Meriter

Rolf (före 1913 Johansson), Ernst Ragnar, f 20 jan 1891 i Falun, d 25 dec 1932 i Sthlm (enl db för Djursholm). Föräldrar: skräddaren Klas Albert Johansson o Emma Karolina Wikström. Engagerad vid olika resande teatersällsk 07–10, kuplettsångare i bl a Sthlm, Kristiania o Trondheim från 10, skivartist från 10, grundade Ernst Rolfs musikförlag (från 22 Ernst Rolfs musikförlags ab) 15, led av styr där från 22, uppförde egna revyer i bl a Sthlm o Kristiania från 20, led av styr för ab Rolfrevy från 29.

G 1) 30 mars 1916 (–24) i Kristiania, Garnisonsmenigheten, m Margit Strugstad, f 5 okt 1881 där, ibid, d 15 okt 1955 i Oslo, Ris, dtr till generalmajoren Oscar Sigvald Julius S o Hilda Louise Andersen; 2) 28 juni 1924(–27) i Vansö, Söd, m kostymtecknaren Margareta (Gueye) Rosa Wilhelmina Wetterstrand, f 25 aug 1902 i Sthlm, Katolska, d 28 dec 1973 där, Osc, dtr till musikfanjunkaren Gustaf Knut Leonard W o Rosa Giovannina Bragoli samt omg m advokaten Bror Axel Folke Per Rogard; 3) 9 sept 1930 i Sthlm, Osc, m skådespelerskan Solveig Jenny (Tutta) Berntsen, f 7 okt 1907 i Kristiania, Gamle Åker, d 27 okt 1994 i Los Angeles, dtr till montören Bernhard Ingvald B o Karen Andersen samt g 2) m koreografen o regissören Jack Donohue o 3) m regissören Hasse Ekman.

Biografi

Ernst R gick sina första skolår i Falun men flyttade med sin mor 1905 till Västerås. Han lämnade skolan redan hösten 1906 och fick anställning hos postorderföretaget Åhlén & Holm i Insjön nära Leksand. Redan i Västerås hade R uppträtt vid välgörenhetstillställningar sjungande bondkomiska visor. I Insjön träffade han Ragnar Åkerblom som var tryckeriföreståndare hos Åhlén & Holm. Denne uppträdde som bondkomiker, spelade fiol och skrev visor. R blev Åkerbloms partner i duon Hammarlund & Schröder. I Insjön kallade han sig Ernst Rolf. Efternamnet antog han efter att i ett tyskt lexikon ha sett ordet "Wolf" som han alluderade till 1890-talets sångidol Sigge Wulff och rimmade till Rolf.

Hösten 1907 ingick R i Axel Engdahls (bd 13) revysällskap i Gbg som elev och biträdande inspicient. När revyn Storstaden eller Göteborgssystemet i Grönköping drog ut på turné våren 1908 fick han överta en del av komikern Gösta Björkmans uppgifter. Han turnerade 1908–09 med Axel Hultmans sällskap som inspicient och i småroller och större delen av säsongen 1909–10 med Sigrid Trobäcks operettsällskap i liknande funktioner.

Samtidigt som R försökte sig som skådespelare uppträdde han flitigt som vissångare på restauranger, i folkparker och på andra förlustelseställen. Han sjöng en företrädesvis bondkomisk repertoar klädd som bondkomikern från 1890-talet Lars Bondeson, vars kostym han köpte 1908.

R:s första framträdande i Sthlm ägde rum på biografen Orientaliska teatern hösten 1910. Då sjöng han också in sina tre första skivsidor. Hans genombrott kom samma höst på varietén Hjorten i Trondheim, där hans framträdande som bondkomiker prolongerades och där han hyllades som senare tiders popartister. Efter framgången i Trondheim fortsatte hans tämligen anonyma kringflackande i sv landsort.

1912 befann sig R på Stora Hotellet i Örebro, vars direktris Hilda Welander omhuldade honom då som senare. Där träffade han även kapellmästaren och pianisten Björn (Nalle) Halldén (bd 18), som menade att den unge R inte skulle klä ut sig till bondtölp och sjunga bondtrallar. Han borde i ställe skaffa sig en modern repertoar, vara klädd i smoking eller frack och spela mera på den charm som han så tydligt var i besittning av.

