Meriter

1 Gibson, William, f 11 mars 1783 i Arbroath, Skottland, d 3 aug 1857 i Gbg (Domk). Föräldrar: segelduksfabrikören William G o Isabel Neish. Kom till Gbg 97, invald i handelssoc där 29 aug 06 (styr:led 18–28), i bryggaregillet 5 dec 06, burskap som handlande 08, styr:led i Gbgs sparbank 26–30, led av dir för Gbgs fattigförsörjn:inrättn 37–39 o av fabriksfullm 47–50. Grosshandlare, redare, industriidkare.

G 19 maj 15 i Gbg (Am:f) m Anna Catharina Wijk, f 14 juli 94 där (ibid), d 1 maj 61 där (Domk), dtr till sjökaptenen Eric W o Olivia Romare.

Biografi

G fick sin första handelsutbildning som kontorspojke hos grosshandlaren James Keiller i Dundee. Vid 14 års ålder sändes han i likhet med åtskilliga andra unga skotska handelsmän till Gbg, där han 1797–1805 var bokhållare i landsmannen James Christies grosshandelsfirma och även fick möjlighet att på egen hand driva kommissionshandel för sina skotska handelsvänners räkning.

1806–11 prövade G vid sidan av grosshandel på olika slag av fabriksrörelse. Det rörde sig om små anläggningar av den under 1700-talet vanliga typen med hantverksmässig drift. Sålunda ägde han eller var intressent i ett ölbryggeri i Masthugget, ett sillsalteri på Hisingen, en kimröksfabrik, en lackfabrik och spelkortsfabrik samt slutligen en ättiksfabrik.

1809 ingick han bolag med handelsmannen Carl Edvard Svalander och under de för Gbg till en början mycket gynnsamma handelsutsikterna under Napoleons kontinentalblockad utvidgades verksamheten till att även omfatta rederirörelse. 1810 ägde bolaget ej mindre än 8 fartyg. Förändrade konjunkturer tvingade emellertid Gibson & Co i konkurs 1811. Företagets fabriksandelar såldes och skeppen gick på auktion.

Sedan bolaget med Svalander upphört med utgången av 1812 var G 1813–19 delägare i firman Paul Melin & Co. Vid sidan av fortsatt grosshandel ägnade han sig från 1820 ånyo åt rederirörelse med egna fartyg. Båda dessa verksamheter fortsatte han i eget namn till 1850.

Redan 30 juni 1810 hade Gibson & Co inköpt lantegendomen Sågen i Majorna, till vilken hörde en finbladig vädersågkvarn och en reparebana. 1813 löste G ut kompanjonen och drev därefter sågverket och repslageriet för egen räkning till slutet av 1820-talet, då den industriella verksamheten vid Sågen inriktades på framställningen av segelduk. Det var inom denna industribransch, som G kom att göra en bestående insats, sedan han 5 april 1826 erhållit privilegium på en segelduksfabrik. Själva fabriksdriften leddes av den från Skottland invandrade vännen Alexander Keiller, med vilken G 1828 bildade bolaget Gibson & Keiller. Tillverkningen växte snabbt och fann god avsättning, och för att tillgodose råvarubehovet av lin och hampa inrättades s å vid Fattighusån i Gbg ett vattendrivet mekaniskt spinneri – ett av de första i landet – av engelsk typ. Rekryteringen av arbetskraft till den utvidgade fabriksrörelsen bjöd på svårigheter, och G arbetade med planer på en anläggning vid Älvsborgs fästning, där korrektionsfångarna skulle sysselsättas med tillverkning av segelduk för flottans räkning. 1835 överfördes emellertid istället hela verksamheten, även innefattande ett blekeri, till den från svågern Olof Wijk 1832 övertagna egendomen Jonsered vid Säveån i Partille, där tillgången på vattenkraft och även utvidgningsmöjligheterna i övrigt var bättre. Här stod Keiller för planläggningen av produktionen och fabriksledningen, medan G skötte affärerna i Gbg. Med hjälp av Keillers tekniska kunskaper anlades även ett järngjuteri 1837 för framställning av maskiner och redskap. Keiller höll sig väl orienterad i den nyaste engelska tekniska litteraturen och införde både maskinmodeller och yrkeskunniga arbetare från Skottland. Samarbetet mellan den uppslagsrike och fantasifulle ingenjören Keiller och företagsgrundaren, som bar det ekonomiska ansvaret, medförde med tiden svåra personliga motsättningar, och 1839 löste G ut Keiller ur bolaget. G fortsatte sedan rörelsen i eget namn till 1848, då familjebolaget William Gibson & Söner skapades. Med initiativkraft och framsynthet utvidgade han tillsammans med sönerna verksamheten med bl a en mekanisk verkstad, som fr o m 1849 sysselsatte ett femtiotal arbetare. 1854–55 utbyggdes även textilfabriken med bomullsspinneri och väveri, som framställde segelduk, drivremmar och smärting. Kapitalet till den mer eller mindre kontinuerligt utbyggda verksamheten torde huvudsakligen ha kommit från den egna rörelsen.

Såsom framgångsrik företagsgrundare inom textil- och verkstadsindustrin och förmedlare av tekniska nyheter utifrån, främst från Storbritannien, framstår G som en av föregångarna under den sv industrialiseringens tidigaste skede. Med öppen blick för utvecklingsmöjligheterna hos det nya var han bland de första att satsa på många av samtidens tekniska landvinningar. Som exempel kan nämnas det gasverk för fabriksbelysning, som G inrättade 1834 och den privata telegraflinje, som anlades mellan kontoret i Gbg och Jonsered i början av 1850-talet, liksom den energiska insats G gjorde för att järnvägsförbindelsen Gbg–Jonsered skulle komma till stånd. Denna vägsträcka utgjorde den första färdigställda delen av västra stambanan och invigdes 1856.

Om G:s sociala intresse och patriarkaliska omtanke om arbetarna vittnar en av honom inrättad sparbank för arbetarna, efter tidens förhållanden mycket moderna arbetarbostäder – radhus i anglosaxisk stil, som belönades för sin planlösning vid Parisutställningen 1855 –, kyrko- och skolbyggen och ålderdomshem för arbetarna.

Författare

Elsa-Britta Grage

Källor och litteratur

Källor o litt (utom de under släktart nämnda): Kommerskollegii o sammansatta kollegiers skriv:r till K M:t, RA; Gbgs stads skeppslistor, GLA; Keillerska släktarkivet, Gbgs industrimus. – G Bodman, Fabriker o industrier i det gamla Gbg (1925); H Fröding, Berättelser ur Gbgs hist under nyare tiden (1924); Gbgs stads borgarelängd 1621–1864 (1926); T Gårdlund, Om den tidiga sv träförädlingsindustrien (Ekon tidskr 1940); dens, Teknik o tekniker i den tidiga sv verkstadsindustrien (ibid); G Paulsson, Sv stad ... (1953); Sveriges skeppskal från 1852.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
William Gibson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13054
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
William Gibson, urn:sbl:13054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Elsa-Britta Grage), hämtad 2024-04-16.