Meriter

3 Fleming, Herman (Pedersson), f omkr 1520, d 25 mars 1583 i Helsingfors o begr 9 juni s å i Villnäs. Föräldrar: häradsh i Masko hd Peder F till Villnäs o Elin Hansdtr (Lydeke; vit duva). Hovjunkare hos Gustav Vasa 1544, fogde i Norrfinland 29 maj 1545–jan 1549, häradsh i Vemo hd 1547–68 o 1572–83, befallningsman på Tavastehus okt 1553, kallad till hertig Johan 18 dec 1557, hövitsman för skeppsfolk, som skulle utrustas, 6 juni 1559, hertig Johans råd 1559–62, bl befälhavarna för de trupper, som skulle belägra hertig Johan på Åbo slott 1562, ståth på Wittensten 29 juni 1563–22 okt 1564, 20 jan 1565–1571, ståth i Estland 27 juli 1564–13 dec s å, en av ståth på Viborg 21 juni 1571 och samtidigt utn till befälh för krigsfolket i Finland intill den nye befälh Gustav Banérs ankomst, medlem av Banérs krigsråd o överste för fotfolket s å, överste över krigsfolket i Finland 6 aug 1572, amiral över skeppsflottan mot Narva 19 maj 1573, fältmarsk hos Klas Åkesson (Tott) 9 okt s å, sändebud till gränsen för underhandl:ar med ryssarna 17 jan 1574, åter amiral över skeppsflottan 6 april:s å, vilket befäl förnyades 18 sept 1575, tilllika överste befalln:man över Viborgs o Nyslotts fästningar s d (konf 20 nov 1577), en av delegaterna vid stilleståndsförhandl:ar med ryssarna sommaren s å, då han benämnes fältöverste i Finland, liksom ännu maj 1576, lagman i Söderfinland s å, även ståth över hela Finland 1578, medlem av krigsöversten Pontus De la Gardies krigsråd 24 aug 1580, dennes underbefälh 1581 o 1582, riddare 1 juli 1582, ståth på Narva 7 nov s å.

G 28 dec 1544 på Sthlms slott m Gertrud Håkansdtr, d på Villnäs 11 dec 1585 samt begr där 19 jan 1586, dtr av frälsemannen Håkan Pedersson (Hand) o Kristina Håkansdtr (Tun).

Biografi

Herman (Pedersson) F tillhörde en oansenligare gren av den flemingska ätten. Han nämnes som hovjunkare hos Gustav Vasa i nov 1544, då kungen utfärdade inbjudan till hans och några andra hovjunkares bröllop på Sthlms slott. Den 29 maj 1545 blev F fogde i Norrfinland men förlorade sitt fögderi 30 jan 1549, emedan kungen blivit missnöjd med hans skatteuppbörd. Hösten 1553 blev han befallningsman på Tavastehus.

I dec 1557 kallades F till hertig Johan. Han tillvann sig dennes förtroende och efter Gustav Vasas död erkändes han av kung Erik jämte Henrik Klasson(Horn) såsom hertigens råd. Han fick liksom denne, fastän måhända något senare, svära hertigen sin trohetsed.

Till en början har F troget följt sin ed även sedan hertigens åtgärder begynt anta en betänklig karaktär. Detta var fallet, när planerna på Johans giftermål med den polske kungens syster Katarina förbands med tanken på ett stort lån till Sigismund II August mot pant av slott i Livland. Dessa eftertraktades ej blott av Ryssland utan även av kung Erik. F sändes med en större penningsumma till Reval, dit han anlände 28 jan 1562. Han har synbarligen förmått Klas Kristersson (Horn) att uppskjuta det av Erik anbefallda tåget mot de polska fästena, men 13 febr rapporterar han till hertig Johan, att det inom ett par dagar skulle anträdas. Då Henrik Klasson snart därefter nådde Reval, försiggick en rådplägning mellan hertigens män, Henrik Klasson, F, sekreteraren Ezechias Gephart och greve Henrik v Dohna. Det beslöts, att F och Gephart skulle fortsätta resan till Polen. I början av april lyckades de nå en överenskommelse med konung Sigismund August. Denne godtog hertig Johans lånevillkor och äktenskapsanbud. I slutet av månaden var F tillbaka i hemlandet.

