Meriter

Larsson, Carl Filip, f 25 juli 1877 i By, Kopp, d 9 aug 1948 där. Föräldrar: hemmansäg Erik L o Anna Jansdtr. Jordbruksarbetare, elev vid Fornby folkhögskola 03–04, brukade fädernegården 09–12, medarb i Vestmanlands län tidn från 09, sekr i Odlareförb 13–14, studie- o föreläsn:resa till Finland 14, led av nämnden för Dalarnas hembygdsförb (fornminnes- o hembygdsförb 30) från 15, revisor i kommunalfullm 18–32, föreståndare för By föreläsn:fören 19–27, resa till Italien 21, ålderman i By sockengille från 24, red för skriftser Från By sockengille 26–43. Förf, föreläsare o hembygdsforskare. — LGAA 39, Iqml 45.

G 16 dec 11 i Sthlm (enl vb för By) m sjuksköterskan Gerda Åberg, f 5 april 84 i Ramsberg, Ör, d 27 febr 55 i By, dtr till handl Alfred Å o Anna Wilhelmina Hedberg.

Biografi

Carl L föddes på en bondgård som hade gått i arv från far till son sedan slutet av 1600-talet. Trots att hemmet inte var burget under hans uppväxtår på 1880- o 90-talen ägde det en viss boklig kultur. Fadern höll tidningar o hade ett bokskåp med skönlitteratur o historia. Som ordf i By kommunalnämnd hade fadern ställt sina bästa krafter i det allmännas tjänst, medan skötseln av gården i stor utsträckning kom att vila på sönerna.

L debuterade 07 med diktsamlingen By och bonde. Ännu 09, då hans andra diktbok Tionde utkom, hade han planer på att överta fädernegården. Men svårigheter att skaffa pengar till övertagandet o en sjukdomsattack bidrog till hans beslut att definitivt lämna lantbruksarbetet. Efter faderns död 12 blev det i stället en äldre bror som återvände hem o tog vid på gården.

Från denna tid är L inte längre skrivande bonde utan helt o hållet författare o recensent, föreläsare o hembygdsforskare. Han flyttade dock inte till Sthlm som det stora flertalet yrkesförfattare utan stannade kvar i hemsocknen o byggde sitt diktarhem Skaffarbo på mark som frigjordes från fädernegården i Västanbäcks by. Denna förankring i landsbygdssamhället o förtrogenhet med livets realiteter i bondens värld kom att bli avgörande för L:s hela insats som diktare o samhällsdebattör. Det är på en gång hans styrka o hans begränsning att han alltid förblir författaren i By.

Det i grunden avgörande för L:s vägval torde dock ha varit den intellektuella väckelse, som började med hans vinterkurs på Fornby folkhögskola 03–04 o hans godtemplararbete i hembygden. Därom vittnar han i sin viktigaste självbiografiska uppsats Öde år, sen vår, o sin roman Logen 5455 Morgonvind av I.O.G.T. (16) som handlar om en liten nykterhetsförenings framgångar o misslyckanden som kulturbärare. L insåg att det historiskt märkliga med logearbetet var dess karaktär av ideellt präglad massrörelse, egentligen utan ledare ur högre samhällsskikt. Man satte själv upp målen för sin verksamhet o de var — som L brukade understryka — inte egoistiska o materialistiska utan sociala, i sista hand avsedda att gagna hela folket. Argumenteringen framfördes bl a i L:s broschyr Är nykterhetsrörelsen kulturell? — utgiven s å som hans godtemp-larroman, vilken fortfarande är den enda större skildringen i sv litteratur från nykterhetsrörelsens pionjärtid.

