Meriter

1 Söderlund, Nils Gustaf, f 3 sept 1884 i Erska, V Göt, d 9 april 1967 i Sthlm, Osc. Föräldrar: lantbrukaren Johan Gustaf S o Anna Dikander. Studentex vid H a l i Skara 3 juni 03, inskr vid UU ht 03, med fil ex där 28 maj 04, e o amanuens vid anatomiska instit, Uppsala, 1 sept–31 dec 06, med kand vid UU 31 maj 07, amanuens vid patologiska instit, Uppsala, 1 mars–31 aug 10, assistent där 1 sept 10–28 febr 11, förest för Akad sjukhusets röntgenavd 1 maj 11–15 jan 12 o 15 mars–31 dec 12, amanuens vid kir polikliniken i Uppsala 1 juni–31 aug 12, med lic vid UU 12 sept 12, andre amanuens vid Akad sjukhusets kir avd 1 jan–31 dec 13, förest för dess röntgenavd 1 juni–31 aug 14, förste amanuens vid dess kir avd 16 sept 14–15 sept 15, disp vid UU 21 nov 14, med dr där 31 maj 15, underkirurg vid Akad sjukhuset 16 sept 15–15 sept 16, tf överläk vid dess kir avd periodvis under 16, doc i kirurgi vid UU 20 dec 15–15 okt 18, andre läk o periodvis tf överläk vid Sahlgrenska sjukhusets i Gbg kir avd 1 juni 17–31 dec 21, underläk o periodvis tf överläk vid Maria sjukhus i Sthlm kir avd 1 nov 21–31 okt 25, doc i kirurgi vid KI 15 febr 22–1 nov 28, bitr lärare i kirurgi där 22–28, e överläk vid Maria sjukhus kir avd 16 nov 25–14 april 26, 1 febr–31 maj 27, 1 okt 27–15 maj 28 o 1 okt–3 nov 28, prof i kirurgi vid KI 2 nov 28–31 dec 49, överläk vid Serafimerlasarettets kir avd 1 dec 28–49, överläk i De ömsesidiga socialförsäkringsbolagens fören:s skaderegleringsnämnd (Hansa) 29–55, led av av styr för Sophiahemmet 29–64, medlem av Medicinalstyr:s vetensk råd 1 jan 30–54, led av Gymnastiska centralinst:s (GCI) direktion 1 juli 30–32, av 1931 års gymnastiksakk juni–nov 31, överläk i Försäkringsab Hansa 15 juni 32–åtm 39, förest för Serafimerlasarettets gymnastikavd 35–49, sakk i utredn ang Serafimerlasarettets ekonomi o verksamhet sept–dec 35, dir för Serafimerlasarettet 13 juni 36 (från 37 led av den gemensamma dir för detta o KS)–49, led av styr för Statens sjuksköterskeskola 40–50, ordf i Sv läkaresällsk:s sektion för kirurgi 44–45, i Sophiahemmets vänner 48–63 (hedersled 63). – Sv läkaresällskapets jubileumspris 29.

G 16 aug 1913 i Sthlm, Osc, m Alfhild Kristina Osterman, f 22 aug 1886 i Vänersborg, d 28 mars 1967 i Sthlm, Osc, dotter till Anna Matilda Ottosdotter o fosterdotter till kommissionslantmätaren Carl Oskar O o Kristina Larsson.

Biografi

Gustaf S:s insatser på kirurgins område kom att få stor betydelse för dess utveckling i Sverige. Då han inledde sin yrkesbana hade det sena 1800-talets framsteg inom framför allt anestesi och antiseptik på ett avgörande sätt vidgat gränserna för kirurgins möjligheter. Bättre metoder att stilla blodflöde hade förbättrat överlevnaden hos nyopererade, likaså var tillkomsten av mer avancerade instrument betydelsefull. Flera nya behandlingsmetoder och rutiner befann sig emellertid ännu i sin linda. S var bland de första att inse att framåtskridandet gjorde det allt mer omöjligt för en läkare att själv behärska alla delar av området. Då underspecialiteter såsom neuro- och plastikkirurgi började utvecklas uppmuntrade han kolleger och adepter att fortsätta på dessa banor.

