Meriter

Dahlgren, Anders Victor, f. 16 okt. 1828 i Stockholm, d. 23 juni 1892 å Sabbatsbergs sjukhus därstädes. Föräldrar: slaktargesällen Petter Dahlgren och Charlotta Eriksson. Elev vid K. teaterns balettskola 1 juli 1846; figurant vid K. teatern och tillika elev vid sångscenen därstädes 1 juli 1852; debuterade 14. jan. 1853 som Pelle Jonsson Krycka i »Målaren och modellerna» och 6 maj 1853 som Daniel i »Alphyddan». Engagerad vid K. teatern 1 juli 1854; premiäraktör vid K. teatrarna 1 juli 1873; erhöll av-.sked från 31 juli 1887 och uppbar därefter pension från K. teaterns pensionskassa; gav gästspel å K. operan 1890—91. Erhöll medaljen Litteris et artibus 1883. — Ogift.

Biografi

Under de många år D. tillhörde operan fick han göra mycken nytta för sig och uppträdde enligt egen uppgift icke mindre än 4,000 gånger. Han var mångsidig, eller kanske rättare sagt, han var användbar för roller av ytterst olika karaktär. Redan debutrollerna förde honom in i såväl den komiska som den allvarsamma repertoaren, och han var under hela sin operatid verksam inom bägge. Hans röst var ursprungligen en rätt vacker och sympatisk tenor, men någon egentlig betydelse inom det lyriska dramat förvärvade han aldrig. Han fick mest stå i reserv, då teaterns förste tenorer, en Olle Strandberg, en Oskar Arnoldson, en Arvid Ödmann, anmälde förfall. Så var t. ex. fallet med Max i »Friskytten». Arnoldson annonserades, men Dahlgren uppträdde oftast. Författaren av denna biografi hörde honom i detta parti och som Tonio i »Regementets dotter», som Ottavio i »Don Juan» och som Tamino i »Trollflöjten». Rösten var då sliten och sångaren hade svårt att rå med de höga tonerna. Hans jovialiska utseende passade icke heller ihop med de operagestalter, han skulle framställa. Inom denna rollgrupp sjöng han även Nemorino i »Kärleksdrycken», Roger i »Muraren», Belmonte i »Enleveringen ur seraljen», Oberon, Lorenzo i »Fra Diavolo», Erik i »Den flygande holländaren», Lyonel i »Martha» och Florestan i »Fidelio». För dessa partier, särskilt för den he-roiskt-tragiska och svårsjungna Florestans, hade han knappast nämnvärda förutsättningar.

Däremot är det obestridligt, att D. ägde en äkta komisk begåvning, av enstämmiga vittnesbörd konstaterad i debutrollen Pelle Jonsson Krycka och sedan framträdande i en rad stundom burleskt skrattretande, men naturliga och alltid träffsäkert karakteriserade typer i opéra-comique och sånglustspel. Den som såg hans Aignelet, den bä-ande fåraherden i »Advokaten Pathelin», hans enfaldigt naive Donatan i »Nurnbergerdockan», två klassiska roller, som han kreerade hos oss, och hans lustiga mönsterbild av den svenska bonddrängen Per i »Wermlänningarne», glömde icke dessa och ville gärna se om dem. För utförandet av dessa och andra besläktade roller grundlade han en komisk tradition, som vi regelbundet återfinna i K. teaterns repriser av styckena. Pers roll var mästerprovet, men i »Nurnbergerdockan» var han lika gärna sedd. Däri vår också ensemblen under en följd av år oförliknelig i komisk festivitas. Tjocke Uddman var den narraktige svartkonstnären och den smidige Robert Ohlsson den föregivne djävulen. D. var populär på den komiska scenen.

»Som enskild person var han, tack vare sitt öppna, flärdfria väsen, sitt glada och godmodiga sätt, uppburen och värderad som få. Överallt där den jovialiske mannen med det trevliga småleendet och den vänliga blicken visade sig, i ordenssällskap som i enskilda samkväm, blev han en välkommen länk i vänskapskedjan, och då 'Vicke' stämde upp några av sina med humor föredragna komiska bondvisor stod alltid glädjen högt i tak.»

Författare

Sven Söderman.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Personliga hågkomster; kontrakt, K. teaterns arkiv; mantalslängder, Stockholms stadsarkiv. — F. A. Dahlgren, Anteckningar om .Stockholms theatrar (1866); T- Svanberg, K. teatrarne under ett hälft sekel, 1860—1910, 1 (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A. Victor Dahlgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15800, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Söderman.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15800
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A. Victor Dahlgren, urn:sbl:15800, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Söderman.), hämtad 2024-04-25.