L:s hem var liberalt sinnat; fadern höll på frihandel o allmän rösträtt. Denna politiska inriktning — dock med personliga o vänsterliberala nyanseringar — behöll L livet ut. I hans skrifter framträder en kritisk uppfattning av socialismens klasstänkande men också av försöken att skapa ett särskilt intresseparti för bönderna. Han förde ofta kraftfullt landsbygdens talan, när han fann att dess befolkning eftersattes i samhällsbygget eller kulturdebatten. I hemsocknen var han aktiv inom konsumentkooperationen. På riksplanet arbetade han särskilt på 10-talet för starkare självmedvetande o bättre yrkeskunnande o för kulturell förkovran bland bönder o småbrukare genom en samarbetsorganisation. Sådana strävanden utmärker hans tredje bok, Åtta kvällar (12) med den tidstypiska undertiteln En bok för bönder och jordfolk och några strån på världsförbättringens stora stack. L deltog i grundandet (13) av Odlareförbundet, tillhörde dess första styrelse o medverkade till en början flitigt i dess tidning Odlaren. Sin viktigaste publicistiska insats gjorde han dock som medarbetare under tre decennier i den liberala "Vestmanlands läns tidning genom noveller o ett stort antal kulturartiklar o recensioner, utmärkta av en påfallande självständighet i de litterära värderingarna.

L hade från 05 framträtt som de s k ungdomsmötenas härold med schwungfull lyrik, fylld av folkrörelseidealism o framtidstro. Han blev därigenom Dalarnas ungdomsmötens egen sångare, hans dikter föredrogs eller sjöngs vid de stora sommarmötena o vintertingen, vid godtemplarnas fester o på folkhögskolorna. Mest känd är Dalarnes ungdomsmarsch, införd i tidningen Siljan 16 nov 06, som blev hela ungdomsrörelsens signatursång med sin av musikdirektören Albert Lindström tillrättalagda melodi efter den gamla Engelbrektsmarschen. Dalarnes ungdomsmarsch fick en framträdande plats i folkrörelsernas sångsamling liksom i Brunnsviks o andra folkhögskolors sångböcker. Det väsentligaste av L:s tidsdiktning återfinnes i hans två första diktsamlingar. Debutsamlingen hade begärts till utgivning av flera förlag, vilket kan ses som ett uttryck för dikternas aktualitet. Den upplevde även en andra upplaga 1912 (ändrad o utökad, vilket inte uppmärksammats).

L såg alltmer kritiskt på sin lyriska alstring, gav sin tredje o sista samling från 14 namnet Den sista kärven, avsvor sig ungdomsmötenas idealism, som han nu fann lättköpt, o övergick till prosan. Ännu en orsak till att L lämnade versskrivandet har han själv angivit: närheten i tiden o rummet till Karlfeldt blev en alltför tung belastning. L:s prosastil är däremot klart självständig i förhållande till Karlfeldt. De beröringspunkter som finns förklaras av att bägge hade tagit arv efter den gamla bonde- o bergsmanskulturen i Folkare med dess rika ordskatt.

Kris- och krigsstämningar utmärker L:s två uppgörelseromaner. Karl Johan Malkus, En mördares dagbok (18), låter krigets vansinne speglas i ett vanligt människoliv. Kristi återkomst (24) berättar om vad människorna skulle göra med Kristus om denne återvände till jorden. Ursprungligen var den senare boken ett filmmanuskript, beställt av Victor Sjöström, som dock inte kunde förmå någon ekonomisk intressent att satsa på ett så allvarligt ämne. Dessa två verk är försök i en mer symbolistisk o legendartad riktning än L:s övriga.

Det blev genom sina noveller som L nådde längst som människo- o samhällsskildrare o ordkonstnär. Genombrottet kom med Bergsmanshistorier (1–2, 15–18), som visade nya sidor hos L: hans förmåga att levandegöra Dalabergslagens historia o hans breda gemyt. I Bergsmanshistorier knyter L direkt an till en folklig o muntlig berättartradition. Därefter följde sju novellsamlingar, som alla givit väsentliga bidrag till 1900-talets realistiska allmogeskildring; från Sockenbor (23) till Erik Andersson och andra bönder (44). Mest uppskattad vid sidan av Bergsmanshistorier har Vår i Folkare (27) blivit; dessa två samlingar har kommit i nya upplagor.

