Carl J E Hasselberg

Född:1856-05-16 – Östersunds församling, Jämtlands län
Död:1938-05-17 – Grundsunda församling, Västernorrlands län

Präst, Kyrkohistoriker


Band 18 (1969-1971), sida 322

Meriter

2 Hasselberg, Carl Jonas Erik, f 16 maj 1856 i Östersund, d 17 maj 1938 i Grundsunda (Vnl). Föräldrar: häradsh Johan Gunno H o Charlotte Kinnman. Mogenhetsex vid h a l i Östersund 22 maj 75, inskr vid UU 20 sept 75, teol-fil ex 30 jan 79, teor teol ex 31 maj 82, prakt teol ex 15 dec 82, prästv i Härnösand 22 dec 82, pastorsförordnanden i Hammerdal, Ström, Alanäs (Jämtl), Ramsele (Vnl) o Vemdalen (Järnti) dec 82—88, komminister i Oviken-Myssjö (Jämtl) 26 nov 86 (tilltr 1 maj 88), kh i Grundsunda 14 aug 97 (tilltr 1 maj 98), kontraktsprost 1 maj 18. — Teol hedersdr vid UU 31 maj 21.

G 16 juni 92 i Nora bergsförs m Olga Elvira Arbman, f 9 febr 58 i Köping, d 2 jan 40 i Grundsunda, dtr till apotekaren o rådmannen Gottfrid A o Ingeborg Ulrica Dillner.

Biografi

I den festskrift som Föreningen Heimbygda i Östersund publicerade till Carl H:s 75-årsdag 1931 betecknades han som »banbrytare för turistväsendet i Jämtland och grundläggare av turisttekniken för hela Norrland». H var själv på det klara med, att åtskilliga av hans insatser för norrländsk turism alltifrån ungdomsåren hade prägeln av pionjärgärning. Fjällvandringar i nutida mening var praktiskt taget okända i Jämtland på 1850- och 60-talen. Man besteg visserligen Åreskutan och besökte Tännforsen, men huvuddelen av färden företogs alltid utmed landsvägarna. Oviksfjällen, målet för H:s första egentliga fjällfärd 1872 tillsammans med bl a »tre Tirénar», bland dem den blivande konstnären Johan Tirén, »och tre Arbmänner» från prästgårdarna i Oviken och Sunne, var för den stora allmänheten »en terra incognita, en vit fläck på kartan». Redan tre år tidigare hade H bekantat sig med fjällfloran på Åreskutan, »den alpina såväl som den subalpina», och där grundlagt en som det skulle visa sig livslång kärlek till botaniken.

Vandringen till Oviksfjällen varade visserligen bara en vecka, men det räckte för att H och hans följeslagare skulle bli »bergtagna» för livet av den jämtländska naturen och av den angränsande norska fjällvärlden. Från färden gjorde H anteckningar och grundlade därmed en vana, som sedan följde honom genom åren. Han ritade också av gårdar och landskap och dessa vyer preciserades sedermera i tusch och infogades i de fem häften av renskrivna reseanteckningar, som successivt såg dagen tom året 1910. Som speciellt värdefulla måste de av tuschteckningarna anses, som illustrerar senare förändrade landskapsbilder. Det säger sig självt, att reseminnena i ord och bild sedan kom väl till pass undan för undan i de många geografiska orts-och vägbeskrivningar, som H utarbetade.

1887 blev H medlem av den två år tidigare startade Sv turistföreningen (STF) och medarbetade första gången i årsskriften 1889, där han propagerade för det jämtländska turistväsendet genom uppsatsen Från Östersund till Röros genom sydvästra Jämtland och Härjedalen. Han inspirerade sedermera STF till uppförandet av en turiststation i västra Arådalen och likaså till anläggningen av turiststugor vid Helags och vid Gusån. Han utprickade ett flertal farleder med vägvisare och med angivande av avstånd i tidsmått för ordinär marschtakt. Han justerade en tidigare uppfattning om Indalsälvens källor, och han var den förste som föreslog, att STF:s kartblad skulle upptaga namnet på förekommande fäbodar. H:s resehandbok över Jämtland, som utkom i sin första upplaga 1904, blev med tiden genom sin teknik normgivande för norrländska landskapsreseböcker överhuvudtaget. För sitt mödosamma arbete med vägen till Tännforsen erhöll H STF:s silvermedalj.

