Meriter

Kämpe, Johan Alfred, f 21 febr 1877 i Ringarum, Ög, d 11 febr 1936 i Sthlm, Enskede. Föräldrar: dagsverkaren Carl Fredrik Adolfsson o Ulrika Charlotta Andersdtr. Hjälpdagsverkare på Fyllingarum, Ringarum, 90, arbetare bl a vid en guldlistfabrik i Norrköping, elev vid IOGT:s aftonskola där 97–99, journalist i Västernorrlands Alleh 99–00, i Härnösandsposten 00–01, i Sthlms-Bladet 02, i Söderköpings-Posten 06–08, medarb i Lantarbetaren från 08, huvudred för Folket, Eskilstuna, 2 nov 08–4 juli 10, led av Sv lantarbetareförb:s centralstyr o verkst utsk 08–10 o från 32, resa till Nordamerika 10–11, red:sekr i Folkets Dagbl Politiken 19–20, studieledare för Sv lantarbetareförb o red för dess organ Lantarbetaren från 28 (vald red från 32). Förf.

G 1) 7 jan 06(–27) i Sthlm, Kungsh, m Judith Cecilia Kardell, f 13 okt 75 i Uppsala, d 1 aug 68 i Sthlm, Farsta, dtr till skräddaren Gumme K o Sofia Scheelin; 2) 7 aug 30 i Strängnäs m sjuksköterskan Ebba Karlsson, f 7 dec 97 i Överselö, Söd, dtr till lantbrukaren Anders K o Alma Juliana Hiller samt senare omg Svensson.

Biografi

Alfred K:s far, som var född i ett statarhem, gjorde dagsverken vid herrgården Fyllingarum i Ringarum. Modern var torpardotter, o familjen innebodde först på morfaderns torp Dammen. 1882 tillträdde K:s far ett eget dagsverkstorp, Måltorpet i Skönberga, men fortfarande under Fyllingarum.

Minnen från uppväxtåren har K skissartat nedtecknat i två småskrifter om sitt alter ego Fredrik Karlsson. För K framstår hemmet som "det tröstlöst grå småtorpet", "fruktansvärt fattigt o naket". Elva år gammal blev han vallpojke vid herrgården o från tretton års ålder fick han fullgöra torpets hjälpdagsverken. Frånsett några avbrott för skogsarbete tillhörde han fram till sitt tjugonde år godsets arbetsstyrka av statare, dagsverkstorpare o hjälpdagsverkare.

Avgörande för K:s bildningsgång var att han i tjugoårsåldern (97) lämnade godset o flyttade som arbetare till Norrköping, där de framväxande folkrörelserna erbjöd andra möjligheter än på Vikbolandet. I Norrköping bedrevs lånebiblioteksverksamhet o frivilligt bildningsarbete. K blev elev vid IOGT:s aftonskola, ledd av dåv lektorn vid läroverket Johan Bergman, som var en ivrig folkbildningsman.

99 kunde K ta steget över till journalistiken — ett av de få intellektuella yrken som då stod öppna för en autodidakt. Publicist förblev han sedan hela livet, o vänsterpressen, främst den socialistiska, var hans huvudsakliga verksamhetsfält. I början av 1900-talet tog han sig det för folkrörelsernas genombrottstid typiska författarnamnet K. "Han tog namnet K för att han ville vara en sådan o såg på sig själv på det viset" (Yngve K i anteckn om sin far). Långa tider arbetade K på frilansens osäkra villkor. Nov 08 efterträdde han för ett par år Fredrik Ström som huvudredaktör för den socialdemokratiska tidningen Folket i Eskilstuna.

K:s tidiga noveller åskådliggör form- o motivproblem som var gemensamma för den första generationen arbetardiktare. I hans omfattande tidningsnovellistik från åren närmast efter sekelskiftet är stilen gärna Selma Lagerlöfs o motiven provinsiella. Andra gånger förolyckas K:s första försök till verklighetsskildring i patos o intrig.

Ur litterär synpunkt förblir debutboken Trälar från 07 med dess noveller om statare o andra godsarbetare K:s avgjort intressantaste verk. Här är de pittoreska o komiska motiven helt försvunna. K hade nu arbetat sig fram till en frän realism. Av allt att döma hade hans kontakter med den nya franska o danska landsbygdsskildringen (Zola, Skjoldborgs Gyldholm, Aakjærs Vredens barn) bidragit till denna utveckling.

