Emerentia Düben, von

Född:1669-05-24
Död:1743-03-22 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län

Hovdam


Band 11 (1945), sida 643

Meriter

4. Emerentia Düben, friherrinna von Düben, dotter till D. 2 och syster till D. 3, D. 5 och D. 6, f. 24 maj 1669, d. 22 mars 1743 i Stockholm (Ad. Fredr.). Kammarjungfru hos drottning Ulrika Eleonora d. ä. samt barnpiga hos Ulrika Eleonora d. y. 1690; hovfröken samt kammarfröken 1717; adlad — jämte sina bröder Joachim (D. 5) och Anders (D. 6) — 2 maj 1707; upphöjd i friherrligt stånd (jämte bröderna) 21 maj 1719. — Ogift.

Biografi

E. D. var ursprungligen kammarjungfru hos Ulrika Eleonora d. ä., som redan 1690 anförtrodde sin tvååriga dotter Ulrika Eleonora i hennes vård. Mellan E. D. och prinsessan, sedermera drottning Ulrika Eleonora d. y., uppstod ett varmt vänskapsförhållande, som varade livet ut. Ulrika Eleonora »överflyttade på sin Emerentia all den kärlek, varav hon var mäktig». Även hos Karl XII stod E. D. mycket väl; i sina brev till systern hälsar konungen regelbundet till henne. Såsom prinsessans förtrogna spelade hon även en vid vissa tillfällen rätt betydelsefull roll. Då den ryske agenten furst Chilkov i samband med de hemliga fredsunderhandlingar, som 1714 förehades av tsaren, sökte få kontakt med Ulrika Eleonora, tänkte han sig E. D. som lämplig mellanhand. Arvprins Fredrik av Hessen inledde redan 1710 frieriet till Ulrika Eleonora med hjälp av den i hessisk tjänst varande svensken Conrad Ranck, och denne underhandlade därvid med E. D.; till henne skrev prinsen ett brev, vari inneslöts ett friarbrev till prinsessan. I samband med Ulrika Eleonoras tronbestigning upphöjdes E. D. jämte sina bröder i friherrligt stånd (1719), och vid överläggningarna om tronskiftet 1720 hörde E. D. och hennes bröder till den grupp, som önskade en samregering mellan Fredrik och Ulrika Eleonora. Förslaget förkastades emellertid av dem, som ansågo, att syskonen Düben och deras vänner utövat ett oskäligt inflytande under drottningens regeringstid. Under de bittra prövningar, som gemålens otrohet vållade, fann Ulrika Eleonora i E. D. en förtrogen och tröstarinna. Enligt vissa uppgifter skall E. D. ha utövat ett dämpande inflytande på drottningens känslor och därigenom ha avstyrt häftigare utbrott av hennes svartsjuka, varigenom E. D. förvärvat konung Fredriks tacksamhet, och bevågenhet. Att hon begagnat sitt mångåriga gunstlingskap till egen fördel lär knappast kunna bevisas, även om beskyllningar i detta avseende ingalunda saknats.

E, D. överlevde drottningen endast ett och ett halvt år. I sitt testamente ihågkom Lovisa Ulrika henne med en gåva på 20,000 rdr jämte en mängd dyrbarheter. Tidigare hade hon förordnat, att E. D. efter bådas död skulle få sin gravplats bredvid hennes i Riddarholmskyrkan. Då emellertid ett sådant intrång i det kungliga gravkoret ansågs mindre passande, inköpte E. D. en gravplats i Riddarholmskyrkan närmast intill drottningens, och där ligger hon begraven i en med svart sammet överdragen ekkista, som är innesluten i en större, av gråsten huggen kista. E. D. har själv skänkt en rad gåvor till Riddarholmskyrkan. I en minnessång vid hennes död skrev Olof von Dalin: »... så länge dygden finns, Så kan dess ära ej bortvika. Och alltid när man minns Ulrika Man även fröken Düben minns.»

Emerentia von D. var förmögen, behållningen i hennes bo uppgick till över en halv million dlr kmt.

Författare

Gr. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Handskrifter: Verser av E. v. Düben, och jämte dessa förvarade verser, delvis av samma hand (Vf88), KB. — Sur la mort de la Reine de Suéde (Engestr. B. II. 2. 21), KB.

Källor och litteratur

Källor: Bref från Emerentia von Düben till Hessen-Casselske general-lieutenanten Ranck 1711 (Handl. hörande till konung Carl XII:s hist., 3, 1824, s. 345—347); Konung Karl XII:s egenhändiga bref... utg. af E. Carlson (1893); Handl. rör. Skandinaviens hist., 7,9 (1819, 21). —B. v. Beskow, Karl den tolfte. En minnesbild, 2 (1869); A. Fryxell, Berättelser ur sv. historien, 30—31, 34 (1862—64); C. Forsstrand, Från Slottsbacken till Ladugårdslandet (1921); C. G. Malmström, Sveriges politiska historia, 1, 3, 2:a uppl. (1893, 97); Martin Olsson, Riddarholmskyrkan, 1. Byggnadshistoria (Sveriges kyrkor. Stockholm- 2. 1937V - -



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Emerentia Düben, von, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17742, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. Jacobson.), hämtad 2014-12-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17742
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Emerentia Düben, von, urn:sbl:17742, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gr. Jacobson.), hämtad 2014-12-23.

Rättelser och tillägg

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel.
Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se