Meriter

4. Johan Hinric Cygnæus, den föregåendes broder, son till C. 2, f. 31 mars 1765 i Mäntyharju, f . 7 juli 1814 i Rantasalmi. Erhöll undervisning dels i hemmet, dels i Åbo; gymnasist i Borgå 1778; student i Åbo 2 okt. 1781; disp. 10 dec. 1783 (Dissertatio historiam bibliothecæ regiæ academiæ Aboensis exponens, p. XII; pres. H. G. Porthan); fil. kand. 1784; disp. 18 mars 1786 (Dissertatio academica de methodo docendi dialogistica, p. I; pres. H. G. Porthan); fil. magister 22 juni 1786. Kurator för Viborgska nationen 1784; docent i vältalighet 23 mars 1787; prästvigd i Borgå sept. 1787; förordnad till faderns biträde i Lovisa 1787; präst vid fältlasaretten i Lovisa 1788—89; domkyrkoadjunkt i Borgå 1791; kyrkoherde i St. Katarina församling i St. Petersburg 5 aug. 1792; avskedad från tjänsten 15 jan. 1798 (g. st.) genom justitiekollegii befallning; avlade pastoralexamen i Uppsala 8 juni 1798; kyrkoherde i Rantasalmi 9 apr. 1799; prost ,1800; kontraktsprost 1803; deltog i Borgå lantdag 1809 och var därunder ledamot av finansutskottet; uppfördes å andra förslagsrummet till biskop i Borgå 4 okt. 1809.

Gift 23 okt. 1800 i Rantasalmi med Hedvig Maria Collan, f. 7 juni 1774, d. 25 mars 1844, dotter till kapellanen i Rantasalmi Klas Collanus.

Biografi

C. studerade i Åbo under H. G. Porthans ledning och var en av dennes bästa elever. Han ägnade sig åt den romerska litteraturen och skrev bl. a. en svensk översättning av Ciceros tal emot Catilina, som han hade för avsikt att inlämna som prisskrift. Enligt en gängse uppgift skulle han ha studerat jämväl för Mathias Calonius och till den grad vunnit dennes bevågenhet, att han av den store juristen designerats till efterträdare. Men denna berättelse torde härröra från C:s' brorson Fredrik Cygnæus' många okontrollerade påståenden och förefaller föga sannolik. Calonius antyder i varje fall ej i sina brev några särskilt anmärkningsvärda sympatier för C. oaktat denne under sin Stockholmsvistelse 1798 kom i nära beröring med honom.

Redan i Åbo hade C. blivit bekant med upplysningstidens litteratur. Kanhända hade också umgänget med de adliga familjerna i hemtrakten bidragit till hans smak för de nya riktningarna inom filosofien och religionen. Redan hans gradualavhandling, första delen av en undersökning »De methodo docendi dialogistica», som han själv författat 1786 under Porthans ledning, röjer kännedom icke endast om fransk utan även om engelsk litteratur. Detta akademiska lärdomsprov är måhända ännu präglat av en viss försiktighet. Men åtskilligt djärvare blir C. i den andra delen, som han tillägnade baron Rabbe Gottlieb Wrede och redan samma år som disputation en framlade under eget presidium. Hans specimina förskaffade honom docentur i vältalighet, men det kan efter dessa antecedentia knappast anses som en tillfällighet, att hans provpredikan för prästvigningen, som hölls i Borgå 1787, väckte anstöt hos domkapitlets medlemmar. I protokollet antecknades blott, att C. använt flera »ovarsamma uttryck». Hur »ovarsamma» man funnit dem framgår emellertid därav, att domkapitlet för att förekomma all förargelse i församlingen beslöt, att ingen okänd framdeles skulle få predika, förrän hans predikan genomsetts av domprosten eller teologie lektorn. C. själv fick en allvarsam förmaning att taga sig bättre i akt. Men då han lovade att beflita sig därom, fick prästvigningen trots vad som förekommit gå för sig. I framtiden ådagalade C. större försiktighet. Men hans stora betänkande i skolfrågan, varom mera nedan, synes alltjämt röja friare åsikter, som avvika från den strängt bibliska och högkyrkliga riktningens. Ännu som präst behöll C. intresse för litterära alster, vilka måste ha synts t. o. m. mycket farliga. På våren 1798 återvände han från Stockholm till Åbo med en »ateistisk fransk bok», Marchena's »Essai de théologie», som inköpts i G. A. Silverstolpes boklåda i Stockholm. »Det är sant», skriver Porthan, som relaterat händelsen i ett brev, »den är så usel, att förståndigt folk ej utan med förakt kunna anse den, men för månge tanklöse läsare kan den, genom sin suffisanta och myndiga ton, vara farlig; och sådant dravel borde ej så offentel. säljas.»