När R kort därefter kom till Bokken Lassons cabaret Chat Noir i Kristiania hade han lagt om till en ny stil, som han ytterligare förstärkte på Berns i Sthlm 1913. Han uppträdde i en första avdelning som bondkomiker men kom efter en paus tillbaka som charmör i modern klädsel och sjöng bl a Barndomshemmet, en amerikansk melodi som kuplettförfattaren Karl-Ewert (Christensson) givit sv text.

Berns-sejouren etablerade R som kuplettsångare. Första världskrigets år tillbragte han mest i Kristiania och i norsk landsort. 29 sept 1917 uppträdde han på Fenix-palatset i Sthlm. Hilda Welander var direktris och R konstnärlig ledare. Månaderna på Fenix var kanske hans bästa tid, artistiskt sett. Han hade nu en stor repertoar med världsschlager som Lägg dina sorger i en gammal säck och Mitt svärmeri. Han omgav sig också med bra artister, alltifrån komiker till balettdansöser i klassisk stil och instrumentalister. Hösten 1918 engagerade R den redan berömde engelsmannen Ivor Novello och blev därmed något av en propagandaman för engelsmännen i det annars tyskinfluerade Sthlm och en av de få svenskar som fick en egen "file" i Foreign Offices arkiv. Fenix-cabareten upphörde dock 31 dec 1918 i och med att en ny spritlagstiftning – Brattsystemet – trädde i funktion.

R bar emellertid på nya planer. 1920 hade hans första revy Kvinnan du gav mig premiär på Komediteatern (tidigare Intima teatern) i Sthlm med fortsättning på Djurgårdsteatern hösten s å. Revyn hade en minimal handling med R vandrande bland historiens kvinnor som den evige Adam. I förhållande till scenerna den spelades på utvecklades dock en kanske ditintills osedd revylyx. Detta var en kontrast till de enkla folklustspelsrevyer som tidigare fabricerats av Emil Norlander (bd 27) i Sthlm och Axel Engdahl i Gbg. Med denna revy turnerade R landet runt och han gav även med den sitt första stora Kristiania-gästspel. Ett nytt revyförsök i Sthlm 1921, Bolsjevikdiamanten, med texter av bl a Ture Nerman, slog emellertid inte lika väl ut.

1923 började R:s verkliga storhetstid som revymakare. Han hade då på Casino-teatret i Kristiania premiär på Från Karl Johan till Lykkelandet, i allmänhet kallad Lyckolandsrevyn, som sedan i förstorad upplaga fick nypremiär på Oscarsteatern i Sthlm nyårsdagen 1924. Detta var hans första försök i den storslagna revygenre som han därefter kom att ägna sig åt. Här sjöng han bl a sjömansvisan Från Frisco till Kap – R skapade på revyscenen den lätt romantiske sjömannen redan 1918 – och den trallvänliga Bättre och bättre dag för dag. Revyn spelades 150 gånger på Oscarsteatern och drog sedan på turné under åtskilliga besvärligheter förorsakade av den vattenbassäng han envisades med att ha på scenen.

1925 flyttade R in på Cirkus i Sthlm, en stor lokal, publikt och sceniskt, som passade honom utmärkt. Där spelade han fram t o m 1928 revyer med stora balettnummer och med internationella varietéartister som publikdragande inslag. Själv stod R för charmörentréerna. Det var mera sällan som han lät andra aktörer få sin chans – däremot lät han gärna aktriser få primadonneroller. Under denna period gästpelade R också med revyer i Oslo och Khvn. 1929 intog han den nybyggda biografen China i Sthlm med all den generositet och glädje och de melodier som kännetecknade hans revyer. Han kom igen på China både 1930 och 1931. Karl Gerhard (bd 17) gästspelade hos honom det första året och var kompanjon det andra. De båda revycharmörernas samarbete var inte av bästa slag; de hade både olika temperament och olika inriktning. R ville ha vackra okomplicerade revyer där melodierna rann. Han förstod inte satir och hade t o m svårt för sketchinslag – allt skulle sjungas.

