Biografi

Ericsson, brukspatronssläkt från Örebrolänsdelen av Västmanland (Laxbro-Ramsbergsbruk-släkten), härstammar från bergsmannen och fjärdingsmannen Anders Månsson (f. omkr. 1643, begr. 11 febr. 1722, »78 år, 3 månader»), som köpte och bebodde Kaveltorp i Ljusnarsbergs sn och Nya Kopparbergs bergslag (Västmanl., Örebro län). Hans son bergsmannen Magnus Andersson (f. 1675, d. 1743) ägde likaledes Kaveltorp. I gifte med Margaretha Mickelsdotter Bock hade han nio barn, varav en var sonen bergsmannen Eric Magnusson (f. 1722, d. 1800). Han blev släktens förste mera bekante man. Gift 9 juli 1761 (ej 1760) m. Catharina Öhman (f. 1739, d. 1820) kom han härigenom in i en gammal västmanländsk bergsmansfamilj, Laxbrosläkten Öhman.

Bergsmannen Mickel Hindersson (d. 1689), som ägde Laxbro i Ljusnarsberg – och är särskilt känd därigenom, att den bostad han byggde på 1650-talet, »Laxbrostugan», numera står på Skansen i Stockholm (jfr nedan) – hade i sitt gifte med Maria van Gent^[1] dottern Brita Mickelsdotter, som äktade Johan Eric Öhman (d. 1717), slutligen gästgivare i Ljusnarsberg. Deras son Anders Öhman (f. 1711, d. 1764) på Laxbro, häradsdomare och kyrkvärd, var riksdagsman i bondeståndet 1751–52, 1755–56 och 1760, men avsade sig på grund av sjukdom mandatet 1761. Dennes dotter Catharina Öhman, som sedan ärvde Laxbro, gifte sig 1761 med den nämnde Eric Magnusson, som tillvann sig samma förtroende som svärfadern att bli riksdagsman och satt i bondeståndet 1778–79 samt 1786. E. M. var även sexman, nämndeman och bergslagsfullmäktig och skildras som en »klok, obevekligt redlig, men därjämte saktmodig man».

Från Eric Magnusson på Laxbro stamma tre släktgrenar, vilka samtliga bära det släktnamn, Ericsson, som hans söner förvandlade från patronymikon till fixerat namn. Den äldste av sönerna smidesfabrikören i Eskilstuna Anders Magnus Ericsson (f. 1762, d. 1829), som sina sista år tjänstgjorde vid Krokfors' gjuteri, vilket då kom till stånd i Ljusnarsberg, hade mindre lycka i sina affärer och gjorde konkurs. Dennes son, brukspatron Anders Thalus E. (f. 1801, d. 1891), började sin bana som ritare hos Samuel Owen. Av Owens svåger, den skotske mekanikern David Cowie, förmåddes Thalus E. att i maj 1836 överflytta till Finland. Där bildade s. å. bergsrådet J. J. Julin (sedan adl. von Julin) på Fiskars bruk, Cowie och Thalus E. ett bolag för att etablera Fiskars mekaniska verkstad. Cowie och Th. E. blevo emellertid missnöjda med Julin och grundlade en egen mekanisk verkstad, Ericsson & Cowie, i Åbo och övergingo vid kontraktstidens utgång 1844 helt till denna. Thalus E. äktade i Finland Emilia (Emma) Catharina Feilcke från Ekenäs. Han kallades brukspatron såsom även delägare i Tykö bruk i Finland från 1863 och blev en mycket förmögen man. Återflyttad till Sverige 1871 levde han sina sista 20 år i Stockholm men var då mycket sjuklig. Han hade två döttrar, av vilka den yngre var gift med översten Wilhelm Ridderstad, känd bl. a. som militärhistorisk författare och samlare, medan den äldre Emilia (Emma) E. äktade sin syssling brukspatron Harald M. E. (E. 3). A. Th. E:s släktgren är utdöd.

Från Eric Magnussons tvenne yngre söner, brukspatronerna Eric E. (E. 1) och Johan (Jan) Niclas E. (se nedan), härstamma respektive Ramsbergsbruk- och Laxbro-Högforsgrenarna.

