska spelmän. 6 juli 1563 skrev emellertid Erik XIV ett brev till M om "den sjukdom" denne "råkat uti". Då hade redan Eriks livmedicus doktor Willem Lemnius (bd 22) varit nedsänd till Vadstena och där 28 juni erhållit inte mindre än 100 daler och dessutom en brun häst som ersättning för sina tjänster (M:s RKB). Sjukdomens utbrott sammanfaller i tiden nära med Eriks rättegång mot brodern Johan, som snart därefter ledde till dennes fängslande.

Kung Erik var synnerligen angelägen om M:s hälsa. Först ville han ha hans speciella trohetsförsäkran och stadfästelse av domen över Johan och påpekade också, att M nu låg närmast kungen själv i tronföljden. Erik hade inte någon legitim arvinge, och Johans gren var fråndömd arvsrätten. Kungen har också betraktat M som tronföljare. Det kan kanske ses som en markering, att Erik 1564 i Sthlm skänkte M ett förgyllt harnesk.

De anbud M gav om att personligen ställa sig till förfogande i det 1563 utbrutna kriget med Danmark avvisades, men han fick ställa sina resurser från hertigdömet i form av knektar, hästar och artilleri till kungens disposition. Vid de danska härjningarna i Östergötland fördes M till Nyköping.

Genom åren växlar M:s sjukdomstillstånd. Ständigt var han föremål för syskonens omsorger. Vissa tider av relativ hälsa, av resor till Sthlm och Uppsala och senare till brodern Karl i Nyköping avlöstes av perioder av oro och våldsamhet. I febr 1566 gav Erik anvisningar om hur M skulle skötas – inte med tvång, men man skulle se till att han inte hade tillfälle "att göre sig skade". Han vistades då i klosterbyggnaden i Vadstena, och där kunde han förbli och få spatsera i trädgården. Flera drabanter borde hålla noggrannare vakt över honom. Den påvlige nuntien Antonio Possevino, som vistades i Sverige 1580 och några år dessförinnan, har återgivit anklagelser mot M för att ha bortrövat tre unga nunnor från klostret till slottet och för att sedan ha låtit döda dem (Theiner, 3, s 102). M och hans kumpaner skall också, enligt Possevinos utsago, ha misshandlat och på löjeväckande sätt klätt ut klosterkyrkans alabasterstatyer av den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina (A Andersson, s 17). Av M:s räkenskaper från febr 1568 framgår, att då han vistades i Uppsala utbetalades pengar till en bardskärare, för att han förband M:s kammarsven Erik Mårtensson, "som min nåd:e furste haver slagit" och för lagning av "en biblia och en postilla", som han sönderrivit, tydligen vid samma tillfälle. Skadan på kammarsvennen kan inte ha varit alltför svår; denne kvarstod länge i M:s tjänst.

I maj 1567 bröt Erik XIV:s sinnessjukdom ut i samband med Sturemorden. När Erik någotsånär tillfrisknat under vintern 1567/68, hade han en än större medkänsla med brodern. Han gör dennes tjänare ansvariga för hans tillstånd och skriver också i början av mars 1568 till ståthållarna i Sthlm, att de skall så ställa sig till hans sjukdom som de kan ansvara för Gud och "för oss".

M inbjöds 26 juni till Eriks bröllop i Sthlm med Karin Månsdotter. Någon självständig insats i samband med bröderna Johans och Karls kort därefter igångsatta framgångsrika uppror har han inte gjort. Troligen var han helt ovetande om planerna; han befann sig i Uppsala, samtidigt som bröderna lätt och snabbt kom i besittning av Vadstena slott som en första etapp. Till upprorets finansiering togs medel bl a ur M:s "silverkammare". Sedan Johan under hösten 1568 fått grepp om riksstyrelsen, och riksdagen i Sthlm nyåret 1569 formellt avsatt Erik, började han vidta åtgärder med anledning av sin bror M:s bedrövliga tillstånd. I mars sände han en uppmaning till samtliga biskopar och till alla kyrkoherdar i städerna om förbön med anledning av M:s sjukdom. Åtminstone tidvis har M inte förstått att Johan nu var konung. När Johan och Karl i juni 1572 sammanträdde för att dela de gustavianska arvegodsen, kunde de räkna bort både den avsatte Erik och M, eftersom denne "vår älskelige käre broder är ännu till sinne och förnuft (det Gud bättre) så försvaged, att hans kärlighet sitt icke väl förestå kan". 1574 (11 sept) tog Johan, som redan 1569 låtit se över M:s räkenskaper och inventarier, även formellt hand om furstendömets förvaltning och anslog vissa räntor till M:s ståndsmässiga underhåll. Hans hovstat krymptes efter hand och bestod vid 1580-talets slut av 35–40 personer. Under sina senare år var han kontinuerligt bosatt på gården Kungsbro vid Roxen.