R:s sista år ägnades åt turnéer. Han stod bakom ett sensationellt men ekonomiskt misslyckat gästspel av en engelsk showorkester ledd av Jack Hylton. Sin sista revy satte han upp på Odéonteatern i Sthlm. Den scenen tillät inga extravaganser men Edvard Persson (bd 29) fick göra sin stockholmsdebut och Tutta Rolf och Isa Quensel (bd 29, s 554) var primadonnor. Själv sjöng han Se farfar dansar gammal vals. R förberedde en nyårsrevy när han på julafton 1932 gick ut i vattnet vid Mölna på Lidingö, ett av många mer eller mindre allvarliga självmordsförsök under hans sista år. Han räddades men ådrog sig lunginflammation och avled sent på juldagskvällen.

R är en av de största scenbegåvningar inom den lätta underhållningen som Sverige haft. Tidens kommunikationer, liksom språkbarriären, gjorde dock att han aldrig kunde få den internationella karriär som han antagligen senare skulle ha lyckats med. USA besökte han 1925 och 1930. Första gången imponerades R av sin like inom lyxrevyns område, Florenz Ziegfeld. Andra gången var han i Hollywood på ett tvåårskontrakt. Hans enda medverkan i amerikansk film blev som svensksjungande conferencier i kavalkadfilmen Paramount-Paraden. Han lärde sig dock ord som "production" och "show", vilka han flitigt strödde omkring sig.

R:s revyimperium växte över hans i ekonomi otränade huvud. Han blev lätt dryg och ville bara ha ja-sägare omkring sig. Innerst inne förblev han emellertid den enkle dalmasen som gärna sjöng sin ungdoms glada bondvisor. Johan på Snippen kallade han "bonnjazz", och just den moderniserade schottistakten använde han gärna trots att hans revyer annars oftast präglades av tidens takt som var jazz.

R:s verkliga storhet låg i att han kring sig förmådde samla och entusiasmera inhemska kompositörer och textförfattare. Det är ingen tillfällighet att SKAP (Föreningen sv kompositörer av populärmusik) bildades 1926, just under hans tid. Dessförinnan hade med få undantag musik- och textskrivare arbetat på hobbybasis. Genom R:s generösa sätt att avlöna dem och komma med idéer och uppmuntran uppstod ett för Sverige nytt yrkesskrå. Som importör av utländsk populärmusik, inte minst genom eget förlag, introducerade R kompositörer som Jerome Kern, Irving Berlin och Cole Porter samt även fransmän som Vincent Scotto.

R var som populärast i stumfilmens eget årtionde, 1920-talet, men hans egen skådespelartalang var ytterligt begränsad. Den naturlighet och lekfullhet som var hans styrka på scenen blev ointressant och platt på filmduken. Han spelade huvudrollen i Ah, i morron kväll (1919), som kompletterades med insjungna visor på grammofon som biografmaskinisterna skulle försöka genom högtalare synkronisera med filmbilden. R var även huvudperson i Styrman Karlssons flammor (1925). Han finns dessutom bevarad i ljudkortfilmer, två kuplettfilmer som han gjorde för eget revybruk i Hollywood 1930 och Ett gammalt nyårskort som spelades in av Sv filmindustri dagen före julafton 1932.

R var sin tids stora grammofonartist. Sammanlagt sjöng han in 851 st 78-varvssidor. Han tycktes ha naturliga förutsättningar för att sjunga i ljudstudio, där hans röst inte förlorade sin fräschör. När det gällde att göra reklam för revyer och att finna sponsorer kom han mer eller mindre att bilda skola. R:s lättsinniga ekonomiska sinne stoppade honom ibland, men få kunde motstå hans personliga charm. Han skapade under 1920-talet en lyxrevy som blev ytterligt folklig genom att den spelades i stora lokaler till låga biljettpriser.

I R:s födelsestad Falun finns idag Rolfgården i hans födelsehus.

