Meriter

Laxman, Erik, f 27 juli 1737 i Nyslott, Finland, d 16 jan 1796 trol i Dresvjanska, Sibirien, Ryssland. Föräldrar: handl Gustaf L o Helena Fabritius. Inskr vid Borgå gymn 15 mars 55, vid Åbo univ 8 okt 57, prästvigd, lärare i naturalhistoria vid A F Buschings skola i Petersburg 62, pastor vid tysk-lutherska förs i Barnaul, Sibirien, 64—68, prof i ekonomi o kemi vid kejserl vetenskaps-akad i Petersburg 26 febr 70—80, bitr gruvchef (bergsråd) i Nertschinsk, Sibirien, 29 maj 80—82, hovråds titel 82, länsman (ispravnik) i Nertschinsk 83—84, mineralogisk resande för kejserl naturaliekabinettet 84, kollegieråd 94. — KorrespL av kejserl vetenskapsakad 19 jan 64, led där 26 febr 70, extern led där 18 jan—12 mars 81, LVA 69.

G 1) trol jan 64 i Petersburg, S:t Petri förs, m Christina Margaretha Runnenberg, d 66 i Kiachta, Sibirien, dtr till översten Gustaf R; 2) trol våren 68 i Barnaul m Katerina Ivanovna Ruuth, levde ännu 13.

Biografi

Född finländare i Nyslott nära ryska gränsen erhöll L — en av pionjärerna inom den sibiriska naturalhistorien — aldrig någon egentlig vetenskaplig utbildning. Under fattiga barndomsår genomgick han först trivialskolan i Rantasalmi o sedan Borgå gymnasium, innan han 1757 fortsatte till Åbo univ. Där vistades L bara några veckor men hann dock, redan passionerad för naturalhis-torien, göra sig känd hos P Kalm o P A Gadd. Helt utan medel tvingades han söka ett levebröd, lät sig prästvigas o torde kring 60 ha försörjt sig som biträde hos någon lantpräst i ö Finland.

Sedan L 62 begivit sig till Petersburg, ljusnade hans villkor. I den ryska huvudstaden bedrevs en livlig vetenskaplig verksamhet i hägnet av den kejserliga vetenskapsakademien, vars anseende främst bars upp av inkallade utländska forskare. L knöt förbindelser med flera i främlingskolonin, i synnerhet tyskar som J Beckmann, A L v Schlözer o geografen A F Büsching, vid vars nygrundade skola han anställdes som lärare i naturalhistoria o guvernör för det med skolan förenade pojkinternatet. Två år senare kallades han till korresp ledamot av den kejserliga akademin o avreste till de Kolyvanska guld- o silverbergverken i Sibirien, där han utnämnts till predikant vid den tysk-lutherska församlingen med säte i Barnaul.

Det var en gudsförgäten ort, men L hade bara ett syfte för ögonen — att i de föga utforskade sibiriska ödemarkerna samla natu-ralier av alla slag. Det gjorde han med en okuvlig energi, som allt framgent skulle utmärka honom. Under ibland långa expeditioner hopbragte han stora samlingar av djur, växter, frön o mineral, blev något av en expert på trakten kring Bajkalsjön o besteg Altai. Till akademin i Petersburg, av vilken han uppbar ett årligt anslag, skickade L en del av sina samlingar o trädde samtidigt i brevförbindelse med sv o tyska vetenskapsmän: P J Bergius i första hand, Linné, Gadd, Beckmann o Schlözer, av vilka de tre förstnämnda mottog rikliga frö- o växtsändningar av honom. L företog även regelbundna meteorologiska observationer o studerade den mongoliska religionen. Mot 60-talets slut framstod han som obestridd kännare av Sibiriens naturalhistoria, men till större publikationer samlade han sig varken nu eller senare. De Sibirische Nebenstunden han planerade 69 kom aldrig, o när Schlözer i Göttingen s å utgav L:s till honom o Beckmann riktade brev (Sibirische Briefe), skedde det mot författarens vilja.

Sina kyrkliga ämbetsplikter i Barnaul tycks L ha skött med vänster hand, o när han nyåret 69 efter fem års tjänstgöring återvände till Petersburg, övergav han för alltid prästbanan. Ehuru ren amatör kallades han 70 till ordinarie ledamot o professor i ekonomi o kemi vid den kejserliga akademin, som vid denna tid reorganiserades av Katarina den stora. Han verkade i ämbetet ett årtionde, till en början inte utan framgång. L ledde arbetet i akademins kemiska laboratorium, deltog i redigerandet av dess Acta o publicerade både där o i de handlingar som utgavs av Fria ekonomiska sällskapet i Petersburg, där han blev ledamot, en rad smärre rön: om flygsand, nya sibiriska växter o insekter, alun o soda osv. Han blev också ledamot av den sv veten-skapsakad, brevväxlade med Wargentin o skrev i dess handlingar om en sibirisk svala o den märkliga mullvadsråttan, Myospalax. 72 reste han till Bessarabien vid Svarta havet för att inrätta ett myntverk baserat på från turkarna erövrade kopparkanoner, o 79 färdades han som fysisk geograf till Onega o Vita havet (reseberättelsen tr 82).

