Meriter

Larsson, Gustaf Richard Yngve, f 13 dec 1881 i Sundsvall, d 16 dec 1977 i Sthlm, Osc. Föräldrar: grosshandl Axel L o Märta Katarina Alida (Ida) Sundberg. Mogenhetsex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm vt 00, inskr vid UU ht 00, FK där 15 sept 03, andre sekr i Sv stadsförb 08—14, FL vid UU 15 sept 10, sakk bitr vid utredn av Sthlms stads kommunala förvaltn:organisation 11— 14 o 19—20, led av bostadskommissionen jan 12—nov 18, disp vid UU 29 mars 13, FD där 31 maj 13, led av komm ang kommunala nybildn:ar dec 13—dec 17, förste sekr i Sv stadsförb 14—18, red för förb:s tidskr 14— 20, förb:s dir 18—20, led av förb:s styr 42— 51, av kommxr ang magistratsförvaltn:s ordnande i städer under landsrätt juni 16—aug 19, av stadsplanelagstiftn:komm dec 16—aug 18, sakk bitr i Sthlms finansstyr:komm 18—20, led av Sv stadshist inst:s arbetsutsk (Stadshist nämnden från 55) 19—20, 26— 55, ordf där 49—70, led av styr för statistiska kontoret 20—24, av Sv stadsförb :s bostadsråd 20—24, ordf i komm ang bostadssociala minimifordringar febr—dec 20, stadssekr (kanslichef) vid stadskansliet i Sthlm 20—24, borgarråd 26 maj 24—46 (chef för administr roteln 24—31, för gatu- o trafikroteln 31— 40, för stadsbyggn:roteln 40—46), led av stadskoll 24—40 o 46—54, ordf där 50—54, i slakthus- o saluhallsstyr 24—40, ordf i gatunämnden 25—46, ordf i flyghamnsstyr 28— 46, i 1930 års trafikkomm o dess arbetsutsk 31—33, led av slussbyggn:komm 32—36, av kommunala omorganisationskomm 34—38, av stadsfullm 35—54, av tunnelbanedelegerade 39^:0, allt i Sthlm, led av 1939 års kommunallånesakk juni 39 — dec 42, ordf i stadsplanenämnden i Sthlm 40—46, led av styr för DN mars 40—maj 66, ordf i Sv-norska fören 42—48, led av socialut-bildn:sakk juni 42—46, av komm ang kommunal samverkan mars 44 — april 47, av 1945 års markkommission i Sthlm 45—48, av AK 46—52, av kommunallagskomm 46—52, av hamnutredn:komm 48—52, av bostadskollektiva komm 48—56, av stadsdelsrådskomm 49—51, ordf i delegationen ang kronans markinnehav inom Nedre Norrmalm 51—54, led av regionplanenämnden 52—60, ordf i Stor-Sthlms samarbetsdelegation 52—54, led av 1949 års trafikutredn för Stor-Sthlm 52—54, led av generalplaneberedn 54—70, v ordf där 59—66, v ordf i byggn:-nämnden 55—60.

G 4 juli 04 i Sthlm, Hedv El, m Elin Bonnier, f 1 sept 84 där, Mosaiska, dtr till bokförläggaren Karl Otto B o Lisen Josephson.

Biografi

Yngve L:s familj flyttade från Sundsvall till Sthlm i början på 1890-talet, o i Norra Real blev L kamrat med Otto Järte (bd 20). Deras vänskap blev betydelsefull o varade till Järtes död 1961. Efter mogenhetsexamen slog de sig ned i Uppsala, o kring dem samlade sig en grupp radikala studenter, för vilka Järte blev den självklare ledaren. Gruppen hörde till Laboremus o till den anslöt sig bl a Gustaf Stridsberg, "Strittan", o något år senare Tor Bonnier. Efter kand:examen 03 fortsatte L sina studier bl a i Heidelberg o Berlin. Han blev 08 sekreterare i det s å bildade Sv stadsförbundet, vars direktör var Erik Palmstierna. Hans doktorsavhandling 13 anslöt till frågor inom hans arbetsfält: Inkorporeringsproblemet, stadsområdets förändringar med särskild hänsyn till sv förvaltningspraxis. Tidigare hade han publicerat undersökningar av stadsförvaltningars organisation o arbetssätt i en lång rad europieska länder, o han blev expert på detta område. Både han o Järte tillhörde socialdemokratiska partiet.

