Meriter

Gärde, Johannes Natanael, f 27 juli 1880 i Seglora (Älvsb), d 28 jan 1968 i Sthlm (Osc). Föräldrar: hemmansägaren Johannes Bengtsson o Hedda Andersdtr. Mogenhetsex vid Gbgs h latinlärov 13 juni 98, inskr vid UU ht 98, FK där 15 sept 00, jur utr kand där 15 sept 05, eo notarie vid Göta hovrätt 19 sept 05 o tingstjänstgöring i Marks, Kinnefjärdings, Kinne o Kållands domsagor 05 —juli 08, adj led i Göta hovrätt 10, fiskal där 30 jan 12, tf revisionssekr där 20 april 14, hovrättsråd där 20 febr 15, sekr i sakk för utarbetande av ny vattenlagstiftn 15—17, revisionssekr 1 jan 20, tf vattenrättsdomare i Norrbygdens vattendomstol 19—21 o i österbygdens 21—28, ordf i kommittén för ändring i delar av vattenlagen 19—20, konsult statsråd 7 juni 26'—2 okt 28, regeringsråd 9 nov 28, justitieråd 3 aug 29, justitieminister 7 juni 30—24 sept 32, ordf i processlagberedn 32—44, led av FK 38-45 (ordf i första lagutsk), ordf i utlänningsnämnden 39—43, led av kyrkomötet 41, 51, 53, ordf i 43 års sekretessutredn, i 44 års tryckfrihetssakk 44—47, sakk vid omorg av JK-ämbetet 45—46, ordf i processnämnden 46—49, i lagberedn 47—60, led av Kejne-kommissionen 50—51. — Jur hedersdr i Uppsala 30 maj 42, Iqml 18:e storl med kedja 48.

G 6 febr 09 i Lidköping m Märta Brink, f 10 dec 84 i Råda (Skar), d 12 nov 59 i Sthlm (Hedv El), dtr till kaptenen Frans B o Sofia Ulrika Elisabet (Elsie) Hammarén.

Biografi

Natanael G:s barndomshem stod på den västgötska landsbygden. Livet ut kände han stark samhörighet med uppväxtmiljö och fädernejord; betecknande är att han ända in i hög ålder varje sommar besökte hemtrakten. Universitetsstudierna förlade G till Uppsala, där han i början ägnade sig åt humaniora. I hans fil kandexamen ingick bl a nordiska språk och historia, och de språkvetenskapliga och historiska intressena behöll han genom åren. Efter att ha avlagt sin juridiska examen och »suttit ting», delvis i hembygdens domsaga, valde han domarkarriären och passerade i vederbörlig ordning graderna i Göta hovrätt. Redan vid 35 års ålder blev han hovrättsråd.

Ungefär samtidigt tog G sin första befattning med lagstiftningsverksamhet, det område inom juridiken där han skulle komma att göra sina allra mest betydande insatser. Som sekreterare i den kommitté, vars förslag utgjorde grundvalen för 1918 års viktiga vattenlag, spelade han en framträdande roll; enligt mångas uppfattning var den gynnsamma utgången av det besvärliga reformarbetet närmast hans förtjänst. Sedan vidtog för G ånyo en period av aktiv domartjänst, men nu inte vid allmänna domstolar utan vid de specialdomstolar som inrättats genom den nya vattenlagstiftningen. Det har omvittnats, att han trivdes alldeles särskilt väl med tjänstgöringen som vattenrättsdomare. Här mötte inte bara teoretiska problem, som tog hans intellektuella resurser i anspråk, utan även frågeställningar, där hans praktiska begåvning kunde låta sig utnyttjas.

Åren som vattenlagstiftare och vattenrättsdomare avlöstes av det tämligen korta men betydelsefulla skede då G fyllde en central politisk funktion. Att han kom i fråga som konsultativt statsråd i C G Ekmans första ministär torde framför allt ha föranletts av att Eliel Löfgren, som fått sin uppmärksamhet riktad på G:s duglighet, ivrigt förespråkade hans namn. När Ekman bildade sin andra regering, låg det nära till hands att G, som då var justitieråd, placerades som justitieminister. Känt är att G som statsråd, ehuru han inte tillhörde kretsen av regeringsmedlemmar med mandat i riksdagen och med stark förankring i partiväsendet, utövade ett inte obetydligt inflytande också i rent politiska frågor. Mot den bakgrunden bör viss tilltro kunna skänkas en förekommande uppgift, att Gustav V vid Ekmans tillbakaträdande sommaren 1932 uttalade ett personligt önskemål om att G skulle ställa sig till förfogande för statsministeruppdraget, något som G dock utan vidare avvisade, under hänvisning till att Felix Hamrin i det uppkomna läget var den självskrivne politiske ledaren av ministären.

