Meriter

2 Lindskog, Claes, bror till L 1, f 15 juni 1870 i Gbg, Karl Johan, d 21 april 1954 i Malmö, Slottsstaden. Mogenhetsex vid Gbgs h latinlärov 22 maj 88, inskr vid LU 29 aug 88, FK 15 sept 90, eo amanuens vid univ:bibl 30 okt 91-15 okt 94, FL 6 april 95, disp 18 maj 95, doc i latinska språket o litteraturen 18 juni 95, FD 31 maj 97, studentkårens v ordf 97, dess ordf 98, allt vid LU, lär vid Lunds fullst lärov för flickor läsåren 97—99, vid Lunds privata elementarskola läsåren 97 — 02, tf eo prof i klassiska språk vid LU 15 jan 99— nov 01, eo prof i samma ämne där 16 nov 01, ordf för Lunds studentsångfören ht 03—vt 07, tf prof i grekiska språket o litteraturen vid LU 1 juni 06—febr 08, prof i samma ämne där 21 febr 08— 1 juli 35, ordf för Akad fören i Lund ht 08-ht 11, ordf i folkbildn:sakkjuni 21 -okt 23, led av styr för Sydsv banken 22 — 37, av AK 22-40 (v ordf i andra särsk utsk 27, led av KU från 34, v ordf i AK:s ensk utsk 38), statsråd o chef för ecklesiastikdep 2 okt 28—7 juni 30, led av Lantmanna- o borgarepartiets förtroenderåd 33 — 34, chefred för Sydsv dagbladet snällposten (SDS) 15 juni 35 — 31 mars 46, led av styr för Skånska banken 37—40. — LHVL 18.

G 5 april 1900 i Lund m Hilma Maria Scholander, f 22 febr 1881 i Malmö, S:t Petri, d 30 jan 1963 där, Slottsstaden, dtr till grosshandl Axel Johan S o Hilma Charlotta Lundberg.

Biografi

L var i föräldrahemmet särskilt bunden till sin far (död redan 1886), som var en stark personlighet. Ursprungligen avsåg han att bli präst liksom fadern o den äldre brodern (L 1). I hemmet fanns emellertid också klassiska o humanistiska bildningstraditioner, o L fångades tidigt av de klassiska ämnena. Hans akademiska karriär blev snabb. Efter att som forskare först ha ägnat sig åt den latinska syntaxen övergick han till det antika dramat o kom sedermera att ägna sitt främsta intresse åt Plutarchos, Euripides, Herodotos, Platon o andra grekiska författare. Hans översättningar av de båda sistnämnda (1920 resp 1920-24) blev livligt uppskattade. Sin troligen viktigaste vetenskapliga insats gjorde han genom sin stora kommenterade Plutarchos-utgåva (1914—39), utförd i samarbete med den tyske filologen K Ziegler, med vilken L kommit i kontakt, sedan det visat sig, att de oberoende av varandra gjort likartade texthistoriska rön.

Med sin utåtriktade, praktiska o något rastlösa läggning drogs L efter hand till andra verksamhetsfält än de rent vetenskapliga. Han blev en popularisator av rang, som spred kunskap om den antika kulturen genom föreläsningar, tidningsartiklar o essäsamlingar. Från 1917 var han en flitig medarbetare i Sydsv dagbladet. Folkbildningsarbetet intresserade honom mycket; han var 1921—23 ordf i folkbildningskommittén. Hans vida överblick över den antika kulturhistorien kommer särskilt tydligt fram i volymen Antiken i Bonniers illustrerade litteraturhistoria (1928). Hans känsla för det antika kulturarvet framträder starkt i hans essäsamlingar, med rubriker sådana som Känn dig själv! (1934) o Människan är sig evigt lik (1942).

