Meriter

Möller-Nielsen, Egon, f 9 maj 1915 i Khvn, Frihavn, d 27 sept 1959 i Sthlm, Kat. Föräldrar: ing Niels M o Agnes Mary Gunnild Topshøj. Studentex i Khvn 34, studier vid konstakademin där till 38, anställd på arkitektkontor i Hfors 38–39, på arkitektkontor i Sthlm maj 39–jan 43 (bl a hos Ahrbom o Zimdahl, G Asplund, Giertz o Tesch), medlem av red:komm för tidskr Prisma 49–50, sv medborgare 27 april 53, huvudlärare i skulptur vid konstfackskolan i Sthlm från 57. – Skulptör.

G 1) 19 mars 1938(–44) i Frederiksbergs rådhus, Danmark, m Grethe Meinung, f 9 febr 1918 i Khvn, Rigshospitalet, dtr till avdelningschef Erik M o Ellen Erika Frisenette; Sb 1946–55 m danskonstnärinnan Anna Ida Birgit Åkesson, f 24 mars 1908 i Malmö, Joh, dtr till byggmästaren Nils Salomon Å o Ida Olsson samt förut g m prof Josef Paul Hodin; G 2) 5 aug 1955 i Lidingö m Kerstin Georgsdtr Nyqvist, f 17 jan 1930 i Arvika, dtr till kaptenen Georg Ivarsson N o Sigrid Alexandra Svedberg.

Biografi

Redan som 16-årig skolyngling debuterade M vid Kunstnernes Efteraarsudstilling 1931 i Khvn och han deltog också där de följande åren fram till studentexamen. Han kom därefter in på Kunstakademiet och studerade under ett par år skulptur och arkitektur. 1936 deltog han, enligt egen utsago, "som gäst" i den internationella surrealistutställningen: han kände en viss släktskap, men han tillhörde inte den riktningen. Han anslöt sig till konstnärsgruppen Linien med unga målare som Ejler Bille, Richard Mortensen och V Bjerke-Petersen, som ville förena abstrakt bild och surrealistisk symbolkonst. Han synes ha tagit intryck av Henry Heerups lekfulla skulpturer och dennes hyllning till graniten som "naturens hårdkokta ägg". 1937– 39 gjorde han vidsträckta studieresor: Sverige, Finland, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien, Spanien, Portugal och Storbritannien. 1939 slog han sig ner i Sthlm och året därpå planerade han att resa till USA for studier i skulptur och miljö. Emellertid ockuperades Danmark och inresetillståndet till USA drogs in. Under kriget samarbetade M med danska motståndsrörelsen, vilket hindrade honom från att återvända till Danmark före krigsslutet. Han kom att stanna i Sverige och blev sv medborgare.

M:s danska kamrater, som från 1941 samlade sig kring tidskriften Helhesten, gick under beteckningen "de abstrakta". Termen syftade på en fantasikonst som inte var verklighetsavbildande, en konst som också innefattade surrealistiska strömningar. I M:s skulptur Abstrakt form från 1940 ges anslaget för hans vidare utveckling: en manlig och en kvinnlig form, tätt sammanslutna, visar hans innehållsliga berättarlust. Han skildrar ömheten i mänskliga förhållanden och han finner sina naturligaste uttryck i mjuka och avslipade former. En formstudie från 1941 visar dels en benägenhet för okonventionella materialsammanställningar (trä, gips, målning), dels ett sökande efter tematiska kontraster: hårt—mjukt, ont—gott, manligt— kvinnligt. Upplevelsen av omvärldens krigshändelser tvingade M till konstnärliga uttryck, som inte alltid var lätta att förena med hans formvilja. Under 1943 tillkom verk med titlar som Skriket, Våldet och Fågelbur, som alla skildrar förtvivlan över de onda händelserna. Skriket bryter fram ur det runda huvudet, fågeln är antingen symbol för det brutala våldet och sliter sönder den organiska världen eller är inspärrad och längtar ut ur sitt fängelse av vita gotiska valvribbor. I formspråket finns en obestridlig påverkan av Picasso. När Våldet 1944 ställdes ut som en samlingssymbol för den av M anordnade utställningen Konstnärer i landsflykt i en barack på Nybrokajen i Sthlm, önskade kritiken en separatutställning av M. Han framstod vid mitten av 1940-talet som en betydande gestalt i det sv konstlivet.

