Nils Forsberg

Född:1842-12-17 – Riseberga församling, Kristianstads län (i Vessmantorp)
Död:1934-11-08 – Helsingborgs Maria församling, Skåne län

Målare


Band 16 (1964-1966), sida 302

Meriter

Forsberg, Nils, f 17 dec 1842 i Vessmantorp, Riseberga sn (Krist), d 8 nov 1934 i Hälsingborg. Föräldrar: åbon Ola F o Kristina Persdtr. I målarlära i Hälsingborg 1857, gesäll 1862, överflyttade till Gbg 1863, började studera teckning o formgivning vid Slöjd-fören:s skola där 1865, reste på stipendium till Paris 1867, bosatt där till 1904, elev hos Leon Bonnat i Paris 1868, debuterade på Salongen där 1872, erhöll en 1 kl GM på samma salong 1888, anslöt sig 1885 till opponentrörelsen mot FrKA, led av Konstnärsförb 1886—89, erhöll statspension 1928. LFrKA 1889.

G 21 jan 1886 i Paris m Maria Amalia Kihlstedt, f 2 jan 1836 i Sthlm (Maria), d 19 okt 1923 i Hälsingborg, dtr till kakelugnsmakargesällänkan Lisa Margaretha Kihlstedt, f Elfgren.

Biografi

F växte upp under fattiga förhållanden. Någon egentlig skolgång fick han inte; den bokliga lärdomen erhöll han främst genom konfirmationsundervisningen och självstudier. Efter det han börjat som målargesäll i Gbg försörjde han sig tidvis genom att sälja »dörrknackaretavlor», målade i enkel och populär stil med ett fåtal stämningsmotiv. Av Geskel Saloman vid Slöjdföreningens skola i Gbg fick han en grundläggande konstnärlig skolning och synes ha väckt vissa förhoppningar. År 1867 erhöll han ett av stadens fem stipendier avsedda för förtjänta hantverksmästare och köpmän för besök på världsutställningen i Paris s å. Som frielev studerade han intill utbrottet av fransk-tyska kriget 1870 vid historiemålaren Leon Bonnats målarskola. Under tiden tjänade han sitt uppehälle som diversearbetare samt dekorations- och reklammålare.

Kriget blev en avgörande upplevelse för F och hans centrala insats som konstnär kom att knytas till hans reaktion på krigsintrycken. Till en början avhöll hans starka pacifism honom från allt engagemang i handling, men i okt 1870 anmälde han sig som frivillig vid sjukvården och placerades i den protestantiska ambulansen. Hans tjänstgöring bestod både i sjuktransport från den belägrade stadens ytterområden, där striden fortgick med makaber intensitet och oföränderliga förluster, och i vårdarbete vid krigssjukhuset i Bibliothéque Nationale. F har ingående skildrat sina reaktioner och reflexioner från denna tid i sin självbiografi »Mitt liv» (1929). Han redogör för lidande och meningslösa grymheter vida mer än för heroiska förhållningssätt, vilket är av betydelse, då hans ojämförligt mest betydande verk, den stora målningen »En hjältes död» måste fattas som ett uttryck för hans mognade reaktion på krigsupplevelserna. F ställde sig negativ mot kommunarderna, liksom han alltid visade skepsis och irritation mot radikalism, både social och konstnärlig sådan. Hans egen inställning präglades snarare av en ickereligiös humanism och en konservativ samhällssyn, vilken utan systematisk konsekvens kunde förenas med ett starkt socialt patos.

Omedelbart efter oroligheternas upphörande blev F anställd av den ledande fotografen i Paris, Nadar (känd också som ballongfarare), och utförde for denne manuella porträttförstoringar i kol och krita. Han arbetade också som teaterdekoratör och återvände även till studierna vid Bonnats ateljé.

Sin debut fick F med ett självporträtt på Salongen i Paris 1872, och gjorde sig 1876 i viss mån bemärkt med den berättande målningen »Le grandpére et les mauvaises nouvelles» — en genrebild med en bekymrad krigsveteran, målad 1875 (Gbgs konstmus). Målningen är utförd med en för Bonnats skola typisk realism och tämligen mörk färghållning med omsorgsfull och kontrastrik ljusskildring. Nästa betydande målning av F hade en mer självständig karaktär; realismen hade stegrats till naturalism i »Akrobatfamilj inför cirkusdirektören» (1878, Gbgs konstmus). Den kan sägas företräda F:s skede som avantgardekonstnär. Hans djärvhet i skildringen av den mänskliga kroppens osköna former, spåren av umbäranden och orimliga ansträngningar i en social indignationsbild utan karikatyr var någonting ännu föga vanligt i måleriet. Scenen visar en akrobat, som inför en cirkusdirektör låter sin 11-årige son gå upp i hög brygga för att visa hans duglighet för ett engagemang. Målningen tillkom, samtidigt som ett lagförslag mot barnarbete diskuterades i senaten. Den synes ha vunnit juryns gillande men antogs inte till Salongen av principiella skäl då den var ett argument riktat direkt till den lagstiftande församlingen under tiden förslaget var uppe. F själv berättar, att refuseringen var en följd av att han brutit mot den nya lagen (loi Tallon), då han i all välmening använt en minderårig modell. Lagen var dock ännu ej i kraft. Under den närmaste tiden arbetade F med utförandet av fyra religiösa kompositioner efter den ryske konstnären A P Bogo-Ijubov för ryska kyrkan i Paris. Han arbetade också vidare med dels allmänt genrebetonade kompositioner, dels porträtt.

