Meriter

3 Kumlien, Axel (Akke) Ragnar, son till K 1, f 3 april 1884 i Sthlm, Hedv El, d 4 juni 1949 där, Osc. Mogenhetsex vid h reallärov i Sthlm 18 maj 03, inskr vid UU 19 okt 05, FK där 15 dec 10, lär vid Värmlands läns folkhögsk i Molkom ht 11—jan 12, eo amanuens vid LU:s hist mus 8 jan 13—14, inskr vid LU ht 13, FL där 29 jan 14, amanuens vid LU:s konstmus 14—15, vid NM 16—31, konstnärlig rådgivare hos ab P A Norstedt & Söners förlag 16—46, lär i materiallära o måleriteknik vid konsthögsk från ht 24, förest för konsthögsk :s inst för materialkunskap från 28 juni 35, för Skolan för bok- o reklamkonst i Sthlm 41—46, intendent vid Thielska galleriet från 46. — Bokkonstnär, målare, skriftställare. — Fil heders-dr vid StH 30 maj 47.

G 1) 24 april 14(— 35) i Vara, Skar, m Ida Kristina Löfgren, f 21 nov 89 i Kloster, Söd, dtr till lantbrukaren Sven L o Gustafva Haglund; 2) 2 sept 35 i Sigtuna (enl vb för Kungsh, Sthlm) m Anna Lennartsdtr (Anna-Lena) Lilliehöök, f 7 sept 07 på Forsbacka, Valbo, Gävl, dtr till generallöjtn Lennart L o Signe Emma Ulrika Lundeberg.

Biografi

Att Akke K 1916 blev knuten till det norstedtska förlaget var en följdverkan av den starka kritik, som Erik Wettergren utövade mot formgivningen av sv industrialster på Baltiska utställningen i Malmö 14. Denna kritik blev upptakten till de följande årens kampanj för "vackrare vardagsvara" under medverkan av särskilt engagerade konstnärliga medarbetare vid olika industrier.

Det låg i tiden att förenkla, förnya o höja den tekniska o konstnärliga kvaliteten i bokproduktionen. K tog väl därvid i första hand intryck av tyska bokkonstnärer, som med engelsmannen William Morris puristiska ideal från 1890-talet för ögonen blev företrädare för en ny "ren" typografi. Många av dessa tyska konstnärer som t ex Rudolf Weiss (1875—1942) o Rudolf Koch (1876—1934) skapade nya typsnitt o tecknade eller textade bokstäver med förebilder från klassisk antik-va eller gotisk bokstavsform. En konstnär, som stod K nära, var Walter Tiemann (1876 —1951), på sin tid ledare för Staatliche Akademie für Graphische Künste und Buchgewerbe i Leipzig.

Renässansens typografi gav mönstret för dessa nya strävanden. De antikvasnitt, som man skar, var av "medieval" karaktär, varmed i vidsträckt mening avses en bokstavsform, som tillkom i Italien omkr 1470 o som fick efterföljare i Frankrike, Holland o England fram till 1700-talets mitt. Rytmen i denna bokstavsform har uppstått genom att förebilden varit en textning, gjord med en snett emot radlinjen hållen textpenna, i motsats till den vid 1700-talets slut uppkomna nyantikvan, där pennhållningen varit rätvinklig.

Redan 12 utförde K ett omslag för Norstedts förlag; det gällde hans egen diktbok I exil, o 14 beställde Bonniers förlag av K på Anders Österlings begäran omslaget till dennes Valda dikter. Under sin tid hos Norstedts gjorde K med säkerhet omkr 700 bokomslag. Trots att de alla har individuella särdrag, bildar de gemensamt en "Norstedtstypografi", som är så karakteristisk, att man utan svårighet kan urskilja den bland mängden av annat tryck i sv bokutgivning under 20— 40-talen. Som omslagskonstnär prövade K olika bokstavsformer, även om han föredrog medieval. Han tecknade eller textade dem med mästarhand, o hela hans gärning som konstnärlig medarbetare bar redan från början prägeln av yrkesmässigt kunnande i förening med konstnärlig skaparkraft. I Bokstav och ande (48) framhåller K vikten av att odla textningen, "en sysselsättning som skärper ögat, kontrollerar iakttagelseförmågan o utvecklar handens känslighet o rörelsernas säkerhet". Hans bokstavsform röjde en djupgående kunskap om bokstavens anatomi o hans anordning av textrader, vinjetter o dyl stor förtrogenhet med typografiska regler. Därigenom kom hans anknytning till Norstedts att nästan omedelbart betyda en nydaning av sv typografi o bokstavskonst.