Brukspatron Eric E. (E. 1), som först ägde Abrahamsgård (Vm.), inköpte 1810 Ramsbergs betydande bruksegendom i Ramsbergs sn (Vm.), ett bruk som sedan gått i arv i fyra generationer; han var även riksdagsman och riksgäldsfullmäktig. Medan hans yngre son Eric E. d. y. (f. 1795, d. barnlös 1832) var brukspatron på Norrby (Vm.), övertogs Ramsbergs bruk av dennes äldre bror, brukspatron Carl E. (E. 2). Från denne gick bruket till hans son brukspatronen och riksdagsmannen Harald Mauritz E. (E. 3). Under dennes tid upphörde själva bruksdriften. Vid Harald E:s bortgång 1894 övergick bruket med hälften till hans efterlevande maka i andra giftet Emilia (Emma) E. (f. 1843, d. 1929; se ovan), medan andra hälften fördelades på deras fyra barn, däribland yngre sonen brukspatron Nils Harald Magnus E. (f. 1876, d. 1950). År 1905 köpte denne Nils E. av modern och syskonen deras andelar i såväl Ramsbergs bruk som Liljendal och tillträdde ensam egendomen, som han i verkligheten skött ända sedan hösten 1902. Han hade dessförinnan utbildats vid bergsskolan i Falun samt genom anställningar vid Billsjö hytta (Vm.), Maltesholms cementfabrik i Skåne och Hargs bruk i Uppland. Ehuru järnhanteringen vid Ramsbergs bruk nedlagts under Harald E:s tid (se E. 3), drev brukspatron Nils E. även egentlig bruksrörelse, nämligen vid Stora hytta (Guldsmedshytte sn, ör.), som han ägde 1905–17. Nils E. fortsatte den av fadern påbörjade elektrifieringen och utvidgade den till en stor del av Ramsbergsbygden. Han var nämndeman till 1912 samt ordf. i Ramsbergs vägstyrelse 1918–26, ävensom led. av kommunalnämnden. Han äktade 1912 sin kusins dotter (Harald M. E:s systerdotters dotter) Hildur (Hill) Beckman. År 1946 övertogo Nils E:s söner bruksägarna Magnus E. (f. 1916) och Eric E. (f. 191.8) Ramsbergs bruk – således femte generationen av samma släkt på bruket. Brukspatronen Nils H. M:s äldre bror var musikdirektören i Djursholm Carl Harald E. (f. 1871, d. 1939). År 1926 upptogo dennes barn med Anna Elisabeth Grace Löwenhielm släktnamnet Eketorp, bland dem tre söner: komministern i Malmö Göran Gustaf Harald Eketorp (f. 1907), kanslisekreteraren i Handelsdepartementet Bertil Samuel Eketorp (f. 1911) och bergsingenjören Sven Gustaf Harald Eketorp (f. 1916), forskningsingenjör hos Stora Kopparbergs Bergslags a.-b.

Släktens tredje linje, Laxbro-Högforsgrenen, härstammar från Eric Magnussons yngste son och Eric E. d. ä:s bror, brukspatron Johan (Jan) Niclas E. (f. 1765, d. 1844). Han var bergssexman och bergsgevaldiger, övertog faderns Laxbro samt inköpte vid 1800-talets början Högfors' bruk och egendom, också i Ljusnarsberg; i orten gick han under namnet »Laxbrogubben». Han anlade där 1840 en stångjärnssmedja med franche-comté-härd (smidet nedlades i slutet av 1800-talet). Högfors övertogs först av hans äldste son brukspatron Johan Eric (Jan Eric) E. (f. 1794, d. 1845); denne, som »icke var av särdeles medgörligt slag» (Harald M. E:s memoarer), dog ogift året efter fadern. Jan Eric E:s bror brukspatron Carl E. (f. 1802, d. 1863) övertog den av fadern 1805 inköpta Ljusnarsbergsgård; han var gift två gånger, med två systrar öhman av den här förut nämnda släkten, men hade ej egna barn. En tredje bror, brukspatron Nicolaus (Niclas) E. (f. 1814, d. 1881), övertog Laxbro och ägde även del i Högfors. Sistnämnda bruk försåldes emellertid 1872 till Högfors aktiebolag. Brukspatron Niclas E:s systerson H. J. N. Westholm (f 1921), som var ungkarl, fick Laxbro. Det var han som skänkte Laxbrostugan (jfr ovan s. 168) till Skansen, dit den flyttades 1895. En fjärde bror, Fredrik Gustaf E. (f. 1815, d. 1872), var vice kommissionslantmätare och brukspatron samt ägde Heden, Ljusnarsbergs sn (Ör.), vilken gård sedan tillhörde hans son brukspatron Johan Fredrik Emil E. (f. 1844, d. 1907). Dennes släktgren fortlever; en genealogisk utredning därav är gjord av brukspatron Emil E:s sonson filaren Axel E., Eskilstuna (maskinskrivet ex. hos kanslisekreteraren Bertil Eketorp, Stockholm).

Författare

Bengt Hildebrand.

Källor och litteratur

Källor: Ljusnarsbergs kyrkoböcker, Landsarkivet i Uppsala ; gårdshandlingar samt brukspatronerna Eric E. d. ä:s (E. 1), Carl E:s (E. 2) och Harald M. E :s (E. 3) papper, bl. a. de två senares memoarer samt H. E :s lokalbistoriska anteckningar, allt i Rainsbergs bruks arkiv. – K. Beckman & A. Bäckström, Ramsbergs bruk och dess ägare 1810—1910 (1910) ; Bergsskolans i Falun lärare och elever 1871–1930 (1949) ; H. Carlborg, Ljusnarsbergs malmtrakt (1934) ; K.-E. Forsslund, Något om Laxbrostugan och dess folk (1924); J. H. Gahn, Om Lybeckerska släkten (Fahlu tidning 1822, nris 10 och 11); K. Hult, Ljusnarsbergs krönika (2:a uppl., 1918) ; G. Indebetou, Bergshögskolans elever under dess första 100-årsperiod (1919); G. Nikander, Fiskars bruks historia (1929), avd. 2, s. 63–68; C. Sahlin, Brukspatronsuniformen och bergsmansdräkten (Med hammare och fackla, 1, 1928), s. 180; F. Wernstedt, Fullmäktige i riksgäldskontoret 1789–1939 (1939).; [V. Örnberg], Sv. ättartal, 7 (1891), s. 181–187. – Meddel. av fru Hill Ericsson, Ramsbergs bruk, kommerserådet Harald Carlborg och kanslisekreteraren Bertil Eketorp, Stockholm.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ericsson, släkt från Västmanland (Laxbro-Ramsbergsbrukssläkten), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15356, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15356
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ericsson, släkt från Västmanland (Laxbro-Ramsbergsbrukssläkten), urn:sbl:15356, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-19.