Sitt teologiska författarskap inriktade H huvudsakligen på svensk, särskilt norrländsk kyrkohistoria. Han koncentrerade sig på ett gebit, där primärmaterialet åtminstone delvis låg inom lokalt räckhåll. Incitamentet kom utifrån, då han vid allmänna prästmötet i Härnösand 1911 av biskop Ernst Lönegren utsågs till preses vid nästkommande synod. Han framlade då avhandlingen Norrländskt fromhetslif på sjuttonhundratalet (1—2, 1919), en grundlig, psykologiskt förstående redovisning för pietistiska väckelserörelser i Norrland. Hans fortsatta forskningar kom att utsträckas i tiden och omfattar personer från skilda århundraden alltifrån 1500-talet till det begynnande 1900-talet, exempelvis jämtlandsprosten Ericus Andreae, lappmissionären Pehr Högström, Olof Palmgren i Luleå och Nils Andersson i Råneå jämte andra läsarhövdingar i Norr-och Västerbotten samt vidare Lars Levi Læstadius, Ernst Arbman, den jämtländska nyevangelismens centralgestalt, H:s egen far häradshövdingen Johan Gunno H, också han en förgrundsman i Jämtlands väckelsekretsar, biskop Martin Johansson och prosten Jonas Erik Björkquist i Gideå. Några av personstudierna blev omfångsrika och publicerades som separata skrifter. Lejonparten inskränkte sig till några ark i kalendrar och samlingsverk. Men allt som flöt ur H:s flitiga penna präglades undantagslöst av ingående saklighet.

H blev aldrig knuten till något betydande pastorat, men tack vare personlig och teologisk auktoritet kom han att utöva ett markant inflytande utöver församlingsgränserna i den fråga, som kan betecknas som stiftets och framför allt den nordångermanländska bygdens mest uppmärksammade: mötet mellan å ena sidan den lågkyrkliga stiftstraditionen i intim förbindelse med Evangeliska fosterlandsstiftelsen och å andra sidan den framväxande s k församlingsrörelsen och den därmed samhöriga folkkyrkotanken. H förblev tacksamt medveten om, att han fått växa upp som »ett barn av 1800-talets stora folkväckelse», och i mannaårens studium av de pietistiska rörelserna beklagade han oförbehållsamt den officiella kyrkans brist på förståelse för dessa rörelsers understundom egenartade uttrycksmedel i äldre tider. Men redan under studietiden i Uppsala hade han känt sig allvarligt besvärad av en alltför likriktad och nog så trångbröstad pietism i vissa studentkretsar. Och allteftersom åren gick hävdade han alltmer övertygat på prästmöten, i den prästerliga föreningen Fraternitas pro fide et vita ecclesiae och i den allmänna dagspressen, att den lågkyrkliga fromheten måste anses missbruka sin numera allmänt erkända hemortsrätt inom kyrkan, om den och dess ledande krafter i centrum och ute i periferin »dolde sin okyrklighet under skenet av fri anslutning» och »med avund betraktade det inflytande kyrkan ännu ägde kvar». Just därför att man visste, att orden kom från en forskare och präst med djup förståelse för väckelse-fromhet, gjorde det ett starkt intryck exempelvis när han skrev som en appell och ett testamente på slutsidan i den stora synodal-avhandlingen: »Kyrkans tjänare böra arbeta för kyrkan. Må de föreningar, som ej vilja vara med om detta arbete, gå sin egen väg.»