I 70-talets Petersburg var L en känd gestalt, vars privata museum besöktes av resande främlingar, o Diderot, nu i kejsarinnans tjänst, inhämtade av honom uppgifter om Sibirien. Under några år höll han uppskattade föreläsningar i kemi o mineralogi för en aristokratisk rysk publik. Men L saknade inte vanskliga drag; han tycks ha haft svårt att samarbeta med andra o med tiden vände sig hans öde. Betrodd med uppdraget att redigera den olycklige svensken J P Falcks efterlämnade resejournal o övriga papper gjorde han inget åt saken. Petersburgakademin var ett intrighål av ovanliga mått, där ryssarna o de inkallade utlänningarna baktalade o motarbetade varandra, o L råkade småningom i motsatsställning till inflytelserika ledamöter, bl a svensken A J Lexell. När han avskedat sin kemilaborator Mikael Holmberg, vände sig den sv kolonins ovilja mot honom, o snart gick det till öppen brytning mellan L o akademins despo-tiske direktör Domaschnev, som anklagade honom för att ha hotat en annan person till livet. L skildes från sitt ledamotskap av akademin o utnämndes till biträdande gruvchef vid bergverken i Nertschinsk vid kinesiska gränsen.

Där gick det honom illa. Efter två år avskedades han av dunkla skäl för ämbetsfel o erhöll en blygsam syssla som länsman (ispravnik) i Nertschinsk. Oförtrutet fortsatte han dock sitt naturaliesamlande, mätte väder o vind o fastställde kvicksilvrets fryspunkt. Benådad 84 blev L "resande" för kejserliga naturaliekabinettet o slog sig mot årslön ner i Irkutsk, där han hade sitt högkvarter livet ut. Mineralogin o den kemiska mineralanalysen hade alltmer blivit L:s huvudintresse. Han företog långa mineralogiska expeditioner, inte minst till Bajkal, o publicerade själv eller genom andra, särskilt P S Pallas, talrika mineralogiska upptäckter. Mineralet laxmannit bevarar hans namn. Märkligt var hans fynd vid Kultuk av äkta blå lasurstenar, vilka gick till utsmyckningen av kejsarinnans slott Zarskoje Selo. På långvariga experiment byggde L:s nya metod att använda glaubersalt i stället för pottaska vid glastillverkning, 84 införd i den av L o en kompanjon anlagda glashyttan vid Talzinsk, vilken ända till 13 var i familjens ägo.

L — med åren alltmer bortglömd i Sverige o Västeuropa — planerade mot slutet av sitt liv nya färder österut, till Stilla havet o Japan. När ett tillfälle öppnade sig att skicka en rysk handelsdelegation till Japan, organiserade L 91 vid ett besök i Petersburg resan, som följande år verkställdes av en av hans många söner, Adam L; själv följde han med till Ochotsk. Jämte sonen vistades L därefter 94—95 åter i Petersburg för att draga upp riktlinjerna för en andra japansk expedition. Den skulle föregås av längre resor genom Sibirien, för vilkas finansiering L lät naturaliesamlare i Sverige o Finland (bl a Thunberg o VA) teckna lotter mot andelar i hans kommande samlingar. Hösten 95 bröt han upp från Petersburg för att anträda sina insamlingsresor, men vid hästbyte en dagslängd bortom Tobolsk träffades han i jan 96 av slaganfall o dog.

Vid sidan av Steller, J G Gmelin, Pallas o Falck tillhör L de främsta under de sibiriska forskningsresornas heroiska epok. Någon flitig eller märkvärdig vetenskaplig författare var han inte utan först o sist en outtröttlig resenär o naturalhistorisk samlare med något av en medfödd oro i blodet, som kom honom att utan tanke på egen bekvämlighet starta o planera nya långväga färder i det Sibirien, som sedan ungdomen vunnit hans hjärta.

