Meriter

Jägerskiöld, Axel Krister Edvard Leonard, f 12 nov 1867 på Mejlans egendom, Helsinge, Nylands län (nu Hfors), d 4 sept 1945 i Värö, Hall (enl db för Danderyd, Sth). Föräldrar: kaptenen i ryska flottan Gustaf Magnus Leonard J o frih Johanna Vilhelmina Augusta Ramsay. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan (reallinjen) i Sthlm vt 86, inskr vid UU 29 april 87, FK där 12 dec 89, sv medborgare 7 mars 90, FL vid UU 19 maj 92, disp 2 sept 93, FD 6 sept 93, doc i zoologi 16 sept 93—04, eo amanuens vid zootomiska laboratoriet sex terminer 8 sept 94—99, allt vid UU, medverkade vid grundandet av ab Nymans verkstäder i Uppsala 99, led av styr där 99—-37, intendent vid Gbgs museums zoolog avd 30 maj 04—37, doc i djurgeografi o zoologi vid GH 17 jan 07—41, prof:snhov 11 okt 12. Led av styr för Sveriges centralfören för idrottens främjande o av överstyr för Sv gymnastik- o idrottsföreningarnas riksförb. — LVVS 07, LFS 27, LVS 37, LVA 43.

G 17 sept 91 på Fagervik, Ingå, Nylands län, m sin kusin frih Sylvia Margareta Vivika Hisinger, f 30 mars 72 på Brödtorp, Pojo, Nylands län, d 8 jan 58 i Sthlm, Osc, dtr till godsägaren FD frih Edvard Viktor Eugen H o frih Constance Johanna Maria Ramsay.

Biografi

Leonard J var född i Finland men kom till Sthlm 1874, när hans mor gifte om sig med sin syssling hovrättsrådet A H Ramsay. Under skolåren var han ofta sjuk och som bot rekommenderades sport och friluftsliv. Jakt och segling, skidåkning och långpromenader födde ett intresse för naturföreteelser som uppmuntrades av hans lärare Alexander Skånberg, hans frände prof Christian Loven och av likasinnade kamrater som Gustaf Nordenskiöld och Axel Klinckowström. 1887 flyttade J med sin mor, som för andra gången blivit änka, till Uppsala, där han snabbt tog fil kand med bl a högsta betyg i zoologi och romanska språk. Prof Tycho Tullbergs personlighet och undervisning kom J att vid de fortsatta studierna välja zoologi till huvudämne, och sin doktorsavhandling — Bidrag till kännedom om nematoderna — ägnade han i likhet med många samtida uppsalazoologer åt en maskordning. Vid sina forskningar hade han med fintlighet bemästrat undersökningstekniska svårigheter, och avhandlingen lämnade väsentliga bidrag till de parasiterande rundmaskarnas anatomi, histologi och systematik. Fram till 1909 behandlade han i ytterligare 10 uppsatser denna maskgrupp, och som en nu internationellt erkänd forskare fick han i uppdrag att bearbeta nematoderna i två tyska samlingsverk. Ett par kortare avhandlingar ägnade han åt sugmaskarna — trematoderna — och även i det sammanhanget gav hans ihärdighet och tekniska skicklighet goda resultat. På grund av en ögonsjukdom, som kom att leda till blindhet på ena ögat, måste J efter 1910 i stor utsträckning avstå från studier som krävde intensivt arbete vid mikroskopet.

J var från unga år en ivrig jägare, och material för sina undersökningar av inälvsparasiter anskaffade han huvudsakligen i samband med jakt och fiske. Till skillnad från flertalet dåtida uppsalazoologer kom han tack vare sin håg för friluftsliv även att intressera sig för ryggradsdjuren. Han blev en skicklig fältzoolog och var under 1890-talet Sveriges ende akademiskt skolade ornitolog. I samarbete med sin gode vän konservatorn Gustaf Kolthoff gav han 1895—99 ut den med bröderna von Wrights planscher illustrerade Nordens fåglar, som fick stor framgång och kom ut i en andra upplaga 1911—26. Om fåglar skrev han också i den populära Sveriges djurvärld (1903) och i Naturens liv i ord och bild (1928—31).