Tillsammans med Adrian Molin, "unghöger" från Gbg, o några andra, enligt förordet "representerande både vänster och höger", gav de i juni 15 anonymt ut boken Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning. Bokens huvudtes är, att Sveriges uppgift i österled måste vara att verka för Finlands befrielse o att det endast i samverkan med Tyskland gavs möjlighet att framgångsrikt möta den ryska faran. Den väckte stort uppseende, trycktes i sex upplagor o fick både medhåll o genmälen (bl a av Spångberg 16, se nedan). Följden blev att Otto Järte o L uteslöts ur socialdemokratiska partiet.

L hade sin stabila plattform i stadsförbundet, vars direktör han blev 18. Han kom där i kontakt med bostadsfrågan o blev 20 ordförande i en statlig kommitté med uppgift att utreda "bostadssociala minimifordringar för med allmänna medel understödda smålägenheter". Efter knappt ett år var den färdig med Praktiska och hygieniska bostäder, som innehöll många friska o framsynta idéer.

Redan 12 engagerades L i arbetet med förberedelser för den stora förvaltningsreform för Sthlm som genomfördes 20 o som i hög grad bär hans prägel. Fyra borgarråd sattes nu i spetsen för förvaltningsgrenarna (rotlar). L utnämndes s å till stadssekreterare o chef för stadskansliet, en betydelsefull post, från vilken hela stadsförvaltningen kunde överblickas o samordnas. Så började L:s bana i Stadshuset.

Efter fyra år blev L själv emellertid vald till borgarråd för en administrativ rotel, under vilken även "gatuärenden" sorterade. Samtidigt slopades tjänsten som kanslichef, men L behöll överblicken över hela förvaltningen dock utan att vara ledamot av stadsfullmäktige. 31 avfördes de administrativa ärendena från L:s rotel, som nu benämndes "gatu- och trafikroteln". Inför kommunalvalet 35, när frisinnade o liberaler skulle gå samman i folkpartiet, anmälde L sitt inträde i detta. Han blev satt som första namn i en valkrets. Partiet hade stora framgångar och ökade i stadsfullmäktige från sammanlagt 8 platser till 14. I maj 36 skulle L få förnyat förordnande som borgarråd. Under Zeth Höglunds ledning vidtog då socialdemokraterna (även kommunisterna) den uppseendeväckande åtgärden att rösta blankt. De hade ingen motkandidat, o L omvaldes med 36 av 39 röster som hade namn. Höglund försäkrade, att de inte hade invändningar mot hans person men att de ansåg att de borgerliga hade ett borgarråd för mycket.

Ärendena omfördelades 40 på nytt mellan rotlarna, o L blev ordförande i stadsplanenämnden, samtidigt som han behöll gatunämnden. Den förra hade tidigare hört samman med fastighetsnämnden under Harry Sandberg. Därigenom fick L det grepp över stadsbyggnadsfrågoma som han alltid eftersträvat o tidvis förut kunnat skaffa sig genom ordförandeskap i speciella kommittéer. Det är hans insatser på detta område som både då o nu uppfattas som verkligt viktiga händelser i stadens liv. Genom att förfoga över stadsplanekontoret och gatukontoret fick han resurser att verkligen uträtta något, att påbörja ombyggnaden av Sthlm till vad tiden krävde. Han skrev: "Ty livet i en växande storstad behöver nya former för sin yttre miljö" (i Byplan 1959, s 144). Här kunde han vad Albert Lindhagen knappast mäktade — den reglering som bär Lindhagens namn genomfördes mest av andra. De viktigaste av L:s stora insatser skall här nämnas. Slussen var den första. L hade blivit ordförande i 1930 års trafikkommitté med uppgift att föreslå ett system av "lokalbanor", men han insåg att man först måste befria sig från "slusseländet". Denna trafikknut hade tidigare kommittéer o sakkunniga trälat med i årtionden. På elva månader löstes den under L:s ledning av Gösta Lundborg o Tage William-Olsson. Detta "alexanderhugg" blev till en legend. Redan 32 skrev Le Gorbusier om förslaget: "Den moderna tidens första stora verk". Trots motstånd från ett par verkschefer i staden byggde L i "egen regi" med Carl Thulin som arbetschef. Slussen blev färdig tidigare o kostade mindre än beräknat.