Den efterfrågade separatutställningen ägde rum på Färg och Form s å. Det viktigaste verket var en relief i målad gips, Klostret, som han studerat i teckning året före (NM). M har själv förklarat en del av symbolspråket: "Vi skabte da skønne sorte arkitektoniske menneskehuse, i hvis kælder vi indespaerrede forkrøblede (förkrympta) sjæle af de små mus vi da levede af. Hela klostret är en saga i lätta pastellfärger kontrasterande mot svart, en berättelse för vuxna om instängdhet och längtan efter frihet. Det är inte i första hand en klagan över krigets avspärrning utan mer en allegori över människolivet berättad i antiteser.

Parallellt med behovet att protestera mot krigstidens onda löper en mer idyllisk linje i M:s skapande. Samtidigt med nyssnämnda skulpturer tillkom den lilla gipsfiguren Flicka, arkaisk figur, en rundhyllt ung flicka som bryter sig ur sitt skal, och Flöjtspelare, i vit cement, en lyrisk-romantisk musikant med lekfulla fingrar. Något senare skapade han Djurskötaren, en grotesk och humoristisk dröm om kärlek mellan en elefant och en man, där elefanten har långa dromedarben och en mänskligt kvinnlig kroppsbildning, som ger skulpturen en erotisk touche.

Eftervärlden har observerat dualismen i M:s skapande. Endre Nemes betecknade (i inledningen till katalogen över M:s minnesutställning, FrKA, Sthlm 1963) de av M:s skulpturer som direkt anknöt till de blodiga händelserna under kriget som "ett slags plastiska collage, det rent skulpturala blir lidande, gesten överröstar skriket, de stelnar till pantomim". Nemes fann Skriket vara det konstverk där M givit "sitt starkaste uttryck i denna tematik".

Det symbolistiska språket väckte intresse hos den samtida konstessayistiken. M jämfördes med de stora utländska konstnärerna; mest släktskap fann man hos Chagall och Miro. "M:s konst är ett famntag i en kyrka. Deri religiösa atmosfären ger allvar åt erotiken och blir i sin tur värmd av sensualitet" (Meurice). En skulptur som Far och dotter (1945), där dottern sitter i faderns knä och lydigt lyssnar till hans förklaring, ses som symbol för ensamheten. Det faktum att gestalterna har åsnehuvuden ger ökad betoning av ömhet och skyddslöshet.

M var en flitig utställare, under 1945 i Gbg och Uppsala, och 1946 fick han sitt första uppdrag för offentlig utsmyckning (Gävle), en naturlig följd av hans utbildning som arkitekt och hans stora intresse för människans miljö. S å utställde han på Sv-franska konstgalleriet i Sthlm och i Norrköping.

Under 1947 kom M att inta en plats av central betydelse i sv konst- och kulturliv: tidskriften Prisma grundades och utkom mellan 1948 och 1950. Redaktionskretsen var unik: Erik Lindegren, redaktör, M, Stig Dagerman, Eric Gråte, Hjalmar Gullberg, Ingemar Hedenius, Paul Hedqvist, Endre Nemes, Ragnar Sandberg och Alf Sjöberg. M stannade i kretsen två år. I första numret publicerades en enkät med de ledande yngre sv konstnärerna och författarna över ämnet: Har surrealismen spelat ut sin roll? I nästa nummer skrev Birgit Åkesson Min syn på den fria dansen.

M kom i kontakt med den konkretistiska konstnärsfalangen i Sverige och utställde tillsammans med Lage Lindell (bd 23) och Lennart Rodhe under 1948 i Sverige samt på Museum of Modern Art i New York. Under denna tid tillkom skulpturen Majestät, en teatergestalt som erinrar om att M nu hade kontakter inom teatervärlden och bl a gjorde scenografin till Lorcas Blodsbröllop i Khvn. Skulpturen "är på en gång trädgudomlighet, idol och våldssymbol: det finns en högtidlighet i gestaltens upphöjda sittande, men de stora händerna och det rudimentära huvudet gör karakteristiken hatisk" (v Holten).

