Meriter

1. Eric af Edholm, före adl. Edholm, f. 5 febr. 1777 i Utanede, Fors' sn (Jämtl.), d. 29 maj 1856 i Stockholm (Hovf.). Föräldrar: vice länsmannen Mårten Esbjörnsson Edholm och Magdalena Åström. Genomgick Frösö trivialskola; student vid Uppsala univ. 9 febr. 1796; disp. pro exercitio 17 febr. 1802; med. fil. kand. våren 1803; underläkare vid Sätra hälsobrunn 1806; med. kand. 27 maj 1807; med. lic. 3 juni s. å.; ledsagade greve Magnus Brahe på dennes rekreationsresa till Finland och S:t Petersburg 1807; disp. pro gradu 8 juni s. å.; underkirurg vid Serafimerlasarettet 1809–12; kir. magister 1810; med. doktor 12 juni (promov. 14 juni) s. å.; ledsagade som läkare greve Magnus Fredrik Brahe i dennes ambassad till Paris 1811; läkarstudier där tre månader; fattigläkare i S:ta Klara församling i Stockholm samt enskild läkarpraktik där från april 1812; livmedikus hos kronprinsen Karl Johan och arvprinsen Oskar 6 maj s. å.; åtföljde s. å. kronprinsen till mötet i Åbo samt som fältläkare i Tyskland och Norge 1813–14; tjg. förste livmedikus hos Karl XIV Johan 1818; adjungerad led. i Sundhetskollegium s. å.; assessor där 20 febr. 1821; adlad 5 juni s. å.; vice ordf. i Sundhetskollegium 15 jan. 1822; led. av Stockholms stads brandförsäkringskontors överstyrelse 1828 och av dess direktion 1836–56; led. av direktionen över Nya elementarskolan 1839; ordf. i Sundhetskollegium 11 sept. 1841–30 mars 1849; Karl XIV Johans förste arkiater 1842; ordf. i K. sällskapet Pro Patria 1842–52; förste arkiater hos Oskar I samt hos änkedrottningen Desideria 1844; led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1823, 1828–30, 1834–35, 1840–41, 1844–45, 1847–48, 1850–51. RVO 1814; led. av K. Norske Videnskabers Selskab 1818; LVA 1819 (preses 1830–31); korresp. led. av Societé académique de médecine de Marseille 1819; RNO i briljanter 1825; korrespLLA 1827; KVO 1832; KmstkVO 1842; CXIVJM 1855; erhöll även utländska utmärkelser.

G. 17 juni 1815 i Stockholm (Klara) m. Sara Fredrika Hülphers, f. 22 febr. 1790 där (Klara), d. 29 okt. 1867 där (Hovf.), dotter av handlanden Isak Wilhelm Hülphers och Agnes Hazelius.

Biografi

E:s start på sin levnadsbana var ingalunda lätt. Hans far hade genom »Vildhussens» (Måns Huss) bekanta framfart med Storforsen i Indalsälven, varigenom »Döda fallet» uppkom, fått sin gård Holmsta i Jämtland alldeles förstörd, dränkt och fördärvad av vattenflödet. På egen hand drog sig E. fram i Uppsala. I aug. 1798 avled E:s fosterfader, hans mosters man, prosten mag. Nils Paulin. E: s flit, kunskaper och goda sätt skaffade honom småningom anställning som lärare i olika familjer. Sålunda blev han 1807 informator för den unge greve Magnus Brahe; år 1811 följde E. som ambassadläkare dennes fader greve M. F. Brahe till Paris, då konungen av Rom döptes. Som underkirurg fick E. 1809 sin första fasta inkomst – 100 rdr b: ko årligen, bostad och värme »samt tvenne lispund talgljus». År 1810 förordade professorn i medicin C. Zetterström E. till lektor i naturvetenskaperna i Härnösand. »Utav 21 doktorer, som promoverades på samma gång som E., uppfyllde ingen så nära alla mina fordringar av en rätt läkare som han. Det är rart att finna en så väl instruerad och tillika god människa förenad i en person», förklarade Zetterström i sitt rekommendationsbrev av 22 okt. sagda år till biskop C. G. Nordin.

E:s bana skulle emellertid förlöpa annorlunda. I Paris hade han 1811, vid sidan av sjukhusstudier, tillfälle att förkovra sin franska. Han torde här ha visat goda prov på den läkaregenskapen framför andra att behandla alla sina sjuka lika samvetsgrant. E. började sin läkarbana i Stockholm som fattigläkare och gjorde sig här mycket omtyckt. Man kan förmoda, att det var genom Magnus Brahes, hans fars eller bådaderas förmedling, som Karl Johan uppmärksammade E. Visst är, att den senare en tidig vårmorgon 1812 hade turen ledsaga den inspekterande kronprinsen vid en rond på Serafimerlasarettet – de övriga läkarna hade ännu icke hunnit anlända. E. demonstrerade med sin uppfärskade franska och på sitt lediga sätt de inneliggande sjukas krämpor för Karl Johan. Några dagar efteråt kom E:s utnämning till livmedikus. Han följde Karl Johan till riksdagen i Örebro 1812 och till mötet i Åbo s. å. År 1813 var E. i kronprinsens sällskap som fältläkare ute i kriget i Tyskland. Här visade E. sin rutin och händighet och sitt vanliga plikttrogna arbete. Som kungligheternas livläkare blev E:s läkargärning givetvis mycket uppmärksammad. Kronprins Oskars svåra sjukdom 1821 och Karl XIV Johans helsot satte hans och hans kollegers skicklighet på svåra prov. E. bestod dessa. I samband med den förra händelsen blev han adlad; som minne av sin sista tjänst hos sin herre fick han en dyrbar gulddosa med konungens porträtt i ram av briljanter. År 1842 hade E. blivit Karl XIV Johans förste arkiater, 1844 fick han samma tjänst hos Oskar I och änkedrottning Desideria.

