Meriter

Kjellgren, Josef Bertil, f 13 nov 1907 i Mörkö, Söd, d 8 april 1948 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: sjökaptenen Hjalmar Ludvig K o Hilda Karolina Karlsson. Elev vid Maria folkskola i Sthlm, anställn:ar bl a på advokatkontor o som springpojke, eldare o maskinelev vid Sthlms yllefabrik, sjöman, resor i Europa 29—30. Förf.

G 19 dec 31 i Sthlm, Högalid, m Dagny Maria Sofia Lundegård, d 11 sept 09 där, Maria, dtr till arbetaren Oskar Valdemar L o Nilda Alfrida Andersson.

Biografi

Josef K:s tidigaste barndomsminnen är knutna till det lilla arrendestället Elsaborg på Näslandet, som tillhör Mörkö sn i den sörmländska skärgården. Egentligen kom han till världen i en liten fiskeeka, medan hans mor var ute för att ta upp siknäten, något som han själv berättat om i en självbiografisk skiss i samlingsverket Mitt möte med boken (1943). Han växte upp som den näst yngste i en kull på fem syskon. Fadern gick i unga år till sjöss, o modern lämnades långa tider att ensam ta hand om hushållet o barnen. Till detta kom farfadern, som gammal o halvblind skulle ha tillsyn o passning i hemmet. K:s äldre bröder gick båda till sjöss i unga år, den äldste, Nils, för att bli maskinist o den andre, Sven, för att slutligen rymma i en amerikansk hamn o bosätta sig i New Orleans. En äldre syster, Linnea, avled i 20-årsåldern i tuberkulos på Söderby sanatorium utanför Sthlm, där också K samtidigt vårdades nära två år (endast med avbrott för konfirmationen) för en svårartad lungsäcksinflammation. Han utskrevs som fullt frisk, men det var naturligt nog en mycket klen o försvagad 15-åring som trädde ut i livet för att göra rätt för sig. Systerns död hade gripit honom djupt o hans första trevande skrivförsök (skisser, dikter) rör sig kring hennes minne.

De allra tidigaste barndomsminnena har K behandlat i sina båda ungdomsböcker Äventyr i skärgården (41) o Nya äventyr i skärgården (42), där han skildrar den lille pojken Simon Dunderhake, som i sällskap med den tama utterungen Kristoffer upplever ett otal mer eller mindre spännande äventyr tillsammans med torpare, fiskare, gårdfarihandlande, skeppsbrutna sjömän o andra av bygdens människor. Där finns ett levande porträtt av den gamle farfadern o en ömsint o vackert tecknad bild av modern. Mycket av det upplevda i dessa båda böcker är naturligtvis omstuvat till oigenkännlighet, men många händelser o scener bär fakticitetens prägel.

På hösten 13 flyttade familjen till Sthlm o bosatte sig på Heleneborgsgatan, egendomligt nog i samma kvarter, där sedan Rudolf Värnlund skulle komma att bo med sin mor, nämligen Långholmsgatan 3, bara några steg från Långholmsgatan 7, där jag själv hade min bostad. På samma gata i huset bredvid, nr 9, bodde också en blivande författarinna, Irja Browallius. Denna del av Söder var då en ytterst proletär stadsdel, ökänd för sitt busliv o sina vilda pojkligor. Men det fanns också en pojkförening, startad av vår konfirmationspastor Augustinus Malmberg. Föreningen utgav ett medlemsblad, där K flitigt medarbetade under olika signaturer. Jag tog kontakt med honom o fick så småningom se hans mera allvarliga litterära försök, som jag fick tillstånd att visa Rudolf Värnlund, som blev helt tagen av dessa prosaskisser o berömde K oförbehållsamt.

