Meriter

2 von Linné, Carl, son till L 1, f 20 jan 1741 i Falun, d 1 nov 1783 i Uppsala. Inskr vid UU 28 jan 50, demonstrator vid Botan trädgården 22 jan 59, prof i botanik o medicin i survivans efter fadern från 19 mars 63 (tilltr 14 febr 77), prom MD 20juni 65, allt vid UU, företog vetensk resor i Europa april 81—dec 82. - LPS 78. - Ogift.

Biografi

Att L vid 9 års ålder skrevs in vid universitetet o medicinska fakulteten, att en deputation smålänningar kallade honom till medlem av nationen, där han blev senior vid 12 o kurator vid 16, torde inte ha väckt större uppmärksamhet, eftersom hans karriär så långt hade förebilder. Att han vid 18 utan examen eller offentligt prov utsågs till innehavare av den nyinrättade demonstratorstjänsten sågs däremot med ovilja särskilt av förtjänta lärjungar till hans far. När L 1 som nationalbelöning av riksdagen fatt rätten att utse sin efterträdare, o när D Solander tillfrågats o tackat nej, blev L — alltjämt utan akademiska meriter — professor i survivans, vilket innebar att han intill faderns avgång hade titeln men varken professorslön eller säte i konsistorium. Oviljan växte, när L på kronprinsens befallning promoverades till medicine doktor. I promotionsprogrammet lät promotor veta, att doktorn hade faderns förtjänster att tacka för utmärkelsen, o i Uppsala spreds en pamflett, enligt vilken L hade författat skriften Konst att blifva professor utan hufvud och doctor utan vett.

Av föräldrarna var L strängt hållen o övervakad. Enligt S Hedin krävde fadern otåligt av honom "en fullkomlighet som sällan faller på en ung man". L skall ha mer fruktat än älskat sina föräldrar, o han säges inte ha haft någon större fiende än sin mor, som med sitt hat drev honom från hemmet (Beckmann o Fabricius). L hade inte sin fars charm o humor, blev lätt nedstämd o var osäker på tillräckligheten av sina kunskaper, som sällan blivit allvarligt prövade. Han hade få vänner i Uppsala men många fiender o avundsmän. Vid mitten av 60-talet flyttade han hemifrån — vilket samtiden fann anmärkningsvärt — o tycks i samband med uppståndelsen kring professorsutnämning o promotion o ryktena om att fadern författat de skrifter han publicerat ha förlorat lusten för studier o vetenskapligt arbete. I brev omtalas han de närmaste åren som lat o kallas i en karakteristik av tidens professorer för "sprätt och fruntimmerskarl".

L hade inte ärvt faderns snille, men var "långt ifrån obegåvad" (Uggla), hade ett säkert minne o blick för former o särdrag hos växter o djur. Han fick av fadern o några av dennes lärjungar en grundlig men kanske något ensidig utbildning. Vid 25 års ålder kunde han endast till nöds uttrycka sig på latin, som var det enda främmande språk han då kände (Beckmann). L kunde dock underhålla sig med utlänningar, beskriva växter o längre fram föra en vidlyftig korrespondens på ett korthugget, ändamålsenligt latin. När han blev demonstrator, torde han väl ha känt Botaniska trädgårdens växter o även i övrigt haft de kunskaper i naturalhistoria som tjänsten krävde. "Botaniken är jag så uppfödd vid som vid min egen kropp", skrev han senare i ett brev till livmedicus A Bäck. Han publicerade på 1760-talet tre fasciklar med beskrivningar av sällsynta växter från trädgården. Från 1765 är han noterad i universitetets föreläsningskatalog med uppgift att demonstrera Botaniska trädgården o föreläsa offentligt o privat.

