Biografi

Klingspor, släkt, enligt obestyrkt uppgift (X 16) ursprungligen från Franken. Namnet kan under medeltiden beläggas i Hamburg (Scriptores rerum danicarum; Schleswig-Holsteinische Regesten und Urkunden).

Mattias K (d omkr 1537), som 1507 fick gods i Uexkülls sn i Livland av ärkebiskopen i Riga, var far (likpred, tr av C A Klingspor 1876) till Stephan K. Denne var 1566 hövitsman på biskopsslottet Amboten (Embute) i västra Kurland enligt ett brev (J 30) från den danske kungasonen o biskopen av Kurland Magnus, som 1570 (Wieser) använde honom som sändebud till Reval, då detta genom Clas Kursells bekanta kupp (jfr bd 11, s 493) erövrats från svenskarna. Ännu 1620—22 (RR) var en fordran, som K hade hos Magnus, obetald enligt krav hos den danske konungen från K:s son Johan K (1578-tidigast 1625). Den senare sålde 1600 de ovannämnda godsen i Uexkülls sn, vilka då kallades Klingsporshof men senare efter andra ägare Bandemershof o Präbstingshof. Han namnes i en odaterad förteckning från omkr 1602 över livländsk adel på sv sida (Bienemann), förekommer i räntekammarböckerna fr o m 1604 som hovjunkare o jägmästare samt blev senare överste jägmästare hos hertig Johan av Östergötland o kapten vid Herman Wrangels småländska infanteriregemente; uppgiften (X 16; SBL, Ny följd), att han skulle ha kommit till Sverige redan 1563 som page hos Katarina Jagellonica, har ej kunnat verifieras o är kronologiskt orimlig. En 1800-talskopia av ett porträtt av K med uppgift om födelseår finns i serien av porträtt på Skokloster av Herman Wrangels krigskamrater. I Sverige fick han som donation av hertig Johan bl a Bällsta i Vallentuna, Sth, som han gjorde till säteri, o som under ett par generationer ärvdes av ättlingar till honom.

K:s son Johan Gustaf K (1605—36), som sårades vid Rigas belägring 1621, gifte sig med en brorsdotter till biskop Johan Matthiæ (bd 20), introducerades på sv riddarhuset 1633 o blev 1635 major vid Östgöta ryttare. Dennes bror Stephan K (1611— 76), som skrev sig v K, deltog i kriget i Skåne 1644 o Karl X Gustavs polska krig, befordrades vid Smålands ryttare till överste 1657 o blev generalmajor 1674. I äktenskap med en syster till historieskrivaren Bogislaus Philipp von Chemnitz (bd 8) var han far till sju söner, av vilka två stupade under Karl XI :s danska krig. En tredje, Adolph Magnus K (1647—1701) på Bällsta, deltog också i detta krig, befordrades till överstelöjtnant vid Nylands o Tavastehus läns kavalleriregemente 1694, var tf landshövding i Nylands o Tavastehus (ej Åbo) län 1697—98, blev överste för nämnda regemente 1700 o stupade i en strid mot ryssar o sachsare i Livland. Han lät uppföra det K:ska gravkoret i Vallentuna kyrka o efterlämnade en utförlig dagbok med latinska verser, vilken torde ha förstörts vid Åbo biblioteks brand 1827 men är känd genom långa referat i Åbo tidningar 1791. Rester av K:s arkiv fanns åtminstone i slutet av 1800-talet (G A Klingspor 1881, s 16) på Prästkulla i Tenala, Nylands län.

En äldre bror till honom var farfars farfars far till riksheraldikern Carl Arvid K (K 2). Dennes farbror David Magnus K (1783—1851) blev tillfångatagen av ryssarna i striden vid Salmis 1808 o deltog i fälttågen i Tyskland 1813 o Norge 1814 samt blev överste i armén 1834. Son till honom var kaptenlöjtnanten Gerhard (Gerdt) Justin K (1829—1911), vilken som marinmålare är representerad i NM, Norrköpings museum o LU. Dennes brorson David Magnus (Kurre) K (1864—1950), som blev löjtnant 1897 o kapten 1905, köpte 1899 Sånnahults Storegård 2: 3 i Urshult, Kron, som efter honom kallades Kurrebo, o där han målmedvetet byggde upp en storartad fruktodling. 1908—32 ledde David K Södra Sveriges fiskeriförenings insjöfiskeförsök, o 1917—34 var han VD i denna förening. I Kronobergs läns hushållningssällskap var han ledamot av förvaltningsutskottet 1912—30 o vice ordf 1926—30. I Smålands m fl provinsers hypoteksförening var K VD 1930 —38 o ordf 1936—38. 1942 sålde han sin gård till hushållningssällskapet, som omvandlade den till landets första särskilda fruktodlingsskola.

