Meriter

Lefebure, Jean Henri, f 15 jan 1708 i Sthlm, Nik, d 27 okt 1767 (enl bouppt o Post o Inrikes tidningar nr 87, 5 nov). Föräldrar: grosshandl Henri L o Maria Bedoire. Burskap som grosshandl i Sthlm 9 mars 31, fullm i kontoret för järnhandeln 17 mars 44, i Jernkontoret dec 47—19 maj 63, led av konvojkommissariatet 12 dec 44, huvudpar-ticipant i Ostindiska kompaniet 46, dir där 60, associerad i växelkontoren dec 47—nov 56 o juni 58—april 61, en av borgerskapets äldste 16 juni 48, led av borgarståndet vid riksdagarna 51—52 o 55—56, fullm i riksens ständers kontor 4 juni 52 (omvald 25 okt 56) ¦—65, fullm i generaltullarrendesocieteten, led av assekuransrätten, dir i sjöförsäkringskontoret.

G 4 mars 36 i Sthlm, Ty, m sin kusin Charlotte Bedoire, f 18 dec 12 där, Nik, d 19 febr 73 där, Ridd, dtr till grosshandl o bankiren Jean B o Maria Juliana Paradis.

Biografi

Jean L, som tidigt blev föräldralös, tillhörde genom släktförbindelser o giftermålet med sin kusin, dotter till en av Sthlms rikaste män, huvudstadens köpmannaaristokrati; han var bl a besvågrad med Frans Jennings (bd 20) o Herman Petersen. För köpmannayrket utbildade han sig genom anställning hos handelsmannen Simon Fred-ric Kusel (bd 21 s 741). Med stöd av sin ärvda förmögenhet, senare ytterligare ökad genom arv efter svärföräldrarna, etablerade han sig 1731 som grosshandlare.

I affärslivet intog L snart en framskjuten ställning som en av de fem största järnexportörerna. Redan i oktober 31 hörde han till de "herrar av skeppsrederierne", som skulle höras om skeppsfarten på Portugal; senare konsulterades han jämte Kierman, Plomgren o Clason av kommerskollegium beträffande levanthandeln. Tillsammans med tre andra storköpmän bildade han ett handelskompani, som i mars 46 fick privilegium exclusivum under sex år på handeln med Madeira o Kanarieöarna, det s k canariska kompaniet. Han drev en omfattande rederirörelse (i hans bouppt upptas parter i 16 fartyg) o intresserade sig också för industriell verksamhet. Sålunda var han delägare i det av svärfadern 40 startade sockerbruket vid Lilla Nygatan, i segelduksfabriken på Norr, i Stora varvet o i sådana företag som Flors linnefabrik o Vadstena kammarduksfabrik. I Norrköping grundade han på 50-talet ett konstgjuteri o fingerborgsverk.

Det var dock främst i bruksrörelsen som L i likhet med andra storexportörer engagerade sig. Redan i början av 40-talet förvärvade han o amiralitetsfiskalen Mathias Broek Tolvfors bruk, Gävl. I slutet av samma decennium blev L ägare av Sjundekvill (sedermera Storebro) o Pauliström, Kalm. Meddelägare blev här Thomas Plomgren. Dessa första bruksintressen avvecklades under 50-talet. 56 förvärvade L Holmens bruk i Norrköping, 59 Västanfors i Norbergs bergslag o slutligen 16 jan 64 Gimo bruk, Upps, med Vällnora masugn, Sth. Härtill kom s å Mörby säteri, Sth.

L var sålunda främst storköpman o industriföretagare. Sin omfattande rörelse bedrev han från 45 i kompanjonskap med Bernhard Burmeister, men var själv den störste delägaren i bolaget. Såsom ledamot av borgerskapets äldste från 48 deltog han i huvudstadens kommunala liv. Av det handlande borgerskapet utsågs han i dec 44 till ledamot av konvojkommissariatet. Han var också stor delägare i generaltullarrendesocieteten (127 lotter enl bouppt; fullm i varje fall 55—64). I rikspolitiken blev L:s insatser begränsade. Han tillhörde givetvis hattpartiet o representerade huvudstaden i borgarståndet vid riksdagarna 51—52 o 55— 56. Under båda dessa riksdagar invaldes han i kammar-, ekonomi- o kommersedeputationen samt i sekreta handels- o manufakturdeputationen. Han var också kanslideputerad 51—52 o 55—56 elektor. Under åren 52—65 representerade han ståndet som fullmäktig i riksens ständers kontor.

Sin främsta insats i finans- o näringspolitiken gjorde L som associerad i fyra av de fem växelkontoren o som mångårig fullmäktig i Jernkontoret, brukspatronernas o järnexportörernas gemensamma intresseorganisation. Vid de överläggningar, som ledde fram till överenskommelsen 17 mars 44 om Jernkontoret, spelade L en viktig roll; han har utpekats som den ene av dess båda grundare (Boethius 1947, s 120). L utsågs i mars 44 till fullmäktig, ett uppdrag, som förnyades, när Jernkontoret slutligen instiftades i dec 47. Under en följd av år tjänstgjorde L som kontorets kassör. Tillsammans med Thomas Plomgren o även efter dennes död gav han kontoret ekonomiskt stöd, som möjliggjorde de viktiga operationerna vid Kristinehamns marknad. Han uppträdde också som dess ombud vid dessa affärer. 49—53 hyrde Jernkontoret rum i L:s hus Stora Nygatan 30. Mellan Jernkontoret o växelkontoret ägde omfattande finanstransaktioner rum, varvid L spelade en nyckelroll. Tidvis var han också stor låntagare. Hans sterbhus visade sig vara kontorets störste gäldenär. Först 75, åtta år efter L:s död, hade skulden avvecklats. Boethius framhåller dock, att "hans omfattande affärer med Jernkontoret efterlämnade ett intryck av solid vederhäftighet och pålitlighet" (s 246).