K utvecklades snabbt, både fysiskt o psykiskt, o nu också litterärt under Vämlunds översyn. Från en blek o gänglig yngling blev han en axelbred o stark ung man, som drömde om att gå till sjöss men fick nöja sig med ett jobb som eldare o maskinelev vid yllefabriken på Reimersholme under brodern Nils ledning. Det var på fristunderna K skrev sina första livsbejakande dikter till det hårda livet i vilka han framstod som en kroppsarbetets o arbetskollektivets sångare, en linje som han sedan troget följde genom hela sin produktion.

Redan 27 började hans första skisser o dikter att dyka upp i pressen, företrädesvis i arbetartidningarnas lördagsbilagor o de vänsterbetonade organen, men även den tidens stora söndagsbilagor tog emot hans bidrag. 28 blev han medlem av Sv Clartéförbundets sthlmssektion. Kontakten med Värnlund o senare Arnold Ljungdal fördjupades, o så kom året 29, då han o jag "luffade" till Paris, där vi fick en månads stimulerande samvaro med Eyvind Johnson. Resan har K delvis skildrat i debutboken På snålskjuts genom Europa (30). Han luffade vidare till Antwerpen o fick hyra på en båt som jungman o vandrade genom Spanien; det blev reseboken Spansk odyssé (32).

Vid min återkomst till Sverige började den "unglitterära" antologin Fem unga ta form. Det blev K:s egentliga litterära debut. Han hade lämnat mig ett stort manus till en diktsamling, kallad Fabrik, ur vilken Artur Lundkvist o jag plockade de bästa bitarna. Harry Martinson dök upp samtidigt; han skulle f ö debutera med en egen diktsamling på hösten s å, men hans bidrag i Fem unga var ojämförligt mycket bättre. Gustav Sandgren hade redan haft en följetong i tidningen Stormklockan o var självskriven. Antologin mötte ganska snäv kritik av de etablerade kritikerna. Men den samlade, kollektiva attacken på bred modernistisk front väckte uppmärksamhet liksom den snabba litterära produktion som utvecklades hos alla fem, både som lyrik o prosa.

På sommaren 31 återvände K med sina föräldrar till sin barndoms miljö på Mörkö. De slog sig ned på ett gammalt förfallet torp; det var början till "de litterära torpens tid" (se Gunnar Ekelöf, Lägga patience, 69) på 30-talet, o många av våra kamrater o kolleger blev mer eller mindre bofasta i samma miljö: Martinson, Sandgren, Lo-Johansson, Lundkvist o Ekelöf samt grafikern Stig Åsberg. Men K var en orolig ande, som inte länge dröjde på samma plats. Han for till London som arbetssökande sjöman o gick till sjöss med en skotsk båt, som gick mellan olika brittiska o kanadensiska hamnar. På den resan nådde honom meddelandet, att han erhållit pris i Natur o Kulturs tävlan om den bästa yrkesromanen med boken om Västerbron, Människor kring en bro (35). Den skildrar inte bara brobygget utan ger också den mänskliga o sociala bakgrunden till denna skapelse.

Efter en vintervistelse på Åland i jan 36, då han grundligt förkylde sig, bröt en länge dold tbc ut med full styrka på våren s å. Den var dubbelsidig med dubbelsidiga kaverner. Han fick kvävgasbehandling o blev en månad efteråt revbensopererad. Under tolv långa år kämpade han sin svåra kamp mot sjukdomen o dess följdföreteelser med långa vistelser på Österåsens sanatorium, där han också var med o redigerade de lungsjukas tidning Vi och ni. S å han insjuknade skrev han manuskriptet till en film, Konflikt, som behandlade en strejksituation vid Götaverken. Den regisserades av Per-Axel Bränner. 40 uppfördes K:s skådespel Okänd svensk soldat på Dramatikerstudion i Arne Lydéns regi. Denna pjäs blev sedan under namnet Främmande hamn filmad 48 av Hampe Faustman o med George Fant i huvudrollen. Skådespelet återgår ursprungligen på en novell i samlingen Skott i vattenlinjen, kallad Jordfäst i Polen.

