Meriter

Brulin, Johan Olof Herman, f. 23 maj 1875 på Stensholmen i Rackeby församling. Föräldrar: godsägaren Johan Anders Herman Brulin och Louise Angelique Charlotte von Döbeln. Elev vid Skara h. allmänna läroverk ht. 1887; avlade mogenhetsexamen därstädes 9 juni 1892; student, i Uppsala 20 sept. s. å.; fil. kand. 30 maj 1895; fil. lic. 31 okt. 1903; disp. 27 maj 1905; fil. doktor 30 maj s. å.; har företagit, åtskilliga utländska resor för studier och arkivarbeten (årligen 1906–10 och senare för nedannämnda uppdrag). E. o. amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek 12 jan. 1898–29 mars 1905; bibliotekarie i Västgöta nation 1899–1903; studentkårens bibliotekarie 1901—05; docent i historia vid Uppsala universitet 7 juni 1905–12 dec. 1907; e. o. amanuens i riksarkivet 14 juni 1905 (erhöll arvode från jan. 1906); har redigerat »Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling» från okt. s. å.; andre arkivarie 17 dec. 1909; v. sekreterare i Karolinska förbundet 1910–18; har undervisat i tolkning av äldre handskrifter vid statens lantmäteriundervisning från 1911; medverkade vid redigeringen av Historisk tidskrift 1913–20; riksarkivets räkenskapsförare jan. 1917–mars 1920; förste arkivarie 8 juni 1917; medverkade åren 1917–22 vid ordnandet av utrikes- departementets arkiv enl. K. brev av 23 nov. 191.7, 31 dec. 1918 och 31 okt. 1919; arkivråd 5 nov. 1920; ledamot av Svenska historiska föreningens styrelse och dess skattmästare från. 1921; har dessutom fullgjort arkivaliska uppdrag i utlandet samt på uppdrag av K. M: t medverkat vid de av generalstabens krigshistoriska avdelning anordnade forskningarna rörande Sveriges krig 1611–48 i arkiven i Ostpreussen och Danzig sommaren 1923. LSkS 1907; erhöll av Vitterhetsakademien två års räntemedel ur Beskowska fonden 1908; historiograf vid KMO 1917; RNO 1924. Gift 21 nov. 1912 med Ida Abramson, f. 14 jan. 1885, dotter till grosshandlaren Axel Abramson i Stockholm.

Biografi

B. tillhörde under sina studieår i Uppsala Harald Hjärnes lärjungar. Hans med docentur belönade gradualavhandling om »Sverige och Frankrike under nordiska kriget och spanska successionskrisen åren 1700–1701» (1905) framstår också som ett bidrag till den ivriga forskning i Karl XII:s historia, vartill Hjärne genom sina programskrifter och sin undervisning givit impulsen. Avhandlingen söker förklaringen till Karl XII:s avvisande hållning möt Frankrikes medlingsförsök i medlingspolitikens opålitlighet. I motsats mot tidigare åskådning ser B. därför ej i dessa händelser ett av den svenska konungen försummat tillfälle. Till samma ämneskrets återvände B. senare, då han på grundvalen av källmaterial från Wien i en uppsats i Historisk tidskrift belyste kejsarens ställning till Sverige före Karl XII:s infall i Sachsen (1909).

Redan åtskilliga år före disputationen hade B. börjat sin ämbetsmannabana som amanuens i Uppsala universitetsbibliotek, där hans verksamhet främst ägnades åt handskriftsavdelningen. Efter avslutade akademiska studier övergick han till arkivbanan. Inom riksarkivet har han under flera år (1907–16) förestått biblioteket samt arbetat på flera av verkets avdelningar. Så har han på ett mönstergillt sätt ordnat och förtecknat August von Hartmansdorffs omfattande och historiskt betydelsefulla skriftliga kvarlåtenskap samt i en uppsats i riksarkivets Meddelanden (1909) närmare redogjort för de Hartmansdorffska papperen. Vidare har han ordnat och förtecknat samlingarna Pomerancia och Wismariensia. I samband med detta arbete reviderade han också den innehållsrika samling av tryckta arbeten och handskrifter rörande Pommerns historia och topografi, som hopbragts av kanslirådet T. H. Gadebusch och år 1805 förvärvades av riksarkivet. Detta arbete föranledde en i Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen år 1916 offentliggjord utredning rörande samlingen och dess tillkomsthistoria. Sedan B. efter vunnen befordran till förste arkivarie (1917) blivit chef för den sektion av riksarkivet, som bl. a. omfattar de diplomatiska arkiven, nedlade han ett omfattande arbete på ordnandet av särskilt legationsarkiven efter år 1815 och från utrikesdepartementet överlämnade dossierer från samma tid. Sitt arbete för källorna till vår nyare utrikespolitiks historia fick han tillfälle att fullfölja i utrikesdepartementets arkiv, där han under en följd av år (1917–22) på särskilt uppdrag ordnade dossiererna från tiden för världskriget. — Då år 1920 tvenne byråchefsbefattningar med titel arkivråd inrättades i riksarkivet, erhöll B. den ena av dessa. På hans lott har det fallit att organisera den byrå, som ursprungligen handlade ärenden rörande landsarkiven och lokala myndigheters arkiv samt efter utfärdandet av en ny instruktion för ämbetsverket 1924 därjämte övertagit ärenden rörande de centrala verkens arkivvård. I samband med detta arbete har han ägnat särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av riksarkivets för förvaltningen och forskningen mycket betydelsefulla samling av förteckningar över ämbetsverks och myndigheters arkiv. Ett liknande intresse tjäna de i riksarkivet förvarade förteckningar över källor till Sveriges historia bl. a. i arkiven i Lybeck, Stralsund, Stettin, Danzig, Königsberg och Thorn, vilka B. under upprepade utländska resor (1906–08, 1910) utarbetat. Även i övrigt har han haft tillfälle att lära känna främmande arkiv, bl. a. genom ordnande- och forskningsarbeten för enskild och offentlig räkning.

På uppdrag av Vitterhetsakademien har B. utgivit fjärde till sjunde bandet av »Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling», första serien, omfattande den store statsmannens skrivelser under åren 1628–32. I samband med detta krävande och historiskt synnerligen betydelsefulla arbete står hans undersökning rörande »Stilleståndet i Altmark 1629» (Historiska studier tillägnade Harald Hjärne, 1908). Vidare har han publicerat recensioner och smärre anmälningar i Historisk tidskrift, i vars redaktion han även många år medverkat, samt lämnat bidrag till Nordisk familjebok, där han särskilt behandlat ämnen rörande Balkanstaternas historia och politiska förhållanden. B. här från början tillhört den krets, som efter att någon tid ha medverkat i tidskriften Det nya Sverige år 1911 startade och sedan dess uppburit Svensk tidskrift. Även i den av sistnämnda tidskrift år 1913 utgivna handboken »Försvarsfrågan» har han medarbetat. Sin varma nitälskan för försvarets utveckling ådagalade han ytterligare genom deltagande i agitationen för försvaret år 1914.

Författare

Erik Naumann.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 8 juni 1917 och 5 nov. 1920 (meritförteckn.), RA; promemorior och förteckningar utarbetade av B., RA ämbetsarkiv.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J O Herman Brulin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17050
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J O Herman Brulin, urn:sbl:17050, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-20.