Adolph Magnus K:s yngste bror var far till Stephan K (1690—1766) på Lidhem i Locknevi, Kalm, som blev svårt sårad i slaget vid Helsingborg 1710 o fick överstelöjtnants avsked 1719. Han anlade Toverums järnbruk med masugn i Locknevi 1744—46. Hans son Christian Joakim K (1714—78) på Mauritsberg i Östra Husby, Ög, deltog i finska kriget 1741, blev 1760 svårt sårad i striden vid Taschenberg under Pommerska kriget, blev 1762 överste o fick så generalmajors avsked. Han var en av mössornas flitigaste talare på riddarhuset under frihetstidens sista decennier o gjorde sig känd för hovsamhet o sunt omdöme. Hans son ryttmästare Gerdt Adolph K (1753—1814) på Mauritsberg gjorde sig känd som oppositionsman på riksdagarna 1789, 1792 o 1800, men under riksdagen 1809—10 övergick han från 1809 års män till gustavianerna. Han var far till Christian Wathier K (1784—1860), som deltog i fälttågen i Norge 1808 o 1813—14 samt fick överstes n h o v 1860. Christian Joakim K:s bror Carl Henric K (1715—74) på Vinketomta vid Vimmerby blev tillfångatagen av ryssarna under Polska tronföljdskriget, deltog i fransk tjänst i Österrikiska tronföljdskriget o Sjuåriga kriget o blev sv överste 1764. Han var far till Christian Adolph K (1765—1814), som blev sårad i finska kriget 1790 o deltog i krigen i Pommern 1807 samt mot Norge 1808 o 1814. Han var även verksam i G Adlersparres resning 1809 o blev överste för Dalregementet 1810. En kusin till denne var far till underlöjtnanten Karl August K (1812—91), som 1864—73 var föreståndare för dövstuminstitutet i Hjorted, Kalm. Son till August K var kh Oscar Stefan Carl Ossian K (1851—98) i Umeå. Christian Joakim o Carl Henric K:s kusin Joen Philip K (1714—86) på Tranås deltog i fransk tjänst i Polska o Österrikiska tronföljdskrigen samt Sjuåriga kriget, var 1770—73 överste för Västgöta-Dals regemente o fick 1773 generalmajors n h o v.

Hans äldre bror Christian Fredric K (1711—85) blev kammarherre 1743 o assessor i Göta hovrätt 1754, hovrättsråd där 1756 o vice president 1770 samt upphöjdes till friherre 1771. Vid Gustav III:s bekanta räfst med denna hovrätt dömdes han 1775 att under ett år mista ämbete o lön. Hans son Fredric Philip K (1761—1832) var 1793—95 överstelöjtnant vid Jämtlands dragonregemente o blev 1806 kammarherre hos hertiginnan H E Charlotta, vid hennes upphöjelse till drottning 1809 hennes hovmarskalk, 1817 ordförande i slottsbyggnadsdirektionen o 1818 ståthållare på Sthlms slott. Han gjorde sig känd som konstvän o konstkännare o tog som ståthållare initiativ till reparationsarbeten på slottet o särskilt till iståndsättandet av Logården o nyanläggningen av Lejonbacken. Som ledamot av riddarhusdirektionen 1812—32 hade K 1815—16 haft överinseendet över en konserverande reparation av riddarhuset. Hans verksamhet som miniatyrmålare hade föranlett, att han 1795 valts till hedersledamot av K målar- o bildhuggarakademien (från 1810 FrKA). Miniatyrmålningar o teckningar av K finns i NM o UUB o anses vittna om "en talang, betydligt över det dilettantmässiga" (SKL). Hans äldre bror överstelöjtnant Otto Reinhold K (1751— 1802) var 1788 en av de sju undertecknarna av Liikalanoten o J A Jägerhorns (bd 20) ende följeslagare på den ritt som slutade med det fingerade ryska tillfångatagandet av denne o notens överlämnande; Otto K återvände ensam. 