Biografi

Engelbrecht, en av det svenska Pommerns större och mera betydande släkter, utgrenad i adliga ätterna von Engelbrecht och von Engelbrechten. Släkten härstammar från rådmannen i Greifswald 1489–1502 Wilken Engelbrecht. Med hans två söner, handlanden i Greifswald Hans E. (d. 1534) och rådmannen där 1503–44 Jochen E. (d. 1544) delade sig släkten i en äldre och en yngre huvudlinje. Hans E:s sonsons sonsons sonson protonotarien vid hovrätten i Greifswald, titulära hovrådet Hermann Christoph E. (f. 1678, d. 1720), var fader till vice presidenten i Wismarska tribunalet Hermann Heinrich E., som 1744 erhöll rikstyskt adelskap med namnet von Engelbrecht (se s. 564). Han slöt sin ätt på manssidan; hans ena dotter äktade sin avlägsne frände Johann Gustav Friedrich von Engelbrechten (se s. 562).

Yngre huvudlinjens stamfader Jochen E. hade sönerna rådmannen i Greifswald 1545–73 Jochen E. (d. 1573) samt Johann E. (d. 1598), rådman i Greifswald 1578–80 och sedan borgmästare där till sin död. Den förres sonsons son, svenske generalauditören Georg E. (f. 1635, d. 1675), var farfars far till danske kaptenen och accisinspektören i Greifswald Carl Philipp E., som blev rikstysk adelsman med namnet von Engelbrecht 1757; hans släktgren fortlever i Bayern.

Borgmästaren Johann E. (d. 1598) var fader till handlanden i Greifswald Jürgen E. (f. 1551, d. 1631); två dennes söner bildade var sin släktgren. Den äldre av dem handlanden i Greifswald Georg E., borgare där 1624, var fader till juris professorn (1658) vid Greifswalds universitet, sedan appellationsrådet och assessorn i Wismanska tribunalet Georg E,, som 1684 adlades under namnet von Engelbrechten (f. 1626, d. 1693). I sitt första gifte med Barbara Wulfrath hade han sonen Georg Bernhard von Engelbrechten (f. 1658, d. 1719), som 1690 var envoyé till Holstein, 1702 blev regeringsråd i Bremen och Verden samt 1716 kansler där. Han var en av Sveriges representanter dels vid fredskongressen i Utrecht 1713, dels vid fredskongressen i Baden 1714, där han jämte sin chef ambassadören Erik Sparre förgäves sökte förmå prins Eugen av Savoyen och hertig de Villars att ta sig an svenska intressen. G. B. von E:s rapporter finnas i Diplomatica: Germanica, Anglica och Gallica, Riksarkivet, och andra handlingar om honom där i Bremensia, vol. 117 V2, samt brev från honom i Goertz', von Müllerns och M. Vellingks saml.; två likvidationer rörande honom finnas i Kammararkivet. Dessutom finnas spridda brev från honom i Uppsala univ.-bibliotek (F 191, E 519, E 521, E 523–527, H 236 a). Han var g. m. sin styvmoders halvsyster Maria von Mevius, dotter av den berömde juristen vice presidenten i Wismarska tribunalet David von Mevius. År 1727 utdog G. B. v. Engelbrechtens gren på manssidan.

Appellationsrådet Georg von Engelbrechten (d. 1693) var i sitt andra gifte med Elisabeth von Mevius fader till regeringsrådet i Pommern Joachim Friedrich von Engelbrechten (f. 1677, d. 1740); hans brev till N. Gyldenstolpe 1698–1705 finnas i Uppsala univ.-bibliotek (Nordin 449). I riddarklassen på Riddarhuset uppflyttades 1799 dennes son med Anna Margaretha von Corswant Johann Gustaf Friedrich von Engelbrechten (f. 1733, d. 1806), som blev assessor i Wismarska tribunalet 1763 och var kansler i Pommerska regeringen i Stralsund 1775–1802; KNO 1799. Handlingar rörande honom finnas i Wismariensia 49, Riksarkivet; brev från honom till E. Ruuth 1790 finnas i Uppsala univ.-bibliotek (F 425). J. G. F. v. Engelbrechten äktade 1763 sin avlägsna franka Regina Sophia Henrica von Engelbrecht, dotter av juristen H. H. v. Engelbrecht (se ovan och s. 564).