Liv o dikt var för K ett. Han avbröt ofta sitt litterära arbete för att ge sig till sjöss eller för att genom studier på ort o ställe skaffa sig material för sin fortsatta diktarverksamhet. Han ville (o kunde) leva sig in i sina kamraters liv, inte genom att göra annotationer utan genom att själv inta sin plats i ledet. Han prövade på många yrken o erfarenheter. Han var internationalist, sjöman, lyriker, en verklighetens romantiker, som i det självupplevdas innehåll hämtade den största inspirationen till sina verk. Hans lyrik är frisk o spontan men rymmer också djupare tongångar, ger den personliga profilen vid sidan om alla yttre upplevelser. Typisk är invokationen till hans första diktsamling Fyrsken: "Om inte det hårda arbetet stod mej så nära / och om inte den vanliga proletära vardagens visa vore min / så. skulle jag vilja berätta om sällsamma ting för er, / om avlägsna land o underliga äventyr. / Mina ord skulle då dofta av främmande platser, / av många hamnar o farvatten / så som de djupa överfulla rummen doftar på stora ångare."

K blev solidaritetens o kamratskapets tolk i sv litteratur. Genom hela hans produktion går denna starkt medvetna solidaritetskänsla med den egna klassen, de egna kamraterna. Den genomsyrade allt hans erfarenhetsstoff o sträckte sig att omfatta alla hans upplevelser, även som människa o kamrat bland vänner o kolleger eller bland patienterna på det sanatorium, där han vistades under långa perioder. "Sköter man sin tbc, så kan man ha den tills man dör!" var hans stående, galghumoristiska uttryck, som lättade upp trycket bland patienterna, när de förde sjukdomen på tal. Sina personliga problem o svårigheter försökte han alltmer tränga tillbaka. Han identifierade sig med omgivningen, med sina närmaste kamrater, de må ha varit sjömän eller offer för samma sjukdom som han själv. Hans sega livsvilja o aldrig svikande mod övergav honom aldrig. Långt in i dödens skuggor behöll han sin tro på livet.

Författare

Erik Asklund

Arkivuppgifter

Brev från K i KB (bl a 149 st till E Asklund o 13 till R Värnlund).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Kultur eller reklam (Våra nöjen, årg 3, 1927, Sthlm, 4:o, n:r 17, s 12). — [10 dikter] (Fem unga, Sthlm 1929, s 35—55). — På snålskjuts genom Europa. Sthlm 1930. 208 s. [Ny uppl:] Pank och fågelfri. På luffen genom 8 länder. Sthlm 1941. 255 s. ([Omsl:] Folket i bilds folkböcker [:8.]) — Fyrsken. Sthlm 1931. 102 s. — Spansk odyssé. Sthlm 1932. 209 s. — Occi-dent. Dikter. Sthlm 1933. 144 s. — En natt på Glasbruksgatan 25. Samhällsskildring (Folkets maj 1934, Sthlm 1934, 4:o, s 23— 26). — Människor kring en bro. Roman. Sthlm 1935. 306 s. 2. uppl så. [Ny uppl]

1943. 297 s. ([Omsl:] Tidens bokklubb [:3].) övers: Leningrad 1938. 292 s, 1 portr. Amsterdam 1949. 284 s. Warszawa 1949. 257 s. Berlin 1954. 298 s. — Skott i vattenlinjen. Sthlm 1936. 232 s. — Themsen flyter förbi. En londonbok. Sthlm 1937. 122 s. — Fysiska och psykiska A-människor. Om Sovjets ungdom (Sovjetnytt, 1937, Sthlm, 4:o, nr 17/18, s 10, 15). — Sjömannens vardag. Till minne av Robert Ekman (Vi och ni, årg 6, 1937, Sollefteå, 4:o, nr 1, s 4—10). — Litteraturkrönika (ibid, 7, 1938, nr 1, s 33—36). — Det demokratiska arvet har flyttat från England till Ryssland (Sovjetnytt, 1938, nr 8/9, s 13 f). -—¦ Okänd svensk soldat. En prolog vid internationell konflikt. Sthlm 1938. 155 s. — Feberkurva [dikt] (OoB, årg 47, 1938, Sthlm, 4:o, s 299 f). ¦— Din klara sol går åter upp (ibid, 48, 1939, s 194—196). — "Smaragden". Roman. Sthlm 1939. 342 s. 2. uppl så. övers: Khvn 1942. 225 s. Aura (tr Kuopio)