I sina omslag undviker K principiellt illustrationer, om man undantar en eller annan vinjett. Att han var påverkad av nyklassicismen o dess enkla monumentalitet i sina tidiga bokomslag förefaller tydligt. Denna stilperiod ger en typografi som är sparsmakad när det gäller prydnadsgods i form av inramningar, ornament o dyl. Linjen får räcka som dekor o sätts i form av enkel, dubbel eller flerlinjig ram eller som gränslinje mellan typografiska grupper.

När K inträdde som konstnärlig ledare hos Norstedts, sattes företrädesvis de skönlitterära verken med en medieval av engelskt ursprung, skapad vid 1800-talets mitt; den motsvarade knappast de nya konstnärliga kraven på en klassisk bokstavsform. Behovet av en förnyelse av Norstedts typinventarium var därför stort. När anskaffandet av ett nytt "hussnitt" blev aktuellt, diskuterades bl a en nyantikva, den av tysken Justus Erich Walbaum omkring 1825 skapade Wallbaum-antikvan. Kostnadsskäl hindrade emellertid denna anskaffning, o i stället infördes från Frankrike omkr 20 typsnittet Cochin. Detta baserades på kopparstickaren o gravören Charles Nicolas Cochins graverade bokstavsformer. Snittet kan definieras som "rokoko-antikva" o gav i K:s regi en typografi, som har sina rötter i sv 1700-tal. Boken fick gärna oktavformat, sidbilden var ljus genom att raderna fick ett rätt stort mellanslag. Över huvud arbetade K i s k traditionell typografi. Sidans proportioner blev gyllene snittets (förhållandet ungefär 5:8); raderna t ex i titelsidan placerades efter en tänkt lodrät mittlinje; typsnittet var genomgående ett o samma genom hela boken, men kunde skifta mellan rak o kursiv eller små o stora bokstäver, alla omsorgsfullt behandlade.

Under 20-talet uppkom en mot denna "mittaxeltypografi" avvikande typografi, som hyllade en ny rationalism, den s k funktionalismen. Typsnittet skulle vara Grotesk, dvs en bokstavsform helt utan schattering. Raderna skulle sättas asymmetriskt — allting skulle kantställas. K hade ringa förståelse för denna nya riktning, även om han, särskilt under 30-talet, gjorde vissa försök att acceptera den både i några omslag o i anordningen av bokens inre typografi. 20-talet var genomgående en livlig period för typografer. Grotesksnitten, som först sett dagen på 1820-talet, blev det nya modesnittet, men man tog också upp många av de klassiska. Ett sådant var Garamond, som vid decenniets mitt nygöts i olika varianter o som till förebild hade den franske stämpelskäraren o typgjutaren Claude Garamonds antikva från omkr 1540. Detta renässanssnitt anskaffades till Norstedts o användes jämsides med Cochin. Så småningom kom Garamond där att överväga som boksnitt.

Att skapa en bokstavsform särskilt lämpad att använda i sv språksats diskuterades livligt under 1900-talets första decennier. Uppgiften är svår med hänsyn dels till det lilla språkområdet, dels till de mycket omfattande o kostsamma detaljarbeten som krävs, innan den färdiga trycktypen kommit fram: skisser, original, förminskningar till olika grader, skärning av originalpatriser, vilka i sin tur ger upphov till matriser, från vilka typerna gjuts. Sv tryckerier var (o är alltjämt) i huvudsak hänvisade till typer/matriser av utländskt ursprung. Stilgjuteriet Klingspor i Offenbach a/M med Walter Tiemann som kontaktman erbjöd emellertid vid 30-talets början K att teckna ett "svenskt" typsnitt, det första i modern tid. Arbetet med denna "Kumlien medieval" blev färdigt först 48. S å utkom K:s nämnda typografiska testamente Bokstav och ande, men endast bokens titelsida är satt med Kumlien medieval, själva texten är satt med Cochin. Kumlien-medievalen är sålunda sv endast delvis, eftersom dess fabriksmässiga tillverkning är tysk. Bokstavsformen i Kumlien-medieval utmärkes av ganska korta staplar, bokstavens form är öppen o relativt bred. Karakteristiskt för bokstavsformen är de spetsiga avslutningarna på gemena a, d, r etc. Typsnittet användes till en tid hos Norstedts o några andra tryckerier men fick tyvärr inte den framgång som det i o för sig hade förtjänat.

