Meriter

Bohlin, Abraham, f. 12 juni 1810 i Marstrand, d 28 maj 1890 i Stockholm. Föräldrar: hovapotekaren Karl Henrik Bohlin och Sara Kristina Brask. Föreståndare för Emanuel Bruzelius' bokhandel i Karlstad febr. 1827; kallades sedermera till Uppsala, där han tjänstgjorde i Bruzelius' huvudaffär; överflyttade till Stockholm som bokhandelsbiträde i början av 1830-talet; övertog S. F. Lyséns bokhandel i Norrköping vid midsommartiden 1833; inköpte N. Schmidt & c:nis boktryckeri därstädes 28 juni s. å. och utgav därifrån tidningen Aftonbladet i Norrköping (tillståndsbevis 29 nov. s. å.); sålde bokhandeln till professor J. G. Collin 23 aug. 1836 och tryckeriet till N. M. Lindh i Örebro s. å.; vistades i Stockholm och Uppsala 1837−44 och var under denna tid bl. a. anställd i Lundequistska bokhandeln i Uppsala; deltog i bokförläggareföreningens stiftande sammanträde 6 dec. 1843 (immatrikulerad som ledamot 17 jan. 1844; hedersledamot 2 mars 1882); disponent för förlagsavdelningen hos N. M. Lindh i Örebro 1844 samt för affären i dess helhet 31 juli 1845; sekreterare vid första svenska bokhandlarmötet 1852; blev delägare i firman samt var 1856−63 dess ene huvudman; öppnade Lindhska bokhandeln i Örebro 1862 och antogs 15 maj 1865 till Svenska bokförläggareföreningens kommissionär; stadsfullmäktig i Örebro (v. ordförande); ordförande vid skandinaviska bokhandlarmötet i Stockholm 1866; inköpte övriga andelar i Lindhska affären med tillhörande boktryckeri, fastigheter, magasin och stadsjord dec. 1867 men sålde större delen av förlaget till Frans och Gottfrid P:son Beijer 1 jan. 1868 samt återstående förlagsartiklar likaledes till Beijerska förlaget 1874; upptog J. R. Svanberg till kompanjon i bokhandeln 1 jan. 1868; avsade sig 1871 kommissionärskapet för Svenska bokförläggareföreningen, vilket uppdrogs åt J. R. Svanberg 19 juli s. å. från årets början räknat, samt avflyttade till Stockholm i början av år 1875; sålde tryckeriet i Örebro 1877. RVO 1866; RNS:tOO 1873. — Ogift.

Biografi

Bland de många minnen från äldre tider, B. på gamla dagar älskade att draga fram, var även en berättelse om hur han som nioårig pojke lärde sig gammal handstil: till sin förtjusning hade han i en avskrift av Petrus Brasks Pufendorfsöversättning upptäckt en läsbarare svensk historia än dåtidens läroböcker. Han fick väl ej gå den lärda vägen, men hans kärlek till böcker och läsning kom honom väl till pass i det arbete i bokhandelns och bokproduktionens tjänst, som blev hans livsuppgift. Han var »en arbetsmyra och en intelligent man» (Harald Wieselgren). Redan som sextonårig yngling ansågs han av den bekante bokhandlaren Emanuel Bruzelius kompetent att förestå en av dennes filialer, i Karlstad. Snart nog fick han sin verksamhet förlagd till Uppsala och sedan till Stockholm. Bokhandelns tekniska hjälpmedel voro under B:s läroår föga utvecklade, men han förstod tidigt att skaffa sig en mindre vanlig person- och litteraturkännedom, som sträckte sig ända till författarnas ofta svåruppdagade »egna förlag» och satte honom i stånd att snabbt och säkert anskaffa önskade boknyheter. Även litterär verksamhet lockade honom. Då han en tid hade boktryckeri och bokhandel i Norrköping (1833−36), försökte han sig som tidningsutgivare, men hans Aftonbladet i Norrköping ville ej bära sig trots den rolighetsavdelning — »Omnibus» — som återspeglade hans egen lust för det anekdotiska. B. hade jämväl en utpräglad encyklopedisk läggning, och för denna fick han användning, då han hos oss introducerade resehandbokslitteraturen.

