Meriter

5. Gustaf Adolf Fredrik Wilhelm von Essen, son av E. 3 i hans andra gifte, f. 15 juli 1803 på Andershof vid Stralsund, d. 3 okt. 1874 på Wijk i Balingsta sn (Upps.). Fanjunkare vid Skånska husarreg. 9 nov. 1810; transporterad till Livreg:tets husarkår 4 okt. 1814; kornett vid Livgardet till häst 7 nov. 1815; student vid Uppsala univ. 16 okt. 1818; ex. teol. 22 nov. 1819; kansliex. 10 juni 1822; e. o. kanslist i K. M:ts kansli 17 juni s. å.; student vid Göttingens univ. 1 dec. 1823 (till 1825); greve vid faderns död 28 juli 1824; kammarherre hos drottning Desideria 26 jan. 1826; andre löjtnant vid Livgardet till häst 21 febr. s. å.; löjtnant 1 nov. s. å.; hovstallmästare 22 maj 1827; stabsryttmästare 11 juni 1830; förste hovstallmästare 21 aug. s. å.; led. av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyrelse 1836; major i armén 14 mars 1838; major vid Skånska husarreg. 22 mars 1839; förste major 20 april 1841; överstelöjtnant samma dag; överste i reg. 30 maj 1848; överste och chef för Skånska husarreg. 28 dec. s. å.–26 okt. 1853; befälhavare för en kavallerifältbataljon av svensk-norska ockupationstrupperna i Slesvig och förordnad att föra befälet över hela kåren i befälhavarens frånvaro 4 aug. 1849–18 juli 1850; generalmajor i armén 29 april 1853; tf. generalbefälhavare i första militärdistriktet 26 okt. s. å.; tf. kavalleriinspektör 27 okt. s. å.; avgick i särskild beskickning till Wien för att lyckönska kejsaren av Österrike till hans förmälning 1854 i april; avgick i särskild beskickning till Moskva för att övervara kejsar Alexander II :s kröning 1856 i aug.; överhovstallmästare 28 jan. 1860; avgick i särskild beskickning till Berlin för att lyckönska konung Wilhelm till hans tronbestigning samt till kronprins Friedrich överlämna Serafimerordens insignier jan. 1861; avsked ur krigstjänsten 7 aug. 1863. RSO 1839; LKrVA 1848; KDDO 1850; KNS:tOO s. å.; KSO 1854; KmstkSO 1859; StkDDO 1860; RoKavKMO 1863; LSkS 1868; HedLHA 1870; innehade även andra utländska ordnar. Ägde Wijk i Uppland samt huset nr 10 Klara östra kyrkogata i Stockholm.

G. 7 april 1831 i Stockholm (Jak.) m. Ida Mary von Rehausen, f. 13 mars 1811 i London, f 2 maj 1893 på Wijk, dotter av envoyén friherre Gotthard Mauritz von Rehausen och Harriet Louisa Bulkeley.