För M hade arkitektutbildningen alltid spelat en roll. Hans intresse för miljön var levande och förenades i efterkrigstidens samhällsbyggaratmosfär med hans känsla för intimare mänskliga samspel och mjukare formskapande. Resultatet blev hans mest kända konstverk, lekskulpturerna i sv parker. Den första placerades i Humlegården i Sthlm 1949 och fick namnet Tufsen, ett familjenamn för M:s dotter. Hans nya familjesituation gav impulsen till skapandet, men bakom skapelsen låg en utvecklingsgång med en blandning av praktiska fordringar och fantasins inspiration: rundade ytor och håligheter, vattenslipade strandstenar, snäckor och ben i en organisk gestalt som leder tanken till urtidsödlor och naturhistoriens fossila urdjurskranier. Han uttalade själv: "... jag far tala om en viss dualism: uttrycksbehov contra meddelelsebehov — sanningssökande mot kontaktsökande". "Idén att göra en lekskulptur fick han genom samtal med stadsträdgårdsmästaren i Sthlm, Holger Blom, som ordnade så att M kunde utföra sin skulptur i ett växthus i staden. Den göts i konststen av cement och marmormjöl och kom att utföras i sex exemplar. Han gjorde också andra lekskulpturer, bla Snäckan (Sthlm), och Ägget, där han använde starka och kontrasterande färger, och som finns i Sthlm, Gbg och Malmö" (Sandström) . Skulpturerna var tänkta att användas; det var först när de befolkades av lekande barn som de fungerade helt, de var "lekmaskiner", en term som M hämtat från arkitektspråket (Le Corbusier).

Lekskulpturerna öppnade vägen till barnens värld och M utförde under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet en rad dekorativa verk för sv skolor: Enskede läroverk (marmorintarsia 1950), en folkskola i Växjö (solur i stenintarsia 1950), Avesta läroverk (emaljarbeten 1951) och Vällingby folkskola (vägg tillsammans med Elis Eriksson, Sven-Erik Fryklund och Anders Liljefors 1954).

Vid Kooperativa förbundets jubileumsutställning på Söders höjder i Sthlm 1957 inspirerades M av det internationella temat Utan gränser till ett "förbluffande virtuost illusionsnummer i finurligt arrangerande av speglar och färgat, genomskinligt glas" (Lindwall). Han drogs alltmer till det offentliga miljöskapandet och blev s å huvudlärare i skulptur vid Konstfackskolan. Den skulpturens praktiska användning som redan lekskulpturerna krävde var naturlig för M när han utformade sofforna i stengöt till T-centralens tunnelbanestation i Sthlm, sittskulpturer i tillräckligt outslitligt material.

När Hötorgscity i Sthlm började växa fram deltog M i utformningen av neonreklamskyltar på höghusen. Han ville ställa sin konst i samhällets tjänst, han ville att miljön skulle utformas av konstnärer. Han krävde respekt för konstnärernas skapande på samma sätt som för vetenskapsmäns eller teknikers verk. Han pläderade för en integration av den offentliga konsten i miljön på ett sätt som först efter hans tid blivit vanligt.

Författare

Bengt M Holmquist

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Illustrerat: Historien om [bild av fisk], Sthlm 1949, (16) s; Å Löfgren, Historien om någon, Sthlm 1951, (28) s (FIB:s gyllene böcker, 19), [nya utg] 1969, 1977 (Klumpe-Dumpe-böckerna, 92), 2.-4. tr 1982, 1984, 1986, övers: Historien om en eller anden, Khvn 1969.

Tryckt arbete: "Den okände politiske fången" [utställn i Tate Gallery] (DN 1953, 14/4, s 4; en analys av skulpturens aktuella situation). - I redaktionskommittén för Prisma, årg 2—3, 1949—50, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Statens utlänningskommission, centraldossiéer över utlänningar (sv medborgare eller avlidna), RA; Överståthållarämb, andra kansliavd B VIII b, april 1953, SSA.

B Asker, Sthlms parker (1986); EM (utställn:-kat, FrKA, 1963); En värld under jord. Färg o form i tunnelbanan (1985); B M Holmquist, E M (SKL 4, 1961) o där anf litt; R v Holten, Surrealismen i sv konst (SAK:s publ 78, 1969); B Lindwall, Hamlet o borgaren (Konstrevy 1957); O Meurice, E M (Konstrevy 1945); T Millroth, Endre Nemes (1986); S Sandström, M Stensman o B Sydhoff, Konstverkens liv i offentlig miljö (SAK:s publ 91, 1982).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Egon Möller-Nielsen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8679, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt M Holmquist), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8679
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Egon Möller-Nielsen, urn:sbl:8679, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt M Holmquist), hämtad 2024-04-19.