Meriter

Lärka, Karl Johan, f 24 juli 1892 i Sollerön, Kopp, d 2 juni 1981 i Mora, Kopp. Föräldrar: bonden Jöns L o Kerstin Matsdtr. Elev bl a vid Bachmanska skolan, Hedemora, vt 15, vid Brunnsviks folkhögskola 15–16 o 16–17, ordf för Sollerö hembygdsfören 20–32. – Artur Hazelius-medaljen i brons 26, Dalarnas fornminnes- o hemb:förb:s förtjänstmedalj 56, Samf för hembygdvårds förtjänstplakett 66. Jordbrukare, hembygdsforskare o fotograf.

G 9 aug 1925 i Mora m Svea Elisabet Romson, f 9 febr 1895 där, d 19 aug 1975 där, dtr till jordbrukaren Erik R o Anna Ersdtr.

Biografi

Karl L påverkades starkt av upplevelserna under tonåren. Under 1900-talets första decennium bildades särskilda ungdomsförbund hos de etablerade folkrörelserna. Vidare anordnades under samma period sommarmöten för ungdom. Arrangör var den s k ungdomsrörelsen, som kom att få sitt starkaste fäste i Dalarna. Några av galjonsfigurerna var konstnären G Ankarcrona (bd 2), författaren K-E Forsslund (bd 16) och skalden Carl Larsson i By (bd 22). Ungdomsmötenas glansperiod inföll under åren 1900–1910. Rörelsens hembygdsvårdande och folkbildande program har i olika former levat vidare, och L blev det trogen hela sitt liv.

Efter avslutad folkskola deltog L på hösten 1905 i folkhögskolekurs på Sollerön, som leddes av den finländske tidningsmannen och folkbildaren Uno Stadius. L blev som trettonåring den yngste som fått delta i en sådan kurs, som följdes av flera andra. Under kursen uppmanade Stadius kursdeltagarna att uppteckna hembygdens folkminnen, och L hade rika tillfällen att också i fortsättningen få impulser av denne, som fick bo i Lärkagården mot att han gav L privatundervisning.

1906 dog fadern, och L blev de närmaste åren hårt bunden till gården. Som äldste son fick han överta en stor del av försörjningsbördan, vilket han klarade bl a genom att köra timmer. Han lärde sig även stenografi, som kom till användning senare i livet, när han intervjuade äldre människor. Ett rikhaltigt stenografiskt material är bevarat. L var aktiv i den studiecirkelverksamhet på Sollerön som inspirerats av K-E Forsslunds skrifter om hembygdsvård och naturskydd. 1915 fick L arbete på Hedemora gammelgård, varvid han som elev fick följa Karl Trotzig på resor till byarna för insamling av föremål. L deltog även i restaureringsarbetena på Geijersgården i Värmland. Sommaren 1916 arbetade han på Mora gammelgård och var aktiv vid tillkomsten av Orsa hembygdsgård några år senare.

L lockades av det radikala klimatet vid folkhögskolan i Brunnsvik, och genom Forsslunds förmedling fick han tillfälle att delta i vinterkurserna 1915–16 och 1916–17. Där mötte han författare som Harry Blomberg, Ragnar Jändel, Kerstin Hed och Dan Andersson. Mellan den sistnämnde och L uppstod en varm vänskap. Efter Brunnsvikstiden gästade Dan Andersson ofta Lärkagården, och L inspirerades av hans personlighet. Omkring 1920 hade L ett utkast klart till en bok som skulle göras kring de porträtt som han tagit under de närmast föregående åren och kring de folkminnesuppteckningar han gjort under samma period. Det var tänkt att verket skulle heta Fäder och fädernearv, vilket säger det mesta om L:s allmänna kulturinställning.

Mest känd är L som dokumentärfotograf. För att återge dalmålningar prövade han färgfilmens möjligheter så tidigt som 1915–16. Huvuddelen av L:s fotografiska produktion härrör från åren 1917–24. Barndomsvännen Johan Ohman från Sollerön var hans läromästare, bl a vid Brunnsvikskursen 1915–16. Vid Dalarnas hembygdsförbunds djupundersökning 1919 av Finngruvans by i Venjans socken medverkade L som fotograf. Senare fotograferade han åt rasbiologerna H Lundborg (s 234) och B Lundman. L följde Gustaf Ankarcrona som fotograf och ciceron på en brett upplagd inventering av dalmålningar och på föredragsresor. Vidare deltog L i insamlingsarbetet i Sollerö- och Siljansnäsområdet till Forsslunds Med Dalälven från källorna till havet, där han också ställde redan färdigt material till förfogande. L:s insats värderades högt av Forsslund. I bokens förord skrev denne att även L:s namn egentligen borde stått på bokens titelblad, eftersom "den är minst lika mycket hans verk som mitt". På uppdrag av Folkmusikkommissionen avporträtterade L 1922–25 en rad dalaspelmän. Bilderna publicerades i dalahäftena i Nils Anderssons Svenska låtar, dock utan angivande av fotografens namn. L hade ett fint utvecklat bildsinne och var starkt kvalitetsmedveten, vilket medförde, att han endast godtog de bästa bilderna. Förutom återgivandet av objektets karaktär var den omgivande miljön viktig för honom. Avbildningarna skulle ske i en naturlig miljö. I många fall har L kompletterat sina intervjuer med fotografier av de intervjuade.