1944. 341 s. — Förord (E Holm, Hårt babord, Sthlm 1939, s 3—6). — Dikter (BLM, årg 8, 1939, Sthlm, 4:o, s 249—252). — Guldkedjan. Roman. Sthlm 1940. 215 s. [Ny uppl] 1948. 239 s. ([Omsl:] FIB:s folkböcker, 66.) [Ny uppl] så. Övers: Aura (tr Helsinki) 1946. 182 s. — Första kapitlet (Vi och ni, 9, 1940, nr 1, s 27—32). — Ett nordiskt frihetsbrev (ibid, 10, 1941, nr 2, s 19—22). — Äventyr i skärgården. En berättelse om Simon Dunderhake och den tama uttern Kristoffer. Sthlm 1941. 134 s. Övers: Khvn 1946. 76 s.

— Barbusse/C.J.L. Almqvist [dikter] (Kulturfront, 1941, Sthlm, 4:o, nr 3, s 9). — Facklor i storm (ibid, 1942, nr 6/7, s 19 f). — Nya äventyr i skärgården. Sthlm 1942, 188 s.

•— Om en blivande dramatiker (Mitt möte med boken, Sthlm 1943, s 91—98). — Skratta Europa! (Kulturfront, 1943, nr 9/10, s 20—24). — Varför inte sanatoriesamhällen (Vi och ni, 14, 1945, s 40, 42 f, 56 f; variant-uppl, s 44, 46 f, 60 f). — Att uppleva glädje och ångest (Avsikter, Sthlm 1945, s 91—98).

— Kamratskap mellan män. Sthlm 1947. 90 s. — Nu seglar jag. Sthlm 1948. 136 s. — Samlade skrifter. D 1—8. [Utg E Asklund.] Sthlm 1950—51. 1. Dikter. Med inledning av E Asklund. 1951. 311 s, 1 portr. 2. Pank och fågelfri. Okänd svensk soldat. 1951. 353 s. 3. Spansk odyssé. 1951. 267 s. 4. Människor kring en bro. 1951. 292 s. 5. Skott i vattenlinjen. 1951. 240 s. 6. Smaragden. Roman. 1951. 309 s. 7. Guldkedjan. [Jämte: Kam- ratskap mellan män o Nu seglar jag.] 1951. 304 s. 8. En gång i livet och andra noveller. 1950. 222 s. — Gökbackstorparn, ett barndomsminne (Clarté, årg 30, 1957, Sthlm, 4:o, nr 4, s 7 f).

Redigerat: Lyrisk årsbok. En antologi, 1937—1938, 1938—1939, Sthlm 1938—39, 202, 218 s.

Utgivit: Tyskland av i dag, årg 1—2, 1945—1946, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Ahlgren, Orfeus i folkhemmet (1938); E Asklund, JK — kamratskapets diktare (BLM 1950); A Bollerup, J K:s Människor kring en bro (Litt o samhälle, årg 2, 1966, nr 21); G Kvart, Arbetsglädje o ge-menskapstro. En studie i J K:s förf:skap tom Människor kring en bro (1972); E Kågerman, Arbetarförfattarnas syn på arbetet (1961); R Matsson, JK (1957); Å Runnquist, Arbetar-skildrare. Från Hedenvind till Fridell (1952); S Stolpe, Kämpande dikt (1938); A Strindberg, Människor mellan krig (1941).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Josef B Kjellgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11541, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Asklund), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11541
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Josef B Kjellgren, urn:sbl:11541, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Asklund), hämtad 2024-04-19.