R:s andra hustru Gueye R utbildade sig vid E Berggrens och G Larssons målarskola i Sthlm och senare, 1922, vid Christian Krohgs konstskola i Kristiania. Hon fick 1921 engagemang som dansös vid Rolfrevyn men övergick alltmer till att rita kostymer till makens revyer och utvecklades så småningom till en av de skickligaste kostymtecknarna i det dåtida sv teaterlivet. Hon gjorde kostymer till den första stora utstyrselrevyn på Oscarsteatern i Sthlm 1924. 1928–30 arbetade Gueye R i Paris som tecknare åt Mistinguette på Moulin Rouge. Hon träffade där och influerades av den kända signaturen Erté (Romain de Tirtoff), vars stramare linjeföring innebar något nytt i jämförelse med de tidigare s k glittershowernas starka effekter. – Hon medverkade även i några filmer under 1920- och 30-talen.

Från 1930-talets början ritade Gueye R kostymer till flera operetter på Oscarsteatern, bl a Blåjackor 1942, Kiss me Kate 1951 och Sköna Helena 1956. Hon var också ansvarig för kostymer till operetter och revyer på Odéonteatern och Södra teatern i Sthlm och till teatrar i Khvn och Oslo liksom för dräkterna till G B Shaws Karusellen på K Dramatiska teatern i Sthlm 1931.

R:s tredje hustru Tutta R fick teaterutbildning i Kristiania och medverkade i en revy i hemstaden 1925. Hon uppträdde med framgång i operetten Geishan 1927, och 1928 träffade hon Ernst R vid dennes Norgegästspel, då hon fick en roll i hans revy. Hon följde honom till Sverige och hade roller i revyerna i både Gbg och Sthlm fram till 1932. Senare medverkade hon i Karl Gerhard- och Kar de Mumma-revyer men gestaltade även Ofelia mot Gösta Ekmans Hamlet på Vasateatern 1934. Tutta R hade en mycket framgångsrik filmkarriär i Sverige under åren 1932–39 och medverkade i 14 filmer. Hon fick sitt genombrott i Vi som går köksvägen, vilken följdes av bl a Swedenhielms 1935 och Dollar 1938. Hennes näpna yttre och trevliga sång slog an, och man lät henne lansera flera melodier, t ex En stilla flirt i filmen med samma namn 1934 och Det är den stora, stora kärleken (1938).

1936-50 var Tutta R bosatt i Hollywood, där hon också medverkade i några filmer. 1953–72 var hon gift med Hasse Ekman, i vilkens TV-program Hatten hon gjorde sitt sista offentliga framträdande i Sverige 1963.

Författare

Uno Myggan Ericson

Arkivuppgifter

I Stadsbibl i Falun finns en E R-saml (se Hemström, nedan a a 1991).

Tryckta arbeten

Revyer i egen produktion (summarisk förteckning; flera revyer uppgick i varandra o fortsatte i turnéer o gästspel i Khvn o Oslo); 29/9 1917–31/12 1918 Rolfs Fenix-kabaret (Fenixpalatset, Sthlm); 25/6 1920 Kvinnan du gav mig (Intima teatern vid Engelbrektsplan, senare Djurgårdsteatern), 8/6 1921 Bolsjevikdiaman-ten (ibid), 30/6 1920 Kvinden du gav mig (Casino-teatret, Oslo), 1/7 1923 Fra Karl Johan til Lykkeland (ibid), 1/1 1924 Lyckolands-revyn (Oscarsteatern, Sthlm), 10/10 1925 Leve Kvinnan (Cirkus, Sthlm, även Oslo), 25/1 1926 Rolfrevyn 1926 (ibid), 8/10 1926 Rolfs Succérevy (ibid), 1/6 1927 Mitt i prick (ibid), 3/8 1927 Rolfs Revy (ibid, nypremiär varje månad), 12/5 1928 Rolfs Jubileumsrevy (ibid, även Khvn o Oslo), 3/5 1929 Rolfs China-revy (China, Sthlm, även Oslo), 15/4 1930 Rolf med Jack Hylton (Cirkus, Gbg, sedan China), 11/5 1931 Rolfs China-revy (China, även Oslo), 5/11 1932 Rolfexpressen Ut i det blå (Odeon, Sthlm).