Det var under intryck av den tilltagande kritiken mot hattamas ekonomiska politik, som L 19 maj 63 avböjde återval som fullmäktig i Jernkontoret, åberopande "enskilda angelägenheter". När räfsten med växelkontorens associerade inleddes i mars 65, var han vid sidan av Kierman den hårdast drabbade. Han hade medverkat i växelkontoren från dec 47, o det var han, som hade affärerna om hand. När svårigheterna från mitten av 50-talet allt mer ökade, framstod han som den näst Kierman mest ansvarige för det misslyckade försöket att med konstlade medel styra växelkursen. Det femte o sista växelkontoret upphörde i april 61. En uppgörelse träffades då, varigenom de associerade fick decharge, men det visade sig senare, att affären därmed ingalunda var utagerad.

21 mars 65 ställdes L under bevakning i sitt hem o hans egendom under vård av kuratorer. Den fortsatta undersökningen i stora deputationen ledde i juni till fastställande av den oerhörda ersättningssumman på sammanlagt sex miljoner dlr smt för de inblandade. Ständernas dom över de associerade, avkunnad i nov 65, innebar för L en månads fängelse vid vatten o bröd, förlust av borgerlig näring o förbud att vistas i Sthlm eller på ort där riksdag hölls. Då hade han redan drabbats av ett slaganfall. Samtidigt som en förlikning mellan kronan o de associerades rättsinnehavare träffades i mars 66, varigenom ersättningssumman nedsattes till fyra miljoner dlr smt, efterskänktes L:s fängelsestraff. Vid 69—70 års riksdag fastställdes slutligen hela ersättningsbeloppet till 1,6 miljoner dir smt. Då var L ej längre i livet. 67 hade han avlidit som en bruten man. Hans skuld till kronan uppgick då till 1,5 miljoner dir kmt, vilket motsvarade 500 000 dlr smt. Ur det gäldbundna boet lyckades sonen rädda väsentliga tillgångar, främst av bruksegendomar.

Författare

Olof Jägerskiöld

Arkivuppgifter

En del av L:s arkiv finns i Gimo bruks arkiv. 2 brev från L i Sjoholmssaml, RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: BorgRP 1751—52 (R 1308— 09) o 1755—56 (R 1323—24), Frihetstidens utskottshandkar: R 2990 (handels- o manu-fakturdeputationen 1751—52), R 3001 o 3088 (kammar-, ekonomi- o kommersedepu-tationen 1751—52 o 1755—56), R 3072—73 (handels- o manufakturdeputationen 1755— 56), Utrikes rådsprot 1746, Utrikes regi-stratur 1746, Bergskoll :s prot 1748—64, Kom-merskolhs prot 1736—40, Riksens ständers kontors prot 1752—65, Konvojkommissariatets prot 1744—45, Generaltullarrendesoc:s registratur 1748—65, Sammansatta koll:s skriv:er 16 b, allt i RA; Handelskoll:s prot 1731, Bouppteckn:ar 1727: 1051 efter Hind-rich L o Maria Bedoire, 1754: 2:673 efter Jean o Maria Bedoire, 1769: 1:30 efter L, SSA.

F Bedoire, Släkten Bedoire (PHT 1963); B Boethius, Robertsfors bruks hist (1921); dens, Magistraten o borgerskapet i Sthlm 1719—¦ 1815 (1943); dens o A Kromnow, Jernkonto-rets hist, 1—2 (1947, 1968); C Forsstrand, Köpmanshus i gamla Sthlm (1917); H Gil-lingstam, Ur Fasterna (Fasta o Esterna) hist (1947); C Hallendorff, Riksens ständers bank 1719—1766 (Sveriges riksbank, 2, 1919); B Helmfrid, Holmenöden under fyra sekler (1954); K-G Hildebrand, Sexton- o sjuttonhundratalen (Fagerstabrukens hist, 1, 1957); S T Kjellberg, Sv ostindiska compagnierna 1731—1813 (1974); E Kleberg, Borgarståndets inre organisation intill 1809 (1929); Malmström, 3—5 (1897—00); T 0:son Nordberg, Greger v Schönfelts palats o praktsal (SSEÅ 1952); K Samuelsson, De stora köpmanshusen i Sthlm 1730—1815 (1951); E Sjöstrand, Mynt- o bankpolitik under hattväldet 1738—1764 (1908); Tankar wid bruks-patron herr I H L:s graf den 13 oct 1767 (u å); D Tilas, Anteckn:ar o brev från riksdagen 1765—66, ed O Jägerskiöld (1974). — G Hahr, Hinrich Hahr, en handelsman från frihetstidens Stockholm (1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jean H Lefebure, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11116, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11116
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jean H Lefebure, urn:sbl:11116, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-20.