I K:s andra samling, Torpare (09), står han i sitt motivval något närmare samtidens gängse folklivsskildring än i Trälar. Men även i Torpare är hans gestalter främst präglade av "den ekonomiska miljön". Detta framhöll redan Hannes Sköld, när han som recensent spelade ut K:s landsbygdsskildring mot tidens nyrousseauanism o bygdepatriotism. K o Sköld tillhörde bägge med-arbetarkretsarna av kampdiktare kring Fram, socialdemokratiska ungdomsförbundets organ, o Unga Tankar, godtemplarungdomens kulturradikala tidskrift.

På prosans område måste K betecknas som en pionjär för sv arbetardikt, vilket först efter ett halvsekel blivit erkänt i litteraturhistorien. K:s Trälar utkom före Maria Sandels o Elf Norrbos (08), Karl Östmans (09), Gustav Hedenvind-Erikssons (10) o Martin Kochs (11) debutböcker. Genom sina statarnoveller erövrade K ny mark åt den sv proletärskildringen o blev en föregångare till 30-talets statarskola.

K var själv medveten om att hans jordproletärnoveller överträffades av 30-talets nya statarförfattare. "Det nya bryter nya vägar [. . .]. Och det nya representerar sovlet även i lantarbetarlitteraturen", skrev K sedan Ivar Lo-Johansson o Jan Fridegård framträtt med sina första statarromaner.

Den desillusionerande storstrejken 09 drabbade K hårt både som publicist o privatman, Överansträngd av dubbelarbete som redaktör o författare, agitator o partiman under svåra ekonomiska villkor bröt han upp från hemlandet. En amerikaresa 10, som kallades studieresa men till hälften var en landsflykt, öppnade dock inga nya vägar för honom. Redan 11 återvände han till Sverige. Hans försök 10–12 att genom Mikaelsdal, Vinddrivna o Segrare skapa en romansvit om sv jordarbetare som emigrerade blev aldrig mer än en splittrad men lovvärd ansats. Emigrationsmotivet väntade fortfarande på sin diktare.

Under världskrigsåren, då lantarbetarrörelsen låg nere, ägnade sig K åt socialhistoriskt författarskap, medan han försörjde sig som riksdagsreferent till landsortspressen o journalist i vänstersocialistisk press (Folkets Dagblad Politiken). Hans krönika i tre delar om Sv allmogens frihetsstrider från äldsta tider till våra dagar (18–20), utgiven av Frams förlag o spridd genom de socialistiska ungdomsklubbarna, tecknar den sv historien som en kamp mellan överklass o underklass, mellan herremän o folk. Krönikan uppfyller inga stränga krav på historisk metodik, o den kan följa tryckta förlagor nära. Men obestridligen gav K en rik o på sin tid unik dokumentation av sociala motsättningar o strider i vår historia. När det gällde att teckna allmogeresningarna, sökte sig K inte sällan till dittills obeaktat arkivmaterial. I en rad andra skrifter behandlade han den fackliga lantarbetarrörelsens o godtemplarrörelsens historia.

K:s historiska författarskap var en samtida parallell till Fabian Månssons — också arbetarförfattare o självlärd historiker. Hur spikeklubban-morgonstjärnan burits som upprorstecken vid en bonderesning 1653 berättar K i Sv allmogens frihetsstrider liksom senare Axel Strindberg i Bondenöd o stormaktsdröm (37). Detta blev en central symbol i Vilhelm Mobergs roman Rid i natt (41). Moberg har i Otrons artiklar (73) berättat om hur han redan i sin ungdom läste K:s historieverk, "tyvärr förbisett och numera glömt".

K:s novellistik från 30-talet om Stormansgården (ännu ett namn på Fyllingarum) innebar ett återvändande till barndomsmiljön. En humor som försonar åtskilligt av minnenas bitterhet kan framträda i samlingarna Den röda instinkten o Det röda inslaget men utan att förändra skildringens karaktär av realistiska studier i jordarbetarnas liv, insatta i ett klasskampsperspektiv. Novellerna i 30-talsböckerna är mindre väl genomarbetade än i K:s två tidiga samlingar o de tyngs ibland av hugskott. Korta personkarakteristiker som bygger på skarpsynt socialhistorisk analys o miljöbilder ur det gamla godsarbetarlivet med det självupplevdas konkretion — detta förblir dock K:s styrka som författare.

Redan under 20-talet var K den främste medarbetaren i fackförbundstidningen Lantarbetaren. Fr o m 28 var han fast knuten till redaktionen o 32 blev han också till namnet redaktör för tidningen. K:s programartikel 35 om Fackpressen o folkbildningen ställde med skärpa kravet, att LO-förbundens medlemsblad skulle utvidgas o bli "bildningshärdar i fackföreningsrörelsen". Det var en tidningspolitik, som K med små resurser lyckades driva under sin redaktörstid på Lantarbetaren o som i den samtida fackpressen bara ägde få motsvarigheter. Gösta Netzén o Sven Jerstedt, K:s efterträdare på Lantarbetaren, skulle med bättre ekonomiska o utgivningstekniska resurser fortsätta på K:s linje.

