Meriter

Flyg, Nils Svante, f 9 juni 1891 i Sthlm (Maria), d 9 jan 1943 i Nacka (Sth). Föräldrar: trädgårdsarbetaren Gustaf Olofsson F o Johanna Kristina Dalberg. Typograf på Bonniers tryckeri 1906–17, på Tryckeri ab Fram 1917–19, studieledare i Socialdemokratiska ungdomsförb 1919–24, sekr i ABF 1919–28, anslöt sig 1917 till Sverges socialdemokratiska vänsterparti, övergick 1921 till Sverges kommunistiska parti, kvarstannade 1924 i gruppen kring Kilbom, då Höglund-Strömgruppen bröt med Kommunistiska Internationalen, ordf i partiets centralkommitté s å, studieledare där o chef för Frams förlag 1924–29, följde 1929 Kilbomsgruppen (från 1934 Socialistiska partiet), då denna bröt med Kommunistiska Internationalen, utrikesred i Folkets Dagblad s å, led av AK 1929–40, ledare för Socialistiska partiet 1937–43, chefred för Folkets Dagblad 1937–40, 1942–43.

G 29 juli 1916 i Nacka (Sth) m Elsa Ströberg, f 10 april 1895 i Sthlm (Joh), dtr till arbetaren Erik Reinhold S o Albertina Karlsson.

Biografi

F tillhörde från början den stora grupp av självbildade och självlärda unga arbetare som växte fram med studiecirklarnas och de folkliga föreläsningarnas hjälp under tiotalets första år och bildade stommen i den svenska fackliga och politiska arbetarerörelsen. F var begåvad, läste mycket och var ytterst receptiv. Han lärde sig tala bra och lättflytande men spetsade gärna sina tal med en viss överlägsen ironi. I den allmänna studieverksamhet, som stod i sitt flor under hela tiotalet, gjorde han tjänst som föreläsare och organisatör och räknades länge som framtidsman inom denna del av rörelsen. Den svaghet som längre fram skulle bli rätt signifikativ för hans medarbetareskap på andra områden började dock redan framträda: hans brist på ordhållighet och hans lusta att skjuta från sig det som var »tråkigt» att syssla med. Han representerade ett rätt säreget inslag i den annars mycket jordbundna både fackliga och politiska arbetarerörelsen av olika riktningar. Han var i hög grad sangvinisk med ett rätt häftigt humör och utvecklade tidvis vad psykologerna kallar energitäthet både vad det gällde arbete och nöjen men försjönk dessemellan i perioder av lättja och ansvarslöshet. I detta bristande allvar inför politiska och ekonomiska uppgifter låg hans svaghet som personlighet. Hans självförtroende var högt utvecklat och närmade sig ibland ett rent arrogant uppträdande och förakt mot alla oliktänkande. Samtidigt älskade han att röra sig i andra miljöer än de där han vuxit upp och som han i sin dagliga verksamhet hade anknytning till.

I sitt framträdande hade F en charm som när han stod i en talarestol utövade en viss tjuskraft på väljareskarorna och som hjälpte honom att behålla greppet om de allra närmaste anhängarna. Han hade därför alltid en grupp hängivna supporters, bland dem även kritiskt fackföreningsfolk, som troget följde honom in i den politiska dödsfälla, dit han ledde dem. När han »en andligt rik och begåvad människa» talade, säger i en runa en av hans hängivna koryféer, »såg man hur en socialistisk klar och orubblig linje växte fram ur resonemanget och gav teoretisk grundval åt kommande socialistiska gärningar».

Ännu 1937 hade det hos många av hans vänner icke blivit klart att han var på glid ut ur den breda ram inom vilken de olika socialistiska grupperna i vårt land kämpade mot varandra. Efter att ha tagit kontakt med tyska legationen i Sthlm sommaren 1938 reste F till Berlin. Den 3 dec s å uppsökte han legationen i Sthlm och framlade sina ekonomiska svårigheter att hålla Folkets Dagblad i gång. Först sommaren 1939 upptogs de tyska förhandlingarna med F på allvar. Resultatet av överläggningarna är inte känt. I aug 1940 fick tidningen emellertid nedläggas och återupptogs först juli 1942 och var då uppenbarligen tysksubventionerad.