Redan 1883 målade F den första skissen till »En hjältes död», vilken han sedan med uteslutande av andra förvärvsvägar målade färdig 1884—88. Det blev F:s absolut centrala verk. Mer än troligen någon annan svensk konstnär är F:s namn bundet till en enda målning. Men den är betydande redan till omfånget, 4,5 m bred. Som ersättning för arbetsstöd genom åren överlämnade han den till A Röhss i Gbg, och efter en turné genom Sverige, där den mottogs, med allmän entusiasm, hamnade målningen omsider på Nationalmuseum. Scenen visar en provisorisk sjukhussal, inredd i Notre Dame i Paris. En svårt sårad soldat ger upp andan sittande i sin säng med hederslegionen på täcket och omgiven av präster, korgossar och gripna stridskamrater. Scenen är heroisk, men i olikhet med F:s studiekamrat hos Bonnat, Gustaf Cederström, har konstnären inte fixerat uppmärksamheten vid det heroiska, utan vid det tragiska. Utan att förmå helt överbrygga skiljemuren mellan indignationsbild och historiskt äreminne har F dock genom detaljutformningen artikulerat sin starka upplevelse av krigets tragik, grymhet och onödighet.

Bilden av F:s verk skulle vara ofullständig om inte till hans strävt virila huvudverk också lades exempel på en mera behagfull salongskonst, den fast formade, behagliga »Italienska» (1872, Hälsingborgs mus) eller den litet överpolerade salongskompositionen »Ismael i öknen» (1881, Gbgs konstmus). I själva verket var det med »Akrobatfamilj» vida mer än genom »En hjältes död» som F markerade sin aktualitet. Den senare kompositionen pekar, trots sin imponerande fasthet och energi, fram mot en alltmer konventionell och konservativ utveckling, som skulle fortsätta genom F:s senare verksamhet, samtidigt som hans produktivitet avtog. Utom genremåleri och porträtt målade han i fortsättningen främst historiska kompositioner. Tre större uppgifter sysselsatte honom: för en tänkt utsmyckning av Lunds domkyrka utförde han en rad skisser (bl a för den sedan av J Skovgaard utsmyckade absiden) år 1902; ingen av dessa ledde till utförande. Två historiska kompositioner förelades honom: »Gustav II Adolf vid Lützen» (1900, Gbgs konstmus) samt »Stenbockens kurir» (1910, Hälsingborgs mus). Båda föregicks av omfattande skissarbete: F genomförde med ytterlig omsorg alla sina uppdrag, och bland skisserna till särskilt den senare kompositionen finns mycket av koloristisk betydelse.

Under ungdomsåren förenades F:s sträva idealitet och hans patos för humanitet med ett stundom eruptivt engagemang. Hans tidiga bana förutsatte en mindre, vanlig arbetsförmåga, och fram till det stora genombrottet visade han en kärv energi, som imponerade på samtiden. Hans skolning som konstnär var gedigen, men hans intensitet och målmedvetenhet förenades inte med stor rörlighet. Troheten mot en gång uppnådda ståndpunkter gjorde honom konservativ, med tiden närmast fientlig mot den modernare konstutvecklingen. F som blev över 90 år gammal var från sin återflyttning till hemlandet bosatt i Hälsingborg (stadens museum har en utmärkt samling av representativa verk). — En minnessten över F restes 1952 i Riseberga.

Författare

Sven Sandström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Mitt första besök i Paris (Vi skånemålare (och ett par andra). Självbekännelser insamlade av G. Thomaeus, Lund 1926, s. 71—78). — Mitt liv. Sthlm 1929. 282 s., 2 pl.-bl., 2 portr., 1 facs. — Minnen från Montmartre (Hågkomster och livsintryck, 15, Upps. 1934, s. 115—120).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Cederström, Minnen (1913); dens, Gammalt o nytt (1929); H Hedemann-Gade, [nekr i] Sydsv D 9 nov 1934; H8D 1917—18, s 210; Idun nr 44, 1906, o nr 6, 1924; G Johansson N F:s min-nesutställn (SvD 1 febr 1935); R Josephson, Fri vandring (1937); E Nilson [nekr i] Stu- diekamraten 1934; G Nordensvan, Två nordiska pariserkonstnärer (OoB 1931); J Nord-ling, Brev från Paris: N F o hans nya tafla (Idun, nr 22, 1900); G Pauli, Konstnärslif o om konst (1913); dens, Opponenterna (1927); SKL 2 (1953); N Söderblom, Ett o annat om N F:s nya tafla (OoB 1900).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Forsberg, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14340, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Sandström), hämtad 2014-10-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14340
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Forsberg, urn:sbl:14340, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Sandström), hämtad 2014-10-22.

Rättelser och tillägg

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel.
Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se