Meriter

1. Eric Ericsson, f. 19 okt. 1763 på Kaveltorp, Ljusnarsbergs sn (Ör.), d. 7 maj 1828 på Norrby bruk, Fellingsbro sn (Ör.). Föräldrar: bergsmannen och riksdagsmannen Eric Magnusson och Catharina Öhman. Kronolänsman i Nya Kopparberget 1787–98; bergskassör 1803; sexman, nämndeman; brukspatron; ägde 1791–1812 Abrahamsgård i Ljusnarsberg, från 1810 Ramsbergs bruk i Ramsbergs sn (Ör. o. Vm.), vidare Norrby (inköpt 1820) och Ekeby bruk i Fellingsbro samt Norra Bredsjöns masugn; riksdagsman i bondeståndet 1809–10 (led. av bevillningsutskottet), 1812 (led. av hemliga utskottet, av särskilda utskottet nr 3, tillfällig led. av bevillningsutskottet samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet), 1815, 1817–18 (led. av konstitutionsutskottet) och 1823; fullmäktig i Riksgäldskontoret 23 jan. 1810–5 aug. 1823.

G. 25 juni 1789 på Kyrkobacken, Ljusnarsbergs sn, m. Johanna Emerentia Prytz, f. 16 juli 1771 i Nora, d. 24 sept. 1831 på Vads sätesgård, Askers sn (Ör.), dotter av tullinspektören Christian Prytz och Catharina Margaretha Hasselgren.

Biografi

Eric E. är i litteraturen känd som Eric E. i Abrahamsgård, sedan i Norra Bredsjön, även i Nya Kopparberg. Om hans ungdom är intet bekant. Då han som äldre en gång skrev: »Jag tackar min Gud, att jag icke vid någon läroanstalt fått tillfälle förlora mitt naturliga förstånd», har E. tydligen fått den bokliga bildning, som beståtts honom, i hemmet. Genom sitt gifte vid 25 års ålder med Emerentia Prytz kom han snart i goda omständigheter, ty svärfadern dog redan 1791, varvid E:s maka ärvde Abrahamsgård. Hans hem blev härigenom en samlingspunkt för de mera framstående i orten och även ofta för genomresande främlingar. E. uppförde gårdens stålliga manbyggnad. Liksom sin far och morfar valdes E. till riksdagsman, 1809 för Nya Kopparbergs bergslag samt 1810 för Nya Kopparbergs, Grythytte och Hällefors samt Lindes och Ramsbergs bergslag. Vid riksdagen 1809 stod han under de bekanta ¦striderna i bondeståndet om regeringsformens antagande på samma ståndpunkt som sina ståndsbröder och yrkade att alla ståndsprivilegiers avskaffande skulle sättas som villkor för ståndets godkännande av den nya regeringsformen. Han hörde dock ej till de oresonliga utan yttrade sig flera gånger för tillmötesgående av de övriga ståndens krav. Jämte övriga bergslagsrepresentanter inlämnade E. 21 juli 1809 ett memorial, »att bergsmans-egendomar väl må kunna köpas av vilken som helst bland allmogen, som kunde finna sig hugad att på stället bosätta sig och idka ortens huvudnäring, som ock vid alla sådana köp bör bliva huvud-förbehållet: men att alldeles ingen bruksägare borde tillåtas köpa bergsmansegendom och därigenom rubba de förmåner, som för andra avlägsnare böra vara lika respekterade». Då detta rörde en privilegiefråga och motstånd visade sig, ändrade E. sitt yrkande därhän, att var och en skulle äga rätt att besitta bergsmanshemman, blott därigenom ingen ändring skedde i hemmanens natur, och i den formen antogs förslaget av ståndet.

Snart efter detta blev E. emellertid själv stor bruksägare. Brukspatron Jacob Reinhold Lilo på Ramsbergs bruk hade avlidit och hans egendom avträddes till konkurs. Såväl konkursboets som Lilos systrars andelar i Ramsbergs bruk inköptes då av E. i mars 1810 för 12 444 rdr bko och tillträddes 1 maj s. å. (köpebrev 5 juni s. å.). Flyttningen från Abrahamsgård verkställdes av E:s maka samt äldste sonen Carl (E. 2). Abrahamsgård sålde E. därpå (17 mars) 1812 till friherre Carl Carlsson Bonde på Ericsberg. Ramsbergs bruk var vid E :s tillträde mycket förfallet. Med stor kraft skötte E. nu genom brevväxling från Stockholm, där han mestadels vistades som riksdagsman, iståndsättandet både av egendomen och byggnaderna. Orderna utfördes av E:s duktiga och praktiska hustru samt av Carl E., som 1813 bosatte sig på Ramsbergs bruk och självständigt skötte det från 1817. E. lät 1816 ombygga andelshyttan i Ramsbergs kyrkby. Kraftigt verkade E. omedelbart för brukssmedjans återuppbyggande. Vid brukets värdering 1819 innehade E. 504 skeppund 15 lispund årligt smide. E. hade dels ärvt, dels jämte brodern Jan Niclas E. inköpt andelar i Norra Bredsjöns masugn och blev i början av 1820-talet ensam ägare av dessa andelar, som då utgjorde något mer än hälften. Därtill köpte han 1820 Norrby, som sköttes av den yngre sonen Eric, medan Carl satt på Ramsbergs bruk. E. själv synes ha av bergsmännen köpt såväl tackjärn som stångjärn samf likaledes sålt dessa varor. Tackjärn såldes vanligen till Gammelbo, Finnåker, Bernshammar m. fl. bruk, medan stångjärnet avsattes på Stockholm genom handelshuset Tottie & Arfwedson; det forslades först med hästfora till Arboga, och skeppades sedan till Stockholm.

