Meriter

2 Karl Holgersson eller Karl Gera, son till G 1, d 25 juli 1566 i Kumla (Ör). I skola hos hertig Albrekt i Königsberg 33—39, inskr vid Wittenbergs univ sommaren 39, småsven hos Gustav I från 42 (X 265, UUB), häradsh i Skärkinds hd (Ög) 43 o ännu 63, i slottsloven på Viborg 27 okt 55, riksråd senast 60, lagman i Östergötl så (enl Stiernman), frih 29 juni 61, »gubernator» eller ståthållare över Småland 8 aug 61(GIR 29)–66 (E 256, UUB), kungens sekrete råd senast 5 sept 62 (Sv sköldebrev o frälsebrev i orig, UUB), ståthållare i Blekinge sept 64, innehade i förläning ö Ryds o Yxnerums sn:r (Ög) 48–66, Uppvidinge hd (Kron) 50–55, Kinda hd (Ög) 56–60, Mo hd (Jönk) o Frökinds hd (Skar) 61, ö Husby sn (Ög) 61–62, Björsäters sn (Ög) o större delen av Västra hd (Jönk) 61–66 samt Norrvidinge hd (Kron) 62–66.

G 7 okt 58 m Kristina Bengtsdtr, d 17 aug 60, dtr till riksrådet Bengt Nilsson (Färla) o Bengta Åkesdtr (Tott).

Biografi

G sändes sommaren 1545 av Gustav I jämte hovjunkaren Jakob Hesse till kejsar Karl V i Worms men blev där överfallen och fängslad av den tidigare i Sverige anställde tyske adelsmannen Claus v Hatstatt. Hemkommen följande år deltog han våren 1548 i Georg Normans och Olof Larssons beskickning till Danmark.

Sommaren 1555 följde G konungen till Finland med anledning av ryska krigets utbrott. Där anförtroddes honom och Måns Johansson (Natt och Dag) rekryteringen av krigsfolk i Tavastehus län, nedre Satakunda och Kumogårds län, och vid årsskiftet avfärdades han med detta till ryska gränsen.

Redan hösten 1550 hade det diskuterats att sända G till England, men först sommaren 1559 reste han dit jämte Gustav Johansson (Tre rosor) och Charles de Mornay för att framföra hertig Eriks frieri till drottning Elisabet.

Som riksråd uppträder G ej förrän i rådets och adelns beslut på Gustav I:s sista riksdag 1560. Enligt Sven Elofsson skall han och hans bror Jöran ha varit bland de herrar som väckte konungens misshag genom att svära Erik trohetsed redan under faderns livstid. Säkert är, att de av Erik 1557 ansågs lämpliga som innehavare av 2 av de 6 hovrådsbefattningar han då utan framgång föreslog skola inrättas. Sedan Erik efterträtt sin far, nämns G som en av rådsaristokratins representanter i konungens höga nämnd i ett dombrev av 1 mars 1561 men ej senare; tydligen har han och hans ståndsbröder vid konungens omorganisation av nämnden snart ersatts med personer ur lägre socialgrupper. Några veckor senare underhandlade G jämte Svante Sture, sin kollega i nämnden Lars Fleming (bd 16) och Jöran Persson för Erik XIV:s räkning med hertigarna före tillkomsten av Arboga artiklar. I Arboga var han närvarande, då Per Brahe förde konungens talan inför ständerna.

Som »gubernator» över Småland fick G hösten 1561 där förhandla med adeln om dess rusttjänst och mönstra krigsfolk. En i avskrift känd relation av honom från begynnelsen av följande år vittnar om hur han där på uppdrag av konung Erik även drev antikatolsk propaganda.

De sista åren av sitt liv var G efter Nordiska sjuårskrigets utbrott mest verksam i Småland bakom fronten med uppbörd, mönstringar och underrättelsetjänst. Sensommaren 1564 följde han dock Erik XIV till Blekinge, där han kvarlämnades på Lycka slott, och vid konungens avfärd från det erövrade landskapet förordnades han jämte Jakob Turesson (Rosengren) som ståthållare där. Då danskarna inom kort återtog Blekinge, beskyllde konungen de båda ståthållarna för feghet och försumlighet. En räntekammarboksnotis vittnar om att Jöran Perssons systerson Per Velamsson – senare känd som Nils Stures baneman – 9 nov fick 40 mark för att med en kvartermästare fara till Småland och därifrån till Sthlm i bojor hämta G, hans morbror Birger Nilsson (Grip), Jakob Turesson, Verner Slatte och Joen skrivare (Barkestorpsätten); av dessa var det dock endast Jakob Turesson som 8 dec anklagades inför konungens höga nämnd.

Kort före sin död skall G enligt Erik XIV:s almanacksanteckningar ha räddat en del av det i Skara befintliga artilleriet undan de framträngande danskarna. Eftersom dessa anlände till Skara först 16 juli 1566 och konungen infört notisen om budskapet från honom 24 juli samt brodern underrättade konungen om hans död först i aug, torde alltså hans gravstensinskription i Söderköpings stadskyrka vara oriktig, då den uppger, att han dog redan 25 juni. Trovärdigare är sålunda en från 1700-talet (Stiernman) känd uppgift, att G dog 25 juli i Kumla i Närke.

