Meriter

Huldt, Kristoffer Andreas, f 19 juli 1871 i Umeå, d 14 juni 1948 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: bankkassören Herman Christopher H o Ida Christina Tunell. Mogenhetsex i Uppsala 23 maj 90, ord elev vid KTH 15 sept 90, avgångsex som bergsing 31 okt 94, gruving vid Malmberget 96—99, gruving o disp vid Kantorps malmfält 99—02, disp för Stens bruks ab, Finspång, 02—09, deputerad i Jernkontoret 06—12, 14 o 16—19, deputerades ordf där 18—19, disp för Guldsmedshytte ab (styr:ordf 18—26), Elfvetorps ab o Stråssa gruve ab m fl 09—12, för Herrängs gruv ab 09—17, led av styr för Sveriges allm exportfören 10—35, verkst dir för Finspongs metallverks ab 15—19, ordf i styr där 19—26, verkst dir för Uttersbergs bruksab 18—20, led av tull- o traktatkomm 20—24, ordf i styr för Sv exporttackjärnsfören 20—34, verkst dir för Kohlswa jernverks ab 22—27 (ordf i styr där 19—27), v ordf i Sv teknologfören 25, ordf 26—28 o 32—33, initiativtagare till o ordf i Industriförbis o SvTeknF:s praktiknämnd, v verkst dir för J o C G Bolinders mek verkstads ab 27—32, led av styr för Sveriges industriförb 29—34, (suppl 21—26) bildade ab Trelleborgs linoleumindustri o var dess verkst dir från 35.

G 1) 28 maj 98 i Brännkyrka, Sth, m Elin Johanna Torell, f 7 mars 73 i Sthlm, Ad Fredr, d 20 jan 29 där, Engelbr, dtr till prof Otto Martin T o Anna Elvira Beata Strömberg; 2) 27 aug 30 i Paris m premiärdansösen Ebon Theodora Vilhelmina Strandin, f 26 april 94 i Sthlm, Ad Fredr, dtr till skräddarmästaren Per S o Maria Theodora Dafgård.

Biografi

Kristoffer H utexaminerades 1894 från KTH som bergsingenjör med goda betyg. Sin första anställning hade han vid Malmberget 1896—99, där han hjälpte Hj Lundbohm med malmletning och malmundersökning; han analyserade även en nordnorsk fyndighet vid Naeverhougen och skrev 1901 om dess tillgodogörande i Tekn tidskrift och i en broschyr. Med chefskapet för Kantorps gruvor sydväst om Flen inledde H 1899 en växlingsrik affärsmannabana inom järnhanteringen. Kantorp uppgick i Stens bruks ab, en av William Olsson 1902 initierad fusion kring Finspång, med H som delägare och verkst dir. H samordnade och rationaliserade den på många verk spridda rörelsen. Därvid steg den järn- och träindustriella tillverkningen kraftigt, vilket grundlade H:s anseende som nydanare. Vid sin avgång 1909 vände H och hans bröder Herman och Gustaf sitt intresse till Ankarsrum, där också en nyordning av rörelsen var påkallad. Huvudresultatet blev att trä och järn skildes åt, varvid "Huldtarna" övertog träförädlingen vid Blankaholms sågverks ab och Skaftets såg vid kusten i Västerum, Kalm; mer varaktigt verksam där blev brodern Herman.

H blev 1909 chef för Guldsmedshyttan med Stråssa gruvor norr om Lindesberg och var därmed delaktig i en stor fusionsplan med E Thiel i centrum. Den ledde till grundandet av Metallurgiska ab, efter misslyckandet känt som "metallurgiska härvan". H:s roll däri är svårbedömd; en uppgift att riksbankschefen skulle uppdragit åt honom att "ordna" härvan är obestyrkt. Guldsmedshyttan förvärvades efter flera skiften av ett konsortium bestående av Thiel, K Tillberg och H. Anriknings- och briketteringsverk anlades och rörelsen upprycktes under H:s ledning. Därpå skördades vinsten genom försäljning av underlydande anläggningar jämte det även till nedsatt värde övertagna Ickorbottens Grufab, ett gruvfält norr om Ludvika. Polemik uppstod om H:s roll i transaktionerna, men hans anseende synes ej ha rubbats.