Med sitt mäktiga, numera omtryckta verk En dalasockens historia, Kulturhistorisk beskrivning av By i Folkare härad (1–2, 20–39) kom L i flera avseenden att bilda skola inom sockenhistorikernas senare så starkt växande genre. Prov på hans grundliga hembygdsforskning finns också i skriftserien Från By sockengille 26–43, i Dalarnas hembygdsförbunds årsböcker o Vestman-lands läns tidning.

Under sina föreläsningsresor upptäckte L att de nyupprättade gammelgårdarna inte sällan blev stående övergivna, därför att folk tröttnade på det rent museala. L:s program för hembygdsrörelsen blev att kultivera nutiden o inte bara konservera forntiden. Såsom ålderman i By sockengille uppförde han en hembygdsgård i By — fortfarande en av landets främsta — som utformades för museala funktioner men också för att bli samlingsplats för bygdens folk: vid allmänna sammanträden, bymöten, större familjesammankomster, hemslöjd, studier o hembygdsforskning.

Nästan allt L skrivit handlar djupare sett om hur industrialismen förändrat allmogekulturen under föräldrarnas o hans egen tid o om hur folkrörelserna tränger fram som massrörelser. Byalagets gemenskap blir därmed ersatt av den ideella föreningens o fackorganisationens nya kollektiv. Det är således brytningen mellan bondesamhället o industrialismen som är L:s huvudämne både som författare av skönlitteratur o som hembygdsforskare.