När L fick professorsfullmakt, hade hans far ställt i utsikt, att han skulle få möjlighet att genom resor komplettera sin utbildning. Mot slutet av 1760-talet erbjöds han att gästa både Amsterdam o Paris men fadern tycks ha sagt nej. 1771 fick han för att tvingas ur sin hypokondri (Stöver) resa till Khvn. Efter hemkomsten tycks han ambitiöst gripit sig an med sina plikter. I brev till A Stenbock (odat från 1776 eller 77) uppger han sig i fem år ha gjort både demonstrators- o professorstjänst. Han undervisade dessa år enligt föreläsnings-katalogerna huvudsakligen i zoologi men även i läkemedelskunskap o hälsolära. Först våren 1777, då fadern var fullständigt oför, erhöll han k fullmakt att tillträda professorstjänsten. Hos universitetsmyndigheterna begärde han med hänvisning till att han haft professors namn i 14 år att få inta första platsen i medicinska fakulteten. Framställningen avslogs o förargade grundligt hans två kollegor o försvårade samarbetet i fakulteten. Ett säkert stöd hade L i Bäck, vars vänskap han ärvt från fadern, o P Wargentin spådde, att han i framtiden skulle komma att överträffa all förväntan (brev till J A Murray 24 febr 1778, VA). Från L till Bäck är c:a 80 brev bevarade, o i flera av dem besvarar L frågor rörande ursprunget av exotiska droger, ett område på vilket han tycks haft anseende att vara specialist. En av L författad beskrivning av tre dittills okända växter föredrogs hösten 1777 i VA (en av dem tr i VAH). Följande år föreslogs han av Bäck till ledamot i akademin, men L tycks ha satts på väntelista, o frågan om hans inval togs inte upp senare.

Under faderns sjukdomsår hade botaniska trädgården utarmats, eftersom av honom drivna frö- o växtbyten med utländska botanister hade legat nere. När L tillträtt sitt ämbete, återknöt han snarast möjligt o med gott resultat förbindelserna med utlandet. Han skötte nitiskt sin undervisning men tycks med några undantag inte ha varit uppskattad som lärare. Hans mest kände lärjunge O Swartz disputerade på en skrift om mossornas utforskningshistoria, fortplantning o systematik, Methodus muscorum illustrata, "som kan sägas inleda det mer inträngande studiet av kryptogamernas stora provins i svensk botanik" (G Eriksson). L uppges ha haft ett avgörande inflytande på avhandlingens teser o utformning.

L 1 var under sina senare år sysselsatt med ett arbete i vilket han ämnade beskriva o inordna nya växtarter, som kommit i hans händer efter den 1774 utgivna upplagan av Systema vegetabilium. Efter faderns död fortsattes arbetet av L, som utökade det betydligt med växter han själv erhållit från Afrika, Sydamerika o Söderhavet. Den störste bidragsgivaren var C P Thunberg, som 1779 tillträtt tjänsten som botanisk demonstrator. L hängde med pietet o tillgivenhet fast vid sin fars minne; han ansåg sig ha ärvt något av dennes intuition o skarpblick o därför vara lämpad att fortsätta hans verk. Dessutom ville han visa svenskar o utlänningar att han var värdig det namn han bar. Schweizaren F Ehrhart, tidigare faderns lärjunge o nu k botanist i Hannover, hade åtagit sig utgivningen. Han fick hösten i 779 ett, efter vad han uppger, slarvigt avskrivet manuskript, som han fann sig tvungen att omarbeta. Ehrharts på tyska skrivna brev med förslag på rättelser o tillägg tycks L inte ha besvarat — han torde inte ha förstått dem — men han sände beskrivningar av nya arter, som till utgivarens o sättarnas förargelse skulle inrangeras i systemet. När L fick de första tryckta arken, erfor han att Ehrhart hade infört bla en rad mosssläkten, vilket han bestämt satte sig emot. Ehrharts åsikter i detta sammanhang stred nämligen mot dem L lagt fram i den tidigare nämnda avhandlingen. Samarbetet slutade med bitter ovänskap. 1 303 arter o 93 släkten beskrivs i Supplementum plantarum, som kom ut 1782. L anges som författare, men det är osäkert hur äran skall delas mellan far o son. Detta arbete o L:s senare gjorda beskrivningar av palmer o liljeväxter citerades flitigt i W Aitons för växtsystematiken viktiga Hortus Kewensis (1789). I andra upplagan, på vars redigering L:s ovän svensken J Dryander hade inflytande, är hans namn o beskrivningar i stor utsträckning ersatta med andra.