Västerbron o Tranebergsbron byggdes nästan samtidigt färdiga 34—35. Även där ledde L en kommitté, där han samlat berörda verkschefer kring bordet. Där behärskade han stadens samlade tekniska kapacitet o kunde ge order långt utanför sin egen rotel o i tid upptäcka tendenser till motstånd. Bromma flygplats byggdes under hans översyn 34—36. Tio år senare bytte han bort den mot Gärdet, varigenom stockholmarna garanterades, att en miljon kvadratmeter av denna kronan tillhöriga mark under 50 år skulle hållas fria o obebyggda. Skogskyrkogården med E G Asplunds kapell blev en outsägligt skön anläggning, färdig 40.

Tunnelbanan är inte bara Sthlms genom tiderna största byggnadsverk — aldrig förr eller senare har en så liten storstad av egen kraft med enbart egna pengar (fram till 1965) byggt sig ett lokalbanesystem. Principbeslutet i fullmäktige lyckades L genomföra 41. Officiellt startade bygget hösten 45, ett år innan han avgick med pension. Men han fick vara med vid invigningen tolv år senare.

Norrmalmsregleringen förblir L:s viktigaste storverk, även om han under de sista femton åren såg dess fortgång med växande besvikelse. Det blev en slags omskrivning av sagan Trollkarlens lärling. Han kunde inte stoppa eller förändra den efter sin mening. Detta öde delade han med Albert Lindhagen. Inte heller kunde han under sina sista år hindra att hans epokgörande planering tillämpades på ett annat sätt än vad han tänkt sig. Beslutet i juni 45 om principerna för regleringen av Nedre Norrmalm var för L en stor kommunalpolitisk framgång. Han besegrade där Harry Sandberg o sin egen verkschef Albert Lilienberg, som då dock redan lämnat stadsplanekontoret. Året därpå kom Sven Markelius, den av L utvalde stadsplanedirektören, med förslaget om Sergelgatan o de fem höghusen, vilka L hälsade som "trumpetstötar i ett Händels festspel". 63 skrev han tillsammans med Joakim Garpe den kompromiss — på 27 sidor — varmed stadsfullmäktige, där han sedan nio år inte längre var ledamot, godtog en bearbetad o väsentligt utvidgad plan för fortsatt reglering av Nedre Norrmalm. Då efterlyste L enligt egna ord "kammarspel och inga trumpetstötar". Det blev därför mycket förbryllande att han gav sitt varma stöd åt det revolutionerande planförslaget av Erskine—Geisendorf—Tengbom 66—67.

L fick många gånger anledning att tänka över förhållandet mellan politiker o fackmän i stadsbyggandet. Sin visdom samlade han under rubriken: Stadsbyggarens villkor (Byplan 59, omtr i Plan 69, s 8—16). "Av båda parter i detta arbete fordras kärlek till uppgiften, förmåga att låta sig tändas av problem och planer, att lyssna och söka förstå, att övertyga, icke att polemisera och vederlägga. . . . Han [politikern] skall vara fackmannens sköld gentemot politiska angrepp; han ensam har det politiska ansvaret, och han måste med makten också ta risker i fråga om sin egen ställning." L strävade ärligt och framgångsrikt att följa detta ideal. Som ordförande var han alltid ihärdig, ofta tändande o medryckande, merendels god lyssnare, snabbt förtrogen med andras idéer, tog till vara förtjänster o undvek svagheter. Som talare, främst i fullmäktige, blev han lysande. Under tidiga år kunde man visserligen någon gång märka osäkerhet i argumenteringen, vilket väl lät sig förklaras av att han inte visste sig ha stöd i någon partigrupp. Vanligen präglades hans anföranden av djup humanistisk övertygelse o stor förtrogenhet med litteraturen. Duellerna med själsfränden o motspelaren Zeth Höglund kunde vara fängslande. Båda svängde gärna o ivrigt Drömspelets "gröna sänkhåv".