1790 dömdes han liksom de flesta anjalamännen till döden. Exekutionen uppsköts emellertid, o K:s uppträdande föranledde, att han från fängelset på Fredrikshov överfördes till Danvikens hospital, varifrån han i enlighet med av brodern sedermera fältmarskalken Wilhelm Mauritz K (K 1) redan före förflyttningen utverkat k medgivande rymde över Helsingör till Al-tona hösten 1791. Efter Gustav III:s död återfick han 1792 ära o gods, dock utan rätt att bosätta sig i Sverige, o 1793 köpte han en mindre gård, Carolinenhof, vid Reinbeck i Holstein, där även Jägerhorn o B J Hastfer (bd 18) samt de för delaktighet i mordet på Gustav III landsförvista G F (Gyllembourg-)Ehrensvärd (bd 12) o C P Lilliehorn bosatt sig. S å for K tillsammans med Jägerhorn till Petersburg, där han 1794-lyckades utverka en gratifikation på 5 000 rubel o en årlig pension på 2 000 rubel. 1796 gifte han sig med en dotter till en förmögen holsteinsk ämbetsman o 1798 — efter hennes död i barnsäng — med en syster till henne. 1799 sålde K Carolinenhof o flyttade till trakten av Itzehoe. Hans son Otto Mauritz Friedrich K (1802—85) blev 1883 erkänd som preussisk friherre. Han adopterade sin avlägsne släkting Carl Arvid K (K 2), vilket dock inte medförde, att friherrevärdigheten övergick till denne (se s 333).

Otto R o Fredric Philip K:s förutnämnde äldste bror, sedermera fältmarskalken Wilhelm Mauritz K (K 1), blev greve 1799 med förbehållet, att titeln skulle endast gälla huvudmannen o hans manliga ättlingar enligt primogenitur. Hans äldste son i första äktenskapet — med en dotter till miljonären Herman Petersen — överstelöjtnanten o hovmarskalken Gustaf K (1772—1840) blev sårad i striden vid Kakkis 1790 o tillfångatagen vid Viborgska gatloppet s å. Han fick i enlighet med sin farbror hovstallmästaren Gustaf Adolph K:s (1748—1800) testamente efter dennes änkas död 1823 fideikommisset Grönlund i Åsbo, Ög, som sedan dess ägts av ättlingar till honom. Hans son kapten Mauritz Staffan Philip K (1800— 58) blev känd som oppositionsman, särskilt på riksdagarna 1834—35 o 1840—41. Vid den förra fick Mauritz K varning av lantmarskalken för ett hetsigt uttalande, att regeringen med otillåtna medel sökt genomdriva ett lån, o bortkommenderades från Sthlm för adjutantstjänstgöring på Karlstens fästning. Han tog 1841 avsked från sin tjänst o blev vid sin svagsinte äldre brors död 1848 greve o fideikommissarie samt publicerade i Östgötha Correspondenten ofta vanligen anonyma politiska artiklar, särskilt mot Henning Hamilton (bd 18). En yngre bror till honom var i äktenskap med en dotter till Mathilda Gyllenhaal (bd 17) i hennes äktenskap med överste Josias Montgomery-Cederhielm far till hovmarskalkarna o rdgm:nen Philip Otto Leonard K (K 3) o Carl Gustaf Adolph K (K 4). Söner till K 4 var förste hovjägmästaren Carl Wilhelm Orozco K (1880—1963) på Hellekis i Medelplana, Skar, som var ordförande eller styrelseledamot i flera stora industriföretag o blev greve vid en kusins död 1959, hovstallmästaren Otto Gustaf Adolf K (1882— 1964) på Stora Sundby i Öja, Söd, o kammarherren Dr phil Carl Mauritz Bogislaw K (1887—1961) på Öströö i Dagsås, Hall, som skrev Grunddragen av Sveriges äldsta bebyggelsehistoria i geografisk-arkeologisk belysning (1937) o 1961 för arkeologisk forskning donerade 100 000 kr till VHAA.