Biografi

Gustaf von E. föddes på det krassowska Andershof utanför Stralsund och erhöll sina fyra dopnamn efter de höga faddrarna konung Gustav IV Adolf och drottning Fredrika. Senare känd som greve von E. på Wijk hör han till den äldre oscariska tidens och Karl XV:s-epokens mera framträdande och dekorativa, besuttna magnater. Vid faderns död 1824 ärvde E., då 21-årig, grevetiteln och vid moderns bortgång 1855 det märkliga medeltidsslottet Wijk i Uppland. Hans officiella karriär gick jämnt och naturligt inom kavalleriet och parallellt därmed inom hovet, där han började som kammarherre hos drottning Desideria 1826 och blev hovstallmästare redan året därpå. Någon märkligare militär insats torde E. icke ha gjort. Mest uppmärksammad inom hans militärbana är kanske den befattning han fick med de svensk-norska trupper, vilka, enligt överenskommelse med Preussen och Danmark, under slesvig-holsteinska krisens avveckling 1849–50 ockuperade Nordslesvig. Då E. var regementschef i Hälsingborg, låg det nära till hands att använda bl. a. honom, och så blev också fallet, överbefälhavare för ockupationstrupperna blev generalmajoren August Malmborg, medan E. var hans närmaste man och rådgivare samt även tjänstgjorde som överbefälhavare till dess Malmborg hann anlända. E. hade 21 juni 1849 på Fyn landsatt den första svenska truppkontingenten, och redan den 27 juni kunde trupperna börja inrycka i Flensborg; Malmborg ankom den 29. Vid inryckningen den 27 hade man besvärligheter på grund av ett i sig icke särskilt betydande tumult mellan danskt och slesvig-holsteinskt sinnade invånare i staden, men E.s patruller lyckades snabbt sätta sig i respekt. Såväl Malmborg som E. blevo också snart på danskt håll sedda med förtroende och välvilja under utövandet av sin delikata mission. Fredstraktaten 1850 bestämde, att ockupationstrupperna inom elva dagar efter utväxlingen av protokollsratifikationerna skulle utrymma Slesvig. Malmborg var just då tjänstledig och E. åter högste befälhavare samt öppnade 11 juli s. å. med danskarna förhandlingar om hemtransporten. E. skötte avvecklingen med försiktighet och insiktsfull klokhet, mån om att undvika oro eller något slag av interregnum i Flensborg. I mitten av juli avlämnade E. åter högsta befälet till Malmborg och den 18 lämnade trupperna Flensborg. Svenska regeringen uttryckte för såväl Malmborg som E. sin synnerliga tillfredsställelse med deras skötsel av utrymningen. – Även som militärbefälhavare i första militärdistriktet bodde E. i Hälsingborg. I sitt här uppförda, ståtliga hus började han de samlingar, som han sedan flyttade till Wijk och som där förökades (se nedan).

E., som 1831 äktat envoyén von Rehausens halvengelska dotter, användes av Oscar I och Karl XV upprepade gånger som chef för extraordinära beskickningar vid högtidliga tillfällen, sålunda till Wien 1854, till Moskva 1856 och Berlin 1861. Sedan han 1860 såsom överhovstallmästare nått en av de högsta hovchargerna och 1863 avgått ur krigstjänst, belönad med Serafimerorden, slog han sig med sin familj definitivt ned på Wijk. Detta urgamla slott hade gått i arv sedan 1200-talet från ätten Sparre (av Vik), den skånska Sparre-ätten, Bielkarna och Gustaf Horn, familjerna Liewen och De Geer till E:s far, riksståthållaren H. H. von E., i hans första gifte (De Geer). Gustaf von E. härstammade från H. H. von E:s andra gifte (v. Krassow) och var således väl arvinge men icke ättling till de gamla Wijksläkterna. Han intresserade sig emellertid varmt för Wijk, och det var E., som 1858–60 lät F. W. Scholander utföra sin genomgripande restaurering av den gamla medeltidsbyggnaden, varvid slottets yttertak fick sitt nuvarande, »kanske i detaljerna banala, men fantasieggande och verkningsfulla utseende» (Thordeman), samtidigt som en riddarsal inreddes och dekorerades. Gustaf von E. var därtill stor kännare och samlare av vapen och antikviteter, och dessa samlingar hopbragtes på Wijk. Själv bodde E. i den s. k. Liewenska byggnaden, medan den stora vapensamlingen, med bl. a. de enda hästrustningar, som då funnos i privat ägo i Sverige, placerades i huvudbyggnadens riddarsal. I olika skåp i salen funnos samtidigt uppställda diverse samlingar av föremål, från stenåldersfynd till Sèvres- och Meissenporslin. I slottsrummen hängde även den stora tavelsamlingen, omkring 200 dukar, delvis Essenskt fädernearv, delvis arv från svärfadern Rehausen i London. Tavlor av Everdingen, Jordaens, Wouwerman, Watteau, Greuze, m. fl. mötte där besökaren men voro mindre förmånligt hängda i de låga och djupa rummen (Dardel). Utom ombyggningarna på Wijk bekostade E. även restaureringen av Västeråkers kyrka. Det var E:s på så många olika sätt ådagalagda intresse för konst och antikviteter, som förskaffade honom hedersledamotskap i Vitterhetsakademien 1870. Dardel skildrar s. å. E. som »en utmärkt förekommande värd, typen för en fin världsman, som även lyckats göra sig älskad och aktad på alla de framstående poster, vilka blivit honom anförtrodda», och Adam Lewenhaupt talar om E. som en »prydlig och välvillig gammal herre». Att Gustaf von E. likväl icke saknade salt i sin konversation kan man finna av följande roande anekdot. Vid en avskedsmiddag hos landshövdingen friherre S. G. von Troil i Malmö den 29 juli 1863 höll Frederik VII av Danmark ett elegiskt tal, vari han förklarade sig älska konung Karl (XV) så högt, att han vore färdig att giva honom »allt», vad han ägde, »allt». E. viskade då till friherrinnan von Troil: »Jag undrar, om grevinnan Danner då skall följa med?». E:s maka var i sin ungdom en stor skönhet; hon hade ett starkt religiöst intresse.

