Meriter

Eleonora Catharina, pfalzgrevinna vid Rhen, f. 17 maj 1626 på Stegeborg (Ög.), d. natten mellan 2 och 3 mars 1692 i Bremen. Föräldrar: Johan Casimir, pfalzgreve vid Rhen, hertig av Jülich, Kleve och Berg, och prinsessan Katarina av Sverige.

G. 6 (ej 8) sept. 1646 på Stockholms slott m. lantgreven Friedrich (Fritz) av Hessen-Eschwege, f. 9 maj 1617, d. 24 sept. 1655 i Koscian, Polen.

Biografi

Pfalzgreven Johan Casimir på Stegeborg hade i sitt äktenskap med Karl IX:s dotter Katarina, utom sönerna Karl X Gustav och hertig Adolf Johan d. ä. (se denne), även tre till mogen ålder komna döttrar, av vilka E. var den yngsta. Hon uppfostrades vid Kristinas hov. Då änkedrottning Maria Eleonora efter Gustav II Adolfs död skall ha såsom minnestecken utdelat den makabra dekoration (ibland kallad »likkistorden»), som visar i ett hjärta en på bår stående likkista med konungens initialer, fick E. dekorationen i fråga, som sedan förvarades hos en hennes dotter (Rosenstierna).

Det är egentligen E:s giftermålshistoria, som gjort henne känd. Den unge lantgreven Friedrich av Hessen-Eschwege, vanligen känd som lantgreve Fritz, hade omkr. 1641 blivit överste för ett svenskt regemente. Han kom senvåren 1643 till Stockholm samt förde då och under sommaren förhandlingar med rådet i militära, finansiella och politiska frågor. Samtidigt friade han till E. hos hennes fader pfalzgreven, som i skrivelse 26 juni s. å. till Axel Oxenstierna utbad sig råd, emedan han ej ville förhasta sig. Vid rådssammanträde 8 juli påpekades, att lantgreven var-»något flyktig», men att detta avtar med åldern. Man anmodade pfalzgreven att själv bestämma saken. Förlovning synes redan nu ha kommit till stånd, men olyckligtvis för parterna uppsköts giftermålet rätt länge.

Äktenskapskontraktet undertecknades ej förrän den 1 juni 1646, och hösten s. å. hölls lantgrevens och E:s bröllop på kungl. slottet, varvid Axel Oxenstierna å pfalzgrevens vägnar höll en oration. En del av de nygiftas utgifter finansierades av Louis De Geer, som sedan hade svårt att få betalt. När ett par månader gått, fick lantgreven av sin unga maka en mindre hugnesam underrättelse. Den 20 jan. 1647 bekände hon, gråtande och på knä, att hon låtit bedåra sig av en vid svenska hovet anställd fransk musikant, »lutenisten» Bechon, till vilken hon trätt i ett intimt förhållande, som varade ända till sex veckor före bröllopet. Följderna därav kunde nu icke längre döljas. Den upprörde lantgreven förlät henne men framlade saken i egenhändigt brev av 28 jan. till svågern pfalzgreven Karl Gustav. Lantgreven besvor honom däri att hålla saken strängt hemlig. Bechon var företagsam nog att ännu den 28 febr. 1647 sända ett långt brev jämte en komposition till lantgrevinnan, som överskickade dokumenten till sin bror – de ligga ännu bland hennes brev till honom i Stegeborgssamlingen. Äktenskapet blev emellertid av lätt insedda skäl olyckligt. Lantgreve Fritz blev svensk generalmajor 7 aug. 1647, uppges ha erhållit avsked 1649 men var i Stockholm i nov. 1654 och följde Karl Gustav på fälttåget till Polen. Här deltog lantgreven i slaget vid Czarnowa 6 sept. 1655. Då polackerna i staden Koscian (ty. Kosten) reste sig i samma månad, blev lantgreven ihjälskjuten. Efter hans död residerade E. på olika av hans tyska slott, tydligen mestadels på Eschwege. Sin dotter Juliana (se denna) sände E. att uppfostras i Stockholm, där hon 1672 skulle komma att väcka stor skandal.

När L. Magalotti 1674 var i Sverige, skildrar han E., givetvis efter svenska hovets informationer, som »en ondsint, fåfäng, besynnerlig, stolt och melankolisk kvinna» numera särskilt sysselsatt med andaktsövningar. Att E. någon gång varit på besök i hemlandet ser man av t. ex. E:s på Stegeborg i aug. 1661 daterade brev till brodern Adolf Johan och av Karl XI :s almanacksanteckningar 1681, då han omtalar besök i Fittja hos sin faster lantgrevinnan. Emellertid slutade E. sin föga lysande levnad i Bremen.

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

E:s och makens brev till pfalzgreve Johan Casimir och till hennes bröder Karl Gustav och Adolf Johan finnas i Stegeborgssamlingen i Riksarkivet, och en del papper om dem finnas i samma samling bland Handlingar rörande medlemmar av det pfalzgrevliga huset; hennes brev till Karl Gustav efter hans tronbestigning finnas bland Brev till konungen.

Källor och litteratur

Källor: Ovannämnda skrivelser samt P. Sondén, Militära chefer, RA. – Herman Campenhausens dagbok 1641–1653, meddel. av G. Carlquist (Person-hist. tidskr., 24,1923), s. 16; Louis De Geers brev och affärshandlingar 1614–1652, utg. genom E. W. Dahlgren (Hist. handl., 29, 1934) ; Johan Ekeblads bref, utg. af N. Sjöberg, 1 (1911), s. 379, 426 f.; Karl XI:s almanacksanteckningar, utg. av S. Hildebrand (1918) ; L. Magalotti, Sverige under år 1674, utg. af C. M. Stenbock (1912) ; Axel Oxenstiernas skrifter oCh brefvexling, 1:1 (1888) och 2:10 (1900) ; Sv. riksrådets protokoll, 10–11, 16 (1903–06, 1923). – J. L. Carlbom, Tre dagars slaget vid Warschau (1906), s. 13; dens., Karl X Gustav från Weichseln till Bält 1657, tåget över Bält och freden i Roskilde 1658 (1910), s. 284; A. Fryxell, Berättelser ur svenska historien, Nationaluppl., 11 (1901) ; J. Mankell, Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet av f emtonhundratalet... (1865), s. 261; H. Rosenstierna, Dissertatio historica de ordine equestrium in Svecia usu antiquo et hodierno (1748), s. 74 ff.; [V. Örnberg], Sv. ättartal, 6 (1890), s. 13. – Meddel. av förste antikvarien N. L. Rasmusson.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eleonora Catharina, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15952
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eleonora Catharina, urn:sbl:15952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-04-20.