Grunden till sin utbildning fick S på Akademiska sjukhuset i Uppsala under ledning av Gustaf Ekehorn (bd 12), vars teorier om njurtuberkulosens uppkomst S kunde styrka i sitt eget arbete. Han disputerade 1914 på en avhandling om primär actinomykos (en sällsynt form av bakteriell infektion) i spottkörtlarna, ett ämne han sedan återkom till i flera arbeten och för vilka han 1929 erhöll Svenska läkaresällskapets jubileumspris. Redan under sin tid i Uppsala förespråkade S röntgenundersökningar av patienter med oklara buksmärtor, något som inledningsvis inte mötte förståelse hos alla kolleger.

S tillbringade några år vid Sahlgrenska sjukhusets kirurgiska avdelning i Göteborg. Han var därefter knuten till Maria sjukhus i Stockholm och blev docent vid KI. Efter en utdragen strid om tjänsten utnämndes han 1928 till professor vid KI. Därmed blev han också överläkare vid Serafimerlasarettet, som då var undervisnings- och forskningssjukhus. Här genomdrev S en förändring som blev hans kanske största insats för kirurgin. Anestesin var vid tiden kirurgens ansvar och narkosgivningen delegerades i bästa fall till en sjuksköterska – på Maria sjukhus hade så sent som 1909 hans kollega Einar Key (bd 21) anlitat vaktmästaren som anestesör och på mindre landsortssjukhus kunde det gå till så ännu på 1920-talet. Intresse för anestesin som sådan saknades inte, däremot för att lyfta den till mer avancerade nivåer.

S var emellertid tidigt övertygad om att denna uppgift krävde specialister för att kirurgin skulle kunna fortsätta att utvecklas. Med rådande rutiner riskerade den att stagnera. Han uppmanade den dåvarande underläkaren vid Serafimerlasarettet Torsten Gordh att lämna kirurgin och istället studera anestesiologi i USA. Gordh lydde och byggde vid sin återkomst 1940 raskt upp en anestesiavdelning vid KS där han blev landets förste narkosläkare. Inrättandet av tjänsten hade föregåtts av insatser från S:s sida. KS:s direktion hade tillstyrkt men Ecklesiastikdepartementet avslog med motiveringen att det ju dittills ”hade gått bra” på det vanliga sättet. Efter personlig uppvaktning hos statssekreteraren Nils Gustav Rosén (bd 30) lyckades S dock övertyga denne om betydelsen av specialiserad anestesiologi: Rosén fick en vision av att ”något fantastiskt nytt var på väg” och statförslaget skrevs om. Verksamheten avancerade snabbt och efter kriget kom läkare från Skandinavien och övriga Europa till Sverige för att få utbildning i modern anestesiologi.

Efter att ha tillträtt sin professur valdes S ganska omgående in i styrelsen för Sophiahemmet, som privatläkare i Stockholm ofta utnyttjade för sina patienter. Detta gällde också S, som även undervisade där och då involverade sina medarbetare. Hans engagemang i sjukhuset blev omfattande och han tog tillsammans med Gösta Forssell (bd 16) initiativet till att inrätta Läkarnas minnesfond för att i samband med Sophiahemmets 50-årsjubileum ge erkänsla åt sjuksköterskornas arbete. Efter sin avgång blev han ordförande i vänföreningen och lade som sådan ner stora ansträngningar på att försöka mobilisera donatorer i tider av dålig ekonomi.

S bidrog även till en förbättring av sjukgymnastutbildningen i Stockholm. Ansvaret för denna låg hos GCI, ett arrangemang som med tiden fungerade allt sämre. Inte minst en ökad förekomst av kroppsskador förorsakade av ”den oerhört stegrade motortrafiken” ställde allt större krav medan institutet inte gärna ville vidgå brister i utbildningen. S, som ingick i direktionen, och den reformglada gymnastikdirektören Elin Falk (bd 15) förordade som sakkunniga i 1931 års utredning att frisk- och sjukgymnastikutbildningen skulle separeras och den senare flyttas till medicinsk institution och läggas under en medicinsk myndighets ledning. Detta motsatte sig den övriga direktionen och utbildningen blev formellt kvar vid GCI. I och med 1934 års genomgripande omorganisation förlades den dock i praktiken till KI och blivande sjukgymnaster fick möjlighet till poliklinisk utbildning.