Bland J. G. F. von Engelbrechtens barn märkes främst Hermann Friedrich Christian von Engelbrechten (f. 1765, d. 1818), som blev svensk generaladjutant av flygeln 1795 och hös konungen 1796, överste och chef för von Engelbrechtenska reg:tet s. å. År 1807 överfördes de båda pommerska regementena, Drottningens livregemente och Engelbrechtens regemente, till Sverige för olika uppgifter och beordrades nov. 1808 att bestrida garnisonstjänst i Stockholm; i vissa avseenden inträdde de i de degraderade gardesregementenas funktioner. Detta skapade på sina håll misstämning mot dem. Pomrarna ansågos som konungska och därför som ett riskmoment för den revolutionära rörelsen 1809. Enligt E. M. Arndt var även manskapet besjälat av lojalitet mot Gustav IV Adolf. Hermann v. Engelbrechten själv, »ein stattlicher und wohlbeleibter Mann mit rothen Backen und hochragendem Bauch», ansågs sakna klokhet och mod. Som U. Willers visat, sände G. J. Adlercreutz den 13 mars kl. 6 f. m. löjtnanten, sedermera generalen frih. G. A. Hierta till H. v. Engelbrechten med anmodan att hålla sig stilla; efter tvekan utlovade denne passivitet, på villkor att intet ont skulle vederfaras konungen. I själva verket voro de pommerska trupperna just den 13 mars starkt reducerade i huvudstaden. Han användes också i en del mindre betydande diplomatiska uppdrag. Från 1810 intog Hermann von Engelbrechten en ledande ställning inom det svensk-pommerska lokalförsvaret, blev 1812 generalmajor och 1815 generallöjtnant. Vid Pommerns övergång till Preussen s. å. fick han avsked ur svensk tjänst och blev preussisk generallöjtnant samt guvernör i Stralsund. Drottningens livreg. och H. v. Engelbrechtens reg. övergingo 1815 i Pommerska fysiljärreg:tet n:r 34, efter sin hedersöverste 1908 omdöpt till »Königin Victoria von Schweden». När Karl XIV Johan utdelade sina bekanta pommerska donationer, fingo såväl H. v. Engelbrechten som hans bror Ludwig del därav. Denne hans bror majoren vid Södermanlands reg., slutligen överstelöjtnanten Adolf Ludwig Gustaf vonEngelbrechten (f. 1776, d. 1825) på Duvnäs, Nacka, är känd i samband med bl. a. G. C. von Döbelns historia (se Leijonhufvud och Waller). Ätten utdog på manssidan med en hans son 1899. Emellertid hade generallöjtnant Hermann von Engelbrechten en illegitim men erkänd son med Marie Sophie Schmidt från Ystad, preussiske kaptenen Hermann Moritz von Engelbrechten (f. 1800, d. 1842); grenen fortlever i Tyskland under namnet von Engelbrechten-Ilow.

Appellationsrådet Georg von Engelbrechtens farbror, handlanden i Greifswald Johann E., borgare där 1616, var farfader till rektorn vid stadsskolan i Greifswald Johann E., som i gifte med Regina Ilsabe Neucranz var fader till juristen Johann Brandanus E. (f. 1717, d. 1765). Denne, som studerade i Greifswald, Helmstedt och Göttingen, blev 1739 hovrättsadvokat i Greifswald, 1749 juris utriusque doktor och 1758 juris professor där men dog ganska ung; hans gifte med Maria Margaretha Pyl var barnlöst.

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Diplomatica, Biographica, Pommerauiea (bl. a. Gadebusehs saml., kv. 41 och fol. 36), Wismariensia, Bremensia, KA; skilda samlingar i UB (jfr texten). – Genealogi över släkterna Engelbrecht, von Engelbrecht och von Engelbrechten i C. Gesterding, Erste Fortsetzung des Beitrages zur Geschichte der Stadt Greifswald (1829), s. 209–228, och i Genealogisches Tasehenbuch der briefadeligen Häuser, 4, 1910; strödda notiser i O. Gesterding, TJeber Greifswaldische Stipendien fiir Studirende (1829). – Om Georg Bernhard von Engelbrechten: otryckta källor se texten; Sigrid Leijonhufvud, Erik Sparre och Stina Lillie (1911). – Om Hermann F. C. von Engelbrechten: otryckta källor, se texten samt P. Sondén, Militära chefer, KA; Utdrag ur danska diplomaters meddel. från Stockholm 1807–1808, 1810 och 1812–1S13, saml. af O. J. Anker & F. U. Wrangel (1897). – O. Bæckström, Biographische Gedenkblätter über die Offiziere bei dem Leib-Regiment zu Fuss Ihrer Majestät der Königin (Berlin 1895) ; Sten Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall (1944) ; dens., Gustaf IV Adolf (1946) ; E. Forssberg, Sverige och Preussen 1810–1815 (1922), s. 15 f.; K. Löfström, Karl Johans pommerska donationer (1943); J. B. de Suremain, La Suéde sous la Republique et le premier empire (1902); U. Willers, Ernst Moritz Arndt och hans svenska förbindelser (1945). – Om A. Ludwig G. von Engelbrechten: K. K:son Leijonhufvud, Kungl. Södermanlands regementes historia 1771–1915, 3 (1919); S. M. Waller, Georg Carl von Döbeln (1947). – Om Johann Brandanus Engelbrecht: ovan anförda volymer ur Gadebuschs saml. i Pommeranica, RA; D. H. Biederstedt, Nachrichten von dem Leben und den Schriften neuvorpomerisch-rügenscher Gelehrten. 1 (1824).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Engelbrecht (von Engelbrecht, von Engelbrechten), släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16119, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16119
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Engelbrecht (von Engelbrecht, von Engelbrechten), släkt, urn:sbl:16119, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-05-06.