Meriter

1. Johan Cedercrantz, före adlandet Malmenius eller Malmen, f. 23 juli 1646 i Strängnäs, d. 23 dec. 1699 på Vegeholm i Strövelstorps socken. Föräldrar: teol. lektorn i Strängnäs och kyrkoherden i Aspö Nicolaus Laurentii Malmenius och Helena Hansdotter Fick. Elev vid Strängnäs gymnasium; student i Uppsala 1665; skrivare hos v. lagmannen Petras Kyronius 7 febr. 1665; kanslist vid generalguvernementet i Riga 1 sept. 1665 (tillträdde jan. 1666)—1668, vid traktaten med Ryssland i Pliisamunde 1666 samt vid ambassaden till Polen 1669; företog en utrikes studieresa; guvernementssekreterare på Gotland 30 jan. 1670; förordnad att i guvernörens frånvaro förestå guvernörsämbetet därstädes 20 sept. 1671; generalguvernementsfiskal över alla drottning Kristinas underhållsländer 8 okt. 1673 (konfirmation av drottning Kristina 2 dec. 1673); vice lagman över Gotland och Öland 12 okt. 1673; hauptman över Gotland 27 maj 1674 (konfirmation av drottning Kristina 7 juli s. å.); sekreterare »uti de expeditioner, som under riksrådets h. Göran Gyllenstiernas direktion» kunde förefalla i amiralitets-, kammar- och reduktionskollegierna 1677; adlad 9 febr. 1678 (i registr. 28 febr.); drottning Kristinas översekreterare i Rom 13 febr. 1678; ståthållare över Gotland och Öland 16 maj 1678 (K. konfirmation 27 nov. 1679); erhöll livstidsfrihet å Roma kloster och Slottsladugården å Gotland 16 maj 1678 (K. konfirmation 25 nov. 1679); drottning Kristinas ombud vid kongressen i Nijmegen 1678—79; deltog i ambassaden till Köpenhamn 1680; lagman över Gotland och Öland 16 jan. 1690.

Gift 1) 25 maj 1680 i Malmö med Brita Katarina Leijonbergh, f. 8 dec. 1659, d. 11 apr. 1685, dotter till envoyén Johan Barckman, adlad Leijonbergh; 2) 28 febr. 1688 på Skultuna med Maria Euphrosyne Cronström, f. 27 juli 1668, d. 14 nov. 1736, dotter till kammarrådet Isak Kock, adlad Cronström, och 1704 omgift med stadsmajoren Kristian Didrik von Conov, adlad von Conowen, i hans andra gifte.

Biografi

Föräldralös vid späda år åtnjöt C. uppfostran hos sin farbror Andreas Malmenius, vilken vid sin broders död hemkallades från universitetet i Dorpat för att övertaga såväl broderns lektorat vid Strängnäs gymnasium som förmyndarskapet över dennes omyndiga barn. C: z' studier i Uppsala, där han visade »berömlige prov av sin kvickhet och ingenio uti läsande», avbrötos tidigt på grund av bristande ekonomiska tillgångar, och han kom under ledning av dåvarande vice lagmannen Petrus Kyronius, på vilkens rekommendation han fick anställning som kanslist vid generalguvernementet i Lifland. Här skötte han huvudsakligen den ryska och polska korrespondensen, och han fick snart tillfälle att deltaga i förhandlingar med Ryssland (1666) och i Polen (1669). Sedan han efter polska ambassadens avslutande företagit en utländsk resa, fick han åt sig anvisat det verksamhetsområde, som sedan under större delen av hans liv skulle bli hans speciella, nämligen Gotland, vilken ö vid denna tid tillhörde drottning Kristinas underhållsländer. Ehuru påtänkt redan på hösten 1669 (biographica), blev enligt registraturets vittnesbörd hans förflyttning definitiv först på sommaren 1670. Under åren 1670—76 verkade C. på Gotland i olika egenskaper: som guvemementssekreterare, guvernementsfiskal, vice guvernör, vice lagman och hauptman. I dessa befattningar hade han en mångfald av ärenden att handlägga: att författa de brev, som utgingo ur guvernementskansliet, att kontrollera befallningsmännen, vilka hade med drottning Kristinas uppbörd att skaffa, att ha uppsikt över rättskipningen, att i laga tid rannsaka och avdöma alla till lagmansrätt hänskjutna mål osv. Såsom guvernementsfiskal hade han att göra även med Kristinas övriga underhållsländer, bl. a. Öland, där han tidvis vistades. I sitt arbete gick han icke fri från motstånd och svårigheter: hans avundsmän beskyllde honom bl. a. för att vid rekommendation till ämbeten låta påverka sig av mutor, och till generalguvernören Gustav Kurck synes han icke alltid ha stått i ett förtroendefullt förhållande. Hos Kurcks efterträdare sedan 1674, Göran Gyllenstierna, stod han emellertid väl, och hans duglighet blev allmänt erkänd.