K:s omsorger om Norstedtsboken inskränkte sig inte enbart till omslaget o den inre typografin. "Norstedtsböcker i Norstedtsband" blev en reklamslogan under 20-talet, men ett slagord som motsvarades av en konstnärlig o kvalitativ förnyelse av det sv förlagsbandet. Viktor Äström, som förestod Norstedts bokbinderi, hade fört med sig kvalitetskraven från hovbokbindare Gustaf Hedberg (bd 18), hos vilken han varit anställd. Åström var lyhörd för K:s nya konstnärliga intentioner, o deras samarbete resulterade i ett helt nytt utseende på banden. Hos det enkla förlagsbandet behölls kloten som material för bokryggar, där dessa inte gjordes av vit pergament eller mera sällan skinn. Man anskaffade nya överdragspapper, släta, svagt mönstrade eller stänkmarmorerade, i klara färger. De tidigare mönstrade försättspapperen innanför pärmen blev vita, böckerna fick ej sällan ett färgat snitt i huvudet. Ryggfälten med text avvek i färg från bokryggen i övrigt. Varje författare, varje serieverk fick sitt särskilda band, som likväl till karaktären samordnades med andra band från den norstedtska officinen.

K komponerade även pärmstämplar, som graverades o därefter verkningsfullt anbringades på pärmens framsida. 20-talet visar upp en stor variation av dessa nya band, t ex Nationalmusei årsbok, Norstedts jubileumsskrifter 23 o serien Memoarer och resor. K anlitades också som konstnär för textade adresser, särskilt av mera officiell karaktär. Under sent 30-tal trycktes sedlar som hade K till upphovsman. Den första på 10 000 kr kom 39. 10-kronorssedeln, som han tecknat 38, trycktes 42. Den visade två ovaler, den ena tom med endast en vattenstämpel i papperet. Slutligen tecknade han en 5-kronorssedel, Gustaf V:s jubileumsfemma 48.

Av betydelse blev även K:s ledarskap vid Skolan för bok- o reklamkonst i Sthlm. Hans kvalitetskänsla, som kunde gälla de minsta detaljer, liksom hans alltid levande intresse för material o teknik, kom också till sin rätt i hans verksamhet som konstnär o pedagog vid konsthögskolan. Hans alltmer fördjupade studier i materialkunskap dokumenteras inte minst i hans böcker Modern temperamålning, Oljemåleriet o Akvarell, gouache, pastell och tempera. Han går i dessa skrifter till grunden i olika arbetsstadier o analyserar färgstoffernas skiftande egenskaper o verkningar.

Som målare debuterade K med en utställning i Sthlm 23, som följdes av sporadiska framträdanden 28, 34, 39 o 42. Hans ambitioner som utövande konstnär hade föga att skaffa med de modernistiska tendenserna i det samtida måleriet. Snarare röjde han en tillbakablickande läggning, förankrad som han var i sina materialforskningar rörande äldre konst. Det var de gamla mästarnas teknik o andliga ideal som han främst fängslades av. Konstnärer som Velazquez, El Greco, Rembrandt, Vermeer van Delft, Chardin, Corot o Manet — målarkonstens heroiska gestalter — blev hans egentliga ledstjärnor. Man finner att han i sitt måleri omsatte vissa lärdomar från dessa mästare, samtidigt med att han prövade sig fram till en egen personlig stil. K:s ömsint realistiska porträttmålningar, stillsamt idylliska landskap o stadsmotiv liksom hans intimt studerade stilleben får sin prägel av denna dubbla strävan. I sina verk framträder han som en försynt reflekterande o genomkultiverad konstnär, som med omsorgsfull teknik, känslig ljusbehandling o en gärna asketiskt nertonad färgsättning återger sina motiv. Med sina rötter i det förgångna förmedlar hans konst en omisskännlig utstrålning.

Även om K:s insatser som målare o lärare vid konsthögskolan i o för sig var betydande, är hans insatser som bokkonstnär vida märkligare, inte bara för P A Norstedt & Söner, vars "typografiska ansikte" han skapade, utan för sv typografi över huvud. Hans konstnärliga o konsthistoriska intressen blev därvid av stor vikt. Tillika ägde han litterär begåvning. Han gav redan 05 ut diktsamlingen Stigar och stråk, följd av I exil o Trädet. För att ytterligare belysa hans konstnärliga mångsidighet kan nämnas, att han gärna o skickligt spelade orgel med J S Bach som favoritkompositör.