Såväl adliga som ofrälse släkter med namnet K har funnits i Tyskland. Ett par av de förra fick i slutet av 1700-talet riksgrevlig resp preussisk grevlig värdighet men är numera utdöda. En förmodan (SBL, Ny följd; Elgenstierna), att dessa skulle ha härstammat från en bror till den ovannämnde överste jägmästaren o kaptenen Johan K, har ej kunnat verifieras. Den siste obetitlade adlige K i Tyskland dog 1923. En dotterson till honom antog namnet v K-Düvel (G A Klingspor 1948).

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: RR jan—juni 1620, f 94, jan—juni 1622, f lOlv, 140, Biographica, M[ilitaria], vol 1087, RKB, vol 63: 1, f 114v, red:koll:s arkiv F I: 338, red:komm:s i Livland arkiv F I: 9, uppslag 98—110, livl dona-tionskont:s arkiv F II b3): 3, nr 16, kommittéarkiv 220 (fideikommissutredningen), vol 1, RA; X 16 (A A v Stiernman, Suecia illustris), UUB.

A Ahnfelt, M J Grusenstolpe, 1 (1880), s 86—105; G A Aldén, Bakom riksdagens kulisser. G W Liljecronas dagbok under riksdagen 1840—41 (1917); J A Almquist, Riksdagen i Gefle 1792 (1895); B Beckman, Dalupproret 1743 (1930); dens, De danska mut-räkenskaperna för år 1743 (HT 1944), s 265; B v Beskow, Om Gustaf den tredje såsom konung o menniska (SAH 42, 1867), s 136 ff, 141, 143 f; F Bienemann, Zur Geschichte der livländischen Ritter- und Landschaft 1600—¦ 02 (Mittheilungen aus dem Gebiete der Geschichte Liv-, Est- und Kurlands, 17, 1900), s 595; E L Birck, Fredrikshovsprotokollen som hist källa (FHT 1939), s 68, 75, 111; C A G Braunerhjelm, K lifregits till häst hist, 5: 1 (1917); S E Bring, Drabanten o kaptenen vid lifgardet Olof Stiernhööks journal 1700—03 (KFÅ 1912), s 383; H v Bruiningk, Livländi- sche Giiterurkunden, 2 (1922—23); A Bruse-witz, Studier öfver 1809 års författningskris (Skr utg af HVU, 18:5, 1917), s 92; Car-lander; dens, Miniatyrmålare i Sverige (1897); J L Carlbom, Karl X Gustav (1910); G Carlquist, Rutger v Aschebergs dagbok (KFÅ 1918), s 37; dens, Herman Campen-hausens dagbok 1641—53 (PHT 1923); S Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall (1944); dens, Ståndssamhälle o ståndspersoner 1700—1865 (1949); H E Charlottas dagbok, 2—6, 8 (1903—39); M J Crusenstolpe, Medaljonger o statyetter (1882); J A Ehrenströms efter-lemnade hist ant:ar, 1 (1882), s 159, 337; S Eriksson, Sv diplomati o tidningspress under Krimkriget (1939); J R Danielson Kalmari, Finland under gustavianska tiden, 2 (1925), s 151, 154, 159, 164, 188, 212, 216, 292, 295, 377; Ä Davidsson, Sv handteckn:ar (1958); D M Klingspor. In memoriam (Urshults krönika 1951); Th Filén, Om Tranås o Säbybygden (1921), s 206, 282; Friherre Gustaf A K 16 sept 1962 (1962); Frälseg 1: 1—3: 2 (1931— 47), 4 (korr, RA); Förste hovjägmästaren frih Wilhelm K. Minnesskr till sjuttioårsdagen (1950); Genealogisches Handbuch der balti-schen Ritterschaften. Livland, 2 (1936—43), s 990; A Grade, Ur Michael Gustaf Anckar-svärds ppr. Interiörer från riksdagarna 1823, 1828—30 o 1834—35 (PHT 1917); J Göransson, Aftonbladet som polit tidn 1830—35 (1937); E Hederstierna, Sällskapets hedersledamöter o ledamöter af förvaltningsutskottet åren 1814—1914 (Kronobergs läns hushållnings-sällskap 1814—1914, 1914), s 338; I Henschen o A