Med danskarnas erövring av Gotland i maj 1676 inträdde en viktig förändring i C:z' levnadsförhållanden. C. var en av dem, som sändes att underhandla med fienden om slottet Visborgs överlämnande, och det ursprungliga projektet till ackord uppgjordes av honom. Oaktat danskarna lovat, att envar skulle fritt få disponera över sin egendom, nödgades C. lämna allt vad han ägde i sticket och som husvill, flykting och tjänstelös begiva sig över till fastlandet. Han uppsökte den kungliga armén i Skåne, vilken han en tid åtföljde. Pä våren 1677 sändes han av generalguvernören Göran Gyllenstierna till Öland för att hålla rannsakning med anledning av böndernas klagomål över sin fattigdom och deras underlåtenhet att betala skatten. En fortsatt interimssysselsättning bereddes honom, då han (1677) såsom sekreterare ställdes till sin förmans, Göran Gyllenstiernas, förfogande vid dennes mångahanda uppgifter i den centrala förvaltningens tjänst, och slutligen blev han i början av 1678 under riksdagen i Halmstad hugnad med adelskap.

Sistnämnda utmärkelse stod i samband med det nya uppdrag, som vid samma tid anförtroddes C., nämligen att vara drottning Kristinas översekreterare i Rom. Innan han mottog denna tjänst, hade han av Karl XI erhållit löfte, att densamma ej skulle lända honom till förfång i de livstidsfriheter, varmed drottning Kristina belönat hans tjänster (13 febr. 1678). C. begav sig alltså till Rom och användes under den följande tiden av Kristina i åtskilliga förrättningar på olika platser. Han gjorde ett besök i Paris, uppehöll sig vid fredskongressen i Nijmegen och infann sig i slutet av 1678 ånyo i Sverige, där han underhandlade med konung Karl XI, som då befann sig i Skåne. Den sak dessa underhandlingar gällde var den av Kristina vid denna tid omfattade planen att ordna sitt underhåll på ny basis. I övertygelsen att de tyska provinserna i följd av olyckorna under kriget voro oåterkalleligen förlorade för Sverige, önskade bon få dessa överlåtna åt sig mot avstående av sina övriga underhållsländer och sina fordringsanspråk på svenska kronan. Men därjämte framkom hon med andra projekt: av Frankrike begärde hon utbetalning av vissa sedan trettioåriga kriget enligt hennes beräkning resterande subsidier, och med den svenska regeringen underhandlade hon om utbyte av underhållsländerna antingen mot ett större kapital eller mot en årlig ränta eller mot hertigdömet Bremen. Varken i Paris, i Nijmegen eller i Sverige lyckades C, vilken förde drottningens talan, vinna beaktande för hennes projekt, om också den svenska regeringen till en viss grad gick henne till mötes i penningfrågan. Sedan C. på våren 1679 återkommit till Sverige, fortsatte han underhandlingarna härom. Följande år (1680) deltog han i den ambassad, som under Johan Gyllens ti ernås ledning avgick till Köpenhamn för att avhämta den blivande svenska drottningen Ulrika Eleonora. I samband med denna resa sändes C. i förväg till Hamburg för att »ordinera och beställa om allt därtill i en och annan måtto gjordes av nöden», och han utförde därvid också för Kristinas räkning en del ekonomiska transaktioner med hennes bankir Texeira. Det var under denna resa, som C. stiftade bekantskap och ingick äktenskap med sin första hustru, vilken då tillsammans med sin fader envoyén Johan Leijonbergh var på resa från England till Sverige.

