Meriter

Fouquet, Bernard, f ca 1640, d efter 1711. Fransk skulptör, vars hela kända verksamhet var förlagd till Sverige 1696–1706 ooh 1707–11.

Biografi

Genom förmedling av N Tessin d y:s ombud i Paris, Daniel Cronström, anställdes F 1695 för arbetena på Sthlms slott och för att hjälpa till med att inrätta ett bronsgjuteri. Valet av F förfaller djärvt, ty enligt vad Cronström skrev till Tessin hade F dittills »knappast företagit något för egen räkning utan nästan alltid arbetat för andra mästare». F visade sig emellertid vara en ypperlig skulptör.

År 1696 anlände F till Sthlm, och 1698 stod gjuteriet vid Rännarbanan färdigt. Den första skulpturala uppgiften, atlanter och en sittande Herkules till norra borggårdsportalen, blev aldrig utförd i brons. Modellerna, som var färdiga 1697, saknas. Till de bevarade verken hör bronslejonen på Lejonbacken. Det västra av dessa göts 1702 och det östra 1704. Skulptören har utgått från det antika marmorlejonet i Villa Medici i Rom, av vilket Tessin beställt en avgjutning just för detta ändamål. De båda sinsemellan olika lejonen är dock självständigt uppfattade och kännetecknas av barockens dynamik och praktfullhet. På grund av bristen på metall användes vid gjutningen bl a sex Drottningholmsstatyer. Under en period då arbetet vid slottet avstannat på grund av materialbrist, arrangerade Tessin ett privat uppdrag åt F, nämligen utförandet av en urna och två halvsittande kvinnliga figurer i brons för det Stenbockska gravmonumentet i Sthlms Storkyrka, vilkas huvuden bär starkt antika drag. På detta 1705 utförda arbete finner man F:s signatur.

I nischer på slottets sydfasad finns fyra enleveringsgrupper ur antik mytologi, vilka ursprungligen var planerade för Karl XI :s galleri, där de också uppställdes i gips 1726. Grupperna har en starkt rytmisk spänning i kompositionen. På 1890-talet avgöts de i brons och ställdes på nuvarande plats. Avgjutningarna gjordes inte detaljtroget och har förlorat mycket av den verve som finns i de 1704 tillkomna modellskissema (Nat:mus). Skulpturerna kommer inte heller till sin rätt i de alltför stora nischerna.

För dessa nischer hade Tessin planerat fyra Herkulesgrupper. Om dessa någonsin utförts i full skala är okänt, men vaxmodellerna har bevarats (Nat:mus). Skulpturerna, som troligen tillkommit efter 1707, har sedan länge tillskrivits Bouchardon, men anses på goda grunder skapade av F (Josephson). Grupperna utmärkes av en nästan våldsam rörelse. Samma häftiga dynamik återkommer i sex små vaxmodeller till trofégrupper (Nat:mus), vilka fått en närmast antropomorf karaktär. Dessa var tänkta att gjutas i brons och avsedda för sydfasadens ättika. Ett liknande rörelseschema återkommer i modellerna till fackelbärerskor. De tre sittande kvinnorna med sina klassiskt formade huvuden och samlade veckgrupperingar påminner mycket om Stenbocksepitafiets. Även Tessinska palatsets portalhermer kan sannolikt tillskrivas F liksom de 1697 tillkomna metoprelieferna och maskaronen över norra slottsportalen. Dessa är huggna i sten, ett material som man vet inte var främmande för F att arbeta med. Möjligen är även de krönande barngrupperna åt gatan och gården på Tessinska palatset av F:s hand.

Tessin hade planerat att resa en ryttarstaty över Karl XI mitt på slottets borggård. Karl XII avstyrkte dock och tycks inte heller ha accepterat Tessins alternativa förslag att resa statyn där nu obelisken står. På en ritning av monumentet är ryttarbilden placerad på en hög sockel i vars fyra hörn allegoriska kvinnogestalter sitter. Denna ritning sändes till Frankrike, där den fick synnerligen positiv kritik av landets främsta konstnärer. En ryttarbild i brons på slottets husgerådskammare har troligen F till upphovsman och har identifierats som en modell till den projekterade Karl XI-statyn (Lindblom). De fyra allegoriska gestalterna fanns i bronsmodell till omkring 1900, då de såldes och försvann ur landet.

F arbetade ständigt med utgångspunkt i arkitekturen. Trots detta har hans verk utpräglat friskulptural karaktär. Hans i fransk kultur rotade, kraftfulla och friska konst har grundlagt den plastiska traditionen i sv 1700-tal.

Också två söner till F var anställda vid slottsbygget. Den äldre Jacques F var dekorationsmålare och kom till Sthlm 1694, medan den yngre Bernard F var bildhuggare och anlände samtidigt med fadern 1696. Jacques F har utfört en rad allegoriska målningar bl a i den nuvarande Gustav III:s sängkammare och i Karl XI :s galleri. Han lämnade Sverige 1702,

Författare

Anna Stina Tullberg

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor och litt: J Böttiger, B F o gjuteriet på Rännarbanan (1916); R Josephson, B F, den sv barockens monumentalskulptör, 1–2 (Tidskr för konstvetenskap 1927–28); A Lindblom, Fransk barock- o rokokoskulptur i Sverige (1923); dens, J Ph Bouchardon o de franska bildhuggarna vid Sthlms slott under rokokotiden (1924); SKL; SMoK; Sthlms slotts hist, 2–3 (under red av M Olsson, 1940–41); R-A Weigert o C Hernmarck, Les relations artistiques entre la France et la Suéde 1693–1718 (1964).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bernard Fouquet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14411, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Stina Tullberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14411
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bernard Fouquet, urn:sbl:14411, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anna Stina Tullberg), hämtad 2024-04-26.