Författare

Gunnar Wikmark



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se bibliografi i Heim-bygdas tidskrift, 1. Fornvårdaren, [bd 4, 1931 —32,] Östersund (tr Upps) 1931, s 396— 399. Dessutom: Vid fru Thora Thomsons grav den 27 mars 1929. Örnsköldsvik 1929. (4) s. — Svenska missionssällskapets skolor och barnhem i Jämtland. Några data ur sällskapets årsberättelser 1835—1910 (Heimbyg-das tidskr, 2. Jämten, årg 25, 1931, Östersund (tr Upps), s 95—102). — Anton Lundström. Tal i Arnäs kyrka vid firandet av 25- årsminnet av Anton Lundströms död, den 28 juni 1931 (Från ådalar och fjäll, Härnösands stifts julbok 1931, Sundsvall, s 33—48). — Kronologisk förteckning över handlingarna i religionsmålet mot Nils Wiklund m. fl. i Övertorneå 1773—1782 (KA 31, 1931, Upps ... 1932, s 259—270). — Predikan på »De gamlas dag». Övik 1932. 12 s. — Några ord om kyrkan och kapellbyggnaderna i Grundsunda socken (Norrland i ord och bild, årg [5,] 1932, Umeå, 4:o, s 146—149). — Sonetter av Peregrinus. Övik 1933 [omsl]. 29 s. [Pseud.] — Religionsvården bland lapparna i Jämtland och Härjedalen från sextonhundratalets mitt till år 1850 (Fornvårdaren, 5, 1933[—36], s 15—44). — Pilgrimstoner. Andliga sånger och dikter av Peregrinus. Övik 1934. 192 s. [Pseud.] — Från turistväsendets barndom. Jämtländska minnen och reseanteckningar (STFÅ 1934, Sthlm, s 218 —229). — Det Eklundska psalmboksförslaget. Inledningsanförande, hållet vid sammanträde i Örnsköldsvik med Norra Ångermanlands krets av Allmänna svenska prästföreningen. [Övik 1934 (omsl).] 20 s. — I buss å kustlandsvägen Sundsvall—Haparanda. Sundsvall 1934. 20 s. — Under polstjärnan. Tornedalen och dess kyrkliga historia. Upps (tr Övik & Sthlm) 1935. 348 s, 1 tab. — Norrlandsläse-riets uppkomst och tidigaste framträdande. Läseriet i Piteå 1802—1811 (Från ådalar och fjäll, 1935, s 11—41). — Tal vid fru Anna Huss' jordfästning i Grundsunda kyrka d. 29 febr. 1936. Övik 1936. 7 s. — Olof Palmgren och läseriet i Luleå socken 1810— 1815. Övik 1936. 50 s. (Småskrifter utg av Föreningen för norrländsk hembygdsforskning, 17.) — Från det gamla Östersund. Barndomsminnen. Föredrag, hållet på föranstaltande av föreningen »Gamla Östersund» i Östersunds läroverks aula den 24 juli 1936 (Jämten 1936, s 21—46). — Vårt kyrkliga ansvar. Högmässopredikan i Arnäs kyrka vid kontraktsmötet den 25 okt. 1936. Övik 1936. 13 s. — Minnen av kamrater och kamratliv i Uppsala (Hågkomster och livsintryck 17. Den eviga ungdomens stad . . ., Uppsala 1936, s 61—73). — Grundsunda kyrka och övriga kyrkliga byggnader i Grundsunda församling. Några anteckningar. Övik 1937. 23 s. — Läseriet i Skellefteå socken på biskop Almquists tid. Några inledningsord (Fornvårdaren, 6, 1937—1938 = Festskrift till Erik Modin, 1937, s 103—116). — Nils Andersson och »dansaresekten» i Luleå och Råneå 1815 —1830. Ett brottstycke ur det norrländska läseriets historia (Från bygd och vildmark i Lappland och Västerbotten. Luleå stifts julbok 1937, årg 24, [Luleå, tr] Uppsala, s 71— 90). — Några ord om den nya svenska psalmboken med en kort återblick på den kristna psalmens historia. Föredrag hållet vid det kyrkliga mötet i Örnsköldsvik den 19 april 1938. [Övik 1938.] 28 s. — Smärre sign bidrag i: Till kontraktsprosten Anton Lundströms minne, Övik 1906, och Nyårshälsning från Grundsunda kyrkliga ungdomskretsar, Övik 1912. Dikter och psalmer bl a i Jämten 1913 f, 1916, 1918 f och Från ådalar och fjäll 1915 f, 1920, 1922 f. Betraktelser, artiklar och rec i: Gbgs veckoblad, Östersundsposten, Örnsköldsviksposten, Örnsköldsviks allehanda. Sundsvallsposten, Jämtlands läns missionsblad, Sv kyrkotidn, Dagens tidn, SvD och NDA.

Källor och litteratur

Källor o litt: O Arbman, C J E H:s dikter (Forum theologicum 1945); Festskr till G J E H på hans 75-årsdag, ed E Festin (Heim-bygdas tidskr, 1:4, 1931); Handhar rör prästmötet i Härnösand den 1, 2 o 3 juli 1919 (1920); B Hasselberg, Ett prästernas brödraförb i Härnösands stift o dess förhist (Forum theologicum 1945); Härnösands hm, 1 (1923); Inbjudn till teol drsprom... [Uppsala] 31 maj 1921 (1921); G Löfvenmark, Minnesteckn:ar över bortgångna ämbetsbröder (Handhar rör prästmötet i Härnösand 1939, 1940); G Wikmark, Prosten teol dr G J E H. Dödsruna (Örnsköldsviks Allehanda 18 maj 1938); dens, C J E H. Forskaren, prästen, personligheten (Från ådalar o fjäll. Härnösands stifts julbok, 1939); dens, Ernst Lönegren o Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (Forum theologicum 1966); dens, Kyrkan o Fosterlandsstiftelsen i N Ångermanland genom hundra år (1968).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl J E Hasselberg, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wikmark), hämtad 2014-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12631
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl J E Hasselberg, urn:sbl:12631, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Wikmark), hämtad 2014-10-21.

Rättelser och tillägg

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel.
Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se