Sven D A Hermelin

Född:1856-02-08 – Eskilstuna Fors församling, Södermanlands län
Död:1923-03-23 – Oscars församling, Stockholms län

Arméofficer, Idrottsledare


Band 18 (1969-1971), sida 712

Meriter

4 Hermelin, Sven David Alfred, f 8 febr 1856 i Eskilstuna Fors (Söd), d 23 mars 1923 i Sthlm (Osc). Föräldrar: godsägaren frih David H o Emma Elisabeth Hildegard Blüm. Volontär vid Södermanlands reg 5 mars 73, mogenhetsex vt 75, utex från krigsskolan 11 nov 76, underlöjtn i Södermanlands reg 24 nov 76, vid Livreg:s dragonkår 5 jan 77, genomgick ridskolan på Strömsholm 78—79, genomgick GCI 82—84, löjtn 1 juli 86, adjutant vid kåren 8 jan 90—20 jan 93, kompanioff o lär vid Karlberg 1 mars 90—27 juli 93, ordonnansoff hos kronprinsen 1 april 93—april 96, chef för kapplöpn:banan på Lindarängen 94—18, chef för Sthlms idrottspark 96—06, ryttmästare i Livreg:s dragoner 4 dec 96, ryttmästare av 1 kl o chef för livskvadronen 19 jan 01, major vid Skånska husarreg 1 juli 04, chef för 2:a bataljonen 21 aug 07, överstelöjtn vid reg 29 okt 07, avsked från reg o överste i 1:a arméfördeln:s reserv 16 juni 11, Stadionchef 11— 12, ordf i Sv skidförb 15—22, i Sveriges idrottsplatskomm från 20. — LKrVA 06.

G 26 okt 96 i Sthlm (Svea livg) m Anna Sofia Olsson, f 7 jan 75 där (ibid), dtr till fanjunkaren Carl Oscar O o Johanna Sofia Magnusson.

Biografi

Vid sidan av militärtjänstgöringen inriktade Sven H sitt huvudintresse på idrotten i vid mening och var en av de allra främsta inom den sv idrottsrörelsens pionjärgeneration. Vid sin genomgång av Gymnastiska centralinstitutet (examen 1884) hade han Viktor Balck som lärare. Emellertid deltog H inte i den av Balck m fl organiserade frivilliggymnastiken, som fr o m 70-talet blev en grogrund för den rena idrottsrörelsen. Däremot har han nämnts (Garell) som en av de tennisutövare som på 90-talet omgav kronprins Gustav. Till en början engagerades han dock framför allt av hästsporten.

Som yngre officer var H aktiv tävlingsryttare men gjorde sina främsta insatser som organisatör. Under 90-talet och fram till 1918, då den nedlades, var Lindarängens kapplöpningsbana på Ladugårdsgärde centrum för huvudstadens galoppsport. Den hade bildats och drevs av en särskild kapplöpningskommitté, 1900 ombildad till Sthlms kapplöpningssällskap. H var länge den drivande kraften bakom anläggningen och i sällskapet. Uppfinningsrikedom och ekonomiskt sinne visade han genom en rad uppmärksammade arrangemang, bl a en »hippodrom»-föreställning 1894 med tornerspel och andra historiska inslag.

Vidare blev H tongivande inom den civila ridhusrörelsen kring sekelskiftet. Han förestod det kortvariga (1898—1901), stort anlagda ridhusetablissemanget Tattersall i Sthlm, drev därefter några år provisorisk verksamhet i ett militärt ridhus och bidrog till att ridhusrörelsen slutligen fick en fast punkt i det 1907 organiserade Sthlms ridhus.

H verkade även inom andra hästsportorganisationer; bl a tillhörde han stiftarna av det 1900 tillkomna Sv travsällskapet samt deltog i Jockeyklubbens och Sthlms fältrittklubbs aktiviteter. Som hästsportskribent förekommer han främst i Tidning för idrott och dess fortsättning (from 1898) Ny tidning för idrott.

1897 stiftades Sveriges centralförening för idrottens främjande, sv idrotts första slagkraftiga riksorganisation. Stadgeenligt skulle den verka för »utbredande och främjande av god idrott inom alla samhällsklasser av Sveriges folk», påminde till sin allmänna karaktär om Sv turistföreningen, av vilken den var påverkad, och nådde sin höjdpunkt åren före första världskriget. H:s huvudinsatser kan knytas till denna förening, till vars stiftare och innersta krets han hörde — jämte föregångsmän som Balck och Clarence v Rosen.

I första hand blev H specialist på idrotts- platsfrågor, föreningens kanske främsta praktiska uppgift, och företog 1900 en studieresa till Tyskland. Han förestod under det inledande decenniet Sthlms första omfattande idrottsplats, den 1896 inrättade Idrottsparken. Huvudstadens nästa stora idrottsanläggning, Östermalms idrottsplats, invigd 1906 och senare kompletterad, var huvudsakligen ett resultat av H:s arbete. Som en följd av att de olympiska spelen 1912 förlades till Sthlm revs Idrottsparken 1910 och på dess plats anlades Stadion, varvid centralföreningen var ansvarig byggherre. H deltog i arbetet inom byggnadskommittén för Stadion och blev anläggningens förste chef. Delvis genom hans inflytande förmåddes statsmakterna efter segslitna förhandlingar att ge ekonomiska förutsättningar för en mer storstilad utformning än vad som ursprungligen planerats. Genom sin utomordentliga förhandlingskapacitet lyckades han även — under senare år inom ramen för Sveriges idrottsplatskommitté — påverka en mängd andra städer och orter att satsa på idrottsplatser.

