Meriter

Fithie, Robert, dp 5 dec 1705 i Sthlm (Kat), d 19 maj 1772 i Åbo (Sv förs). Föräldrar: vinskänken Johan F, infl från England, o Maria Elisabeth Garling. Anst på Djurgårdsvarvet i Sthlm 1722–26, arbetade på uti varv 1727–32, skeppsbyggm i Österbotten 1733, burskap i Åbo 16 nov 1741, dykerikommissarie i »finska skären» 22 okt 1744, kommerskoll priv på att i Åbo anlägga ett eget skeppsvarv o repslageri 13 juli 1747.

G m Elisabeth Maewerley, f 1709 i England, d. 18 juni 1789 i Kisko sn i Finland.

Biografi

Vid 17 års ålder sattes Robert F i lära hos skeppsbyggmästaren William Smitt på Djurgårdsvarvet. Han skötte sig väl och befordrades till timmerman och kvartersman. År 1727 anträdde F en sexårig utrikesresa. Tack vare ett rekommendationsbrev från amiralitetskollegium fick han möjlighet att studera skeppsbyggeriet i England, men även i Frankrike, Holland, Italien, Portugal och i Västindien, allt enligt egna uppgifter. Först 1733 återvände F till hemlandet och slog sig till en början ned i Österbotten, där han byggde flera fartyg.

År 1737 kallades F till Åbo, där hans första uppdrag blev att bygga en mudderpråm. Sjöfarten i Åbo började vid denna tid hämta sig från ödeläggelsen under stora ofreden. En ränna måste muddras upp mellan stadens hamn och lastageplatsen på Beckholmen, och F byggde den pråm som behövdes för detta ändamål och ombesörjde sedan i över tjugu år muddringsarbetet i »kanalen». I sept 1737 köpte han Stor-Harasholm gård i Klosterkvarteret.

Efter sin ankomst till Åbo slöt F ett kontrakt med intressenterna i stadens skeppsvarv, enligt vilket han åtog sig ledningen av varvet under fyra år. Varvet, på Sotalais bys ägor vid mynningen av Aura å, var litet och snarast avsett för reparationsarbeten. År 1741 fick F burskap i Åbo. Som borgesmän hade han då två av stadens främsta köpmän, Henrik Rungeen och Hans Henrik Wittfoth.

Samarbetet med skeppsvarvsintressenterna avlöpte icke friktionsfritt och efter kontraktstidens slut beslöt F att grunda ett eget varv. I detta syfte hade han köpt gården »Fleming» på västra sidan av Aura å mitt emot. det gamla varvet. Trots att privilegiebrevet för F:s skeppsvarv och repslageri utfärdades först 1747, var arbetet där i full gång redan 1742. De första fartyg, som byggdes på det nya varvet, synes ha varit ett antal galärer för den ryska flottan. När ryssarna hade besatt Finland 1742, befallde de att ett antal galärer skulle byggas på olika håll i landet. F skulle ansvara för galärbygget i Åbo. Under hans ledning sträcktes kölarna till tio galärer, men på grund av passivt motstånd gick arbetet långsamt och slutligen blev F bortsnappad av en del österbottniska skeppstimmermän, som rymde till der» svenska flottan. När ryssarna utrymde landet, kunde de dock föra med sig sex galärer från Åbo.

De närmaste åren efter freden i Åbo 1743 fick F:s varv mest syssla med reparationsarbeten, men från 1746 byggdes det ena skeppet efter det andra. När skeppet Kronprinsen på 350 läster 1766 gick av stapeln, var det Finlands dittills största fartyg. Det kan nämnas, att åboborna 1750–64 byggde icke mindre än 25 helfria fartyg. Av dessa hade F dock icke byggt alla.

Vid sidan av sitt skeppsbyggeri hade F många andra uppdrag. Han var edsvuren vinprovare och sedan 1744 också dykeri-kommissarie »i finska skären till Hangö udd», i vilken egenskap han skulle ombestyra bärgningen av förlista eller strandade fartyg. Mot denna bakgrund måste man se F:s uppdrag att bygga Finlands första fyr-båk på Utö i Åbo skärgård. Arbetet gavs på kontrakt till F och handelsmannen Kristian Trapp. Entreprenadsumman uppgick till 18480 dir smt. Fyrtomet var icke mindre än 82 fot högt. Ljuskällan utgjordes av talgljus med speglar som reflektorer. År 1753 var det för sjöfarten ytterst viktiga arbetet färdigt. F åtog sig att ombestyra fyrningen mot ett årligt arvode av 700 dlr smt. År 1754 byggde F fyren på Lökö och tillsammans med Trapp åtog han sig 1760 att uppföra Gåsörens båk i Sottunga och en båk på Bergö.

År 1765 avsade sig F sina uppdrag i stadens tjänst och överlämnade skötseln av sitt varv åt sonen Carl Gustaf F. Denne övertog även faderns uppdrag som vinprovare och dykerikommissarie. Efter Carl Gustaf F:s död 1782 sålde änkan skeppsvarvet till ett intressentskap av stadens handlande för 96 000 dlr kmt men behöll 1/8 för egen del.

Författare

Oscar Nikuta

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Bouppt 1729 efter Johan F, SSA; Åbo magistrats- o rådsturättsprot, ÅLA; amiral :koll ing diar, Kr A; kommerskoll registr: huvudser 1747, kommerskoll arkiv: fyrutredn:r, RA. – S Dahlström, Israel Hansson o R F (Vårdträdet, [2], 1936); K O Lindeqvist, Venäläisten kaleerien rakennuttamisesta Suomessa pikkuvihan aikana. Juhlajulkaisu E G Palménin 70-vuotispäivänä (1919); G Nikander, Finlands äldsta fyrbåk Utö o åbobornas Spanien-Fart (Åbo Underrättelser 29.1.1956); O Nikula, Utrikessjöfarten i Åbo på 1700-talet (Årsskr utg av Åbo Akad 36, 1953); C-E Olin, Åbo sjöfarts hist, 1 (1927); [H G Porthan], Bref från Henrik Gabriel Porthan till samtida (SSLF 38 o 102, 1898 o 1912); [A R Spoof], Beck-eller Skeppsholmen 1624–1924 (1928).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Robert Fithie, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14162, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikuta), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14162
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Robert Fithie, urn:sbl:14162, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikuta), hämtad 2024-04-19.