Författare

Lars Furuland

Arkivuppgifter

L:s arkiv i släktens ägo i By. L:s handl:ar rör By sockengille i dess arkiv. Ordsaml till By-målet i Dalarne 1916 i Dialekt- o folkminnesarkivet i Uppsala. Brev från L till K-E Forsslund i NordM.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: By socken (Dalarna i ord och bild, Hedemora 1905[—15], s 439—483 [1914]). — By och bonde. Vers. Sthlm 1907. 82 s. 2. uppl 1912. 88 s. — Dalarnes ungdomsmarsch. Sthlm 1908. (2) s. [Sep ur föreg.] — Tionde. Vers. Sthlm 1909. 101 s. — Åtta kvällar. En bok för bönder och jordfolk och några strån på världsförbättringens stora stack. Sthlm 1912. 222 s. — Av jord är du kommen. En bonderoman. Sthlm 1913. 268 s. 2. uppl 1918. 244 s. 3. uppl 1933. — Odlar-nes organisation. Om nödvändigheten av organisation bland Sverges bönder och jordfolk. Föredrag. Sthlm 1913. 31 s. (Odlarebiblioteket [, 1].) — En sång till Sverige och svenskheten. Prolog vid svensk-finska ungdomsmötet i Visby, midsommardagen 1913. [Sthlm 1913.] Fol. (1) s. — Prolog vid allsvenska ungdomsmötet i Visby 1913 (Minne från svensk-finska ungdomsmötet i Visby . . ., Sthlm 1913, 4:o, s 5—13). — Den sista kärven. Dikter. Sthlm 1914. 94 s. — Bland svenskar i Finland. Resebrev. Sthlm 1914. 151 s. — Två samtal. Om bönderna och georgeis-men. Sthlm 1914. 96 s. (Förbundet för rättsdemokrati. Skrifter, 2.) — Bergsmanshistorier. Berättade för G L. Saml [1—]2. Sthlm 1915—18. [1.] 1915. 114 s. 2. 1918. 97 s. [Omarb uppl d 1 / 2:] Bergsmanshistorier. Sthlm 1938. 206 s. [Facsimilutg av 1. uppl] Sthlm 1976—77. — Logen 5455 Morgonvind av I. O. G. T. Sthlm 1916. 322 s. 2. uppl s å. 3. uppl Sthlm (tr Hfors) 1924. 308 s. Övers Trondhjem 1917, 235 s. — Samling kring rätten. [Omsl.] Sthlm 1916. 15 s. (Fredsskrifter utg av Svenska freds- och skiljedomsföreningen, 39.) — Är nykterhetsrörelsen kulturell? [Rubr.] Sthlm 1916. 4 s. [Undert] — Gamla gårdar. Sthlm 1916. (4) s. — Bonderörelsen. Synpunkter på böndernas ställning och bonderörelsens politiska yttringar. Sthlm 1917. 16 s. (Politiska dagsfrågor, 1917, nr 11.) — När bysockenkarlarna voro med i "Stora daldansen" 1743 (Meddelanden från Dalarnas hembygdsförbund, [årg 1,] 1917, Hedemora, s 51 —55). — Karl Johan Malkus. En mördares dagbok. Sthlm (tr Gbg) 1918. 150 s. — En kyrka för fria män (Det andliga nutidsläget och kyrkan. Några inlägg, d 1, Sthlm 1919, s 21—39; 2.—4. uppl s å). — En dalasockens historia. Kulturhistorisk beskrivning av By i Folkare härad. D 1—2. Sthlm 1920—39. 4:o. 1. Socknens historia. 1920. 287 s, 2 kartor. Sep härur: Språket. Sthlm 1921. 18 s. [Anon; tills med Torsten Ericsson.] 2. Folkets arbetsliv, tro och sed. 1939. 303 s. [Facsimilutg, d 1—2, [Sthlm, tr] Borås 1968.] — Minnesblad från 400-årsfesten i Mora den 19 december 1920 till firandet av Gustav Vasas besök till jultiden 1520. Mora 1920. 4:o. (4) s. [Undert.] [Ny uppl:] Gustav Vasa. Minnessång till 400-årsjubiléet i Mora kyrka i december 1920. Mora [1931]. (4) s. — Böndernas avtagande läslust (Biblioteksbladet, årg 5, 1920, Sthlm, 4:o, s 127—130). — Öde år, sen vår (Innan vi började. Festskrift utg av Sveriges författareförening 1921, Sthlm 1921, s 87— 98). — Fynd av ryor i By socken (Dalarnes hembygdsförbunds tidskrift, årg 1, 1921, Hedemora, s 177 f). — Något om "jämknings-refwen" och lokala ortnamn (ibid, s 131— 135). — Almanacksdosorna (ibid, 2, 1922, s 18—23). — Lagstiftning och folkkultur (ibid, s 77 f). — Sockenbor. Sthlm 1923. 190 s. — Hur kom Dalarna att spela sin historiska roll? Autoreferat (Gamla falukamrater, årg 1, 1923, Sthlm, april, s 9—13). — Ett besök hos Gustaf Fröding (Hågkomster och livsintryck saml 3, Upps 1923, s 216—220). — Kristi återkomst. Sthlm 1924. 188 s. 2. uppl 1934. Övers Utrecht 1935, 206 s. — Hur Karlfeldt bedömes i sin hembygd (Idun, årg 37, 1924, Sthlm, fol, s 711, 723 f). — Erik Axel Karlfeldt. Poet of Dalecarlia (The Amer-ican-Scandinavian review, vol 13, 1925, New York, s 15—20, 1 portr). — Lantliga historier. Sthlm 1925. 178 s. — Gustaf Wasa-kantat. Falun [1925]. (3) s. [Undert.] — Utlagor, uttaxering och uppbörd i en Dalasocken i äldre tider (Hembygden, årg 6, 1926, 4:o, Sthlm, nr 2, s 2 f). — Vår i Folkare. Noveller. Sthlm 1927. 207 s. [Ny uppl] 1930. 222 s. (Vårt hems gyllene bibliotek. Svenskt liv och leverne.) — Smidesslöjden i By socken (Dalarnas hemslöjd. Minnesskrift . . . , Falun 1927, s 45—47). — Från pertstickan till glödlampan (Gammalt och nytt från Dalarne, sammanfört ur Falu-Kuriren för 1925 och 1926, Falun 1927, s 192—195). — Svensk jord och svensk bonde genom tiderna. Läsebok för folkhögskolor, lantmannaskolor och fortsättningsskolor. Sthlm 1928. 224 s. — Stugornas folk. Nio noveller. Sthlm 1930. 218 s. — Hemifrån byn. Noveller. Upps 1931. 192 s. [övers av novellen En konstnärsdröm ur denna:] Das Altarbild (Gott uber den Menschen. Skandinavische Erzählungen. Hrsg von I Meyer-Liihne, Berlin 1940, s 142—152). — En kväll med Karlfeldt och Söderblom (Hågk o livsintr, saml 12, Upps 1931, s 108—111). — Landets barn. Valda berättelser för ungdom. Upps (tr Mariestad) 1932. 173 s. — Dälabergslagen. Natur, näringsliv och folk (Svenska gods och gårdar, d 2, Södra Dalarna, Uddevalla 1939, 4:o, s 9—18; även sep, 10 s). — När hembygdsvården föddes i Dalarna (Dalarnäs hembygdsbok, 1939, Falun, s 37—44). — Fyra gummor (Kronprinsessornas bok för Finlands röda kors, Sthlm 1940, 4:o, s 151—158). — Den gamla goda tiden. Kulturhistoriska noveller. Sthlm 1941. 203 s. — Hembygdsvårdaren (Karl-Erik Forsslund. En minnesskrift . . . , Sthlm 1942, s 32—47; även utg som Brunnsvikarnas midsommarskrift, 1942). — Folkhögskolan vid sekelskiftet (Svensk folkhögskola under 75 år, Sthlm 1943, s 423—436). — Erik Andersson och andra bönder. Berättelser från gången och närvarande tid. Sthlm 1944. 178 s. — By sockengille och dess hembygdsgård (Svensk bygd och folkkultur i samling, forskning och vård, d 1, Sthlm 1946, 4:o, s 208—214). — Föregångsmän: Kammarrådet Isaac Cronström, Horndals bruks grundläggare (Fagersta forum, [årg 1,] 1946, Fagersta (tr Sthlm), nr 6, s 9—13). — En utsliten bondkvinna (Min mor, [saml 1,] Upps 1946, s 130—134; 2.— 3. uppl s å, 4. uppl 1947, 5. uppl 1948). — Min fornbytid (Fornby-kämraten, årg 13, 1947, Borlänge, 4:o, nr 1, s 3—5, nr 2, s 4 f). — Det tvekluvna Dalarna (Dalarnas hem- bygdsbok, 1948, Falun, s 129—134). — Verja og vaka og andrar sogur. Torshavn 1952. 71 s. — Bokrec i Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift, årg 1—7, 1921—1927, Hedemora. — Bidrag i Vestmanlands läns tidning 1918—26, 1933—44 och dess julnr 1909—18, 1921—40, 1942, 1944—47 se Carl Larsson i By, Avesta bibliotek 1977 [stencil]. — Dessutom bidrag i Odlaren, årg 1—4, 1912—1915, Sthlm, fol, Svenskt land, årg 1—2, 1917—1918, Sthlm, 4:o, DN, Sthlm, fol, o i Falu-Kuriren, Falun, fol.