Som docent ledde J kurser i osteologi för medicinare, under flera terminer var han amanuens vid zootomiska laboratoriet och periodvis uppehöll han professuren i jämförande anatomi. Trots idogt vetenskapligt arbete fick han tid över för sällskaplig samvaro och friluftsliv. Han väckte uppmärksamhet som en av Uppsalas första skidåkare, företog långfärder på skridskor, seglade på Mälaren och paddlade kanot på Fyris. I Verdandis skriftserie gav han ut Om skidor och skidlöpning och under flera år försökte han på olika sätt, bl a genom att ta initiativ till idrottstävlingar, att förmå sina tämligen oförstående samtida till ökad fysisk aktivitet. 1893 stod J bakom startandet av den under några år livaktiga Sthlms nations diskussionsförening och fick i den — ofta som inledare — utlopp för sina framför allt i kulturpolitiska frågor vänsterorienterade åsikter. J tillhörde inte föreningen Verdandi men stod den nära och räknade den radikale Hjalmar Öhrvall till sina närmaste vänner. Han hörde till styrelsen för den liberala Upsala Nya Tidning som han stödde både ekonomiskt och som medarbetare men sålde sina aktier i tidningen 1918, då chefredaktör A Johansson på ledarsidan förfäktade åsikter om förhållanden i Finland, som föreföll J orimliga. I flera frågor intog han en självständig ståndpunkt och rymdes inte i någon partifålla,

J gjorde flera studie- och insamlingsresor. Sommaren 1890 tillbringade han i västra Finnmarken och om resultaten av vistelsen där och om den vandring tvärs igenom Lappland, som han och hans vän Axel Mörner företog har han på sitt klara och slagkraftiga språk berättat i en artikelserie i Aftonbladet. 1894 reste han i Tyskland och arbetade en längre tid på helmintologen Leuckarts laboratorium i Leipzig. 1900—01 ledde han en zoologisk expedition till Egypten, Sudan och Sinai. J skildrade färden populärt i Från Sudan och Sinai och för det vetenskapliga utbytet redogjordes i en av honom redigerad serie Results of the Swedish zoological expedition to Egypt and the WhiteNile (1904—28).

J ansåg en framtid som läroverkslektor utesluten, eftersom han från 20-årsåldern besvärades av en ärftligt betingad och tilltagande dövhet. Han hade tänkt sig en akademisk karriär men tog 1904 med glädje emot en kallelse till intendentstjänsten för de zoologiska och botaniska samlingarna vid Gbgs museum. Senare sökte han vid två tillfällen professur men tycks med jämnmod ha funnit sig i att andra blev utnämnda.

De biologiska samlingarna i Gbg härbärgerades i trånga utrymmen, och ett par år efter tjänstetillträdet började J en kampanj för ett nytt museum förlagt till Slottsskogen. Efter mödor och många turer under vilka J bl a hotade att ta avsked, fick han sin vilja igenom, och Gbg fick utställriingsåret 1923 tack vare samarbetet mellan arkitekten E Torulf och J ett välplanerat, tekniskt högtstående museum och en vacker monumentalbyggnad. Kostnaderna hade vida överskridit de beräknade, men J hade ådagalagt en lycklig förmåga att finna donatorer och att påverka beslutsfattande myndigheter. Museet blev populärt bland göteborgarna och en attraktion för främlingar. Utställningsmaterialet växte snabbt genom byten, köp och J:s och andra tjänstemäns insamlingsresor. Enligt hans gode vän och levnadstecknare C Skottsberg regerade J sitt museum med klokhet, myndighet och rätt mycket oväsen, tyranniserade sina medarbetare på ett älskvärt sätt och gjorde dem till sina vänner för livet.

J var en passionerad seglare och trots nedsatt syn och hörsel ivrig jägare till sitt sista år. Han tillhörde som synnerligen aktiv medlem Sällskapet Gnistan och VVS. I sin egenskap av nitisk folkbildare satt han 20 år i Arbetareinstitutets styrelse. Under tre decennier var han en medelpunkt i Gbgs biologiska förening, som på hans tillskyndan från 1911 bekostade ringmärkning av flyttfåglar och därigenom tog ett för ornitologin viktigt initiativ. Som ordf i Sv naturskyddsföreningens gbgskommitté gjorde J stora insatser bl a för att rädda de fossila skalbankarna vid Uddevalla.