En för lantarbetarrörelsen särskilt betydelsefull del av K:s författarskap var hans hundratals Brev till en lantarbetare, tidigast införda på Lantarbetarens förstasida (från 31) o i begränsat urval utgivna i fem broschyrer (31–35). Dessa röda häften i fickformat trycktes av Sv lantarbetareförbundet i 20–40 000 ex o spreds genom förbundets avdelningar.

Vad K främst eftersträvade med sina "brev" var att skapa en så personlig kontakt som möjligt med läsaren o få till stånd en tyst diskussion mellan författaren o den läsovane lantarbetaren. Vädjanden o paroller förekom liksom i all politisk broschyrlitteratur, men påfallande ofta ställde K frågor i stället för att ge färdiga svar. Han diskuterade statsystemet o statarmentaliteten, den gamla tjänstehjonsstadgan, flyttningsoron, bostäderna eller andra återkommande ämnen i ståtar- o lantarbetardebatten. Tonen var personlig, o breven hade aldrig karaktären av officiella ställningstaganden från fackförbundets sida.

Ett varaktigt minnesmärke över K har hans personlige vän Ivar Lo-Johansson rest. I raden av socialismens o lantarbetarrörelsens pionjärer fick också K sin plats i novellsamlingen Statarna genom Redaktörens död, en berättelse som handlar om hur pennan, det lättaste av alla verktyg, kan uträtta "de svåraste ting".

Författare

Lars Furuland

Arkivuppgifter

En del av K:s ppr i AA (brev, ms, klipp, fotografier). Brev från K i GUB (till F Ström), KB (till E Hedén) o i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: När björnen vaknade. Norrköping 1907. 15 s. —• Nya linjer. Några erinringar och synpunkter i en inre-reformatorisk fråga. Sthlm 1907. 16 s. (S.G.U:s förlag. Broschyr n:o 1.) — Socialdemokratien och nykterhetsrörelsen. Några ord för dagen. Sthlm 1907. 16 s. (Ibid, 2.) — Trälar. Några berättelser från en herregård. Malmö 1907. 96 s. — Konflikt. Socialt skådespel i fyra akter. Gbg (tr Lysekil) 1908. 24 s. — Närmaste vägen . . . Eskilstuna 1908. 24 s. — Torpare. Några skisser från herregårdsfolkets liv. Sthlm 1909. 79 s. ([Omsl:] Ljus enkronasbibliotek.) — Mikaelsdal. Sthlm 1910. 173 s. — Vinddrivna. Sthlm 1911. 180 s. — Segrare. Roman. Gbg 1912. 141 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker . . ., 45.) •— Fullblod. Sthlm 1913. 215 s. —¦ En gustaviansk patriot och hans hustru. Generalen och generalskan greve Philip Schwerin. Efter samtida källor. Sthlm 1916. 288 s, 1 pl. — Anklagelser. Några randanmärkningar till kristidens rusdryckshistoria. Av Ben. Falun 1916. 16 s. [Pseud.] —¦ Skördesträjken i Skåne. Ett tioårsminne. Sthlm 1917. 14 s. — En maning till lantarbetarna. Några reflektioner med anledning av höstvalen. Av A. K. [Rubr.] Sthlm 1917. 4 s. [Sign.] ([Sverges socialistiska vänsterpartis] Flygblad n:r 1.) — Samhällets förtrampade. Några erinringar till en organisationsfråga. [Sthlm, tr] Oskarshamn 1918. 16 s. — Svenska allmogens frihetsstrider från äldsta tider till våra dagar. En krönika. D 1— 3. Sthlm 1918—20. 1. 1918. 206 s. 2. 1919. 270 s. 3. 1920. 316 s. — Sovjet-Rysslands jordbrukspolitik. En kort sammanfattning. Sthlm 1920. 32 s. —• Lantarbetarnas kamp och valen. [Rubr.] Sthlm 1920. 8 s. — Tor-parpojkama på Vanas. Originalberättelse av A. K. Örebro 1922. 114 s. [Sign; sep ur Ne-rikes-tidningen.] —¦ Torvans makt. Tankar och synpunkter. Sthlm 1922. 22 s. —• Främlingarna på Skevik. Upps (tr Sthlm) 1924. 222 s. — Den stora landsfaran. Sthlm 1926. 24 s. — Den starkaste (Hågkomster och livsintryck . . ., saml 7, Upps 1926, s 212—216). —¦ Olov Bergström och Goodtemplarorden. Sthlm 1929. 324 s, 3 pl. — Den stora strejken. Ett femtioårsminne. Gävle 1929. 115 s.