Efter det G avgått som justitieminister, ägnade han sig helt åt lagstiftningsuppgiften; intill hösten 1960 var han oavbrutet och i egentligaste mening på heltid engagerad i det ena stora reformprojektet efter det andra. Det är inte minst vad han åstadkom under dessa avslutande tre decennier av sin aktiva bana som förlänat den kvalificerade storheten åt hans gärning. Till en början fick han ta sig an processreformen. Som ordförande i processlagberedningen har G mer än någon annan hedern av den ingripande modernisering av vår rättegångsordning som genomfördes i och med 1942 års rättegångsbalk, till-lämpad från 1948 års ingång. För det lyckosamma resultatet av processlagberedningens arbete hade G lagt grunden redan som justitieminister, då han utverkat riksdagens godkännande av vissa bärande principer för den fortsatta reformverksamheten inom beredningen; det råder enighet om att G:s initiativ i det sistnämnda hänseendet var typiskt för hans ofta märkliga framsynthet. Utformandet av den nya rättegångsbalken torde ha inneburit det mest omfattande lagskrivningsarbete som ditintills utförts i vårt land efter tillkomsten av 1734 års lag. Den färdiga balken har betygsatts som ett lagverk av högsta klass, vilket i både sak och form i hög grad bär vittnesbörd om vem som var dess främste tillskyndare.

Efter att i slutet av 1940-talet ha lett en utredning, som resulterade i tillkomsten av 1949 års tryckfrihetsförordning, accepterade G — 68 år gammal — ordförandeskapet i lagberedningen och iklädde sig därmed den maktpåliggande ledningen av arbetet på en ny jordabalk, ett lagstiftningsuppdrag om möjligt ännu vidlyftigare än processreformen. Ett par månader efter det han fyllt 80 år hade han, i sept 1960, tillfredsställelsen av att på förslagsplanet ha slutfört även detta väldiga reformverk. Förslaget till ny jordabalk, i det väsentliga grundat på lagberedningens betänkanden, är nu efter gängse behandling i justitiedepartementet och lagrådet snart moget att föreläggas riksdagen.

I en karakteristik av G har betonats, att de gåvor, naturen utrustat honom med, gjorde honom sällsynt väl skickad för sin huvudroll i livet, den som lagstiftare. Därvid pekades på hans säkra blick för det väsentliga i en av arbetsuppgiften aktualiserad problembild, på hans ofta häpnadsväckande förmåga att snabbt skönja var den praktiskt gångbara lösningen var att finna och på hans suveräna minne. Härtill kom hans enorma arbetskapacitet och hans tveklösa beredvillighet att med uppoffrande av egna intressen tjäna det allmännas. Som arbetsledare kunde G någon gång te sig hård och fordrande, vartill bidrog ett ganska hett temperament. De mest långtgående kraven ställde han emellertid alltid på sig själv, och i grunden kände han djup tacksamhet mot sina medarbetare.

Vid G:s bortgång framhölls det förvånansvärda i att en enskild man i den utsträckning som var fallet beträffande G mäktat ge sin personliga prägel åt vår sv lag. Han ägde betydande del i tillkomsten av vattenlagen och har satt den ledande upphovsmannens signum på rättegångsbalk och tryckfrihetsförordning samt blivande jordabalk. Med hänsyn härtill framstår G för många som den främste lagstiftaren i sin generation.

Författare

Peter Westerlind

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se bibliografi i SvJT 35, 1950, Sthlm, s 857 f. Senare bidrag i SvJT.

Källor och litteratur

Källor o litt: JD:s konseljakter 20 febr 1915 RA.

P O Ekelöf, N G 70 år (SvJT 1950, i 400-sidigt häfte tillägnat G); Inbjudn till jur drsprom vid UU ... 30 maj 1942 (1942); Sv juristmatr (1964); P Westerlind, nekr över G (SvJT 1968); nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Natanael Gärde, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13438, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Westerlind), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13438
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Natanael Gärde, urn:sbl:13438, Svenskt biografiskt lexikon (art av Peter Westerlind), hämtad 2024-04-20.