Meriter

Heinrich Blume, f. i Bremen, d juli 1648 i Stockholm. Bild- och stenhuggare. B:s hustru tillhörde släkten Bolte och var från Kolberg.

Biografi

B. kom till Sverige omkr. 1621 med sin landsman bildhuggaren Paul Sesing. Han arbetade först i fem år på Eskilstuna och Viby-holms slott under byggmästaren-arkitekten Kaspar von Panthen och begav sig därefter till Stockholm, där han tillhörde slottets hantverkare, samt trädde omkr. år 1630 i Axel Oxenstiernas tjänst. Rikskanslern hade vid denna tid börjat en rik byggnadsverksamhet, för vilken arkitekten Nikodemus Tessin d. ä. några år senare blev hans konstnärlige medhjälpare, och på hans stora slottsbyggen på Tidön och Fiholm har B. utövat sitt konsthantverk. Till en mindre del har han möjligen också i rikskanslerns tjänst arbetat på Jäders kyrka. Sedan bildhuggaren Aris Claeszon och den ovannämnde Sesing strax i början av 1630-talet nödgats lämna landet på grund av ogynnsamma förhållanden, var B. den mest anlitade stenskulptören i landet, och från hans verkstad har under 1630-talet och de första, åren av 1640-talet utgått ett av allt att döma avsevärt stort antal portaler och annan skulptural utsmyckning till husfasader. Huvudsakligen genom B:s tillskyndan och inflytande hos rikskanslern organiserades i Stockholm 1639 ett särskilt skrå för bild- och stenhuggarna, i vilket han från början blev bisittare och omkr. 1644 ålderman. Under sina sista år var han sjuklig och torde därför varit mindre verksam.

I B:s födelsestad Bremen finnas ypperliga exempel på senrenässansens mest outrerade dekorativa stenskulptur, framför allt i rådhuset och Gewerbehaus, båda fullbordade få år före B:s ankomst till Sverige, men av de säkra arbeten, som kunna hänföras till B., framgår, att denna djärva och rika stil icke var hans. Till B:s verk höra främst portaler och ornament till gavelkrönet på Tidön (1640−41) samt ornament till frontoner och portaler till flyglarna på Fiholm (1641−42). De ha en viss hantverksmässig tyngd och äro utförda i en strävare och mindre utvecklad stil men av obestridlig dekorativ effekt. B. hade 1634 ingått kontrakt om utförande av allt stenhuggararbete till Jakobs kyrka och arbetade härpå ännu 1646. Sannolikt är det dock icke han, som utfört kyrkans praktfulla sydportal, vilken har en omisskännlig likhet med portalen till Gewerbehaus i Bremen. Västportalen i en låg och bred relief är att hänföra till honom. 1637 arbetade han på rikssalen och kanslitrappan i Stockholms slott och 1642 var han verksam vid Tyska kyrkan. Ett verk av honom var den ståtliga fasaddekorationen till Mårten Augustinsson-Leijonskölds dubbelgavlade hus (1640−41) vid Stora Nygatan, som numera är försvunnet men vars utseende delvis framgår av Karl X Gustavs begravningsplansch. Under sina sista år byggde han sig mittemot Jakobs kyrka ett eget hus (Jakobstorg 1, den s. k. Hörnan), som dock icke blev alldeles färdigt före hans död utan fullbordades av hans bröder. Huset revs 1873, men genom fotografier (i Stockholms stads arkiv) har kunskapen om fasadens utseende med dess genomgående dekorering i band- och beslagsornamentik bevarats.

Författare

Ivar Simonsson.

Källor och litteratur

Källor: Brev från Heinrich Blume till Axel Oxenstierna, RA; Slott och gårdar: Vibyholm, KA; slottsboken, slottsarkivet; Stockholms stads tankebok 1631—48 samt kämnärsprot. och inkomna handlingar 1639—48, Stockholms rådhusarkiv; R. Josephson, Borgarhus i gamla Stockholm, 1 (1916); A. L. Romdahl & J. Roosval, Sv. konsthistoria (1913); I. Simonsson, Bildhuggaren Christian Julius Döteber (Konsthist. sällskapets publikation, 1918); Sv. slott och herresäten (Södermanland; Västmanland); C. R. af Ugglas, Ett par portaler i staden inom broarna och bildhuggaren Aris Claeszon från Haarlem (Samfundet S:t Eriks årsbok, 1916); G. Upmark d. ä., Sv. byggnadskonst 1630—1700 (19041: dens.. Valda skrifter (1901): F. U. Wrangel, Stockholmiana, 1—4 (1912).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Heinrich Blume, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17824, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ivar Simonsson.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17824
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Heinrich Blume, urn:sbl:17824, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ivar Simonsson.), hämtad 2024-04-24.