Efter prästvigningen ägnade sig C. med allvar åt församlingsarbetet som faderns adjunkt i Lovisa och Borgå. Han gjorde sig bemärkt som en predikant av rang och drog stora åhörareskaror. Av hans brev till Porthan och de bokbeställningar, han gjorde genom denne, framgår, att han ville utbilda sig till en modern lärd teolog och förkovra sig i prästkallets olika sidor. Med sina mångsidiga intressen och sin förståelse för olika riktningar i det kyrkliga livet och på det andliga området kom C. på rätt plats, då han 1792 erhöll den förnämliga, väl avlönade kyrkoherdebefattningen i S:t Katarina församling i Petersburg. Här kom han i beröring med storstadens bildade klasser och synes hava blivit hemmastadd i litterära kretsar. Han var även huspredikant hos den svenske ministern i Petersburg K. B. L. Kr. von Stedingk och umgicks förtroligt i hans hus liksom med andra politiska personligheter från Sverige och Finland, som anlände till den ryska huvudstaden. Detta väckte dock misstankar emot honom under den spänning, som 1796 inträdde mellan Sverige och Ryssland. En resa till gränsen och ett kort besök i Finland, som han företog för att råka sin fader, stegrade än mer misstankarna. I början av år 1797 fick han oväntat en befallning att begiva sig till Moskva. Vad meningen med denna resa var, har förblivit outrett. Några samtida mena, att C. var misstänkt för statsbrott och skulle undanskaffas, men det är även möjligt, att bakom händelsen lågo rent privata orsaker. Efter någon tid kunde C. återvända till Petersburg, där han återfick sin förra tjänst; hans församling gottgjorde honom även de utgifter, han haft på sin »lika opåtänkta som hastiga resa». En tradition, som dock kanske bygger blott på lösa antaganden, förmäler, att C. räddades från ett strängt straff genom ingripande av tronföljaren, sedermera kejsar Alexander I, vilken skulle ha hört C. vid en lutersk officers begravning och blivit intagen till hans förmån.

Efter denna episod, som på sin tid väckte åtskillig uppmärksamhet, trivdes C. icke mera i den ryska huvudstaden. I dec. 1797 reste han med permission till Finland men återvände ej inom den bestämda tiden och blev då på justitiekollegiets befallning avskedad från sin tjänst. Detta hade C. tydligen förutsett. Redan innan han fått tillstånd att resa från Ryssland hade hans broder i Tavastehus begivit sig till Stockholm för att skaffa honom en annan plats. I början av år 1798 följde C. efter för att bevaka sina intressen. Han fick nu tillfälle att för huvudstadens publik visa sina utmärkta talegåvor. »Cygnæus apostoliserar här starkt och har mycket tillopp», skriver Calonius om honom. Det talades om att han skulle utnämnas till kyrkoherde i Örebro, men redan följande år fick han ett förmånligt pastorat i faderns stift, Rantasalmi vid ryska gränsen, där han sedan kom att verka återstoden av sitt liv.

I Rantasalmi intresserade sig C. i synnerhet för folkundervisningens förbättrande. Sin uppfattning om dess problem framlade han i en »Berättelse om Randasalmi i Borgå stift och Kuopio län belägna församlings sockneskola...», vilken 1802 av domkapitlet insändes till kanslersgillet och sedermera blivit tryckt såsom ett viktigt bidrag till den finska folkundervisningens historia. C. ivrar här för att undervisningen skall vara mera. praktisk och fästa större avseende vid det, som kan vara direkt nyttigt. Att han vill komma åt den myckna kristendomsundervisningen och utanläsningen av katekes och biblisk historia, är tydligt nog trots den försiktighet, varmed han lägger sina ord. År 1755 hade som undervisningens mål fastslagits blott att barnen skulle lära sig abc-boken innan- och utantill samt katekesen innantill och förstå att läsa ur psalmboken. C. åter önskade, att barnen jämte modersmålet skulle lära sig förstå svenska samt jämte skrivandet även »lära sig räkna så mycket, som vid vanligast i människlig handel förekommande fall erfordras, och änteligen att, jämte kännedom av åtminstone fäderneslandets forna öden och nuvarande skick även inhämta hälsosam undervisning om åker- och ängskötsel, om hälsans bevarande, om utsvävningars svåra påföljder, om bondeståndets sanna värde m. m.». En artikel om »Krigs-skolan i Savolax», som ursprungligen trycktes i Svenska krigsmannasällskapets handlingar år 1797, har tillskrivits C. men är tydligen ej författad av honom. — Helsingfors universitetsbibliotek förvarar brev från C. till H. G. Porthan (1788—99) samt ett brev från honom till M. J. Alopæus Ett porträtt av C, som tidigare funnits i svenska pastors-kansliet i S:t Petersburg, har numera icke kunnat tillrättaskaffas.

Författare

A. R. Cederberg.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Diss. acad. de methodo docendi dialogistica. P. 1—2. Abo 1786. 4: o 47 s -J- tit.-bl. (P. 1 praes. H G. Porthan, resp. C, p. 2 prass. C, resp. A. F. Laurell.) — Bei der Beerdigung des Herren Carl Theodor Dahlgren .. . S:t Petersb. 1797. 4: o 13 s. — Berättelse om Randasalmi i Borgå stift och Kuopio län belägna församlings sockneskola, till des uphof, stiftelsegrunder, öden, tillstånd och beskaffenhet,... Dat. den 6 juli 1802 (Handl. rör. finska skolväsendets historia, utg. af K. G. Leinberg, Sami. 2, Jyväskylä 1887, s. 173—210).

Källor och litteratur

Borgå domkapitels skrivelse till K. M:t 1 aug. 1798 (meritförteckn.) och biogr., RA; Borgå domkap:s och Helsingfors'univ. arkiv. — Mathias Calonii bref till Henrik Gabriel Porthan, utg. af V. Lagus (1902); Henrik-Gabriel Porthans bref till Mathias Calonius, 1—2, utg. af V. Lagus (1886); Protocoll hållit i det Högvördiga präste ståndet vid landtdagen i Borgå stad år 1809 (1899). — M. Akiander, Herdaminne för fordna Wiborgs och nuvarande Borgå stift, 2 (1869); E. G. Ehrström, Hist. beskrifning öfwer S:t Catharina och S:t Maria församlingar eller swenska och finska församlingarne i S:t Petersburg (1829); V. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel, 2 (1895); E. Nervänder, Minne af Fredr. Cygnasus (1892); E. S. Tigerstedt, Haapaniemi krigsskola (1910).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Hinric Cygnæus, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15749, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2024-05-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15749
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Hinric Cygnæus, urn:sbl:15749, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2024-05-05.