Sedan Gotland genom fredsslutet med Danmark återställts till Sverige, tillträdde C. ståthållarskapet över Gotland och Öland, vartill han redan 1678 utnämnts av Kristina och varpå han 1679 erhöll' Karl XI: s konfirmation. Samtidigt erhöll han bekräftelse på Roma kloster och Slottsladugården på Gotland, som han tidigare innehaft men som berövats honom under den danska ockupationen. Såsom ståthållare kom C. i en kinkig belägenhet. T fredsslutet med Danmark hade svenskarna förbundit sig att betala en kontribution till Danmark för underhållet av garnisonen i Wismar, och av denna kontribution kommo 37,000 danska daler på Gotlands anpart. Nu hade C. under vistelsen i Köpenhamn arbetat för att denna danska fordran skulle betalas med andra medel, så att drottning Kristina icke skulle lida något intrång i sitt från Gotland kommande underhåll. Försöket misslyckades emellertid, och på våren 1680 erhöll C. den svenske konungens befallning att uppbringa summan, vilket han ock under ett besök på Gotland gjorde. Detta ådrog C. drottningens onåd: i ett brev (20 juli 1680) uttalar hon sin djupa indignation över att C. förrått hennes person och hennes rättigheter, och hon säger sig ha beordrat, sitt sändebud i Sverige marquis del Monte att entlediga C. från all befattning i hennes tjänst. Så farligt blev det emellertid ej. Ett år senare förklarar Kristina i ett brev till C:z' svärfader, att C. ingenting har att frukta från hennes sida. Ända till inpå året 1681 var C. för övrigt kvar i Stockholm, enligt vad han själv säger »till drottning Kristinas tjänsts befordrande».

Först på våren 1681 inträdde C. på allvar i utövningen av sitt ståthållarskap. Efter några månaders vistelse på Öland anlände lian i slutet av juli till Visby. Han fann tillståndet där bedrövligt: kriget hade verkat upplösande, och »de vanartige undersåtarne togo sig för allt vad deras ondska och eget behag lystade». Den på ön rådande fattigdomen beredde honom åtskilliga bekymmer. I en skrivelse till domkapitlet (1682) föreslog C., att backstugorna, där allehanda löst folk slog sig ned men som voro härdar för »lättja, orklöshet och förargeliga odygder», skulle borttagas och att det i stället skulle uppföras ordentliga fattighus för »de torftige och eländige människor, som för sjukdom, ålder och annan berättelig olägenhet betarva hjälp». Förslaget torde icke ha lett till någon påföljd. En annan gång (1685) företog sig C. att till nödställda människor, för att rädda dem från hungersnöd, utdela det föregående årets skattespannmål. För skogsvården hyste C. stort intresse, och han framlade på ett prästmöte i Visby ävensom på tingen (1685) förslag om åtgärder för skogarnas konservering på ön. Icke heller under denna senare verksamhetstid på Gotland undgick C. att invecklas i stridigheter och utsättas för onda rykten. Såsom hans vedersakare nämnas särskilt kyrkoherden i Visby Henrik Schacht och tullkontrollören Johan Specht. En rad anklagelsepunkter inlämnades till drottning Kristina, som tog illa vid sig och befallde generalguvernören J. Olivecrantz att anställa undersökning. Anklagelserna gingo bl. a. ut på att' C. skulle ha underlåtit att på fastställt sätt inleverera skatterestantierna, att han olagligt huggit och utskeppat ekvirke, att han tolererat tiggeri av sådana, som velat spinna åt honom, att han mot gällande förbud låtit tullfritt införa varor för sin räkning samt att han godtyckligt uppbrutit och uraktlåtit att befordra brev från misshagliga personer. C. lyckades emellertid vederlägga beskyllningarna genom intyg från domkapitlet, magistraten i Visby och medlemmar av tingen på ön, och då han mot nämnde Specht väckte åtal, blev han av rätten frikallad från de mot honom riktade anklagelserna. Domkapitlet intygade hans stora hjälpsamhet mot de fattiga samt hans nit för kyrka, skola och hospital, vilka alla buro »klara vittnesbörd till hans beröm och hade orsak att bedja Gud för hans välgång». På riksdagen 1686 betygade Gotlands ombud inför konungen sin belåtenhet med sin ståthållare och sin önskan att få ha honom kvar. En av C: z' vedersakare, landsfiskalen H. Lothigius, ingav emellertid 1689 till K. M: t en rad hätska anklagelsepunkter, vilka föranledde tillsättandet av en särskild kommission över C:z' förvaltning. Kommissionens rann-sakningar återspeglas i ett omfattande, i riksarkivet bevarat aktmaterial, vilket otvivelaktigt är av värde både för C: z' och Gotlands historia. Resultatet av undersökningen blev, att anledning till anställande av åtal mot C. ej förelåge, då han kunnat visa skäl för sig i alla punkter.

