Meriter

Hesselius, Andreas, f 8 maj 1677 i St Skedvi (Kopp), d 23 dec 1733 i Falun, begr 20 jan 1734 i Gagnef (Kopp). Föräldrar: kh Andreas Olai H o Maria Bergia. Inskr vid UU 22 febr 90, mag 28 maj 07, informator hos k rådet G Cronhielm, kallad till pastor vid sv förs:arna i Amerika 23 juni 11, prästv i Skara 3 sept 11, pastorsadj i Kristina förs i Pennsylvania 12—13, kh där 13, prost över de sv förs:arna i Amerika 5 aug 19, hemkallad 11 nov 22, uppehåll i London 29 nov 23—juni 24, kh i Gagnef 27 jan 25.

G 1) 3 maj 13 i Kristina förs, Penn, m Sarah Wallrave av holländsk härkomst, d försommaren 24 i London; 2) 21 sept 25 (bröllopsvers) m Brita Lagerbeck, omg m kh i Gagnef Georg Wallman, dtr till handl i Falun M L o Anna Dahlborg.

Biografi

Biskop Jesper Swedberg hade utvalt sin frus systerson H till prästtjänst i Delaware och rekommenderat honom hos konungen som en lärd, from man med ett allvarsamt leverne och »härliga och bevekliga gåvor till att predika». Som »eforus för de sv församlingarna i Amerika» kom biskopen att övervaka H:s verksamhet och stödde den bl a med stora boksändningar. H anträdde resan 5 okt 1711. Under ett uppehåll i England besökte han efter Swedbergs instruktion den anglikanske biskopen i London. 1 maj 1712 anlände H till Kristina församling, men måste vänta ett år på att få tillträda sitt pastorat, då prosten Björk, som han skulle efterträda, kvarstod som pastor till 1 maj 1713. Sin harm över sin osjälvständiga ställning och de primitiva levnadsförhållandena gav han ampra uttryck åt i brev till Swedberg och k rådet greve Gustaf Cronhielm. Amerikasvenskarnas andliga likgiltighet kritiserades i brevet till Cronhielm. En stor del av dem sades leva mer som boskap än som människor. Swedbergs indignation över H:s nedsättande omdömen, som han ansåg skada missionens sak, fick denne att retirera. »Aldrig skall detta landet komma i ont rykte genom mitt förvållande», skrev han till Swedberg 12 jan 1714.

Sedan H tillträtt sitt ämbete utvecklade han stor energi och såg med tiden mer ljust på förhållandena. Församlingsbornas tilltagande förtrogenhet med katekes och bibel vitsordas kraftigt i hans skrift Kort berettelse om then svenska kyrkios närvarande tilstånd i America (1725). H upprättade ett kyrkoråd på 12 personer för att uppehålla kyrkotukten i enlighet med den sv kyrkolagen. Trolovning och äktenskap måste ingås öppet inför kyrkan och förutsatte godkänd kristendomskunskap. Vikten av punktliga kyrkobesök och flitig nattvardsgång inskärptes liksom vördnadsfullt uppträdande i kyrkan med bön under knäfall. Kyrksången — utan orgel — ledde han med energi.

H besökte ofta sina församlingsmedlemmar, som bodde på stort avstånd från varandra. Han sökte främja skolundervisningen, som mest vilade på prästerna. Med ständiga predikoförhör i kyrkan och husförhör i katekesen kontrollerades kristendomskunskapen. Det nära samarbetet mellan de sv prästerna och den engelska kyrkan befästes under H:s ämbetstid. Han följde här Swedbergs anvisningar och fann i dennes anda, att en missionsverksamhet bland hedningar och sekterister, som var fri från kontroverser med bittra invektiv, gav stora möjligheter att under religionsfrihetslagens skydd sprida evangelisk-luthersk upplysning bland annorlunda troende. H omvände 20 kväkare och döpte också fem negrer och mulatter och en indian. Den engelska kyrkan anlitade honom som hjälppredikant, och från 1721 erhöll han en lön av 10 pund sterling av det engelska missionssällskapet med skyldighet att hålla 20 engelska predikningar om året. H höll enligt egna anteckningar 680 svenska och 66 engelska högmässopredikningar och ungefär lika många ottesångspredikningar. Han utnämndes 1719 av Swedberg till prost över de sv församlingarna i Amerika med plikt att årligen visitera dem.

Av stort kulturhistoriskt värde är H:s skildringar av natur och människor i den nya världen i den dagbok, som han skrev på Swedbergs uppmaning. H var en ivrig jägare och iakttog vaket det rika djur- och växtlivet i urskogarna. Alltifrån den inledande skildringen av sjöresan innehåller dagboken en rikedom på skarpsynta och levande skildringar av djur, växter och klimatförhållanden. Inriktningen på det näringsmässigt nyttiga är tydlig liksom tendensen till viss naturvetenskaplig rationalism och självständiga kritiska iakttagelser. Han söker ivrigt en naturlig förklaring till märkliga företeelser. I dagboken förklarar han det vara "enom prästman oanständigt att ropa på tecken och under så länge den store Skaparen låter naturens lopp stå vid lag". Årtionden före Linné uttalar han en förmodan om tvåkönad fortplantning hos mullbärsträd. Som naturskildrare är H en föregångare till denne. Han är en mästerlig stilist. En mångfald av precisa detaljer gör dagboken till ett fängslande tidsdokument. H:s skönhetssinne och naturglädje ger skildringen understundom en viss poetisk färg. Av stort intresse är hans skisser av indianerna, deras utseende, religion och seder, t ex begravningsriterna.