Författare

Arkivuppgifter

L:s brev till kejserl vetenskapsakadrs sekr i Fond 1/3: 24, 58 o 67—70 o till G F Muller i Fond 21/3:171, akad:s arkiv, Leningrad. Brev från L till P Wargentin o J G Wilcke i VA o till P J Bergius i Bergianska avskrifts-saml där. L:s brev till Linné o till Mennander tr, jfr nedan. Brev till A L v Schlözer o J Beckmann tr i L:s Sibirische Briefe (se nedan). Sten Lindroth

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Meteorologische Beobach-tungen aus Bernaul in Sibirien, vom Monate Januar 1765 [av "Capmann", insända av J Beckmann 23/6] (Hannoverisches Magazin, Jahrg 3, 1765, Hannover 17 [65—] 66, sp 1276—1280 [St 80, 7/10]; även i följande, s 97 ff). — Sibirische Briefe, hrsg v A L Schlö-zer. Göttingen und Gotha 1769. 104 s. — Hi-rundo daurica, area temporali rubra, uropyglo luteo rufescente. beskrefven (VAH, vol 30,

1769, Sthlm, s 209—213, 1 pl; tysk övers i Der Königl. Schwedischen Akademie der Wis-senschaften Abhandlungen . . . ubers von A G Kästner, Bd 31, 1769, Leipzig 1772, s 206— 210, 1 pl). — Novae insectorum species (Novi commentarii Academiae scientiarum imperia-lis Petropolitanae, Tomus 14, 1769, Petropoli

1770, 4:o, Pars 1, s 593—604, 2 pl, o Sum-marium dissertationum, s 49 f). — Novae plantarum species . . . Exhibit d. 20. Iunii 1771 (ibid, 15, 1770, tr 1771, s 553—562, 5 pl, o Summarium, s 45 f). — Koelreuteria paniculata novum plantarum genus (ibid, 16,

1771, tr 1772, s 561—564, 1 pl, o Summarium, s 49). — Beskrifning på djuret Mus myospalax, palmis maximis, cauda brevi, ocu-lis admodum parvis (VAH, 34, 1773, s 134— 139, 1 pl; tysk övers i nämnda Abhandlungen, Bd 35, 1780, s 126—130, 1 pl). — Utdrag af et bref . . . dat. Petersburg den 14 Febr. 1773 (Tidningar utgifne af et sällskap i Åbo, 1773, s 145—147 [16/10]; omtr i A L Schlözer's Briefwechsel meist historischen und politischen Inhalts, 5, Göttingen 1779, s 226 f, o i Lagus, nedan anf arb, s 92 f). — Descriptio-num plantarum Sibiricarum continuatio (Novi commentarii Academiae . . . Petropolitanae, 18, 1773, tr 1774, s 526—534, 3 pl, o Summarium, s 49). — Minera argentii cornea chemice examinata et descripta (ibid, 19,

1774, tr 1775, s 482—496, 1 pl, o Summarium, s 57; sep i rysk bearb: Serebrjanaja ro-govaja ruda chimiceskimi opytami . . ., U o