Sedan drottning Kristinas underhållsländer vid hennes död 1689 återgått till kronan, upphörde C: z' ståthållarskap,' och han utnämndes i stället till lagman över Gotland och Öland (1690), i vilken befattning han kvarstod till sin död. Från denna tid härstammar ett av C. till regeringen inlämnat förslag till Gotlands »uppkomst» (6 juli 1695). I detta påpekades bl. a. det oproportionerligt stora antalet kyrkor, som ön hade, och föreslogs en sammanslagning av pastoraten, varigenom prästernas ekonomiska ställning skulle förbättras. Förslaget omfattades med välvilja av regeringen, överlämnades till kammarkollegium och kommunicerades av, detta med landshövdingen, G. A. von der Osten, gen. Säcken. Denne var emellertid personlig ovän med C., och sedan förslaget om pastoratsammanslagning avvisats av ett prästmöte i Visby på hösten 1697, insände landshövdingen ett avstyrkande utlåtande över C: z' »ogrundade förslag och angivningar». Därmed tystnade frågan för den gången.

Såsom förut nämnts, innehade C. Roma kloster och Slottsladugården på Gotland (1678); därjämte arrenderade han Borgholms, Gärdslösa och Horns ladugårdar på Öland (öppet brev 6 mars 1678) och köpte på 1680-talet Vegeholm och Rögla i Skåne. Vid sin svärfader Johan Leijonberghs död 1691 torde han ha erhållit ett icke obetydligt arv. C. drev även affärsrörelse på utlandet men blev liksom många andra lidande av de oroliga tider, som det europeiska kriget på. 1690-talet medförde. Så beklagade han sig över att en engelsk kapare uppbragt ett honom tillhörigt skepp »S:t Johannes» (1692) och över att skeppet »Prins Karl» genom en Dunkerque-kapares »våldsamma röveri» fråntagits honom (1696). C:z' verksamhet som lagman tillät honom att under långa tider vistas utanför Gotland, och han synes då huvudsakligen ha uppehållit sig på Vegeholm. Ännu på sommaren 1699 höll han sitt lagmansting, men hans hälsa var då bruten, och före årets slut var han död.

Ett mycket stort antal officiella skrivelser från och till C. finnas i det i svenska riksarkivet befintliga arkivet för drottning Kristinas underhållsländer (skrivelser till generalguvernören samt dennes regi-stratur och koncept). Några finnas i Anglica (brev till residenten K. Leijoncrona från svenskar) och Gallica (brev till residenten J. Palmquist). Brev till C. från Kristina angående hans underhandlingar 1678—80 äro tryckta hös J. Arckenholtz, »Mémoires de Christine reine de Suéde», 2—4 (1760) och — i större antal — i den under E. S. Brings inseende 1832 utgivna samlingen »Bref och handlingar hörande till drottning Christinas historia». I sistnämnda volym finnas även brev från Karl XI rörande samma sak. — C:z' porträtt, som tidigare funnits på släktegendomen Kulltorp, har ej nu kunnat tillrättaskaffas.^[1]

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: I texten nämnda otryckta och tryckta brev; biographica, riksregistr., skrivelser till konung Karl XI, kommissionens över landsfiskalen H. Lothigius' angivelser mot C, tillsatt 8 nov. 1689, handlingar, allt i RA; likpredikan över C. av M. Steuchius (1700, omtr. 1733); C. J. Bergman, Danmarks sista affär på Gotland (HA Handl., D. 11, N: o 7, 1893); A. Fryxell, Berättelser ur sv. historien, 10 (1842); W. H. Grauert, Christina Königinn v. Schweden und ihr Hof, 2 (1842); H. Levin, Bidrag till Visby stifts historia (Kyrkohist. årsskr., 1902, 1904).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Cedercrantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16547, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16547
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Cedercrantz, urn:sbl:16547, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-25.