Den 11 nov 1722 hemkallades H till Sverige av Swedberg. Under den farofyllda hemresan hösten 1723 blev hans materialsamlingar för en planerad Amerikaskildring förstörda. I London avled hans hustru fem dagar före hans fortsatta hemresa, efterlämnande fyra små barn. Hemkommen blev han efter en tids bekymmersam väntan försörjd med pastoratet i Gagnef genom Swedbergs stöd, där han verkade energiskt sin återstående livstid.

Efter hemkomsten uppläste H 1724 inför konungaparet och rådet sin följande år tryckta berättelse om de religiösa förhållandena i Delaware. Indianerna skildras med välvilja trots att de visat sig oemottagliga för omvändelseförsök — »uppriktige, trogne och ärlige, kyske». Han framhåller hurusom bland många kätterska sekter den engelska och sv kyrkan sitter »som tvenne rosor bland törne, helt friska och livliga». De andra samfunden och sekterna i Delaware avfärdas som skapelser av subjektivistiskt godtycke. Kväkarnas tro på det inre ljuset och än radikalare sekters idéer om ständigt sanningssökande och möjlighet till frälsning i alla religioner blir för H verk av nyhetsmakare, »druckna av religionsfrihet». Av svenskarna har ingen enda avfallit, utan åsynen av sekternas förvirring har befäst detta »läraktiga och lydiga» folk i dess evangeliska tro »obesmittad av allt hedniskt och kätterskt mörker», en tro som de fria bönderna dock omfattar med eget läsande i Skriften och ej blott på prästens ord. Den sv kyrkans tro och lagar har, påvisar H, blivit det sammanhållande bandet mellan de utspridda sv kolonisterna. Personliga tvister löstes under prästernas ledning. H framlägger också ett utarbetat förslag till bildande av ett sv missionssällskap för Amerikamission efter engelsk förebild. Han skisserar de egenskaper som en lämplig »missionarius» bör ha. En utåtriktad bildning förordas: »Historia naturalis vill göra mera tjänst än många rabbiner.»

Att H i sin skrift inte direkt omnämnde Swedbergs insats sårade denne djupt. Ett brev från H till denne 8 febr 1725, där han gav uttryck åt sin bitterhet över att ha blivit åsidosatt i testamentet efter sin moster, biskopens avlidna maka, och ironiskt förklarade sig föga ägnad att skriva ett äreminne över dennes missionsarbete, ledde till en brytning. Swedbergs långa svarsbrev överflödade av bittra utfall mot H som en dålig kristen, »en otacksam och samvetslös människa» och olämplig själaherde. Det intogs av biskopen i hans självbiografi (s 289 ff). Också i Suecia Nova och i America illustrata kritiserar Swedberg H:s otacksamhet och hans »envisa huvud» och »enstyriga sinne som med ingen kan komma överens». H:s amerikanska församling hade dock i en skrivelse till Swedberg 15 sept 1723 vitsordat hans stora arbetsinsats liksom hans mildhet och tålamod.

Författare

Olle Hellström

Arkivuppgifter

Fragment av H:s dagbok i orig jan—febr 1712 liksom dagboken i sin helhet (1711— 24) i en avskr från 1751, KB, tr jämte H:s brev 1712 till G Cronhielm, jfr nedan. Strödda brev i kop i UUB.

Tryckta arbeten

Dissertatio historica de Vandalis. [Akad avh, preses J Arrhenius.] Upsaliae [1698]. 4: o. 42 s. — Pascha christianorum. [Akad avh, preses P Elvius.] Upsalis [1705]. 28 s. — Kort berettelse om then svenska kyrkios närvarande tilstånd i America samt oförgripeliga tankar om thess vidare förkofring, upstälte . . . Norkiöping 1725. 4 :o. 23 s. — Bref ... til kongl. rådet grefve Cronhjelm; dat. Christina uti Pensylvanien, den 1 december 1712 (Stockholms magazin för 1780 . . . utg af M Swederus, Sthlm, Upsala och Abo, s 628—639 [okt]; omtr i följ). — Magister Andreae Hesselii anmärkningar om hans resa till Amerika och vistande där 1711— 1724, ett delawareminne (SLSÅ, 21, 1938, Upps, 4:o, s 93—145; även sep, 51 s, med tit: Andreas Hesselii anmärkningar om Amerika 1711—1724 .. . [utg med inl o kommentar] av Nils Jacobsson).

Källor och litteratur

J Swedberg, Svecia Nova seu America illuminata 1727, hs i RA o KB; Domkap :s arkiv A I: 32, p 145, Västerås.

I Acrelius, Beskrifn om de Sv förs: ars . . . tilstånd uti det så kallade Nya Sverige . . . (1759); C V Jacobowsky, Svenskar i främmande land under gångna tider (1930); dens, Litteraturen om Nya Sverige (Ymer 1937); N Jacobsson, Svenskar o indianer (1922); dens, Sv öden vid Delaware 1638—1831 (1938); dens, Mag A H :s anmärkningar om hans resa till Amerika o vistande där 1711— 1724 (SLSA 1938); O Norberg, Sv kyrkans mission vid Delaware i Nord-Amerika . . . (1893); H Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism o herrnhutism 1680—1772 (Sv kyrkans hist, 5, 1935); J Swedberg, America illuminata (1732); dens, Jesper Swedbergs Lefwernes beskrifn, ed G Wetterberg (1941); The records of Holy Trinity (Old Swedes Church), Wilmington, Del., 1667—1773 (1890); UUM 1595—1700 (1900—11); Västerås hm, 2 (1844); Västmanlands-Dala nations album 1639—, ed G Engström (1955).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Hesselius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12949, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2024-05-07.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12949
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Hesselius, urn:sbl:12949, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2024-05-07.