Meriter

Brynolf Karlsson, f. omkr. 1351, d. enligt vissa uppgifter 1430, tillhörde en annars föga känd frälsesläkt, som i vapnet förde tre horn. Sedan han 1375 blivit kanik i Skara, där han innehade S:t Nicolai prebende, bedrev han fleråriga studier vid Paris' universitet. Han blev baccalaureus in artibus år 1379, magister 1380 (tog inträde i magistrarnas korporation 2 juni s. å.). År 1382 valdes han till den anglikanska nationens prokurator, men avsade sig denna värdighet, möjligen emedan han s. å. befordrades till prost i Skara. Nationsprotokollen förmäla, att han lånat åtta francs åt en sjuk magister och i pant mottagit en bibel, som slutligen stannade i hans ägo. Efter 1 apr. 1382, då hans namn sista gången förekommer i protokollen, synes han ha begivit sig hem.

Biografi

Han hade då i Paris fått uppleva den stora schismens utbrott, som nära berörde universitetets liv och bl. a. bidrog till att nordborna övergåvo detsamma. Som prost synes han småningom ha blivit sin biskops högra hand. Även inkallades han i rådet, som han tillhörde åtminstone åren 1396 och 1397. År 1404 träffades en uppgörelse, enligt vilken biskop Torsten nedlade sitt ämbete mot försäkran om underhåll för livstiden, men B. i hans ställe besteg biskopsstolen. B. inhämtade själv i Rom påvens stadfästelse på denna åtgärd, varvid han 29 mars 1405 fick förbinda sig att till den påvliga kammaren erlägga såväl övliga avgifter för sin egen utnämning som resterande belopp -för sina båda företrädare. Han hade då emellertid redan någon tid fungerat som biskop Torstens koadjutor och uppträdde som sådan redan 1402 med full biskopstitel: möjligen hade han mottagit biskopsvigning redan före den påvliga utnämningen. Han var sannolikt kvar i Rom ännu i juli 1405 och utverkade då bl. a. påvens tillstånd att anslå den s. k. fattigtionden i stiftet till kanikernas underhåll. Om hans handhavande av stiftsstyrelsen ge enstaka brev knapphändiga underrättelser; bl. a. förvärvade han åt kyrkan gården Brynolfsboda (Brunsbo). Några av honom utfärdade avlatsbrev ha bevarats. Hos påven beklagade han sig över att inbördeskrigen ödelagt stora delar av stiftet och fick tillstånd att sammanslå flera församlingar under en kyrkoherde, då de icke ensamma mäktade underhålla sina präster. Till drottning Margareta stod han i gott förhållande, fast han under den av påveschismen orsakade striden om Strängnäs' biskopsstol åren 1409–10 tog parti emot drottningens kandidat Andreas Johannis och tillsammans med Linköpings- och Västeråsbiskoparna bannlyste denne 1 aug. 1410. Efter Margaretas död gav han i ett brev ett oförbehållsamt erkännande åt hennes livsverk. Då räfstetingen i början av konung Eriks regering omorganiserades, deltog B. häri och satt med i ting, som höllos i hans stift. Vid de under hans biskopstid hållna provinsialkonsilierna i Arboga (1412, 1417, 1423) var han med. Från 1417 års möte är ett. intressant aktstycke bevarat, enligt vilket abboten Hans i Alvastra skulle ha skrivit ett brev till biskop B. »lydande emot vår nådige herre konungen» — abboten beskylldes bl. a. för att ha liknat konungen vid kejsar Nero. Brevet ger betydelsefulla antydningar om den kyrkliga oppositionens framväxt under Erik av Pommern men gör det icke möjligt att bestämma B:s ställning till denna. Till Vadstena kloster hade B. fäderneärvda förbindelser — klostret har enligt ett brev av 1415 åt B. upplåtit en tomt, som lovats honom och hans föräldrar före honom, på villkor att tomten med därå uppförda hus efter B:s död skulle hemfalla till klostret. Ett av de viktigaste målen för hans kyrkliga verksamhet bör ha varit att få en företrädare på Skarastolen, biskop Brynolf Algotsson (se denne, under Algotssönernas släkt) erkänd som helgon. Och då Konstanzkonsiliet på grund av konung Eriks och de nordiska prelaternas begäran förordnat om undersökning av den äldre Brynolfs liv och underverk, uppträder även B. som vittne i det år 1417 hållna förhöret. Därvid ges i förbigående några upplysningar även om B. och hans släkt.

Den rimmade biskopskrönikan berättar, att B. fick »i sith maal eth meen». Detta kan gömma en pålitlig tradition om anledningen till att B. nedlade biskopsämbetet. Hans resignation verkställdes, genom Skarakaniken Johannes Mathei inför kardinal Tomas Brancatius (tituli ss. Johannis et Pauli) och efterträdaren, förutvarande ärkedjäknen Sigge Uddsson utnämndes genom påvlig provision 5 juni 1424. Säkerligen hade ett betryggande underhåll tillförsäkrats B. Detta var en under medeltiden i Skara icke ovanlig form av biskopspensionering.

Författare

Y. Brilioth.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: K. H. Karlssons avskrifter från Vatikanarkivet, RA. -¦- Aucta-rium chartularii universitatis Parisiensis, ed. H. Denifle & M. Chatelain,. 1—2 (1894—97); Scriptores rerum Suecicarum medii asvi, 3: 2 (1871); Sv. riks-archivets pergamentsbref 1351—1400, 1—3 (1866—72); Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 1—3 (1895—1902). — Y. Brilioth, Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt 1363—1414 (1925); H. Reuterdahl, Sw. kyrkans historia,. 3: 2 (1863); A. O. Rhyzelius, Episcoposcopia Sviogothica, 1 (1752).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Brynolf Karlsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17106, Svenskt biografiskt lexikon (art av Y. Brilioth.), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17106
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Brynolf Karlsson, urn:sbl:17106, Svenskt biografiskt lexikon (art av Y. Brilioth.), hämtad 2024-04-27.