Tuulse, Kyrkor i Vallentuna hd (Sveriges kyrkor. Uppland, 5, 1953—67); [B Hermansson,] Nära ett halvt sekel i Pomo-nas tjänst, av Manson (SvD 5 dec 1944); R F Hochschilds memoarer, 1 (1908), s 146, 167, 198, 2 (1909), s 137 f, 140, 149, 206; M Hofrén, Herrgårdar o boställen. En översikt över byggnadskultur o heminredning å Kalmar läns herrgårdar 1650—1850 (NordMH, 6, 1937); L L v Horn, Biogr ant:ar ...,3:2 (1934); H S, Industriman, jordbrukare, jaktvårdare [Wilhelm K] (NDA 3 okt 1940); dens, Wilhelm K död (SvD 9 jan 1963); I Hult, Karlskrona grenadjärreg:s hist, 2. Smålands ryttare 1629—1709 (1914), s 18, 20, 22—25, 34, 36, 38, 40; G Hulthander, Biogr ant:ar från Garlberg 1792—1892 (1892); G Hyltén-Cavallius, K Kronobergs reg:s officerskår ... 1623—1896 (1897); Härnösands hm; G Jacobson, En tidningsfejd kring Henning Hamilton (HT 1931), s 467 ff; Jagello-nicas page firas av 400-årig ätt (DN 2 maj 1963); Leonhard Kaggs dagbok 1698—1722 (HH 24, 1912); Karl August K (Korsblomman 1893); S T Kjellberg, Halland (Slott o herresäten i Sverige, 1968), s 223, 228; KKD 2—3, 7, 9 (1903—13); C A Klingspor, Sveriges adel under 1600—1700-talen, 1 (1876); dens, Om Belista äldre egare (1881); dens, Extractus der Ao 1599 im Yxkulschen District gehaltenen Revision (Jahrbuch fiir Genealo-gie, Heraldik und Sphragistik 1895, s 191 f); G A Klingspor, Hur K:arna kommo till Sverige (1946); [dens,] Hovmarskalken frih Carl K den 18 nov 1847—1947 (1948), s 10; S L Klingspor, Släktreliker o anekdoter upptecknade åt mina tre söner (1921), s 21 f, 43; E H Kneschke, Neues allgemeines Deutsches Adels-Lexicon, 5 (1864); A Kugelberg, Biogr ant:ar om officerare med vederlikar 1619—¦ 1927 (K första livgrenadjärreg:ts hist, 5, 1930); dens, Gamla linköpingsgårdar, [1—]2 (1943—49); K G Leinberg, Landshöfdingar i Finland 1635—1809, från hvilka skrifvelser till K M:t förvaras i Sv RA (HArk 16, 1900), s 26; B Lesch, Kring sv flyktingskolonien i Hamburgstrakten på 1790-talet (FHT 1932), s 119—22, 125, 129, 135, 137; dens, Jan Anders Jägerhorn (SSLF 288, 1941), s 4, 42, 190, 193—200, 215, 231, 249, 319, 323— 330, 337 f, 375, 497, 513, 522; Lewenhaupt; M Liljegren, Stormaktstidens gravkor (1947); L Luthander, Västergödand (Slott o herresäten i Sverige, 1968), s 156 ff, 160—66, 379, 383 ff, 388; Lärd kammarherre donerar 100 000 kr (SvD 8 mars 1961); Malmström; Å Meyerson mfl, Herman Wrangel o hans krigskamrater. En porträttserie på Skokloster (Livrustkammaren, 12, 1972), s 247, 257, 259, 267; P Morsing, Prästkulla (Herrgårdar i Finland, 1, 1928), s 349; O Nilsson, Danmarks uppträdande i den sv tronföljarefrågan åren 1739—43, 4 (1901—05), bil, s 11; A Nisbeth, Östergötland (Slott o herresäten i Sverige, 1971), s 49; J Nordberg, Konung Carl den XILtes hist, 1—2 (1740); G G Nordin, Dagboksant:ar för åren 1786—92 (HH 6, 1868), s 52, 72, 77 f, 88 ff, 108, 118 f; H Nordqvist, Södra Sveriges fiskerifören (Kronobergs läns hushålln:sällsk 1915—41, 1942), s 205, 207; A Noreen, Ant:ar om K Hallands reg (fd Västgötadals) åren 1625— 1910 (1911); Odhner, 1, s 31 f, 321, 323, 3 s 139 ff, 163, 260; H A Olsson, Ministerstyrelse-o kollegialprinciperna i sv reformdiskussion 1812—40 (1934); H Peyron, G A K in memoriam (SvD 30 maj 1964); A Pihlström o C F Schenström, K Dalreg:ts hist, 3 (1906), s 95 f, 5 (1911), s 65, 143 f, 147, 151, 154, 157, 163, 167, 172, 193—280 passim, 291, 301, 303, 6 (1938), s 68, 107, 444, 459, 508, 591; S Pira, Herrgårdar i Norra Vedbo hd, 2 (1944), s 138—42; W Ridderstad, "Gula gardet" 1526—1903 (1903); F Rude-lius, Kalmar reg:s personhist 1623—1927, 1—2 (1952—55); A Rydström, Boken om Tjust, 6 (2 uppl, 1953), s 141 f; Samzelius; SBL, Ny följd, 6 (1865—68), s 367—401; Schleswig-Holsteinische Regesten und Urkunden, 6:1 (1962), s 2; E Schröderheims skrifter till konung Gustaf III:s hist (1892), s 131, Scriptores rerum danicarum medii sevi, 5 (1783), s 418; J Siebmachers grosses und all-gemeines Wappenbuch, 3:2 (1878), 3: 11:2 (1901); B Sjövall, Om partier o paskviller å riddarhuset vid 1809—10 års riksdag (1922), s 5; SKL; SMoK; N Staf, Polisväsendet i Sthlm 1776—1850 (1950); R Stenbock, Östgöta kav: reg 1618—99 (1927); Ghr Stenham-mar, Bilder ur riksdags- o hufvudstadslifvet, 2 (1903), s 21; W Swalin, Bidrag till K M:ts hofs personalhist under det senaste århundradet (1888); G Svensson, Slottet under den bernadotteska dynastien (Sthlms slotts hist, 3, 1941); Sveriges krig åren 1808 o 1809, 2: 2 (1895), bil 26, 3: 1 (1902), bil, s 59, 89, 120, 5:1 (1910), s 225, 5:2 (1910), s 121, 256, 267, 6:1 (1915), s 214, 216, 291, 294, 6:2 (1915), s 60, 148, 7: 1 (1919), s 30, 50, bil, s 21, 28; Sveriges riddarhus (1926); T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget åren 1757—62 (1915); B G Söderberg, Södermanland (Slott o herresäten i Sverige, 1968), s 128, 132, 138; W Tham, Konung Gustaf III o rikets ständer vid 1789 års riksdag (1866), s 247; C G Thomasson, Leonhard v Hausswolffs dagboksant:ar om riksdagen i Gävle 1792 (Från Gästrikland 1953—54), s 18; I Wadén, När dog Bogislaus von Chem-nitz? (SoH 1958); P G Vejde, Gårdarna i Urshult, 58 (Urshults krönika 1961), s 61 ff, F Wernstedt, Om främmande adels naturali-sation o introduktion på sv Riddarhuset under storhetstiden (PHT 1937); V Vessberg, Bidrag till historien om Sveriges krig med Danmark 1643—45, 1 (1895), s 20, 37; J Wib-ling, Opinioner o stämningar i Sverige 1809—¦ 10 (1954); H Wieselgren, Lars Johan Hierta (1880); [Sigfrid] d [Wieselgre] n, Riksdagen i Norrköping år 1800 (Sv månadsskr för fri forskning o allmän bildning, 1864), s 481, 499 f; K Wieser, Nordosteuropa und der deutsche Orden, 2 (1972); A Viijanti, Suomen ryk-menttien liikekannallepano ja marssi Liivin-maalle v 1700 (HArk 45, 1939), s 334 f, 337, 340; G Wilstadius, Toverum (Slott o herresäten i Sverige, Småland jämte Öland o Gotland, 1971), s 382, 386; P Wilstadius, Smo-landi Upsalienses, 3 (1968); S Vängby, Minnesskr till Vallentuna kyrkas återinvign (1937), s 10 f, 13 ff, 25 f, 31. — G Forsstrand, Människor o händelser (1924), s 190 ff; T Lindgren, Banko- o riksgäldsrevisionerna 1782—1807 (1975).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Klingspor, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11610, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11610
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Klingspor, släkter, urn:sbl:11610, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-26.