1775, XVI, 22 s). — Einige neuentdeckte Mittel zur Befestigung des fliegenden Trieb-sandes (Abhandlungen der freyen ökonomi-schen Gesellschaft in St. Petersburg, Theil 8, 1768, St. Petersburg, Riga und Leipzig 1775, s 68—71; förut tr i handlingarnas ryska uppl, se nedan, d 8, 1768, s 60—66). — Rede . . . in der Versammlung der freyen ökonomischen Gesellschaft (ibid, 10—11, 1768, tr 1777, s 86—92; förut tr i d:o, d 11, 1769, s 76—85). — Vorläufige Nachricht von einigen Gebirgen im europäischen Russland (Leipziger Maga-zin zur Naturkunde, Mathematik und Oeko-nomie, 1, 1781, Leipzig und Dessau, s 44—46). — Kurzer Bericht von einer bey-nahe halbjährigen physikalischen Reise durch einige nordische Statthalterschaften des russi-schen Reiches (Neue nordische Beiträge zur physikalischen und geographischen Erd- und Völkerbeschreibung, Naturgeschichte und Oekonomie, Bd 3, St. Petersburg und Leipzig 1782, s 159—177). — Neueste Beschreibung der Nertschinskischen Berg- und Huttenwerke im ostlichen Sibirien [anon] (ibid, 4, 1783, s 199—238). — Verzeichniss aller im Nertschinskischen Huttenbezirk beobachteten Berg- und Erzarten, ingleichen Mineralien [anon] (ibid, s 239—248, 1 tab). — Ueber das Gefrieren des Quecksilbers [insänt av J G Georgi] (Chemische Annalen fur die Freunde der Naturlehre, Arzneygelahrtheit, Haushal-tungskunst und Manufacturen, 1785, Helm-städt und Leipzig, Bd 1, s 244 f). — Von Gängen in Granitgeburgen (ibid, s 265 f). — Bref i utdrag ... til hr Pet. Jon. Bergius . . . dat. Talzinsk, den 15 Oct. 1785 [om en planerad resa österut] (Upfostrings-sälskapets (almänna) tidningar, år 1786, Sthlm, s 140 f [nr 18, 2/3]; omtr i Lagus, a a, s 177 f). — Sorex caecutiens . . . Convent. exhib. die 12 Maii 1785 (Nova acta Academiae scientiarum imperialis Petropolitanae, Tomus 3, 1785, Petropoli 1788, s 285 f). — Kurze ökonomi-sche Beschreibung der Statthalterschaft Olo-nez (Auswahl ökonomischer Abhandlungen welche die freye ökonomische Gesellschaft in St. Petersburg in teutscher Sprache erhalten hat, Bd 1, St. Petersburg 1790, s 177—204, [2. uppl] 1793, s 155—180; från sällskapets handlingars ryska uppl, 13, 1769, s 7—43). — Practische Anweisung vom Ansäen der Wäl-der in den nordlichen Gegenden des Russi-schen Reichs [referat, anon] (ibid, 2, 1791, s 1—32, [2. uppl] 1793, s 1—29; från d:o, 27, 1774, s 125—168). — Utdrag af bref til prof. Sparman . . . dat. Petersburg d. 10 Martii 1791 (Läkaren och naturforskaren, Bd 10, Sthlm 1791, s 362 f). — Aus Briefen ... von Irkuzk und Talzinsk [18/11 1786, 27/12 1788, 16/1 1790 o 10/1 1790] (Neue nordische Beyträge . . ., 5 = Neueste nordische Beyträge . . ., 1, St. Petersburg, Leipzig 1793, s 302—314). —¦ Aus einem Schreiben ... Irkuzk den 24sten October, 1789 / . . . 19ten Jan. 1793 / Aus desselben letzten Schreiben Irkuzk den 26ten Jan. 1793 (ibid, 6 = d:o, 2, 1793, s 252—254). — Planta novi generis alpina, Parnassiae affinis (Nova acta Academiae ... Petropolitanae, 7, 1789, tr 1793, s 52, 241 f). — ... deux dessins d'une tete de Rhinoceros fossile sans machoire inférieure [text] (ibid, 8, 1790, tr 1794, s 19, 1 pl; förut tr i följande, Bd 5, s 309). — Von Einfiih-rung des mineralischen Laugensalzes anstått der Potasche auf den Glasfabriken (Neue nordische Beiträge, 7, 1796, s 439—447; från det ekonomiska sällskapets handlingar, på ryska, 1798, s 240—251). — Voyage au Ja-pon [referat av skrivelse till akademiens sekr L Euler] (Nova acta . . ., 12, 1801, s 36—38; från d:o 1795). — L:s material använt i bl a D de Gorter, Flora Ingrica . . ., Petropoli 1761 [—64], Appendix, o W Sewergin, Ueber den sogenannten Baikalit (L Grell, Beyträge zu den chemischen Annalen, Bd 5, Helmstädt und Leipzig 1791 [—94], s 406—409 [1794], latinsk övers i Nova acta ... 9, 1795, s 307— 310); i övrigt liksom betr vissa ej återfunna artiklar samt ovan nämnda o flera andra bidrag i det ekonomiska sällskapets handlingar på ryska, Trudy vol'nago ekonomiceskago ob-scestva, med forts Prodolzenie trudov . . ., se Lagus, s 294 f, där angiven not o motsvarande text; brev från L senare tr i Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné, afd 1, d 8, Upps 1922, s 178—196 (14 st) o Suomen historian lähteitä, 4. Brev från och till C. F. Mennander, 3, Hfors 1942, s 251—263 (8 st).

Källor och litteratur

Källor o litt: F Elfving, E L:s lefnad (FT, 11, 1881); J K Grot, E L (Petersburg, Akad Nauk, Otdélenie russk jazyka i slovesn, Sbor-nik 29:1, 1881); P M Hebbe, Sv-ryska vetensk förbindelser under 1700-talets senare hälft (Lychnos 1938); T J Hintikka, Linné ja E L (Soumalainen tiedeakatemia, Esitelmät ja pöytäkirjat 1938); W Lagus, E L, hans lefnad, resor, forskningar o brefvexl (Bidr till känned af Finlands natur o folk, 34, 1880); S Lindroth, Sv-ryska vetensk förbindelser under 1700-talet (dens, Löjtnant Åhls äventyr, 1967); dens, VA:s hist, 1—2 (1967); Procés-verbaux des séances de 1'Académie Imper des Sciences (Petersburg), 3, 1771—1785 (1900); Uéenaja korrespondencija Akad Nauk 18 veka, ed I I Ljubimenko (1937); P Walden, E L als Erfinder und Entdecker (Annales Academiae scientiarum Fennicae, A:5:l, 1913).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Laxman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11101, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11101
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Laxman, urn:sbl:11101, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.