Slottet och samlingarna på Wijk skildrades i tryck snart efter E:s död av B. Schlegel i en monografi 1876 (sällsynt, då upplagan till stor del brann). E:s änka kvarbodde på Wijk till sin död 1893, och det tillföll därpå yngste sonen kammarherren friherre Carl von E., som avled 1896. Strax därpå skingrades Gustaf von E:s stora konstsamlingar genom fyra mycket uppmärksammade auktioner hos Bukowskis 1897–98. Efter den tredje av dessa (16 april 1898) antecknade Dardel i sin dagbok, att man sålt E:s »dyrbara vapensamling till höga priser; rustningar och vapen betaltes med flere tusen kronor stycket. Greve von Hallwyl köpte de flesta för att pryda sitt nybyggda palats». Enligt K. Asplund funnos emellertid även andra köpare, t. ex. Livrustkammaren, Göteborgs museum, Artillerimuseum samt privatsamlarna ingenjör C. R. Lamm och kapten Alexander von Post. Asplund anger också en del av de högsta priserna. Själva Wijk gick ur släkten först 1912. Om Wijks arkiv se släktartikel ovan s.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

E:s egna betyg och fullmakter, handlingar rörande ockupationstrupperna i Slesvig 1848–50 och E:s beskickningar samt militära papper, brev till honom, handlingar rörande släkten Rehausen samt om Falkenhagen i Pommern (släkterna von Krassow och von E.) finnas i arkivet på Säbylund hos frih. K.-G. Lagerfelt. I K. biblioteket finnas brev från E.: 12 till C. R. Manderström 1857–63 (Ep. M 1:2) och 12 till H. Wieselgren 1851–68 (Ep. V 20:5). Brev från E. (40 st., 1846, 1855–65, 1868) till P. Wieselgren finnas i Göteborgs stadsbibliotek^[1].

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Anteckningar om Kronprinsens Husar-Regemente. Lund 1858. 116 s.

Utgivit: Skånska handlingar ur Viks arkiv. Lund 1874. (Saml. till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning, 1S73, s. 101—106.)

Källor och litteratur

Källor: Jakobs förs:s i Stockholm vigselbok 1831, SSA. – Förteckning öfver handskrift-samlingen på Wiks sätesgård i Upland (Hist. handl., 4, 1864); Meddelanden från svenska riksarkivet, N. F. 1: 7 (1924–27), s. 288. – K. Asplund, Bukowskis, ett konsthandelshus i Stockholm (1945); S. E. Bring, Uppsala läns hushållningssällskap, 1 (1915); Bukowskis kataloger n:r 111 (27 okt. 1897), 114 (15 och 16 april 1898) och 117 (16 nov. 1898); F. von Dardel, Minnen, 3 (1912); dens., Minnen från senare år 1888–1898 (1931) ; E. von Essen, Forna tiders Essar (1934); A. Krook, [Nekr.] (Svea, 31, 1875); A. Lewenhaupt, En färd till minnenas värld (1936), s. 145 f.; B. V.-son Lundqvist, Sverige och den slesvig-holsteinska frågan 1849–50 (1934) ; Erik M011er, Skandinavisk Strceben og svensk Politik omkring 1860 (1948) ; Ny illustr. tidn., n :ris 38 o. 40, 1869, och nr 31, 1875; B. Schlegel, Svenska slott. Wijk (1876) ; B. Thordeman, Wiks hus (1928); L. Tingsten, Sveriges militära aktion är 1848 och neutralitetstjänstgöring är 1849–1850 (Hist. tidskr., 46, 1926); s. 37–41; S. G. von Troil, Minnen (Minnen ... af C. Akrell och ... S. G. von Troil. 2 1885). s. 179.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Fredrik Wilhelm Essen, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15500, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15500
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Fredrik Wilhelm Essen, von, urn:sbl:15500, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-26.