Filmer: med R i huvudroll All, i morron kväll (även försedd med ljud via grammofonskivor) 1919, Styrman Karlssons flammor (titelrollen) 1925, Paramount-paraden (presentatör för skandinaviska upplagan) 1930; en kort reklamfilm för turnégästspels-premiär på Göta Lejon 1932, d:o för premiären på Odeon s å, i Hollywood insjungningar av "Städernas stad" o "Mitt bättre och sämre jag" 1930, visade i China-revyn s å, hos SF kortfilmen "Ett nyårskort" 23/12 1932, visad först 1941.

Tryckta arbeten: Till de mer än 800 revyvisor eller andra sånger som R lanserat är han, ibland tillsammans med andra, med säkerhet författare eller översättare till högst ett fyrtiotal men har ofta även i andra fall fått framstå som sådan i tryck och nottryck, likaså i bibliografier o bibliotekskataloger. I resp revys program är ibland någon text tryckt under hans namn, oftare i vishäften, det första: Visor: Ernst Rolfs repertoar 1913, Hfors, som mest tio texter i: Rolfs visor i minnesuppl, Halmstad 1943. Enligt tryckta noter (där han f ö som säljande namn tillskrivs själva musiken till 40 sånger, också det ett väl högt antal) är han enl E Hemström, nedan anf arb 1995, upphovsman till: Aldrig Lulu (troligen oriktigt); Bobby; Charlotte; Det finns en tagg på varje blomsterstängel; De' kommer, de' kommer, de' kommer; Det tycker nästan alla; Du har fått en knapp i västen; Emilia; Förr får de' vara; Gråt inte Anne-Marie; Han har blivit mycket, mycket bättre nu på gamla dar; I alla fulla fall; I Dalarna; Jag kan aldrig komma mig för; Jag är ute när gumman min är inne; Kors i Göta kanal; Lena; Min morgonsång; Mitt svärmeri; När de' ä mörkt törs jag inte gå hem; Par om par; Pierrot-Pierrette; Raka, raka vägen till Petrén; Sandhamnsvalsen; En sjömansvals (Fagerövalsen); En stor blamage; Tjugo kilometer över bron; Var har du vatt i natt?; Våra herrar (säkert oriktigt); från andra källor, bl a Hodell, nedan anf arb, kan tilläggas: Finska valsen (Fleckeras vals); Lite skapelsehistoria; Ett bra medel mot kalla fötter; Flugvisan; Det är långt, långt hem till Tipperary; Tuttan och Ingeborg; Följ mej till Fågel Fenix' land; Mary; Varje liten stund; Min gummas man; Nej, nej, nej; Varje liten tös kan lära mig nåt nytt. - Ett längre bidrag Artister som jag mött finns i ett revyprogram med titeln Rolfs 1931 [omsl], Sthlm 1931, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: [O Arnold, pseud] Lars skrivare, Gudars o kvinnors älskling, E R intim (1933); Boken om E R sådan han tedde sig för vännerna, ed B Carlberg o T Tegnér (1933); U M Ericson, E R (1968); E Hemström, Revykungen E R framför o bakom kulisserna (1990); dens, E R-saml:en i Falun, en musikalisk skatt i kulturnämndens arkiv (Musikbibl:nytt 1991: 1); dens, E R, utgivet på E R:s förlag, förteckn över noter 1914-1932 (1995); B Hodell, Sagan om E R (1948); K Liliedahl o B Englund, E R (Sv diskograHer, 6,1991); Myggans nöjeslex, ed U M Ericson, 12 (1992); SMoK; Sohlman; Svfilmografi, 1-3 (1986,1982,1979). – Gueye o Tutta R: (utöver vad som angivits ovan) H Eklund, Från Humlan till Intiman (1990); Tutta R har avlidit (DN 28 okt 1994); SKL; S Tjerneld, Södra teatern (1977).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ernst R Rolf, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6814, Svenskt biografiskt lexikon (art av Uno Myggan Ericson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6814
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ernst R Rolf, urn:sbl:6814, Svenskt biografiskt lexikon (art av Uno Myggan Ericson), hämtad 2024-04-25.