— Lantarbetarfrågan och lantarbetarrörelsen. Historik och kritik. Sthlm 1929. 90 s. [Föret; tills med J Landgren o Karin Andersson.] —¦ Karl Hurtig och hickmaniterna. Sthlm 1930. 462 s, 15 portr. — Friherrinnan Mariannes samvete. Sthlm 1930. 173 s. —• Den röda instinkten. Noveller. Sthlm 1931. 134 s. — Brev till en uppländsk lantarbetare. [Omsl.] Enköping 1931. 22 s. [Sign.] — Förord ([I Sandberg,] Statarkval. En lantarbetarhustrus erinringar, Sthlm 1931, s 3 f; 2. uppl så). —¦ Edv. Wavrinsky contra johanitema. Sthlm 1932. 495 s, 10 portr. — Lantarbetarrörelsen. Sthlm 1932. 105 s. (Landsorganisationens skriftserie, 30.) — Brev till en västmanländsk lantarbetare. [Rubr.] Västerås 1932. 8 s. — Brev till en svensk lantarbetare. [Omsl.] Sthlm 1932. 10 s. [Utökad uppl:] Två brev... [Omsl.] 1932; 16 s. [Ny uppl] så. — Det röda inslaget. Noveller. Sthlm 1933. 143 s. •— Brev till en lantarbetare. En nutidskrönika. Sthlm 1933. 53 s. — Tal till lantarbetare. Sthlm 1933. 19 s. — Det röda huset och det bruna. Sthlm 1934. 168 s. — Fredrik Karlssons vandringsår. Sthlm 1934. 111 s. — Fredrik Karlssons dagbok. Sthlm 1934. 61 s.

— Appell till rättvisan och förnuftet. Sthlm 1935. 35 s. — Vad skola vi tro och arbeta för av A K-e. Sthlm 1935. (4) s. [Sign.] (Svenska lantarbetareförbundets flygskrift n:r 1.) — Wilhelm Styrlander, hövdingen. Sthlm 1937. 307 s, 8 portr. — Trälar, torpare, statare. Noveller och journalistik i urval av Lars Furuland. Sthlm & Malmö (tr Malmö) 1963. 206 s, 1 portr. — Svenska allmogens frihets- strider. Urval och inledning: Arkivet för folkets historia. Sthlm 1974. 282 s. (LT pocket.) — Bidrag i tidningar o tidskrifter, se L Furuland, Proletärförfattare och arbetarkrönikör. Bibliografisk förteckning över Alfred Kämpes skrifter (Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, årg 34, 1960, Sthlm, s 11.—15; även sep, 7 s).

Redigerat: Tomte-bissen, julnummer 1906, Söderköping, fol, 8 s (tills med G A Nordin); Lantarbetaren, 1928—1936, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: P-E Back, En klass i uppbrott (1961); L Fröier, På väg till dikten (Arbetet 26 jan 1964); L Furuland, Jordarbetarna i dikten. En studie i A K:s förf:skap (Perspektiv 1956, nr 2); dens, Proletärförf o arbetar-krönikör. Bibliogr förteckn över A K:s skrifter (1960; även tr i Notiser från Arbetarnas kul-turhist sällsk 1960, nr 1—2); dens, Statarna i litteraturen. En studie i sv dikt o samhällsdebatt från Oxenstierna o Almqvist till de första arbetardiktarna (1962) o där anf källor o litt; dens, inledn o bibliogr till A K, Trälar, tor-pare, statare (1963); dens, Ett brev från Sigrid Undset till A K om Kristin Lavransdat-ter (Studiekamraten 1969, nr 6); J Ingelow o I Nilsson, Sv folkförf [,1] (1929); E Jansson, AK — en kämpe i lantarbetarrörelsen (Lantarbetaren 1974, nr 10); I Lo-Johansson, A K död (Soc-Dem 12 febr 1936); B Nilsson, Vem var A K? (inledn till A K, Sv allmogens frihetsstrider, 1974); Tidn Lantarbetaren 1908—1966. Ett register (Meddel utg av Avd för litt:sociologi vid litt:hist instit i Uppsala, 2:1—3, 1967); A Uhlén, Arbetardiktn:s pionjärperiod (1964).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Alfred Kämpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11923, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Furuland), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11923
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Alfred Kämpe, urn:sbl:11923, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Furuland), hämtad 2024-04-19.