Vid sidan av sitt vetenskapliga skriftstäl-larskap medarbetade han flitigt i pressen från 1906, främst i GHT, där bl a ett av hans främsta populärvetenskapliga arbeten, Om spel och parningslekar bland djuren, ursprungligen publicerades i form av lördagsartiklar. Hans sista bidrag till tidningen, Klinckan som Nimrod (infört i samma nummer som hans dödsannons), ger en god karakteristik av två originella personer, Axel Klinckowström och J.

Under en följd av år från 1922 ägnade J en del av sin energi åt ett stort anlagt arbete, som han själv inte fick fullborda. Vistelser på Kristinebergs zoologiska station hade kommit honom att fördjupa sig i djurgeografiska och faunistiska problem, som han ansåg fordra komparativa studier över större områden än han kunde nå med Fiskebäckskil som utgångspunkt. För att kunna lösa dessa företog han 11 somrar under tiden 1922—39 marinbiologiska expeditioner i sällskap med en rad yngre deltagare till Kattegatt, Skagerak, skärgårdarna utanför Bergen och Trondheim och slutligen sommaren 1939 till havet runt Hebriderna och Shetlandsöarna. J publicerade själv märkligare fynd under expeditionerna i Naturhistoriska museets årsredogörelser; den slutgiltiga, för miljöforskning värdefulla sammanställningen av de många somrarnas bottenskrapningar och planktonhåvningar trycktes 1967, redigerad av museets dåvarande chef.

1941 bosatte sig J i Djursholm men återvände ofta till Gbg för vetenskapligt arbete. Först vid en ålder då sv ledamöter aldrig brukar väljas in, blev han ledamot av VA. I akademins sjunde klass fanns två viljestarka intendenter vid Riksmuseum med vilka han inte levde i bästa samförstånd, och först efter deras död blev han, på sin 76-årsdag, utsedd till ledamot.

J blev, när han i samband med en jaktutflykt en kort sträcka följde järnvägen, påkörd och dödad av ett tåg nära Väröbacka station på västkustbanan norr om Varberg. Han behöll till livets slut en märklig kroppslig och andlig vitalitet. Han hade förmåga att sprida glädje och trevnad och ett stycke av 1890-talets glada och bullrande student levde kvar i honom samtidigt som tradition och uppfostran gav hans uppträdande nobless och värdighet. Den självbiografiska boken Upplevt och uppnått ger rika bidrag till flera årtiondens sv och finska kulturhistoria och en fängslande bild av J:s personlighet.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Brev till J i Gbgs naturhist mus. Självbiogr i ms i VA. 57 brev från J till A Mörner i Esplunda arkiv, RA. Brev från J även i GUB, KB, LUB, NordM, UUB (bl a till T Tullberg o A Wirén), VA (bl a 56 brev till Y Sjöstedt) o Åbo akad.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se S Swärd, Förteckning över L. A. Jägerskiölds intill den 1 nov. 1942 av trycket utgivna skrifter, tidningsartiklar m. m. sammanställd. Göteborg 1942. 46 s. (VVSH, F 6, ser B.) Vidare: Upplevt och uppnått. Ur minne, brev och loggböcker. Sthlm 1943. 554 s, 15 pl-bl, 1 portr. — Stör ej naturens jämvikt. [Rubr.] Kristinehamn 1944. 13 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Handhar rör tillsätt af professuren i zoologi vid univ i Lund, 1—2 (1910—12); B Hanström, ALJ (Fauna o flora 1946); N v Hofsten, L A J (VSA 1945); A Klinckowström, Klinckans minnen, 1—2 (1933—34); CG Laurin, Minnen, 1, 1868— 1888 (1929); O Lundblad, LAJ (Entomolo-gisk tidskr 1945); A Luther, L J (Societas pro fauna et flora Fennica. Memoranda 1945— 1946, 1946); O Nybelin, LAJ (Sveriges natur 1946); C Skottsberg, LAJ (J V Johansson, Minnestal hållna i VVS å dess högtidsdagar ... 2, 1943—1947, 1948); A Wallgren, Här hemma o där ute (Nord medicinhist årsb 1972, suppl 4); A Widén, En nationsvaktmästares minnen (1939). — Nekr:er i GHT 5 sept 1945, i Hufvudstadsbladet o UNT 6 sept 1945. — J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse C19741.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A K E Leonard Jägerskiöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12280, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12280
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A K E Leonard Jägerskiöld, urn:sbl:12280, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-18.