Till sin politiska åskådning var L länge ganska radikal, något som bla tog sig uttryck däri, att han fram till 1928 inte mottog några ordnar. Till följd av sin försvarsvänlighet drogs han emellertid efter 1914 mer o mer åt högersidan. Hans engagemang, på det regionala planet, i de högre statstjänstemannens begynnande fackliga verksamhet torde ha verkat i samma riktning o banade väg för hans partipolitiska debut. 1922 inträdde han i AK som representant för högern inom den s k fyrstadskretsen. Han engagerade sig särskilt i utbildningsfrågor o blev under den stora skoldebatten 1927 riksdagshögerns främste talesman, något som inte minst markerades genom hans ställning som v ordf i skolutskottet. Han var inte helt obenägen för kompromisser med bottenskoletankens frisinnade o socialdemokratiska förespråkare men ogillade, att skoltiden förlängdes för ungdomen på de gamla läroverksorterna. Han önskade därför, att den femåriga realskolan, byggd på en fyraårig bottenskola, skulle bli åtminstone jämställd med kombinationen sex års bottenskola o fyra års realskola. L fruktade också, att en stark tillströmning till läroverken skulle utarma landsbygden på begåvningar. Själv fd flickskolelärare hyste han en hög tanke om den dåtida, humanistiskt inriktade privata flickskolan, som han ville inordna i det allmänna skolsystemet, dock inte så att flickorna i stora skaror fördes fram till studentexamen, med påföljd att överproduktionen av studenter växte o gossarnas ställning försämrades. Som mångårig censor var L en energisk förkämpe för studentexamens o censorsinstitutionens bibehållande. På 1928 års riksdag spelade han en inte ringa roll för beslutet, nu fattat genom borgerlig samverkan, om inrättandet av statsunderstödda kommunala flickskolor. Beslutet innebar, att L o hans partivänner i vissa delar frångick sina tidigare ståndpunkter, men medförde samtidigt en förstärkning för den av L omhuldade fyraåriga bottenskolan.

När högern efter 1928 års något oväntade valseger fick möjlighet att bilda regering, hörde L till dem som tillstyrkte ett dylikt engagemang. Han var själv inställd på att bli ecklesiastikminister o fick också denna post, för vilken han dock inte tycks ha varit alldeles självskriven Qfr Anderson, 1968). Han stod mycket väl till boks hos statsminister A Lindman, som hade en hög uppskattning av både L:s politiska kapacitet o hans sällskapstalanger. Som statsråd ställdes L inför uppgiften att fullfölja 1927 års ännu inte förverkligade rekommendationer angående flickornas tillträde till gymnasium på vissa orter. Hans lojalitet mot riksdagens anvisningar ådrog honom en viss kritik från de egna partivännerna, o den utbyggnad av flickornas möjligheter till gymnasiestudier som kom till stånd genom riksdagens beslut 1930 innebar en avsevärd nedprutning av L:s ursprungliga förslag.

Som statsråd var L ganska framgångsrik, när det gällde anslag till utbildningsanstalter, museer mm. Det hände, att han varnade riksdagen för överbud. Stundom råkade han ut för kritik, som när han 1929 genom anvisningar till kursplaner för ämnet kristendomskunskap i folkskolan tycktes vilja i någon mån återinföra det katekesplugg som avskaffats 1919 under V Rydéns ledning. L ogillade dylikt plugg men menade, att viss utanläsning borde få förekomma. Han var över huvud taget mån om traditionell kristendomsundervisning. En utnämning av domprost i Gbg ådrog honom klander från schartauanskt håll. Hans handläggning av akademiska be-fordringsärenden blev i ett par fall mycket uppmärksammade. Vid tillsättandet av en professur i teoretisk filosofi kom L i motsättning till den hägerströmska forskargruppen, som i riksdagen hade en stridbar o mot L aggressiv talesman i socialdemokraten V Lundstedt. Trots att L kunde stödja sig på vederbörande akademiska instanser, ledde utnämningen till reservation inom statsrådet (av utrikesminister E Trygger) o till anmälan av KU (med knapp majoritet). L hade i princip hög tanke om det dåtida befordringsväsendet med dess öppenhet o noggrannhet, ehuru han ansåg vissa reformer motiverade.

Fram till sin riksdagsdebut tog L aktiv del i del akademiska livet i Lund, t ex inom Gbgs nation, studentkåren, Akademiska föreningen, studentsångföreningen o Humanistiska vetenskapssamfundet (jfr bidrag av L i Under Lundagårds kronor, 1918). Det politiska engagemanget medförde för honom en pliktkollision. Sin undervisning o examination kunde han från 1922 fullgöra endast under höstterminerna, o för primärforskning fick han knappast någon tid; däremot förblev han en verksam popularisator. Han var hela tiden uppskattad som föreläsare o examinator; om han, som det sades, någon gång under väntan på en långsam tentands svar kastade ned några rader för en tidningsartikel, skall varken examinationen eller artikeln ha blivit lidande härpå (Wifstrand).

När L 1935 ingick i emeritiåldern, var hans krafter alltjämt obrutna, o han påtog sig då ett nytt heltidsarbete som chefredaktör för SDS. Om den uppskattning som han mötte på denna arbetsplats vittnar den festskrift, varmed tidningens styrelse o medarbetare hedrade honom på hans 75-årsdag. I riksdagen stod han kvar till 1940 men på sistone utan större lidelse. Sitt huvudsakliga intresse ägnade han nu åt tidningen. Nordens olycksöde under andra världskriget grep honom starkt; han tog avstånd från både den sovjetryska o den tyska krigspolitiken liksom från antisemitismen. Sin gärning som tidningsman krönte han med en välskriven o väldokumenterad historik (SDS 100 år, 1948).