I oktober 1941 fann F (i Folkkalendern 1942), att »Sverige befinner sig i tidens smältdegel». Han skildrade det »permanenta intrigerande och fraktionerande som pågår inom, mellan och över partierna» och den obestridliga nervositet som härskade inom den fackliga och politiska arbetarerörelsen där »den samarbetande rysk-engelska fraktionen är särskilt aktiv». Han pekade därvid på kommunisternas växande inflytande, på tidningen Trots allt och på den grupp borgerliga kulturradikaler, som stödde den fronten. De försök som gjorts att förena de små antidemokratiska partierna hade främst visat oenigheten dem emellan: »en viss rivalitet ifråga om vem som är morgondagens utvalde är uppenbar»! Sitt eget parti karaktäriserade han vid denna tid som en socialistisk elit- och kaderorganisation, som gjort sig fri från ett flerårigt medlemskap i Komintern, som fört en oförsonlig strid mot Stalins inflytande inom svensk arbetarerörelse och som nu skulle skapa ett brett fun-dament inom denna för svensk framtid »i det nya Europa som skapas i krigets gigantiska omvälvning».

Året därpå (nov 1942, Folkkalendern 1943) publicerade han en ny överblick, vari han klargjorde sitt partis tankar och ståndpunkt. Han karaktäriserade »det angloryska krigsaktivistiska blocket» som sammansatt av de storindustriella och storfinansiella krafterna i landet, av alla representanterna för och funktionärerna i det gamla kapitalistiska systemets politiska apparat samt därtill vidare dels det kommunistiska partiet och de till Sverige flyende emigranterna, främst då »de norska landssvikarna». Detta »block» ansåg F behärska över 90 procent av pressen, radion, bokförlagen, filmen och de svenska författarna. De senare hade inte förstått vad som rörde sig i tiden och därför »blivit snärjda i de angloryska gamen». Den svenska opinionen var »antieuropeisk – den är proamerikansk och prorysk, proasiatisk». Han fruktade, att »innan den socialistiska opinionen hunnit göra sig hörd tillräckligt kraftigt» så kunde Sverige ha »blivit utstött ur den europeiska gemenskapen, förintat sina förutsättningar att spela en med andra europeiska stater likvärdig roll samt förbrukat sin förstfödslorätt att vara ledande stat i Norden». Sitt program – som samtidigt blev hans svanesång, ty han dog några månader senare – formulerade han på följande sätt:

»För Sveriges folk är det ett livsintresse och en plikt att snabbt taga makten i landet från dessa krafter. Sveriges intresselinjer löper parallellt med det nya Europas linje – mot Asien i Rysslands gestalt, mot den gamla imperialismen och storfinansen i Englands gestalt, mot den nya imperialismen och rovlystna storfinansen i Amerikas gestalt». Det var en klar bekännelse till nationalsocialism. Representerade han även en antisemitisk ståndpunkt? Något klart belägg därför har inte påträffats men här och var i de publikationer för vilka han bar ansvaret förekommer den smygande form av förakt för judar som kan vara en början till en kampanj mot dem.

Den karaktäristik av Nils F som lämnas i en del svenska politikers memoarer synes falskt ensidig. Han gick inte över till nationalsocialismen enbart för pengars skull. Hans övergång var en sakta glidande utveckling vars bakgrund skymtar i hans tidigare anslutning till leninismen. Man skulle kunna säga, att han på slutet stod närmare Otto och Gregor Strassers nationalsocialism, där betoningen ligger både på nationell och socialism, än den Hitlerska makt- och livsrumsfilosofin. Men naturligtvis spelade pengar för honom inte bara en viss roll utan säkert en mycket stor roll. Att han mottog tyska pengar för sin verksamhet synes numera klart bevisat. F var alltid i behov av pengar, för egen del och för sin verksamhet och propaganda. Var de kom ifrån hade för honom ingen betydelse. På den punkten hade han en rent leninistisk ståndpunkt: varifrån slanten kommer saknar relevans blott jag använder den för mina idéer och den får tjäna de syften jag vill. Tidigare hade den rörelse han tjänade fått understöd från Komintern för sin verksamhet, varför inte nu ta pengar från det håll där man kunde tigga sig till dem?

F var en särling i sitt liv. Hans intensiva livsföring bidrog utan tvivel till hans tidiga bortgång. Politiskt blev han även sin egen baneman.

