Meriter

1. Oscar Fredric Bernadotte Byström, f. 13 okt. 1821 i Stockholm, d. 22 juli 1909 därstädes. Föräldrar: överstelöjtnanten och sekreteraren i krigsakademien Tomas Byström och Karolina Asping. Elev vid krigsakademien å Karlberg 22 jan. 1836; företog sjöexpeditioner 1837 och 1838; musik-primarie 1841; korpral 1841; avlade officersexamen 28 maj 1841; posthavande ingenjörofficer å Karlsborgs fästning 2 juni 1841—23 sept. 1842; underlöjtnant vid ingenjörkåren 22 juni 1841; erhöll transport till Svea artilleriregemente 14 nov. 1842; elev vid h. artilleriläroverket å Marieberg 7 okt. 1844—28 sept. 1847; löjtnant 10 jan. 1851; kapten i regementet 6 febr. 1857 och vid regementet 9 nov. 1858; ånyo posthavande ingenjörofficer å Karlsborg 1 juli—31 aug. 1864; inspektor för musikkonservatoriet 21 dec. 1866; bestred intendentsbefattningen vid utredningsförrådet i Stockholm; erhöll avsked från kaptensbefattningen 29 dec. 1871 men kvarstod bland disponibla officerare till 13 okt. 1881; erhöll avsked från inspektorsbefattningen vid musikkonservatoriet med professors titel 22 mars 1872; ledare . av musiksällskapet i Åbo 1872—76; öppnade sångskola i Stockholm okt. 1882; företog med statsunderstöd en resa för studier rörande den gregorianska och ambrosianska sången till London, Paris, bene-diktinerklostret Solesmes, Rom och Milano 15 sept.—24 okt. 1886. LMA 1864; RSO 1865.

Gift 30 apr. 1853 med Elisabet Dorotea Augusta Bäckström, f. 16 dec. 1835, d. 22 dec. 1902, dotter till handlanden i Linköping Johan Gustav Bäckström.

Biografi

Vid sidan av sin tjänst ägnade sig B. ända från 1840-talets slut åt musiken. Så gav han 11 dec. 1849 på Stora Börssalen en egen soaré, där han spelade piano. Som kompositör framträdde han under den följande tiden med en pianotrio (26 nov. 1850, ånyo uppförd 25 jan. 1851 och 20 mars 1867) samt med en duo för violoncell och piano (16 dec. 1851). Tillfälle till musikalisk verksamhet fann han jämväl under flera år (1867—72) som inspektor vid musikkonservatoriet samt, sedan han lämnat sin militärtjänst och inspektorsbefattningen — varvid han erhöll professors titel — som ledare för Musiksällskapet i Åbo (1872—76). Senare (1882) öppnade han sångskola i Stockholm. Samtidigt fortsatte B. sin verksamhet som komponist och utövande konstnär. Hans största arbete, en symfoni i d moll med den figurerade koralen »Höga majestät, vi alle» i finalens senare del, tillkom 1870—72 och uppfördes första gången av hovkapellet i okt. 1875 (ånyo given i omarbetat skick 18 nov. 1895 och i Göteborg 23 jan. 1907). Under Åbotiden medverkade B. i Stockholm vid pianot å Ida Basiliers och sin dotter Anna Byströms konsert i Vetenskapsakademiens hörsal 27 maj 1875. I samma lokal utfördes 27 okt. 1876 vid en av B. given soaré en tersett för sopran, tenor och bas ur en operett av B., »Herman Vimpel», vilken eljest ej blivit uppförd. Samma öde rönte även ett annat sceniskt verk av B., operan »Ceroantes», varav en aria med recitativ framfördes å konsert 1881. Som pianist framträdde B. ännu några gånger (3 dec. 1876 samt 23 och 30 sept. 1877) men lät sedan ej mera höra sig offentligt i denna egenskap. Hans teknik torde i allmänhet ej ha varit särskilt stor> då han undvek svårare verk. Repertoaren var företrädesvis Bach, Handel, Beethoven, Chopin, Schubert, Schumann samt någon gång lättare verk av Liszt.

Under sin tid som inspektor vid konservatoriet ivrade B. särskilt för utgivandet av musikskolor för de olika instrumenten och publicerade själv 1871 en allmän musiklära. Den 23 nov. 1876 väckte B. i akademien förslag om systematisk insamling av svensk folkmusik, ett initiativ, som hade till följd ett upprop (31 dec. 1877) om inlämnande av folkmelodier och uppgifter om folkmusik. Betydelsefullast blev emellertid B:s insats för kyrkomusiken. Redan 29 mars 1867 hade han av Musikaliska akademien jämte Frans Berwald erhållit i uppdrag att utarbeta en berättelse om koralfrågans uppkomst och behandling, vilken trycktes i akademiens Handlingar för 1866. Från 1881 började B. planmässigt arbeta för större livaktighet i den svenska kyrkomusiken. I huvudstaden gav han sålunda »motettaftnar», av vilka den första ägde rum i Jakobs kyrka 15 mars 1881. Vid motettaftnarna, som fortsatte intill 1885, uppfördes företrädesvis äldre kyrkomusik, bl. a. av Palestrina, Frank, Prætorius och Schop. I landsorten gav B. från Skåne ända upp till nordliga Norrland en mängd kyrkokonserter, enligt egen uppgift i ej mindre än 1,700 svenska socknar. B. beredde sig även tillfälle att bedriva koralstudier i utlandet (1886) och började likaså vid samma tid utge samlingar av luterska koraler. År 1899 tryckte han med statsbidrag en samling svenska medeltidssekvenser och hymner m. m.; varav 1903 en ny upplaga med tillagt orgelackompanjemang utkom.

