Meriter

1 von Liwen, Hans Hinrich, f 1664 i Estland, d 25 mars 1733 i Sthlm, Ridd. Föräldrar: översten frih Bernhard Otto v Liewen o Elisabet Gertrud Wrangel. Löjtn vid G M Lewenhaupts sv infanterireg i Holland 2 okt 88, kapten vid H G v Buddenbrocks reg 95, överstelöjtn vid en värvad bataljon 10 april 00, överste för ett värvat reg i Livland 17 aug 03, generalmajor av infanteriet 21 mars 10, överste för Livdragonreg 10 okt 11, generallöjtn av infanteriet o dir för amiralitetsverket 24 mars 14, överste för östra skånska infanterireg 18 juni 18, riksråd 9 maj 19, president i livländska hovrätten (tilltr ej) 10 nov 19, greve 31 dec 19.

G 1) 15 mars 99 i Reval m Catharina Elisabet Yxkull, begr 19 febr 01 där, dtr till lantrådet Berend Johann Y o Katharina Elisabeth v Scheiding; 2) 24 sept 02 i Reval m Magdalena Juliana v Tiesenhaussen, dp 20 maj 83 där, d efter maken men före 40, dtr till översten Hans Heinrich v T o Juliane Marie v Taube.

Biografi

L valde tidigt den militära banan o förvärvade erfarenheter i holländsk tjänst under 1688 års fälttåg. Som överstelöjtnant vid en värvad bataljon följde han Karl XII i fält o var med i slaget vid Narva. Under de följande åren deltog han i striderna i Balticum o låg 1704—09 med ett eget värvat regemente i garnison i Reval. Hans regemente fördärvades i grund av ryssarna 08 men med stora ansträngningar satte han upp det på nytt. 10 avancerade han till generalmajor, o efter Revals fall s å sändes han till Finland för att bistå överbefälhavaren G Lybecker. Eftersom han var en hurtig o förfaren officer, kunde han vara denne till hjälp, skrev kungen.

Inför den katastrofala situationen i landet samrådde L med den klarsynte professor Israel Nesselius i Åbo om lämpliga åtgärder. Han ansåg för sin del att en offensiv strategi var det enda görliga: man skulle gå fienden mot bröstet o fakta till det yttersta. L:s planer för försvaret av Finland diskuterades i rådet i jan 11 o bedömdes som "mycket vackra", o i juli s å föreslog han rådet att sätta in all disponibel kraft för en överraskande attack på Reval. Dessa planer kom emellertid inte att sättas i verket.

Hösten 11 kom L till Kristianstad för att övervaka o leda transportflottans överfart till Pommern. Ett år senare var han tillbaka i Finland. Inför Nesselius klagade han över den dåliga organisationen o oredligheten o över missnöjet bland bönderna o ville ha ett bättre samarbete mellan överbefälhavaren o landshövdingarna. I dec 13 sändes L av Ulrika Eleonora o rådet till Karl XII i Turkiet för att underrätta honom om den hållna riksdagen o om nödvändigheten av att kungen ofördröjligen kom hem. I mars 14 anlände L till Karl XII i Demotika o gav honom där klart besked om tillståndet i riket. Sitt vanskliga uppdrag fullföljde L med stor takt, o under samtalen besvor han kungen alt "återkomma i sitt rike och det ej övergiva" (Floderus).

Under vistelsen i Demotika utnämndes L av kungen till generallöjtnant o direktör över amiralitetet i Karlskrona — detta skedde enligt L trots att han framhöll att han var infanterist o saknade kännedom om sjöväsendet. Vid återresan till Sverige medförde han kungens svar till rådet med hård kritik av bl a rådets åtgärder med transportflottans utrustning. I nov 14 tog L sitt säte i amiralitetskollegium. Det var som kungens förtroendeman L placerats i Karlskrona för att omintetgöra rådets inflytande över sjökrigföringen. Med amiralerna hade han ett gott samarbete. Däremot råkade han i strid med upphandlingsdeputationen o hade hela tiden att kämpa med medelsbrist. För att avhjälpa denna föreslog han bl a att man skulle smälta ner o slå mynt av gamla bronskanoner — detta förslag genomfördes också. L arbetade oförtrutet med verkets bestånd under de penningknappa åren. Valet av honom var gott (L O Berg).

I mars 19 lämnade L sin befattning vid flottan. S å blev han riksråd. Sitt intresse för sjöväsendet behöll han. Hösten 21 blev han ordförande i en kommission som skulle granska amiralitetets o flottans uppträdande under krigsåren. På kommissionens förslag inrättades ett generalkrigskommissariat i Karlskrona o hela linjeflottan förlades dit. 24 undersökte han det sthlmska amiralitetskommissariatets skötsel, o 27 blev han medlem av en rådskommitté som skulle bestämma om amiralitetets medelförvaltning. I rådet ställde han sig på Arvid Horns sida i kampen mot det holsteinska partiet.

L var varmt kungatrogen, o under Karl XII:s vistelse i Lund rönte han flera bevis på kunglig bevågenhet. Han var en erfaren o driftig ämbetsman o enligt rådet känd för "goda och fogliga maner". Han hade blick för det väsentliga o var öppen men hetsig o enligt den kritiske Goertz "lättrogen och sina passioner alltför underdånig" (D Almqvist, s 121). L var också djupt religiös o sökte vid olika tillfällen utge pietistiska skrifter men mötte obevekligt motstånd i prästeståndet.

Författare

Alf Åberg

Arkivuppgifter

Bl a memorial 22 sept 1713 o rapport från Demotica 5 juli 1714 i UUB. — Brev från L till bl a A Horn, Ulrika Eleonora o rådet o till C Polhem i KB, till bl a G M von Goertz i RA o till bl a I Nesselius o G Wattrane- i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Kon. Carl XII samtal med gen. lieutenanten Hans Henr. von Liewen, uti Demotica; 1714 (Anmärkningar i svenska historien [utg av G C Gjörwell], bd 1*, Sthlm [1782—86], s 105—126, i sv övers från tyska o plattyska; senare helt eller delvis övers utg i Göttingisches historisches Magazin, Bd 2, Hannover 1788, s 318—332, Handlingar hörande till konung Carl XII:s historia [utg av G Floderus], d 3, Sthlm 1824, s 318—344, o Minerva, et Hefteskrift ved N C 0st, Bd 2, Khvn 1837, s 222—232).

Källor och litteratur

Källor o litt: Rådsprot 23 jan o 18 juli 1711; Skriv :er till konungen, Biographica, RA; Likvidationer o Biographica, KrA.

W Ahlström, Arvid Horn o Karl XII 1710 —1713 (1959); D Almqvist, Israel Nesselius. En karolinsk mångfrestare o föregångsman (PHT 1936); L O Berg i Amiralitetskoll:s hist, 2 (1973); Fortifik 3:2 (1911); Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaf-ten, Estland (1929); J Häggman, Studier i frihetstidens försvarspolitik (1922); Malmström 1; O Nordstrandh, Den äldre sv pie-tismens litt (1951); G Tessin, Die deutschen Regimenter der Krone Schweden, 2 (1967); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Hinrich Liwen, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11372, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11372
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Hinrich Liwen, von, urn:sbl:11372, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf Åberg), hämtad 2024-04-24.