Författare

Otto Grimlund

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vårt studiearbete. Studieplaner . . . samlade och utg. med en inledning om studiearbetet. Sthlm 1918. 43, (5) s. 2. fullst. omarb. o. utvidg. uppl. . . . utg. med en rådgivande inl. om arbetarklassens studiearbete. Sthlm 1921. 79 s. — Arbetsplan för studiet av socialismen. [Rubr.] Sthlm 1920. 4 s. [Ny uppl. s. å.] — Arbetarnas bildningsförbund (A. B. F.) En kort historik (Folkkalendern, årg. 6, 1921, Sthlm 1920, s. 202—209). — Framtidsfolket, av Svante. Sthlm 1921. 15 s. [Pseud.] (Barngil-lesteatern.) — Dagens hårda verklighet. En populär framställning av dagens situation och dess lärdomar för arbetarklassen. Sthlm 1922. 29 s. — »Sverge följer med sin tid». Om världsläget och dagens problem hemma och ute. Sthlm 1924. 48 s. — Antingen — eller? Sthlm 1928. 15 s. — »Folkpartiet» — socialdemokraterna eller arbetarpartiet — kommunisterna. Sthlm 1932. 20 s. — Några anvisningar för studiet av socialismen. Sthlm 1932. 32 s. (Arbetarnas studiehandbok, 1.) — Inför Nationernas Förbunds allmänna nedrustningskonferens (Folkkalendern, 17, 1932, s. 208—215). — Krigsfaran och kampen mot densamma. [Rubr.] [Sundsvall 1935.] S. 3— 10. [Undert.] — Ned med vapnen! Folkfront mot krig och rustningsvanvett. [Omsl] Sthlm 1935. 16 s. + omsl. [2. o. 3. uppl. s. å.] — Per Albin går vidare! Genom kohandel till statskapitalism. Stridsskrift utg. av Socialistiska partiet. [Omsl.] Sthlm 1935. 40 s. + omsl. (Anon., tills. m. Emil Andersson.) — Med Hansson, Bramstorp, Sandler vid rodret. Kritisk blick på Sveriges in- och utrikespolitik. Sthlm [1938]. 40 s. [2. uppl. s. å.] — [Svar på försvarsfrågor i:] Spanien, arbetarklassen, militarismen. Sthlm 1938. (Fri tanke, 1.) — Fredspredikan i riksdagen. Två aktuella föredrag om nuets oro. Upplysningsskrift utg. av Socialistiska partiet. [Omsl.] Sthlm 1938. 16 s. + omsl. (Tills. m. E. Lindberg.) — [Förord till:] U. Modin, Sverge neutralt, Sthlm 1939; dens., Sverges roll i världsdramat — Stalin-Hitlers allians och dess följder, Sthlm 1939. — Mit Branting gegen Sandler fiir Åland. Rede auf der zwei-ten grossen Ålandskundgebung in Stockholm am 21. Februar 1939. Sthlm 1939. 14 s. (Schriften, hrsg. vom Ålandskomitee in Stockholm.) — Från krig till krig! Folkkalendern 25 år (Folkkalendern, 25, 1940, s. 33—35). —¦ Från svenskt oppositionsparti till rysk regeringsagentur! Kommunistiska partiets uppkomst, utveckling och nuvarande uppgift. Sthlm 1941. 24 s. — Vad vill socialistiska partiet? Appell till Sveriges folk! Sthlm 1941. 32 s. — Sverige i smältdegeln (Folkkalendern, 27, 19[41/]42, Sthlm 1941, s. 33— 36). — Nuets svenska läge (ibid., 28, 1943, [beslagtagen,] s. 51—54). — Din broders röst [dikt] (ibid., s. 85). — Motioner i AK, varav nr 1939: 600 separat i B. Rud. Hall, Ene-roths-affären, Sthlm 1939, och nr 1936:777 separat i Militarismen, en fara för fred och frihet, Sthlm 1936. — Texter i Brunnsviks folkhögskolas sångbok, 1909 o. följ. upplagor. — Art. i nedan nämnda tidskr.

Utgivit: Folkets sånger. Ny [2.] uppl. av Röda sånger, omarb. o. utvidg. Sthlm 1920 91 s. 3. uppl. 1926. 4. uppl. 1936. — Ungdomsförbundets instruktionsbok. Sthlm 1920 —21. 222 s.

Redigerat: Frisk nordan, Frams förlags jultidning, Sthlm 1920—28; Revolt, kommunistiska partiets och ungdomsförbundets 1 :sta majtidning, Sthlm 1921—26; Socialistisk tidskrift, Sthlm 1934—39.

Källor och litteratur

Källor o litt: K Kilbom, I hemligt drag (1954); dens, Cirkeln slutes (1955); E Lundberg, N F:s väg till nazismen (Sv tidskr 1963); E Lönnroth, Den sv utrikespolitikens hist, 5, 1919–39 (1959); A S Pripp [nekr i] Tidens röst 1943; Publicistklubbens porträttmatr 1936; W Schellenberg, Memoirs (London 1956); Å Thulstrup, Med lock och pock. Tyska försök att påverka sv opinion 1933–45 (1962).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils S Flyg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14269, Svenskt biografiskt lexikon (art av Otto Grimlund), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14269
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils S Flyg, urn:sbl:14269, Svenskt biografiskt lexikon (art av Otto Grimlund), hämtad 2024-04-25.