Under sin tid som borgarråd var L engagerad i en lång rad kommissioner o kommittéer som hade olika anknytning till staden o dess intressen. Men hans kapacitet räckte även för annat. Under krigsåren var han verksam som politisk opinionsbildare o höll därvid fast vid en klart antinazistisk, nordisk kurs. Han var en av de ledande i samfundet Nordens Frihet redan från dess start 39, då det arbetade för att effektivisera det militära o humanitära stödet åt Finland, o sedan, från april 40, då det strävade att stimulera den sv försvarsviljan o motverka vad samfundet uppfattade som onödiga eftergifter åt tyska krav. Som ordförande i Sv-norska föreningen 42—48 arbetade han i samma anda o kunde då bl a verka för hjälp åt flyktingar som sökte sig över gränsen från det ockuperade grannlandet.

Efter sin tid som borgarråd satt L sju år i AK. Han var då även ordförande i bostadskollektiva kommittén, som gjorde en omfattande översyn av alla de olika former av service som bör finnas i välordnade bostadsområden. Under dessa år behöll han också en stark förankring i sthlmspolitiken genom att vara med i stadskollegiet, 50—54 som dess ordförande. Han avgick nu — 73 år gammal — även ur stadsfullmäktige men var alls ej inställd på att dra sig tillbaka. Året därpå skulle byggnadsnämnden o stadsplanenämnden slås samman, o L blev till sommaren 60 vice ordf i den nya nämnden. Som politisk plattform för honom återstod därefter bara generalplaneberedningen, där han stred för sina meningar om norrmalmsregleringen. Till 66 var han vice ordf, därefter t o m 70 vanlig ledamot. Då lämnade han sitt uppdrag hos staden, 89 år fyllda. Allt flera, även inom det egna partiet, såg honom efter hand som en äldre herre till vilken man hade distans. Under de sista åren i generalplaneberedningen lyssnade man till hans utförliga invändningar mot vad som skulle beslutas men därvid stannade det.

L var under fem årtionden en ledande personlighet inom Sthlms stad, dess administration, dess stadsbyggande o dess förhållande såväl till grannkommuner som till överordnade statliga myndigheter. Inte minst därför att han verkade så länge kan man säga att han präglade en epok i stadens historia. Det är ofrånkomligt att jämföra honom med Albert Lindhagen, som dominerade stadsbyggandet från 1866 tjugo år framåt, medan L hade motsvarande roll från 1924 nära fyrtio år framåt.

L blev på intet sätt konservativ med åren, snarare tvärtom — "ständigt aktiv och stridbar på frihetens skansar" (Mehr). Han hade utmärkt kontakt med o förståelse för sina radikala barnbarn .Somrarna tillbringades på Ljugam, där under senare år fyra generationer levde intimt o intensivt samman under en mycket mild ledning av Yngve o Elin L. När kraven på en "alternativ stad" började formuleras under 60-talets sista år för att i maj 71 kulminera i striden om almarna i Kungsträdgården, farm de stort gehör hos L. "Hans uppdragsgivare, den allmänna meningen, vakar och bevakar honom [politikern] och sörjer för att han alltid är nervöst medveten om sitt ansvar, så som en demokratisk politiker bör vara" (Byplan 1959). Så levde han.