I riksdagen upptogs 1817–18 åter frågan om äganderätten till bergsmanshemman, men E., nu själv bruksägare, yttrade sig mot förslaget att återgå till de äldre författningarna och förslaget gick ej igenom. Flera gånger framlade E. förslag, att tackjärnshandeln skulle vara fri, så att bruksägarna icke skulle behöva ta sitt tackjärn från bestämda hyttor och bergslager. Förslaget föll 1815; först 1835 utkom en förordning om tackjärnshandel. I försvarsdiskussionerna 1810, då tal var om att förstärka armén genom knektehållets utsträckande även till t. ex. bergslagshemman, talade E. härför. I de stormiga debatterna april s. å. yttrade sig E. för utskottets förslag och mot ståndets majoritet. När utskottsförslaget föll hos bönderna, var det E. som föranstaltade en uppvaktning av bondeståndets minoritet hos konungen med begäran att denne, oaktat bondemajoritetens vägran, skulle följa de tre övriga ståndens försvarsvänliga beslut, vilket också skedde. Redan i januari, alltså före dessa meningsskiljaktigheter, hade E. av ståndet utsetts till riksgäldsfullmäktig. Han omvaldes senare, 1815 med acklamation, vilket visar att misstämningen över hans hållning gått över; vid 1823 års riksdag föll han dock igenom i den slutna omröstningen. Utan att ha varit en av sitt stånds ledande män hade E. mycket inflytande och stod i nära förbindelse och brevväxling med flera av böndernas främste, såsom Lars Olofsson, Anders Jansson Hyckert, Anders Danielsson, Longberg, m. fl. Under sin sista riksdag (1823) var E. sjuklig, framträdde därför föga och var även trött på det offentliga livet; långt före riksdagens slut nödgades han resa hem.

E:s långa huvudstadsvistelse hindrade ej den viljekraftige mannen att, innan han överlämnat egendomarna till sönerna, per brev bestämma allt. Han var en allvarsam och häftig man, hade ett hårt och strävt sätt i familjen (om schism med E:s hustru se art. om E. 2 nedan), men var ett klart, redigt och klokt huvud, en duglig och förutseende affärsman. Trots de dåliga konjunkturer, som tidvis rådde under 1800-talets första decennier, blev han därför en efter tidens förhållanden förmögen man. Han hade under krigsåren stora leveranser till kronan, bl. a. 1800 av pälsar och kalvskinnsränslar till lantvärnet, liksom han förfärdigade kanonkulor. Då hans äldre bror smidesfabrikören A. M. E. (se släktart.) i Eskilstuna gjorde konkurs (1814 eller 1815), måste E. ropa in fabriksanläggningen, vilket vållade honom besvär, men han förde saken i hamn, så att staten slutligen övertog fabriken. E:s goda förbindelser med kungamakaren C. O. Mörner och genom denne med konungen hjälpte härvid, ehuru Karl Johan på grund av en missuppfattning först ställt sig så avvisande, att E. sjuknade. Mot sönerna var han enligt dåtida sed kargt sparsam, medan det omtalas, att han ofta ekonomiskt bistod riksdagsmännen. När hans ohälsa 1823 tilltog, överlämnade emellertid E. genom arrende gårdarna och affärerna helt till sina söner. Han dog hos den yngre på Norrby och begrovs i Laxbrograven på Ljusnarsbergs kyrkogård i Nya Kopparberget. Bouppteckningen visade 109 550 rdr bko i säkra tillgångar, 35 550 rdr i skulder. Sonen Eric d. y. fick vid delningen efter hans död Norrby och halva Norra Bredsjön.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

I Ramsbergs bruks arkiv finnas, jämte gårdshandlingar, bl. a. testamenten och arrendekontrakt mellan Eric E. och sönerna Carl E. och Eric E. d. y., brev till Eric E. d. ä. 1812–1820 (bl. a. från A. J:son Hyckert och C. J:son Longberg), hans egna brev till sonen Carl E. 1817–26, handlingar rörande Laxbro stärbhus, m. m.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anföranden och memorial i bondeståndet.

Källor och litteratur

Källor: Kyrkoböcker från Ljusnarsberg, Fellingsbro, Nora och Asker, Uppsala landsarkiv; E :s brev och papper samt sonen Carl E :s memoarer, Ramsbergs bruks arkiv. – Bondeståndets riksdagsprotokoll. – Arbeten av K. Beckman & A. Bäckström, H. Carlborg, K. Hult och V. Örnberg, se under släktart. ovan. – Meddel. av fru Hill Ericsson, Ramsbergs bruk, och kanslisekreteraren Bertil Eketorp, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Ericsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15368, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-02.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15368
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Ericsson, urn:sbl:15368, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-02.