Redigerat: Från By sockengille, nr 1—16, Krylbo (tr Hedemora) 1926—43 [anon].

Källor och litteratur

Källor o litt: A Andersson, Skalden på Skaffarbo. Några minnen av C L i By (Julbok för Västerås stift 1956); S Enlund, C L i By som kritiker (Dalarnas hembygdsbok 1958); G Furuland, Nutida daladiktare (1938); L Furuland, C L i By (dens, Folkhögskolan, en bildningsväg för sv författare, 1971); dens, C L i By o hans Bergsmanshistorier. Efterskrift (C L:s Bergsmanshistorier, [1]—2, 1977); dens, G L i By. Till hundraårsminnet av hans födelse (Folkarebygden 1977); A Gjöres, C L i By (Vi 1937, nr 29); B Hage, By sockengille o By-Carl (Bygd o människor i Dalarna, 1946); E Hedén, Eris o Himeros (1917); K Hedlund, G L i By. Till femtioårsdagen (Gammalt o nytt från Dalarna 1929); dens, C L i By. Till sjuttioårsdagen (Dalarnas hembygdsbok 1947); C Mangård, C L i By. Mannen o verket (1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl F Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11034, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Furuland), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11034
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl F Larsson, urn:sbl:11034, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Furuland), hämtad 2024-04-19.