Av M:s räntekammarböcker framgår oförtydbart, att hans musikintresse bestod genom åren. Både "positiv" och "symfani" (närmast instrument av orgel- och klaverinstrumenttyp) anskaffades och underhölls. Lutor, "fedlor" och "cittror" trakterade han också, och då och då anordnades musik med sång av djäknar. – Att M varit lång framgick vid gravundersökningen 1783 (Tidander, s 52). I samband med giftermålsförhandlingarna 1564 rörande M och den mecklenburgska prinsessan rapporterade sändebudet hem till Güstrow, att M var "eine gar herliche wolgewachsene person und ye so wohlgestalt, als der kunig selber" (Carlsson, s 144). 1584 lät hertig Karl "avconterfeje" sin bror, men porträttet synes inte vara bevarat. Man har ansett, att hans anletsdrag på den ståtliga gravtumban i Vadstena klosterkyrka bygger på en dödsmask. Av den bevarade polykromeringen framgår, att han varit blond.

Två döttrar till M är kända: Lucretia, g m ståthållaren Christoffer von Warnstedt, och Helena, g m hoyjunkaren Wolmar Yxkull. Om Lucretia och hennes mor Valborg Eriksdotter (Tidander, s 50), som nämns första gången febr 1562, finns flera notiser i M:s räntekammarböcker, däremot inte om Helena och hennes uppgivna (Peringskiöld) mor Anna von Haubitz.

Den unge hertigens tragiska öde har tidigt lockat folkfantasin. Från ett angivet fönster i Vadstena slott skall han ha störtat sig ned, då havsfrun lockade, men hamnat oskadd i vallgraven. Medeltida visor och ballader har överförts på M i olika versioner som "Hertig Magnus och havsfrun", "Herr Magnus och havstrollet", "Hertig Magnus och älvorna". Ivar Hallström (bd 18) komponerade 1865 "en romantisk operett", Hertig Magnus och sjöjungfrun, som uppfördes 1867.

Författare

Birgitta Lager-Kromnow

Arkivuppgifter

Smärre rester av M:s arkiv i K arkiv, 4, RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1561–95, Hertig M:s RKB, RA. Peringskiölds Ättebok, 3, RHA.

Aron Andersson, Vadstena klosterkyrka, 2, Inredning (Sveriges kyrkor, vol 194, 1983); Ingvar Andersson, Erik XIV (3. uppl 1948); S Arnell, Die Auflösung des livländischen Ordenstaates (1937); G Carlsson, Från Erik Segersäll till Gustav Vasa (1961); H Cnattingius, Vadstena klosters sista tid (Annales Academia; scientiarum Upsaliensis, 13, 1969); S Dahlquist, Hertig M:s av Östergötland dödsförberedelse o jordafärd 1595 (Linköpings stifts julbok, 32, 1937); E G Geijer o A A Afzelius, Sv folkvisor (ny uppl, ed R Bergström o L Höijer, 1880); H Gillingstam, Nils Grip, Till belysningen av Vasaättens sinnessjukdom (PHT 1961); GIR 1551 (1904), 1553, 1554 (1906), 1556–60 (1911–16); HH 20 (1905), s 141, 162; A Lindblom johan III o Vadstena nunnekloster (Antikvariskt arkiv, 16, 1961); Lokalf; A V Lundberg, Vadstena, Omberg o Alvastra (1909); SRA 1521–1718, 1–2 (1887, 1899); Sv k porträtt, 1, ed S Strömbom (1943); Sveriges medeltidsballader, 1 (1983), nr 26; E Tegel, Konung Erics den XIV:des historia, ed A v Stiernman (1751); A Theiner, La Suede et le Saint-Siege, 3 (Paris 1842), särsk s 102; L G T Tidander, Hertig M af Östergötland (1895); F Wernstedt, Ståthållaren Christoflfer Wernstedt 1542-1627 (1929); V Wigert, Erik XIV (1920).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager-Kromnow), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10145
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus, urn:sbl:10145, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgitta Lager-Kromnow), hämtad 2024-04-24.