Sedan H 1912 lämnat Guldsmedshyttan verkade han främst vid Herrängs gruvor i Häverö, Sth; efter att ha förundersökt detta nedgångna företag var han dess ledare 1909 —17. Herräng ingick efter att ha skymtat i W Olssons fusionsplaner i en företagsgrupp med H som delägare. Från rent gruvföretag utvidgades det under H:s ledning till ett tidsenligt järnverk.

Efter att ha medverkat vid Stens bruks ab:s ombildning till Finspongs metallverks ab var H 1915—19 verkst dir i detta storföretag med verksamhet på flera platser. Dess expansion var delvis kristidspräglad och efemär; om H:s betydelse för företaget vittnar emellertid hans fortsatta anknytning som styrelseordf till 1926.

1918 förvärvade ett konsortium kring H Kohlswa jernverks ab, där H blev styrelseordf samt 1922 verkst dir efter att först ha varit disponent vid det närbelägna och anknutna Uttersbergs bruk. Från Guldsmedshyttan, där H likaså var styrelseordf, övertogs Köpings masugn; fredskrisen kom emellertid sedan att hårt drabba Kolsva. H blev en av förespråkarna för en stor järnbruks-fusion i rationaliseringssyfte, som förutsatte samförstånd med två banker jämte statligt finansiellt stöd och som genomlöpte flera faser för att omsider stanna vid samgående mellan Fagersta och Forsbacka. I ett inlägg för planen 1926 (Tekn tidskrift) talade H för begränsning och specialisering av järnverken och angav Kolsvas roll som ledande i stålgjutgods. Av bankdokument i saken framgår att H:s finansiella ställning blivit ansträngd, och hans roll i Bergslagen var 1927—28 utspelad.

Då E A Bolinder rådfrågade H om lämplig efterträdare, föreslog han sig själv. Han tillträdde som det stora verkstadsföretagets chef 1927 och kvarstod till dess Bolinderverkens delning och utflyttning från Kungsholmen förestod 1932; uppgifter om rörelsen dessa år vittnar positivt om H;s ledning. Vid 64 års ålder prövade H ännu en bransch, då han jämte brodern Sven bildade ab Trelleborgs linoleumindustri, där han som verkst dir ledde den då nya tillverkningen av linoleummattor.

Som industriman karakteriseras H av håg för genomgripande krafttag men också av spekulativa och stundom omstridda grepp, vilket förde honom till post efter post med påfallande korta mellanrum. Hans rörlighet framgår också av spridningen och arten av hans många förtroendeuppdrag.

Författare

Tom Söderberg

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om Naeverhougens järnmalmsfält i Norge. Norrköping 1901. 11 s. — Om anrikning af blodstensmalm vid Nsever-haugen i Norge (TT, årg 31, 1901, Sthlm, 4 :o, Afd för kemi och bergsvetenskap, s 39— 41; även sep, 7 s). — Vad innebär den planerade fusionen inom järnhanteringen? (ibid, 56, 1926, Allm avd, s 77 f). — Knut Tillberg . . . (Dödsrunor utgivna av Sancte Örjens gille, bd 2, Sthlm 1932—41, s 217— 224 ). Redigerat: En bergsbok. Några studier över svensk bergshantering tillägnade Carl Sahlin ... Sthlm 1921. 4:o. 289 s. (Tills med H Sundholm, A Grabe o S Ambrosiani.)

Källor och litteratur

Källor o litt: William Olssons saml, Tekn mus; Sv handelsbankens dossier 901 a, n (ang fusionsplan 1925—27); meddel från Ankarsrums bruk.

Affärsvärlden, nr 35, 36 o 40—43, 1913; N Dyrssen, nekr över H i Dödsrunor utg av Sancte örjens gille, 4:18 (1950); Guldsmedshyttans kyrka o förs 1895—1945 (1945); H8D 16 mars 1924; V Langlet, nekr över H i SvD 17 juni 1948; S Olsson, Järn-bruksförb 1906—1956 (1958); SvTeknF; K Wistrand, Järnverksfören 1889 28 jan 1939 (1938); Y Åström, Hjalmar Lundbohm f19fi5l.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kristoffer A Huldt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13855, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Söderberg), hämtad 2024-05-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13855
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kristoffer A Huldt, urn:sbl:13855, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tom Söderberg), hämtad 2024-05-10.