De egenskaper, som grundade E:s anseende som läkare, utmärkte honom också som ämbetsman i Sundhetskollegium. Han vann gehör och tillgivenhet genom rättrådighet, ordningssinne, nit och vänligt allvar. E. var icke en stridens man, knappast heller en initiativets, men han var bildningstörstande, blev beläst, fick ett gott bibliotek och var verkligt intresserad av tidens nyheter. Ämbetsuppgiftema ägnade han städse kritisk uppmärksamhet. I vanskliga mellanhavanden nådde han vanligen godtagbara uppgörelser med fredliga medel.

E. hade en undersätsig, kraftig gestalt. I hans ganska vackra, godmodiga ansikte återspeglade sig en harmonisk, seg välvilja. Hans egenskaper bildade icke något underlag för ensartad vardaglighet, tvärtom var han från ungdomen en man, som trivdes bland de glada och njöt av livets goda bland vänner. Han var skeptisk mot oprövade, var torrt vänlig mot dem, men lät ej dupera sig i affärer. Samhället hade täckning för sin uppskattning av honom. Han nådde ju också rikets förnämsta förtroendeposter inom sitt fack.

Författare

Richard Erhardt.

Arkivuppgifter

– Brev från E. finnas bl. a. i Hartmansdorffska samlingen i Riksarkivet samt i Uppsala univ.-bibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad, avhandl.: se G. Marklin, Catalogus disputationum . . ., Sect. 1 (1820). – b) övriga skrifter: [Ett lindrigare sätt att repo-nera luxationer] (Årsber. om Sv. läkare-sällsk:s arbeten, 1813, s. 38–39). – Prolapsus linguas (Sv. läkare-sällsk:s handl., Bd 1, H. 1, 1813, s. 25–32, 1 pl.-bl.). – [Tvänne] Casus på K. Ser. O. Lazarettet (ibid., Bd 1, H. 2, 1813, s. 100–102, 109–111, 1 pl.-bl.). – Tal af academiens prases. Sthm 1831. 2 bl., 8 s. (Årsberättelser om vetenskapernas framsteg, afgifne af K. Vetenskaps academiens embetsmän 1831). – Bulletin fang. Carl XIV Johans sista sjukdom.] N:o [1]–58. Sthm 1844. 4:o 58 bl. – Berättelse om högstsalig Hans Maj :t Konung Carl XIV Johans sista sjukdom. Sammandrag ur den för hvarje dag förda utförliga journalen . . . den 12 mars 1844. Sundsvall 1844. 4 s.; avtryck ur Hygiea, Bd 6, 1844, s. 194–200; även i: Bihang till Anteckningar från Carl XIV Johans bragderika och ärofulla lefnad, samt Hans sista sjukdom och saliga död, Westerwik 1844, s. 5–7. – Några minnen från 1813 års krig. [Utg. av Edw. Edholm] (Tidskr. i milit. helsovård, Bd 15, 1890, s. 227–258; även särtr. 32 s.).

Handskrifter (enligt Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska Vetenskaps Akademiens efter år 1854 aflidna ledamöter, Bd 1 (1869–73), s. 465): Om frossan. Tal vid praesidii nedläggande i Kongl. Vet. Akad. 1831. – Åminnelsetal öfver framl. kanslirådet m. m. Nils Magnus af Tannström . . . 1842, då vapnet krossades.

Källor och litteratur

Källor: Hovförsamlingens dödbok, Klara lysnings- och vigselbok, Klara födelse- och dopbok 1790, Stockholms stadsarkiv. – J. A. Almquist, Stockholms stads brandförsäkringskontor 1746–1921 (1921); E. Edholm, Några minnen från 1813 års krig (se ovan under E:s tryckta arbeten); S. J. Kardell, Minnen från fjällbygden och Fyrisvall (1886); Lefnadsteckningar öfver Kongl. Svenska Vetenskaps akademiens efter år 1854 aflidna ledamöter, 1 (1869–73); E. Modin, Kring ett brev av Karl XIV Johans livmedicus (Jämten, 1944); Sveriges läkare-historia utg. af J. F. Sacklén, 1 (1822), Suppl. (1835), Nytt suppl. utg. af A. H. Wistrand (1853), N. F. utg. af A. H. Wistrand, A. J. Bruzelius & C. Edling (1873), F. 3 utg. af A. J. Bruzelius (1886).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Edholm, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16617, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16617
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Edholm, af, urn:sbl:16617, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2024-04-25.