L var, särskilt under 1920-talet, en av riksdagens stridsgladaste o slagfärdigaste debattörer. Han kryddade gärna sina inlägg med anspelningar på eller citat ur antik o modern litteratur. Det förekom, att han beskylldes för överdriven citatglädje o alltför starkt sinne för pikanterier. Som talare var han klar o saklig, ofta sarkastisk o elak men aldrig infam. I skolfrågor debatterade han särskilt ofta med V Rydén, som han personligen högaktade, o A Engberg, som han hade svårt att fördra. Hans dueller med Engberg "verkade ofta mer muntrationer än sakdebatt, ingen tvekan kunde råda om att båda var roade, L kanske mest" (Anderson, 1968). I sina politiska memoarer (Bokslut, 1949) dröjer L mera vid de personliga momenten än vid sakfrågorna o idémotsättningarna. Bättre än många politiskt verksamma professorer förstod han att anpassa sig till riksdagspolitikens vardagstillvaro. Hans förmåga att röra sig mellan olika verksamhetsfält var påtaglig. Till det yttre kunde L verka barsk o sträng. Som censor var han åtminstone under de första åren ganska fruktad. Vid närmare bekantskap framträdde han som mild, vänlig o ganska känslig. Hans sinne för humor var rikt utvecklat, o han var en glad o uppskattad sällskapsmänniska.

Författare

Sten Carlsson

Arkivuppgifter

Strödda brev från L till bl a I Anderson i KB, till F Berg, S Clason, C HallendorfT, J Hellncr o A Lindman i RA, o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 1896-1949 sc LUM 1949-50, Lund 1951, s 307 f. — Grekiska myter och sagor, med kulturhistorisk inledning. [Ny utg] Sthlm 1966. 202 s. [Natur och kulturs pocketserie.] [Ny utg:[ ... sagor. Sthlm (tr Lund) 1978. 160 s. (Natur och kultur-serien 12 [omsl[.) Overs: [2. uppl[ Por-voo o Hfors 1968. 104 s. (Taskutieto, 26.)

Översatt: Platon, Gorgias (Forumbibliotcket, nr 72. Platon, Dialoger. Gorgias, Symposion. Urvalet red av E Berggren, [Sthlm] 1955, s 9-127, [ny uppl:] Rev av V Silverstolpe, Sthlm 1965, s 9-123). — Plutarchi Vitae parallelac. Vol. 1-3, fasc. 1. [Ny uppl] Lipsiae 1957-73. (Tills med o åter utg av K Zicgler; Academia scicntiarum Germanica Berolin-cnsis, Bibliotheca scriptorum Graecorum et Romanorum Teubneriana.) 1:1. 1957. XXI, 423 s. [Nya uppl] 1960, 1964. 1:2. 1959. VIII, 374 s. [Ny uppl] 1964. 2:1. 1964. XII, 302 s. [Nv uppll 1965. 2:2. 1968. X, 337 s. 3:1. 1971. XII, 463 s. 3:2. 1973. XXVI, 405 s. - Platon, Fem dialoger. So-krates' försvarstal, Kriton, Faidon, Gästabudet, Gorgias. Till svenska och med företal. 4., oförändr uppl Sthlm 1961. 279 s. - Herodotos, Historia. D 1-2. Sthlm 1968. [Rcvid av G Bendz o A Lindskog.l (En PANbok.) 1. l:a-4:e boken. 279 s. 2. 5:e-9:e boken. 262 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: K-G Algotsson, Från katekestvång till religionsfrihet (1975); I Anderson, Arvid Lindman o hans tid (1956); dens, Asyna vittne (1968); A Brusewitz, Riksdagen o utrikespolitiken (Sveriges riksdag, 15, 1938); dens, Statsrådets ansvarighet (ibid); C L på 75-årsdagen den 15 juni 1945 (1945); G Herrström, 1927 års skolreform (1966); dens, Frågor rör högre skolutbildn för flickor vid 1928 års riksdag (ÅSU 128:2, 1972); LUM 1949-50 (1951); C Nilsson, Sam Stadener som kyrkopolitiker (1964); O Nyman, Sv parlamentarism 1932-1936 (1947); dens, rec av L:s Bokslut (StvT 1950); Riksdagens prot med bih; E Thermamius, Riksdagspartierna (Sveriges riksdag, 17, 1935); A Wif-strand, C L (HVLÅ 1954-1955). - Meddel av lagman Axel Lindskog.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Claes Lindskog, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10660
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Claes Lindskog, urn:sbl:10660, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-19.