H var en av de mest aktiva vid de stora idrottsevenemang centralföreningen stod bakom, främst de Nordiska spelen (fr o m 1901), deltagandet i de olympiska spelen (from 1900 i Paris) och sthlmsolympiaden. Individuellt lättare urskiljbara insatser gjorde han som kommissarie för flera turist- och idrottsutställningar i Sverige och utomlands. Stor positiv uppmärksamhet fick exempelvis en av honom ledd utställning inom ramen för Allmänna konst- och industriutställningen i Sthlm 1897.

Internt präglas den tidigare idrottsrörelsen fr o m nuvarande Riksidrottsförbundets (RF) bildande 1903 av dualismen mellan detta de yngre, aktiva idrottsmännens förbund och den äldre centralföreningen. Utvecklingen gick snabbt i det mer dynamiska förbundets favör. H var en av de mycket få inom pionjärgenerationen som orienterade sig till detta. Bl a utarbetade han ett uppmärksammat kompromissförslag i den 1915 av K M:t avgjorda frågan om Stadions framtida förvaltning. Hans närmande till RF framstod för den balckska kretsen som opportunism. Det kan likaväl tolkas som insikt om att centralföreningen med dess äldre idrottsuppfattning och smala rekryteringsbas för sitt fortbestånd måste ge efter för de aktiva idrottsmännens krav på medbestämmande.

H blev ledamot av RF:s överstyrelse (1917—23) och — trots bristfällig praktisk erfarenhet i grenen — ordförande i ett av specialförbunden, Sv skidförbundet. I sistnämnda funktion bidrog han bl a till att tona ned ett tidigare konkurrensförhållande mellan skidförbundet och skid- och friluftsfrämjandet (stiftat 1892).

Skidförbundet kunde i hög grad dra nytta av H:s legendariska förmåga att på enskild väg utverka bidrag till idrotten. Förbundet disponerade under H:s ordförandetid årligen stora summor av donationsmedel, ett år 32 000 kr. Vid ett sammanträde med Sveriges olympiska kommitté 1914 hävdade H programmatiskt den privata insamlingsvägen och kunde samtidigt redovisa 75 000 kr som eget insamlingsresultat. Sveriges omfattande deltagande i olympiska spelen i Antwerpen 1920 blev ekonomiskt möjligt till stor del genom honom. Ställningen som förbindelselänk mellan idrottsrörelsen och det enskilda kapitalet förklaras av hans goda kontakter med penningstarka adels- och finanskretsar, som ofta saknade närmare anknytning till idrotten. Det har sagts (t ex Lindhagen), att han i detta sammanhang kunde utnyttja sitt inflytande över de k ordensförläningarna.

H:s idrottsliga verksamhet var målmedvetet inriktad på praktiska resultat. Hans förmåga att ekonomiskt och organisatoriskt föra stora idrottsevenemang i hamn torde vara oöverträffad. En aristokratisk läggning i förening med viss obenägenhet för debatt och diskussion gjorde att han inte alltid framstod som ett samlande namn. Utom Balck, Asea-chefen J S Edström och kungafamiljen har sannolikt ingen betytt mer för den sv idrottens utveckling till en omfattande folkrörelse.

Författare

Lindroth



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Redigerat: Den femte olympiaden. Olympiska spelen i Stockholm 1912 i bild och ord. . . . Gbg (tr Sthlm) 1912. Tv-fol. 384 s + omsl. [Utkom häftesvis.] (Tills med Erik Peterson.) [Uppl med eng, tyska o fr resuméer:] V. olympiaden. . . . 525 s. — Ny tidning för idrott. Årg 15—22. Sthlm 1912— 1919. Fol. (Tills med V Balck o A Lindman.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Sveriges centralfören :s för idrottens främjande arkiv, RA; Sveriges olympiska komm:s prot, Strömsborg (Sthlm).

Allmänna konst- o industriutställn i Sthlm 1897, officiell berättelse, 1 (1899); V Balck, Minnen 2. Mannaåren (1931); Centralfören :s årsbok 1906/07; I Garell, Sådan är han Mr G (1938); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); S Lindhagen, nekr i Idrottsbladet 26 mars 1923; F Martin, art i Hästen i Sverige. Saml :verk om den sv hästen (1939); NF :s sportlexikon; Ny tidn för idrott, juln:r 1906 (Centralfören :s årsskr 1906); Sv gymnastik- o idrottsfören : ar-nas riksförb. Årsböcker 1917—23; Tidn för idrott 1894 o andra åre. — Nekr:er i Sthlms dagspress o KrVAH 1923.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven D A Hermelin, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12921, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lindroth), hämtad 2014-07-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12921
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven D A Hermelin, urn:sbl:12921, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lindroth), hämtad 2014-07-23.

Rättelser och tillägg

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel.
Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se