G hade efter sina föräldrar och genom sitt gifte kommit i besittning av stora jordegendomar, enligt 1562 års frälselängder inalles 269 landbohemman, framför allt i Småland, Östergötland och Södermanland men även i andra landskap. Hans sätesgård var det fäderneärvda Björkvik i Ö Ryd (Ög). Från Söderköping, där han också hade en fäderneärvd gård, drev han åren närmast före Nordiska sjuårskriget på egna skepp exporthandel på Amsterdam, Lübeck och Danzig.

Främst är emellertid G av intresse som en av de första inom Vasatidens sv högadel som studerat utrikes och förvärvat högre bildning. I England nämndes han dock 1559 som »Carolum quendam, latine et germanice mediocriter doctum». Om hans intressen vittnar ett av honom till en studiekamrat donerat sammelband i Staats- und Universitätsbibliothek, Königsberg (Walde), med bl a skrifter av Melanchthon. Ännu hösten 1564 dedicerade Rostockteologen professor David Chytraeus ett arbete till G. Liksom sin svåger Åke Bengtsson Färla (bd 16) kan han beläggas ha haft en kontinuerlig förbindelse med den till Sverige inkallade humanisten och skalden Henricus Mollerus. I avskrift är känd en av den lärde Jöran Gylta till G översänd »Relation om den skadha Swerighe af uthländska regenter utstådt och lidit haffuer».

Författare

Arkivuppgifter

Rester av G:s arkiv i E 256 c, X 265 g—h. o Nordinska saml 479, UUB, samt Biographi-ca, RA; jfr släktart ovan. Brev från G i RA (till Charles de Mornay i Krigshist handl, 4,bo till Hogenskild Bielke), UUB o Haus-, Hof- und Staatsarchiv, Wien. Avskr av brev från G i Viksaml, vol 5, RA, o i Bergianska avskr:-saml, vol 9, VA.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Skr till konungen: Erik XIV:s tid, Str hist handl 1: Löftesförbind:r, RA; Förläningsreg 1562–68, Klädkammarräkensk 1543: Inventarium på kläde, SIA;. RKB 41:4, Tull o accis 465: VII, 466: III., f 8, 17, 35, KA; F Ödberg, Om riksrådet frih Jöran G (I g 2), KB; alfabet lappreg till titularreg till RR 1561–1626, RHA. – Album academiae Vitebergensis, 1 (1841), s 175; J E Almquist, Lagsagor . . ., 1–2 (1954–55); dens, Herrgårdarna. . . (1960); I Andersson, Erik XIV:s eng underhandhr (1935),, s 20 f, 99; G Carlsson, rec av G Rudbeck, Skr till Sveriges hist, tr före år 1600 (NTBB 1920), s 48, 51 f; dens, Från Erik Segersäll till Gustav Vasa (1961); N Eden, Om centralregeringens organisation under den äldre Vasatiden (1899), s 88; Erik XIV:s alma-nacksanteckn:r (1912); G Forsgrén, Bidr till sv gref- o friherreskapens hist, 1 (1885), s 7, 62 ff; H Forssell, Sveriges inre hist från Gustaf den förste, 1 (1869), s 108 f, 2 (1875), s 47; Frälseg, 1–3 (1931–47), 4 (korr); H Gillingstam, Nils Grip (PHT 1961); dens, Den sv adelns antagande av släktnamn (HT 1964), s 46; GIR 19–29 (1901–16); Henrik Normans resa till Erik XIV:s kröning 1561 (HT 1885), s 271, 277; H Holmquist, Reformationstidevarvet (Sv kyrkans hist, 3, 1933); G Julin, Brott mot folkrätten under 1500-talets sv diplomati (HT 1903), s 326–32; K kansliets diarium öfver ingångna skrifvelser 1566 (HH 8:2, 1878), s 34 f, 37 f; S Kjöllerström, Striden kring kalvinismen i Sverige under Erik XIV (1935); Konung Erik XIV:s nämnds dombok (HH 13:1, 1884); G Landberg, De nord rikena under Brömsebroförbundet (1925), s 188; J Liedgren, KA:s frälse- o rusttjänstlängder (MRA 1944), s 52; S Ljung, Söderköpings hist, 1 (1949); Lokalf, 1–4 (1917–23); S Lundkvist, Gustav Vasa o Europa (1960); J Rosén, Studier kring Erik XIV:s höga nämnd (1955); L Sjödin, Tillkomsten av Olaus Petri krönika (HT 1921), s 60 f; dens, Med-del om kanslistilar under de yngre Sturarna o Gustav Vasas tid (MRA 1933), s 121; SRA 1 (1887), s 379, 478, 576, 602, 714, 795, 2 (1899), s 3, 26, 45, 64, 77, 118; A A v Stiernman, Swea o Götha höfdinga-minne, 1 (1745); I Svalenius, Georg Norman (1937); Swen Elofsson, Paralipomena (HSH 12, 1825), s 96, 100, 105; B Taube, Reseberättelse (MRA 2: 5, 1880), s 45; E Tegel, Konung Erics den XIV:des hist (1751); G Upmark, Gustaf Vasas hof (1912), s 71, 84; O Walde, Neue bttcher- und bibliotheksgeschichtliche Torschungen in deutschen Bibliotheken (NTBB 1942), s 212; Vapen o dräkter på sv gravstenar från äldre Vasatiden (1926), pl 6; G O F Westling, Det nord sjuårskrigets hist (HB 6, 1879), s 437, 447, 476 f, 481, 494 ff; A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554–57, 1–2 (1957). Hans Gillingstam

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Holgersson (Gera), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13019, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13019
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Holgersson (Gera), urn:sbl:13019, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-16.