Meriter

Gellerstedt, Pehr Erik, f 31 aug 1815 i Härnösand, d 22 jan 1881 i Lund. Föräldrar: rådmannen Pehr G o Helena Törngren. Inskr vid UU 16 okt 32, med fil ex 14 juni 34, MK 1 dec 36, disp pro gradu 31 mars 38, ML 2 maj s å, tf provinsialläk i Söderhamns distr våren 38–våren 41, kir mag 18 dec 39, MD 14 juni 41, läk vid Garnisonssjukhuset 1 juli 42–sept 44, tillika läk vid Art:lärov på Marieberg, sekr i kommittén för utarb av en militärfarmakopé 43, doc i prakt medicin vid UU 3 juli 44, tf lär i medicina legalis vid Karol inst 22 sept 45–11 juli 48, bataljonsläk vid Svea livg 11 dec 45, prof i prakt medicin vid LU 11 juli 48, rektor där läsåret 57–58, v ordf i kommittén för med undervisn:s ordnande 59. – LFS 50, LVA 59.

G 24 aug 48 i Sthlm m Fredrika Constantia v Francken, f 5 febr 26 på Vasa, Skepptuna (Sth), d 27 april 52 i Lund, dtr till hovmarskalken August Fredrik v F o Maria Sofia Christina Lilliehorn.

Biografi

G fick en ganska allsidig medicinsk utbildning och disputerade 1844 för docentur på avhandlingen Bidrag till den tuberculösa lungsotens nosographi och pathologi. I Uppsala tillhörde han den fyrväppling av norrlänningar som jämte västgöten P H Malmsten i eminent mening utgjorde Hwasser-lärjungarnas krets, nämligen utom G själv Magnus Huss, N J Berlin och Olof Glas. Hela sitt liv bibehöll G stor vördnad för Hwasser, ehuru han i motsats till denne blev en av pionjärerna för den empiriskt grundade, naturvetenskapligt orienterade medicinen.

Av avgörande värde för G:s utbildning, åskådning och verksamhet blev den studieresa till flera europeiska länder som han som nyutnämnd docent företog 1844–45 och som senare upprepades. Den interna medicinen genomgick just då en reformepok. I Österrike hade perkussionen uppfunnits, medan fransmannen Laënnec 1818 konstruerat stetoskopet för auskultation. Härtill kom, att Wienskolan nu återfört de gjorda iakttagelserna till fysikaliskt exakta betingelser, varigenom s k fysikalisk diagnostik möjliggjordes. G uttalade sig 1846 i Hygiea Om olikheterna emellan den s k nya Wienska skolans lära om den physikaliska undersökningsmethoden och den som yrkas af fransmännen, samt tog härvid parti för Wienskolan. S Ribbing påpekar, att G emellertid aldrig lät sig medryckas av de olika skolornas ytterligheter, vare sig Wienskolans nihilism eller Parisskolans våldsamma åderlåtningsterapi. Vad G själv eftersträvade var en oavlåtlig, försiktig empirisk-kritisk metod.

Då G 1848 blev professor i Lund, fanns på papperet ett Institutum clinicum, men det i Lund befintliga lasarettet stod under delad överhöghet, varför slitningar uppkom mellan fakulteten och lasarettsdirektionen. Endast få sjuksängar disponerades för undervisningen. G tog i denna fråga bestämt och energiskt parti för fakultetens övertagande av sjukvården; professorerna i medicin resp kirurgi borde vara överläkare på motsvarande avdelningar. På A S Bruzelius förslag delades lasarettet i två avdelningar, av vilka G åtog sig den medicinska. G fick fyra sjukrum och började strax undervisningen, särskilt i bröstsjukdomarnas patologi och terapi. Efter exempel av Huss och i anslutning till bl a Laënnec införde G sina nya metoder, av största betydelse för både diagnos och terapi; därmed började ett nytt tidevarv för medicinundervisningen i Lund. Genom G:s arrogans och obenägenhet att ta hänsyn till andra blev det dessvärre sedan ganska konstanta kontroverser vid universitetet och lasarettet i de frågor som han var med om att behandla. Först 1868 föreskrevs direkt i nya reglementet för lasarettet, att professorerna i medicin resp kirurgi med obstetrik skulle vara överläkare och klinikföreståndare på var sin lasarettsavdelning.

Frågan om den medicinska undervisningens ordnande blev brännande på 1850-talet. 1859 tillsattes en kommitté med G från Lund, C B Mesterton från Uppsala och P H Malmsten från Sthlm. Häpnaden blev stor, då kommittén s å föreslog, att fakulteterna i Uppsala och Lund skulle avskaffas och all medicinsk undervisning förläggas till Sthlm. Inom sin egen fakultet blev G hårt angripen medan Mesterton, som avgivit en vägande och värdig reservation, fick mottaga uttryck av stor tacksamhet. Inför angreppet försvarade G sig rätt skickligt men undgick att svara i huvudfrågan. Resultatet blev, att Mesterton, som ytterligare verkade i riksdagen, segrade – bakom honom stod Hwasser. När frågan om rätt för kvinna att avlägga medicinska examina diskuterades 1867, var G den ende, som bestämt motsatte sig. Som äldre sökte G 1875 befrielse från den kliniska undervisningen, men K M:t avslog.

Bortsett från G:s stridbarhet och arrogans har han gjort en mycket stor insats i fakultetens och den kliniska undervisningens tjänst. Som klinisk lärare var han enligt samstämmande omdömen särdeles framstående. Han framhöll det väsentliga i sjukdomsbilden, och han införde moderna metoder, som revolutionerade diagnostiken. G hade en god ekonomisk ställning och efterlämnade en förmögenhet på nominellt över 400 000 kr. Han hade ingen större praktik men lät sig gärna användas av kolleger för konsultation. Han blev tidigt änkling och miste 1866 sin ende son. Ribbing har vackert skildrat G:s gästfria hem. Han var musikalisk och litterärt bildad, särskilt intresserad av engelsk skönlitteratur, där han beundrade Jane Austen och George Eliot. Med besökare förde G ofta en livlig och animerad konversation i högst olika ämnen.

Författare

Bengt Hildebrand

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad avh se Marklin, 2: 1, s 36, 45, 56; 2: 2, s 44 f. Övr se LUM 1879, s 29 f, eller Sv läkarehist, 2, 1873, s 262 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 11 juli 1848, RA. – E Essen-Möller, Bidr till förlossningskonstens o den obstetriska undervisn:s hist i Skåne (LUÅ, N F, 1, bd 39: 2, 1943); dens, Bidr till Lunds med fak:s hist (LUÅ, N F, avd 1, bd 44, nr 4, 1947); N O Gellerstedt, Släkten Gellerstedt ... (1954); Lindahl, 8 (1903), s 107–113; LUM 1879 (1879); S Ribbing, P E G (Under Lundagårds kronor, 2, 1921, s 241–253); Sveriges läkare-hist, 2: 1 (1873); M Weibull o E Tegnér, LU:s hist 1668–1868, 1–2 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Erik Gellerstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13004, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-05-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13004
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Erik Gellerstedt, urn:sbl:13004, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-05-11.