Författare

Fredric Bagge med bidr om K som målare av Folke Holmér

Arkivuppgifter

K repr med målningar bl a i NM, Prins Eugens Waldemarsudde o i Norrköpings o Östersunds museer. — Dikter av K o brev, främst till R Alanen, i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Stigar och stråk. Dikter. Sthlm 1905. 111 s. — I exil. Dikter. Sthlm 1912. 91 s. — Skånska borgar i uppmätningsritningar, fotografiska avbildningar samt beskrivande text utg av A Hahr. H 1—4. Sthlm 1914—16. Fol. (Tills med Torsten Mårtenson mfl.) 1/2. 1914. 52 s. 3. 1916. 57 s. 4. 1916. 20 s. — Olika stilar i värdetryck. Estetiska synpunkter (Föredrag hållna vid det nordiska värdetryckaremötet i Stockholm 21—22 september 1931, Sthlm 1932, 4:o, s 13—19; även sep, 7 s). — Modern temperamålning. Kortfattad översikt av temperamåleriets material och teknik. Sthlm 1934. 104 s, 8 pl-bl. — Trädet. Dikter. Sthlm 1934. 112 s. —Alfabetet i textning och trycktyp. En handledning för textare, typografer och reklammän. Sthlm 1941. 4:o. 47 s, 14 pl-bl. (Tills med Bror Zachrisson.) Ny, omarb uppl 1945. 62, (15) s. 3. omarb uppl: . . . handledning för boktryckare, textare, typografer och reklammän. 1950. 87 s. 4. omarb uppl 1960. 69 s. — Den tyska bokutställningen (Form, årg 37, 1941, Sthlm, 4:o, s 12—15). — Olle Hjortzberg som bokkonstnär. Med anledning av jubileumsutställningen (ibid, 38, 1942, s 167—169). — Oljemåleriet. Material, metoder och mästare. Sthlm 1946. 345 s, 24 pl-bl. 2.-4. uppl 1947, 1949, 1954. [Ny uppl] 1967. 220 s. (En PAN-bok.) [Nya tr] 1969, 1972. 2. uppl 1974. 229 s. Övers Porvoo & Helsinki (tr Porvoo) 1962, 342 s, Khvn 1968, 179 s. — Akvarell, gouache, pastell och tempera. Teknisk handledning. Sthlm 1948. 199 s, 32 pl-bl, 6 bl. 2. uppl 1955. 199 s, 24 pl-bl, 6 bl. — Bokstav och ande. Sthlm 1948. 126 s, 40 pl-bl. [Utdrag:] Kunstnerer og bogkunsten. [Khvn] 1950. 3 s. — Bidrag i OoB, årg 11, 1902, 14—15, 1905—1906, 22, 1913, 38, 1929, 40, 1931, 43, 1934, 51, 1942, Sthlm, 4:o.

Redigerat: Nationalmusei årsbok, årg 1—8, 1919—1926, Sthlm; Bohemer och akademis-ter, Sthlm 1931, 4:o, 135 s (tills med E Nor-ström m fl); Carl G. Laurin sjuttio år. Festskrift, Sthlm 1938, 104 s, 1 portr (tills med E Wettergren m fl).

Källor och litteratur

Källor o litt: A Billow, A K in memoriam (Form 1949, nr 6); dens, G Svensson, E Wet-tergren o B Zachrisson, A K som bokkonstnär (1945); C V Nordlunde, A K som bogkunst-ner (Sv hem i ord o bilder, 1949); S Karling, A K in memoriam (Meddel från FrKA 1950); [M Siwertz,] Livet är så rikt, sign Tigram (Vecko-Journalen 1944, nr 19); dens, Tid för nöjen (Idun 1947, nr 23); A Stave-now, A K som bokkonstnär (Form 1945, nr 10); G Svensson, Modern sv bokkonst (Bokvännens bibi, 15, 1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel (Akke) R Kumlien, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11866, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bagge med bidr om K som målare av Folke Holmér

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11866
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel (Akke) R Kumlien, urn:sbl:11866, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bagge med bidr om K som målare av Folke Holmér