Den L som man möter i breven till Bäck är blygsam o väl medveten om sina brister, ofta bitter o i vetenskapliga sammanhang närmast snål. Han kände sig isolerad i Uppsala, o slitningar uppstod snart även mellan honom o hans närmaste man C P Thunberg. På uppdrag av Gustav III sörjde L våren 1780 för underhållet av naturaliesamlingarna på Drottningholm o Ulriksdal. För att komma från Uppsala var han s å beredd att anta en tjänst som intendent vid de k trädgårdarna men avstod på inrådan av Bäck.

I april 1781 reste L till England, efter att ha lånat pengar av sin vän Clas Alströmer. Den linnéanska botaniken i England, omhuldad av rika trädgårdsodlare o storsamlare, hade mot slutet av 1770-talet fått ett nytt centrum i London. Den mest kände samlaren Sir Joseph Banks hade som medhjälpare svensken D Solander. Utom genom språkstudier hade L förberett sin resa genom att till Banks skicka sydamerikanska växter, första upplagan av Systema naturæ o meddelande om att han i Supplementum plantarum beskrivit ett växtsläkte under namnet Banksia. När han kom till London togs han emot av Banks o Solander med utsökt vänlighet. Första tiden längtade han hem från ett England, där han bestods smaklös mat o "vederstygglig" porter, men efter några månader önskade han slippa att någonsin mer komma till Uppsala. Under 15 månader i England bestämde han i samarbete med Solander nya växtarter i Banks' samlingar, varvid han specialiserade sig på palmer o liljeväxter. Han förvärvade anseende som skicklig naturalhistoriker o fick inflytelserika gynnare.

I aug 1782 reste L från England till Paris, där han möttes med aktning o välvilja av franska naturalhistoriker. På hemvägen över Holland, Hamburg o Danmark sammanträffade han bl a med några av faderns lärjungar o sina egna ungdomsvänner. I dec var han åter i Uppsala o hade nu närmast att ordna o bearbeta de stora samlingar av naturalier — främst växter — som institutioner o enskilda skänkt honom under resan. Dessutom förberedde han nya o fullständigare upplagor av faderns Flora Svecica, Fauna Svecica o Systema naturæ. I Supplementum plantarum hade han genom att utesluta Polygamia brutit mot sin fars indelning av växtriket i 24 klasser. På den vägen gick han vidare o planerade att i nyutgåvorna av de botaniska arbetena räkna med endast tjugo. Även om den uppskattning han mött utanför Sverige ökat hans kraft att värja sig mot avund o intriger framgår det av brev till Bäck, att han under sin sista sommar var deprimerad av motgångar. När han dog hade han ett par månader lidit av något som diagnostiserats som gallfeber. I okt kom deputerade från Collegium medicum till Uppsala, bland dem L:s ovän J P Bergius, för att rådgöra med hans läkare. Den sjuke ville varken tala med de utsända eller använda den medicin som de hade ordinerat.

L såg bra ut, var av medellängd, mer fet än mager o hade sin fars skarpa bruna ögon. — L 1 hade när han fått löfte om att L skulle utnämnas till demonstrator lovat, att sonen skulle bli ensam arvinge till hans bibliotek o naturalhistoriska samlingar. I testamentet föreskrevs emellertid att herbariet med tillhörande bibliotek skulle säljas till förmån för döttrarna, som dessutom ärvde all jordegendom. Sonen fick del i lösegendomen, ett mindre bibliotek o de zoologiska o mineralogiska samlingarna. Herbariet ansågs närmast nödvändigt för professorstjänsten. Efter besvärliga förhandlingar med sin mor o genom att bl a lämna en revers på en summa motsvarande drygt två års demonstratorslön blev L ägare till bibliotek o växtsamling. Reversen torde inte ha påverkat hans ekonomi; vid sin död hade han varken amorterat eller rantat den.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Enstaka brev till L i Kl o VA. Ms i Linnean Society, London (förteckn i UUB) o i UUB. — Brev från L i GUB, KB, Kl, Linnean Society, LUB, NordM, RA, UUB o VA. L:s brev till A Bäck utg av A Hj Uggla, se Tr arb. L:s herbarium från yngre år, kallat Herbarium parvum, hade av honom ställts som säkerhet för lån hos Clas Alströmer o skänktes av dennes arvingar till Naturhist Riksmuseet.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1918 se Krok. - Brev till Abraham Bäck ... [utg av] A H Uggla, [l]-2: [1777 o] 1778, 1779-1783 (SLSÅ, årg 39-40, 1956-1957, Upps 1958, s 138-165, o 41, 1958, tr 1959, s 61-100).