Författare

T. norlind.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Kalktegelfabrikation och byggnader af kalktegel af d:r A. Bernhardi sen. Föredrag vid Sv. slöjd-föreningens allmänna sammanträde d. 7 febr. 1866 (Sv. slöjdföreningens Handl. o. tidskr., 1866, s. 1—15). — Berättelse om de åtgärder akademien vidtagit angående choralboKens omarbetning (MA Handl., 1866, s. 69—74; tills, med Fr. Berwald). — Allmän musiklära till skolornas tjenst. Sthm 1871.31 s. — Den gamla christliga dagvisan (från 1400-talet). Omarb. Sthm 1880. Fol. 1 bl. — Prof-melodier till psalmer ur svenska psalmboken (1819) genomforskade och försedda med ackompagnement för orgel eller piano. Sthm 1885. 12 s. — Den svenska psalmsångens vid offentlig gudstjenst mest begagnade melodier med orgel. Sthm 1892. Tv. 8: o 48, 7 s. — Svenska messan lämpad till texten i nya kyrkohandboken. Sthm 1894. 28 s. [Ny uppl.] Sthm 1895. 16 s. — Luthers Kirchenlieder nebst ihren Melodien... mit Orgel oder Klavierbegleitung. Leipzig 1897. (4), 25 s. — Sekvenser, antifoner och hymner. Ur medeltidens kyrkosång i Sverige. Sthm 1899. 8: o 30 s. — Rytmiska koraler från Håsjöstapeln kl. 1 e. m. H. 1—8. Program. Sthm 1900. (16 bl.) H. 9—10. Sthm 1903, 05. (4 bl.) Ny uppl. H. 1—4. Sthm 1912. (8 bl.) — Ur medeltidens kyrkosång i Sverige, Norge och Finland. Sekvenser, antifoner, hymner, psalmer och andliga visor. Vol. 2. Sthm 1903. VI, 59 s. — Fridsröster tillegnade svenska fredsföreningen. Enligt Kongl. musikaliska akademiens åsikter den 16 dec. 1865 för vår gamla svenska kyrkosångs återställande och räddning och enligt studier af O. Byström. 1—3. Sthm 1903. (8) s. (1. Da pacem (Gif frid) ur svenska Birgittinritualen, 1300-talet; 2. Svenska psalmboken 1695 och 1819, N:o 303; 3. Svenska psalmboken 1819, N:o 383 v. 4. Norske kirkesalmboken 1877, N:o 175 v. 3.) —¦ Dessutom musikrecensioner i Bore och Stockholms dagblad, artiklar i Nya dagl. allehanda.

Handskrift: Reseberättelse 1886 (Eckl.-dep:s icke föredragna handlingar, 1886, RA).

Kompositioner: På lifvets ocean. Ord af F. R. Musik af O. Byström. Ny illustr. tidn., 1876, N:o 53. — Souvenir du 4:iéme février 1851. Valse pour le piano. Sthm u. å. — Symfoni komp. för orkester. Arr. för piano fyra händer. Sthm 1897. — Sånger vid piano. [Små fåglar från Kinnekulle (»Nu klappar jag»); Hjertats toner (»Ömt af liljearmar»); Min sång (>I vänners lag»); Fjerran (»Jag fjerran går»); »När barn jag var»; Sommarens sista ros (»Ser du där hur ännu»).] Sthm u. å. — »Ännu du hör», romance af Vitalis. Componerad för sång och piano. Sthm u. å. (Musikaliskt bibliothek för sång, N : o 18.)

Källor och litteratur

Källor: Samtida tidningar: Kyrkomusik och skolsång, 1909, N:o 31; Sv. musiktidn., 1902 N:o 1, 1909 N:o 12; K. musikaliska akademien 1771— 1921 (1921). — A. Hillman, Franz Berwald (1920); W. L[agus], Musikaliska sällskapet i Åbo 1790—1890 (1890). s. 67 o. föli.: T. Norlind. Allm. musiklexikon, 1 (1916).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Oscar F B Byström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16234, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. norlind.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16234
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Oscar F B Byström, urn:sbl:16234, Svenskt biografiskt lexikon (art av T. norlind.), hämtad 2024-04-18.