Författare

Göran Sidenbladh

Arkivuppgifter

L:s arkiv kommer att överlämnas till SSA. — Brev från L bl a i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kommunalsocialistisk bostadspolitik i utlandet. Sthlm 1907. 37 s. (Centralförbundet för socialt arbete, n:r 13.) — Kommunalförvaltningens organisation och arbetssätt i Sveriges, Frankrikes, Preussens, Österrikes, Danmarks och Norges städer. En redogörelse. Sthlm 1909. 272 s. (Svenska stadsförbundets skriftserie, 2.) — Inkorporeringsproblemet. Stadsområdets förändringar med särskild hänsyn till svensk förvaltningspraxis. D 1/2. Sthlm 1912. LXV, XLIX, 1234 s. (Ibid, 6.) [Ny uppl:] . . . Akad avh, Upps. Sthlm 1913. — Frågan om total eller partiell inkorporering av Sköns tingslag med Sundsvalls stad. Preliminär utredning. Sundsvall 1912. 4:o. XIV, 163 s. [Ny uppl] s å. — Kommunalförvaltningens organisationsproblem (Det nya Sverige, årg 8, 1914, Sthlm, s 156— 171). — Sveriges utrikespolitik i världskrigets belysning. Sthlm 1915. 210 s. [Anon; tills med A Molin m fl.] 2.—6. uppl så. — Från municipalsamhället till fögderistaten (Forum, årg 2, 1915, Sthlm, 4:o, s 196—199). — Grundlinjer till föredrag om bostadsfrågan i nya sladsbildningar (Kåkstads-problemet). Sthlm 1916. 11 s. — Bostadsfrågan under krigskonjunktur (Svensk tidskrift, årg 6, 1916, Sthlm, s 270—277). — Stadsförvaltningen på landsbygden. Kritik och reformförslag. Sthlm 1917. 4:o. 17 s. [Sep ur Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 9, 1916.] — Svenska stadsförbundet 1908—1918. En återblick. Sthlm 1918. 4:o. 9 s. — Kommunalförvaltningens organisation samt statsuppsikten över kommunerna i England, Danmark och Norge. Utredning verkställd i offentligt uppdrag. Sthlm 1918. VI, 237 s. — Kommunalförvaltningens organisation. Studier och reformförslag . . . saml o utg. Sthlm 1918. 241 s. (Sv stadsförb skr, 12.) — P. M. angående behandlingen av . . . förslag till magistratsförvaltningens ordnande under landsrätt. Sthlm 1918. 10 s. [Undert tills med G M Fant.] Rekonstruktionspolitiken å bostadsfrågans område i England. [Rubr.] Sthlm 1919. 4:o. 31 s. [Delvis tr i Sv stadsförb tidskr s å.] — De kommunala tjänstemännens teoretiska utbildning. Sthlm 1920. 4:o. 5 s. [Sep ur Sv stadsförb tidskr s å.] — Stockholms stads nya förvaltningsorganisation. Föredrag vid Svenska stadsförbundets kongress ... 1 september 1921. Sthlm 1921. 4:o. 9 s. — Die Grundzüge der schwedischen Gemeindeverwaltung (Schriften der Vereini-gung fur Staatswissenschaftliche Fortbildung, H 6/11: Aus Schwedens Staats- und Wirt-schaftsleben, Berlin 1925, s 68—79). — Kommunala indelningsfrågor i anslutning till 1919 års indelningslagstiftning. Sthlm 1930. 4:o. 17 s. [Sep ur Sv stadsförb tidskr s å.] — Expansionens år. Minnen från Svenska stadsförbundet under krigsdecenniet (Sv stadsförb tidskr, årg 25, 1933, Sthlm, 4:o, jubileumsnummer (5 A), s 19—32). — Den kommunala självstyrelsen och dess betydelse i svenskt samhällsliv (Skrifter utg av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 12: Festskrift till . . . Axel Brusewitz, Upps . . . 1941, s 264—284). — Om Norden. Tal vid Publicistklubbens Luciafest ... 13 dec. 1943 (Publicistklubbens årsbok, 1944, Sthlm, s 40 —47). — Sven Markelius 60 år den 25 oktober 1949 (Byggmästaren, årg 38, 1949, Sthlm, 4:o, s 469; även sep, 1 s). — [Hyllning] (Otto Järte sjuttio år . . . , Sthlm 1951, s 37—39). — Bostadskollektiv service för hushållsarbete och fritid (Från departement och nämnder, årg 15, 1953, Sthlm, s 421—425). — Stockholms skönhet [diskussionsinlägg] (Byggmästaren, 33, 1954, s 156— 158). — Grannskapsenheter och centra (ibid, s 290 f). — Om planering och kompetensfordringar på planerare (Plan, årg 9, 1955, Sthlm, s 74—78). — Hur stort blir Stockholm? (Liberal debatt, årg 