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslersämb:s för UU arkiv, EIL34-36, FI:7-8, RA. Brev från L Montin o C P Thunberg till A Bäck (Kl), från J P Bergius till C P Thunberg (UUB) o från A Murray, G Murray, C P Thunberg o P Wargentin till J A Murray, Bergianska avskriftssaml 20:32—34, samt prot 22 okt 1777, 5 aug o 31 okt 1778, VA.

J G Acrel, Tal om läkarevetenskapens grund-läggn o tillväxt vid rikets älsta lärosäte i Upsala (VA, presidietal 10 aug 1796); W Aiton, Hortus Kewensis, 1-2 (1789; 2 uppl ed W T Aiton, 1-5, 1810-13); C Annerstedt, UU:s hist, 3:1 (1913), 3:2 (1914); S Aurivillius, program vid med drsprom 20 juni 1765; [T Banks,] The Banks letters, ed W Dawson (1958); Johann Beckmanns schwedische Reisc in den Jahren 1765—1766, ed Th M Fries (UUÅ 1911, bd 2); Biogr lex, 8 (1842); W Blunt, Carl v Linné (1977); J E Britten, Ehrhart and the Supplementum plantarum (Thejournal ofbotany, 61, 1923); Catalogus praelectionum in Academia Regia Upsaliensi ... (1765-1780); O Dahl, Biskop Gunnerus Virksomhed (K norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1899, 1900); G Eriksson, Botanikens hist i Sverige intill år 1800 (Lychnos-bibl, 17:3, 1969); J C Fabricius, Einige nähere Um-stände aus dem Leben des Ritters v Linné (Deutsches Museum 1780, 1781); Anders Falcks brev till Petersburg, ed O Bergquist (Lychnos 1965-1966); M Floderus, Prosten Matthias Floderus' teckn av uppsalaprofessorerna 1809, ed G Carlquist (PHT 1922); E Fries, Botaniska ut-flygter, 3 (1864); ThM Fries, Linné. Lefnadsteckn, 2 (1903); A Grape, Ihreska handskriftssaml, 1-2 (1949); S Hedin, Minne af v Linné fader o son, 2 (1808); Krok; H Krook, Angår oss Linné? (1971); CAM Lindman, A Linnaean herbarium in the Natural history museum in Stockholm (Arkiv lör botanik, 7:3, 1908); S Lindroth, VA:s hist, 1-2 (1967); [C v Linné,] Bref o skrifvelser af o till Carl v Linné, 1:6-7 (1912, 1917); Y Löwegren, Natura-liekabinett i Sverige under 1700-talet (Lychnos-bibl, 13, 1952); S Rydén, José Celestino Mutis o hans förbindelser med Linné o hans krets (SLSÅ 1952); D Schultz v Schulzenheim, Griftetal öfver ... Herr C v L (1783); SLH 1:1 (1822); James E Smith, A selection of the correspondence of Linnaeus, 2 (1821); D H Stöver, Leben des Ritters C v L, 1-2 (1792); O Swartz, Tal om natural-histori-ens upphof o framsteg i Sverige (1794); M B Swe-derus, Botan trädgården i Upsala 1655—1807 (1877); A Hj Uggla, Linné o Burmannerna (SLSÅ 1937)- dens, Från Linné den yngres englandsresa (SLSÅ 1953); dens, Daniel Solander o Linné (SLSÅ 1954-1955); Upfostrings-sälsk:s tidmar 23 jan, 30 juni, 22 dec 1783 o 12 febr 1784; Urkunder rör familjen L:s ägodelar, ed S Wallin (SLSÅ 1950—1951); Weckoskr för läkare o naturforskare, 3-4 (1782-1783); J E Wikström, Års-ber om botan arbeten o upptäckter för år 1828 (1830), o för år 1832 (1833); P G Wistrand, Smålands nation i Uppsala, 1 (1894); E Ahrling, Carl v Linnés bref-vexl (1885).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Linné, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10736, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10736
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Linné, von, urn:sbl:10736, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-24.