Innan hertig Johan sommaren 1562 anträdde sin ödesdigra resa till Polen, tog han en förnyad trohetsed av Henrik Klasson och F. I motsats till den tidigare eden saknade denna alla hänvisningar till deras plikter som »trogna svenska män» och band dem därför ännu starkare än förut till hertigens person. Under de avgörande överläggningarna i Danzig och Kovno intog F liksom tvenne andra ledande finländska rådgivare Henrik Klasson och Hans Björnsson till Lepas en kritisk hållning till de polska planerna och försökte avstyra åtgärder, som stod i strid med kung Eriks rättigheter. Trots att deras mening ej beaktades, stannade de lojalt hos sin herre under bröllopsfestligheterna och även efter återkomsten till Finland. F och Henrik Klasson sägs dessutom ha avstyrt konung Sigismund Augusts förslag, att hertig Johan skulle stanna i Polen över vintern 1562–63. Deras lojalitet mot hertigen kunde likväl inte bestå, då denne lät fängsla ett par av konungens män, träffade anstalter om väpnat motstånd och avkrävde dem en ny ed, som uttryckligen hade förpliktat dem att hjälpa hertigen även mot konungen. Deras egen säkerhet och deras lojalitet mot Tiket förmådde F och Henrik Klasson, som synes ha undsluppit den nya edsavläggelsen, att 23 maj 1563 fly från Åbo slott och bege sig till konungen i Sverige. Den 31 maj undergick de förhör inför Jöran Persson, några dagar senare inför riksdagen. De redogjorde för hertigens åtgärder och planer, men förnekade kännedom om att Johan hade haft förbindelser med Danmark, såsom Jöran Persson ville göra gällande. Deras vittnesmål var en viktig förutsättning för den dom, som nu fälldes över hertigen.

I mitten av juni sändes F och Henrik Klasson till Finland för att delta i åtgärderna till hertig Johans betvingande och F var slutligen med vid belägringen av Åbo slott. Redan 29 juni 1563 utsågs F av Erik till ståthållare på Wittensten, en av de viktigaste fästningarna i Estland. Under det senare halvåret 1564 var han ståthållare över Estland men befriades i dec på egen begäran från detta uppdrag och återgick till ståthållarskapet på Wittensten i jan 1565. På denna post kvarstod han även efter Eriks störtande. I motsats till Henrik Klasson återvann han snart Johans gunst. I aug 1569 förordnades han till befälhavare för rytteriet i Estland. Efter det ryska krigets utbrott försvarade han tappert och framgångsrikt Wittensten 1570–71 mot de av »Livlands konung Magnus» framsända ryska skarorna. Först härefter fick han återvända till hemlandet. Den 21 juni 1571 utsågs F tillsammans med Anders Nilsson till Tali till slottsloven på Viborg, varjämte han fick överta överbefälet över allt krigsfolk i Finland, till dess den nyutsedde överbefälhavaren Gustav Banér hunnit anlända. Sedan Baner råkat i onåd, utsågs F till överbefälhavare i Finland 6 aug 1572. Han fick befallning att härja Kexholms och Nöteborgs län, samtidigt som hertig Karl skulle gå till anfall i Estland. Den 29 dec 1572 ryckte F med omkr 3 000 man in i Kexholms län, där han uppbrände stora förråd vid Kexholms slott, medan krigsfolket brände alla byar vid Ladoga. Därefter fortsattes härjningarna i Nöteborgs län. Redan 8 jan 1573 befann man sig åter i Viborg, men kort därefter gjordes ett anfall mot Koporje län med några tusen man, försedda med skidor. En hop bojarer togs tillfånga och några tusen ryssar ihjälslogs. Johan III uppskattade livligt F:s krigföring. Denne befalldes att härnäst rikta ett anfall mot Narva. F fick befälet över flottan, medan Klas Åkesson (Tott) skulle leda anfallet från Estland, en uppgift som han emellertid inte kunde fullfölja.

Den 17 jan 1574 utsågs F till en av de delegater, som skulle underhandla med ryssarna om fred eller stillestånd, men 6 april utnämndes han åter till amiral över flottan i de »narviska» farvattnen. Anfallet mot Narva kunde inte genomföras, men i stället vann F en stor seger över en flotta av lybska handels- och örlogsskepp. Lybeckarna förlorade i det närmaste 20 skepp och dyrbar last. På hösten skulle F enligt order försänka inloppet till Narva, men han lyckades blott bränna förstaden utanför Ivangorod och grundligt härja Ingermanland.

Den 28 sept 1574 befullmäktigades Klas Fleming, Klas Åkesson och F att förhandla om stillestånd med ståthållaren på Nöteborg. Förhandlingarna ledde 13 juli 1575 till ett stilleståndsfördrag, som skulle gälla i två år för Finland, men ej för Estland, där kriget alltså fortgick.