S:s år vid Serafimerlasarettet innebar ett steg framåt för den kliniska forskningen där; han fick se inte mindre än tre av sina lärjungar som professorer i kirurgi. Redan själva hans undervisningsmetod, som tycks ha varit mycket känsloladdad, bildade ny skola och lämnade bestående minnen hos hans studenter. S:s egen vetenskapliga produktion bestod av ett 80-tal arbeten, huvudsakligen om spottkörtlarnas, bukorganens och urinapparatens kirurgi. Han beskrevs som en medmänsklig och förstående läkare, hjälpsam och vänlig även mot studenter och medarbetare. En humoristisk ådra, ”ett bibehållet gosselynne”, fanns också hos honom vilket framkom i den skämtsamma, smått ekivoka festskrift som kolleger sammanställde till hans ära då han lämnade Sahlgrenska och Göteborg. S ägnade sig på fritiden med stor förtjusning åt tennis, både för egen del och som gynnare av sporten på ungdomsnivå.

Författare

Lena Milton

Arkivuppgifter

Brev från S i KB, RA o UUB (bl a många till I Holmgren).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Über die primäre Aktinomykose der Speicheldrüsen. [Akad avh UU.] Sthlm 1914. (Kungl. boktr.) [4], 188 s, [12] pl-bl, (huvudsakligen i färg), ill. [Särtryck ur: Nordiskt medicinskt arkiv. Afd. 1, Kirurgi, bd 46, 1913, Sthlm: Norstedt; København: Hagerup; Helsingfors: Helsingfors bokhandel; Kristiania: Cappelen, [1913]–14, nr 13 (188 s, [12] pl-bl (huvudsakligen i färg), ill).] – Die Speichelsteinkrankheit (”Sialolithiasis”) und ihr Verhalten zu der primären und duktogenen Speicheldrüsenaktinomykose. Sthlm 1927. (Kungl. boktr.) 237 s, [11] pl-bl (huvudsakligen i färg), ill. (Acta chirurgica Scandinavica. Supplementum, 9). [Ingår i vol 63 av Acta chirurgica Scandinavica.] – [Omslag:] Docenten G. Söderlunds yttrande över docenten A. Troells besvärsskrift rörande förslag till återbesättande av professuren i kirurgi vid Karolinska institutet. Sthlm 1928. (J R Karlson & c:o). 10 s. [Daterad: Stockholm den 28 april 1928. Följdskrift till: A Troell, [Omslag:] Till konungen. Akademisk inlaga. [Kolofon:] Sthlm 1928. (Svenska tryckeriaktiebolaget). 16 s. (Daterad: Stockholm den 23 februari 1928). S:s skrift får i viss utsträckning även betraktas som en följdskrift till Troells tidigare inlaga: En granskning av de sakkunnigas utlåtanden till professuren i kirurgi i Stockholm 1927. Sthlm 1927. (Svenska tryckeriaktiebolaget). 56 s. (Daterad: Stockholm i dec. 1927).]

Tryckta arbeten (bidrag): S:s bidrag har ej efterforskats, men enligt PubMed vintern 2023 kan 5 artiklar (1946–53) attribueras till S.

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 2 nov 1928, nr 24; Medicinalstyrelsens arkiv, Medicinalbyrån D V: 1 (läkarmatr), båda i RA.

J Adams-Ray, Gustaf Söderlund död (SvD 11 april 1967); Allan [sign], Sjukgymnastiken bort från GCI, mera vetenskap (DN 3 mars 1931); [A Braathen], Narkosbehandlingen blir ny vetenskap, av Brodjaga (DN 31 juli 1940); dens, DN på besök hos narkosprofessorn, av Brodjaga (DN 26 juli 1963); Direktionen gick emot egen utredning (DN 4 mars 1931); J Eklund, Sen start för svensk anestesiologi (Läkartidningen 2006, nr 19); J Hellström, Professor Söderlund 60 år (DN 2 sept 1944); Karolinska sjukhuset 1940–1990: en minnesbok, ed B Pernow (1990); E Key, Gustaf Söderlund 50 år (SvD 2 sept 1934); B Pernow, Sophiahemmet i sin tid (1995); Statskal; Svenska läkare (1959); Sveriges läkarehistoria, 4:4 (1934); Väd.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Gustaf Söderlund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35240, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35240
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Gustaf Söderlund, urn:sbl:35240, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lena Milton