9, 1956, Sthlm, s 3—8). — Hemmen och samhällsplaneringen. Huvudpunkterna i bostadskollektiva kommitténs slutbetänkande (Fr departement o nämnder, 18, 1956, s 307—310). — Den familjevänliga kommunen (Landskommunernas tidskrift, årg 37, 1956, Sthlm, s 533—536). — Det är ingen fara för Stockholm [diskussionsinlägg] (Industria, årg 53, 1957, Sthlm, 4:o, nr 5, s 58 f). — Stor-Stockholm på väg mot nya styrelseformer (Byplan, årg 10, 1958, Khvn, s 115—117). —¦ Stadsbyggarens villkor betragtade [!] från Stockholms horisont (ibid, 11, 1959, s 142—150; även i Att bo, årg 12, 1962, Sthlm, s 177—182, o i Plan, årg 23, 1969, Sthlm, s 8—16). — På jakt efter framtiden (Att bo, 9, 1959, s 1—5, 32—43). — Lokaltrafik kontra privatbilar (Motor, årg 17, 1959, Sthlm, 4:o, nr 41, s 14 f). —¦ Lokaltrafiken och bil-Amerika (Tekniskt ukeblad, årg 106, 1959, Oslo, 4:o, s 767—776). — Nedre Norrmalm. Historiskt och ohistoriskt (SSEÅ 1960, Sthlm, s 155—188; utvidgat särtr s å, 34 s). — Kommunalteknisk hälsning från åttiotalet (Stadsbyggnad, årg 26, 1960, Sthlm, 4:o, s 130—132). — Kommunal demokrati i fara? [rec av L Furhoff, Kommunal skendemokrati, 1961] (Liberal debatt, 14, 1961, nr 7/8, s 49—54). — Building a city and a Metropolis (Journal of the American institute of planners, vol 28, 1962, Cambridge, Mass., 4:o, s 220—228). — Kommunal markpolitik. Reflexioner kring förfluten och kommande tid (Plan, 17, 1963, s 48—55). —Statyernas samkväm vid stadshusets invigning midsommarafton 1923 (Birger Sjöbergsällskapet, [årsskrift,] Vänersborg (tr Sthlm) 1964, s 9— 14). — Om mark (Bygd och natur, årg 46, 1965, Sthlm (tr Malmö), s 142—146). — Storstadsregionala organisationsproblem (Plan, 20, 1966, nr 2, s 46—51). — På marsch mot demokratin. Från hundragradig skala till allmän rösträtt (1900—1920). Sthlm (tr Upps) 1967. 585 s. (Stockholms utveckling under de senaste hundra åren [:4].) ([Även:] Monografier utg av Stockholmskommunalförvaltning [:22:2].) —Den gamla och nya Tegelbacken (Stadsbyggnad, 33, 1967, s 187—190). — Riv i Stockholm [enkätsvar] (Arkitektur, årg 67, 1967, Sthlm, 4:o, s 45 f). — Stockholms parker och parkmästare (ibid, 69, 1969, nr 7, s 6—11). — Om planerarens yrkesroll [diskussionsinlägg] (Plan, 23, 1969, s 196—198). — Mitt liv i stadshuset. D 1/2 Sthlm (tr Upps) 1977. XIV, IX, 673 s. (Monografier utg av Stockholms kommunalförv, 22:4:3.) — Bidrag i Svenska stadsförbundets tidskrift, årg 1, 1909, 6—14, 1914—1922, 16, 1924, 19, 1927, 22, 1930, 25—26, 1933—1934, 28, 1936, 42 —43, 1950—1951, Sthlm, 4:o (red o ansv utg 1915—1920, nr 3), o i Nordens frihet, årg 2, 1941, n:r 13—14, 5, 1944, n:r 14, Sthlm, fol.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Anderson, Otto Järte (1965); [G Bolin,] Y L 90 år (SvD 11 dec 1971); T Bonnier, Längesen (1972); Z Höglund, Minnen i fackelsken (1953); H8D 1920, s 34; O J[ä]rt[e], Y L 60 år (SvD 13 dec 1941); K Kilbom, I hemligt uppdrag (1954); H Mehr, Aktiv kommunalpolitik 1958—1962 (1962); dens, Århundradets främste stadsbyggare i Sverige (DN 17 dec 1977); E Palm-stierna, Ett brytningsskede (1951); dens, Orostid, 1 (1952); G Selling, Esplanadsyste-met o Albert Lindhagen (1970); dens, Y L (SvD 18 dec 1977); V Spångberg, Mina femtio journalistår (1951); Sthlms stadsfullm 1913—1938 (1938); d:o 1938—1963 (1967); G Unger, Mera kammarspel än trumpetstötar (SvD 19 maj 1963); P Wästberg, Dynamit o dynamik i lagom dosering (DN 17 dec 1977).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G R Yngve Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Sidenbladh), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11054
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G R Yngve Larsson, urn:sbl:11054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Sidenbladh), hämtad 2024-04-16.