Mitt i vintern 1577 red en fientlig ryttaravdelning över isen från Estland och härjade den nyländska kusten. Innan F med sina styrkor hunnit ansätta de ovälkomna gästerna hade särskilt östra Nyland lidit svårt. Som hämnd företog F ett härjningståg in i Ryssland.

Vid sin återkomst fick F lämna befälet över fälthären. Johan III ville utnyttja polackernas framgångar mot ryssarna för större företag. I detta syfte utsåg han Pontus De la Gardie till fältöverste men förordnade samtidigt i aug 1580 F att i Finland förbereda krigståget. Det var bestämt, att F skulle inträda i överbefälet om De la Gardie dog. Sedan Kexholm intagits på senhösten 1580, gick De la Gardie på vintern 1581 över isen och erövrade Wesenberg. Vid bägge tillfällena var F med i krigsrådet. På sommaren 1581 var F med vid Narvas erövring. Liksom övriga deltagare i fälttåget belönades F rikligt. Under ett besök i Sverige slogs han i juli 1582 till riddare på Svartsjö kungsgård.

Hösten 1582 skulle också Nöteborg erövras. F ankom dit med båtar och folk 11 sept. Man väntade en tid förgäves på De la Gardies ankomst. Då krigsfolket började lida brist, försöktes 8 okt en stormning, som misslyckades. Innan överbefälhavaren anlänt, mottog ryssarna förstärkningar, och belägringen måste upphävas. F fick av De la Gardie skulden för misslyckandet, emedan han för tidigt gått till anfall. Efter fälttågets slut drog F i nov 1582 in i Narva som ståthållare. I jan 1583 förordnades han att tillsammans med Klas Åkesson underhandla om fred. Men tvingad av långvarig sjuklighet bröt han i mars upp från Narva för att bege sig hem. Under hemfärden avled han i Helsingfors 25 mars 1583.

Om den uppskattning han som krigare förvärvat, talar de ord hans forne förman Gustav Banér nedskrev vid underrättelsen, att Henrik Klasson var sjuk och att F dött: »När gamle, beprövade krigare och förnämsta anförare dö, då är ett tecken att sluta fred». I motsats till flertalet av den finländska adeln tycks F i huvudsak ha gått fri från beskyllningarna för orättfärdigt roffande på kronans och allmogens bekostnad.

Författare

Eric Anthoni

Arkivuppgifter

Brev från F till hertig Johan i RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Finska slägtboken (Gen 38), RA; Sv donationskont:s arkiv F I b: 112, KA; Acta historica, Biographica, FRA. – Bidr t Finlands hist, 3–5 (1904–19); GIR, 16–29 (1894–1916); K Grotenfelt, Finska rusttjenst- o förläningsreg (1899); Handl rör Sveriges hist ur utrikes arkiver, 3 (1839); Handl t upplysn af Finlands häfder, 10 (1858); HH 13:1 (1884; Konung Erik XIV:s nämnds dombok); Quellen zur Gesch des Untergangs livländischer Selbständigkeit, 8, ed C Schirren (1881); SRA 1:1–2 (1887–99); ST 5: 1 (1903); Urk upplysande Finlands öden o tillstånd, ed E Grönblad, 2: 1 (1856). – JA Almquist, Lokalf, 1–4 (1917–23); G Annerstedt, Grundläggningen af det sv väldet i Livland 1558–1564 (1868); Th Annerstedt, Sv väldet i Livland 1564–1570 (1877); K Blomstedt, Henrik Klaunpoika Horn, 1 (1921); dens, Juhana herttuasta v 1563 luopuneiden suhde hallitsi-janvaihdokseen v 1568 (HAik 1921); Y Blomstedt, a a under F 1, s 375; K A Bomansson, Hertig Johan o hans tid (1862); Hj Börjeson o G Hafström, Skeppshövidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet (1949); K Grotenfelt, Suomen historia uskonpuhdistuk-sen aikakaudella 1521—1617 (1902); P Renvall, Tuomarinviran hoito Varsinais-Suomes-sa i500-luvun jälkipuoliskolla (Turun HArk 1948); W von Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit (1939); W Tawaststjerna, Pohjoismaiden viisikolmattavuotinen sota (1918–20); A Zettersten, Sv flottans hist åren 1522–1634 (1890).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Herman Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14209, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14209
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Herman Fleming, urn:sbl:14209, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-04-24.