Efter 1920-talets mitt och fram mot 1930 avtog L:s fotografiska produktion, vilket berodde på medelsbrist och på att han ägnade det mesta av sina krafter åt att försöka bevara det stora gravfält med järnåldersgravar som 1921 upptäcktes på Sollerön. Jordägarintressen kom att bryta sig mot kulturintressen; ärendet är ännu inte slutgiltigt reglerat. In i det sista kretsade L:s tankar kring bevarandet av Solleröns järnåldersgravar och miljön där omkring.

L:s kulturintresse var allomfattande. Han var ordförande i Solleröns hembygdsförening och den av honom grundade Sollerö bokstuga. För att sprida ungdomsrörelsens budskap försökte sig L som publicist. Han gav ut ett nummer av en tidskrift Budkaveln, som trycktes i 400 exemplar. Nästan hela upplagan förblev osåld. Med undantag av några dikter av Forsslund var Budkavlen nästan helt skriven av L. Han var en god stilist och en synnerligen fängslande berättare. Under framför allt 1920-talet reste han i stora delar av Sverige som föreläsare med skioptikonbilder i bagaget. Ofta hade han någon spelman med sig. Hans budskap var som alltid att upplysa om vikten av hembygdsvård och dokumentärt arbete. Även arkivfrågor omfattades av hans intresse. Under 1940-talet skapades Mora bygdearkiv, som uppmuntrades och stöddes av L dels genom förmedling av arkiv för inventering, avskrift, deposition eller gåva, dels i mer praktiska frågor.

L fick under sin levnad erfara att ingen blir profet i sin hembygd. Under sina senare år fick han dock uppleva att hans bilder kom att uppskattas, inte minst genom recensenternas positiva inställning. Utställningsverksamheten började i själva verket tidigt. Redan 1919 hade vissa av L:s foton visats på en "folktypsutställning" med Ola Bannbers och Dalarnas hembygdsförbund som ansvariga. Han återupptäcktes genom en utställning i Zornmuséet i Mora 1964. Därefter hade han uppmärksammade utställningar bl a i Sthlm 1968, i Oslo 1976 och postumt i Paris 1981 genom Svenska institutets försorg.

Författare

Bo Rundberg

Arkivuppgifter

L:s arkiv, innehållande bl a föreläsningsms, korrespondens o stenografiska uppteckningar på dialekt, i Dalarnas mus, Falun, där även en inspelad intervju med honom 1974 finns. L:s bildarkiv (3 500 fotografier med reg) i Mora bygdearkiv. Ms o fotografier i ULMA o NordM. – Brev från L bl a i Dalarnas mus, Falun, KB, Musikmus, NordM (till K-E Forsslund) o RA (till S Örjangård).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Då mon byriär å reken ätter i säinä anakk. Då mor börjar räkna efter i sin almanacka (Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift, årg 3, 1923, Hedemora I9[23-]24, s 58 f). – Om Dan Andersson (Skeriol, Skerioliternas kamrattidning, 1952, Mora, nr 11, s 5 f, 28; även sign "Lärkulln"). – Till minnet av en gammal älvdalsspelman och lärare - tillika med en viss brudlåt (Skansvakten, Elfdalens hembygdsförenings midsommartidning, n:o 40, Falun 1955, 4: o, s 30). – Något om "Sverre-sagan" tillika med ett Fabian-minne (ibid, 41, 1956, s 21). – Något om övre Dalarnas forntid. Ur en bondes kladdbok (ibid 49, 1964, s 9 f). – Hem från Garberg. Från Sollerö socken i Dalarna (Fäbodminnen, red av H Lidman o A Nyman, [Sthlm, tr] Kristianstad 1965, s 65–79; ur Budkaveln, 1919, s 8–10: Forna dagars fäbodliv). – Bilder från skogen (Dalarnas hembygdsbok, 1967, Falun 1968, s 135–138). – Med Uno Stadius och Karl Erik Forsslund i Dalarna (Svenskt liv och arbete, n:r 30. Folkbildningsminnen ... inl, red o kommentarer av S Leander, Karlskrona 1968, s 43–50). – "Fäder och fädernearv." Lärka-expo i Stockholm (Bygd och natur, årsbok 1968 utg av Samf för hembygdsvård, Malmö, s 134–137). – Förord o Efterskrift i nedan nämnda red arb; bidr i Sool-öen utg: Sollerö hembygdsförening ..., 1972-76, Mora. Utgivit: Budkaveln, [nr 1*,] Mora 1919, 4:o, 11 s. Redigerat: Karl Lärkas Dalarna. Sthlm (tr Borås) 1974. 240 s. (Tills med Sune Jonsson.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Elevkat för Tekn Skolan 1904-1919 o elevmatr 1879–1921 i Bachmanska skolans arkiv, Hedemora.

R Engström, "Fäder o fädernearv", Lärkaexpo i Sthlm [intervju med L] (Bygd o natur, årsbok 1968, s 134–137); K-E Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, 1:6, Siljan, Sollerön o Siljansnäs (1921); G Jakobsson, K L berättar (1982); dens, Tankar o erinringar kring vännen K L 1892–1981 (Sool-öen 1982); S Jonsson, Folklivsskildraren K L (K L:s Dalarna, 1974), s 9–29; H Nilsson, Sollerö hemb:fören (Sool-öen 1981); H N[ilsson], KL – fotograf o kulturvårdare (Sool-öen 1982); M Rehnberg, K L berättar, En folkbildare med häst och släde (Land 1982, nr 47); G Ternhag, K L:s spelmansporträtt (Fataburen 1979); "Uti Dalom" (DN 24 aug 1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl J Lärka, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Rundberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10021
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl J Lärka, urn:sbl:10021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Rundberg), hämtad 2024-04-24.