Ett större verksamhetsfält öppnade sig för B., då han 1844 anställdes hos N. M. Lindhs bokförlag i Örebro och följande år för över två decennier övertog ledningen av detsamma. Detta företag hade vunnit sin solida ekonomi genom produktion av massartiklar, såsom katekeser, uppbyggelseskrifter och rövarromaner, och till en början endast med en viss försiktighet vågat sig ut på det litterära området. Även om särskilt under den sista Lindhs tid antalet av firman förlagda förnämligare böcker börjat stiga, härstammade alltjämt förlagskatalogernas litterärt sett tyngst vägande bagage från V. F. Palmblads förlag, som 1841 uppgått i det Lindhska. B. försmådde givetvis icke att utgiva sådana skrifter, som genom en starkare spridning kunde bära upp verksamheten ekonomiskt, men det blev samtidigt hans personliga insats att åt förlaget ge en avgjort litterär prägel. Bland hans förlagsartiklar påträffar man exempelvis P. D. A. Atterbom, Fredrika Bremers, K. V. Böttigers, Kr. E. Fahlcrantz', S. J. Hedborns, B. E. Malmströms, J. L. Runebergs och K. A. Wetterberghs (Onkel Adams) samlade skrifter, G. O. Hyltén-Cavallius och G. Stephens »Sveriges historiska och politiska visor», G. G. Adlerbeths »Historiska anteckningar», »Handlingar ur von Brinckmanska archivet på Trolle-Ljungby» och K. G. Starbäcks »Berättelser». Han hade också en icke obetydlig avdelning »Böcker och skrifter i hushållningen m. m.», där den nya lantbruksvetenskapen representerades av sina märkesmän Hj. Nathorst, Edv. Nonnen och J. T. Bergelin. De livliga förbindelser med författare, yrkeskamrater och bokhandlare, som följde med B:s ställning, passade honom förträffligt, och då han därjämte var lika hemmastadd i politiska kretsar och i artistvärlden, samlade han en rik skatt av minnen av betydande samtida, präglade av en avgjord förkärlek för det lustiga och pikanta. Sedan han åter fått tillgång till eget tryckeri, förnyade han sina publicistiska försök genom att återuppliva den av förlagets grundläggare uppsatta Örebro tidning, vilken han själv redigerade och stundom riktade med person- och »kulturhistoriska» bidrag. En av firmans främsta förlagsartiklar, »Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män», motsvarade alldeles särskilt B:s intressesfär, och han här också inlagt en väsentlig förtjänst om detta monumentalverk. Då Palmblad sålde sitt förlag till firman N. M. Lindh, hade han förbehållit sig, att tryckningen av »Biographiskt lexikon» skulle fortgå i Uppsala under hans: ledning. På detta sätt utkommo under B: s tid delarna 12−20, men då Uppsalaredaktionen upplöstes genom J. G. Wahlströms avflyttning från orten och Palmblads död 1852, förlade B. tryckningen till Örebro och avslutade arbetet med huvudsakligt biträde av Peter Wieselgren. Sista häftet, innefattande register till hela verket, utkom 1857. Ett supplement var emellertid utlovat, och B. hade föreslagit Wieselgren att fortsätta med ett band om året, »så länge vi leva». Förslaget antogs av Wieselgren (15 jan. 1855), och redaktionsbestyren överlätos på dennes förslag åt hans son Harald Wieselgren, som därigenom bereddes tillfälle att bibehålla sin e. o. amanuensbefattning vid K. biblioteket. B. tog med livligaste intresse del i redaktionsbestyren, riktade namnlistan med många namn, vilkas plats i en biografisk handbok nu synes självklar, läste korrekturen, fullständigade artiklarna med mångahanda uppgifter ur sitt rika minnesförråd och skrev själv en och annan biografi. Hans kompletteringar tillförde utan fråga lexikonet mycket av värde men beredde även redaktören överraskningar av icke alldeles angenäm art. B. fann intet ont i att en uppgift var »en smula 'curieux', som man i förra seklet plägade kalla det..., sådant fägnar kuriösa läsare». Harald Wieselgren åter trodde sig stundom ej sakna skäl att skarpt nog påminna om vikten av att hålla på lexikonets anseende. Sådana kontroverser störde dock på intet sätt förhållandet mellan redaktör och förläggare, och B. fantiserade ibland om att med Wieselgrens hjälp kunna övergå till »större och viktigare verk, t. ex. en fullständig redigering av Svenskt biografiskt och författarelexikon» (27 okt. 1862). Största bekymret beredde helt naturligt utgivningshastigheten. B. tröttnade ej att driva på, han sparade varken skämt, allvarliga föreställningar eller ilska. Värst var det 1863, då Wieselgrens intressen helt absorberades av sekreterarbefattningen i polska kommittén, och åtminstone det året fick lexikonredaktören nog personligen erfara, att B. »var mycket nervös i sin verksamhet», som han senare skrev om sin förläggare. Man kom emellertid i gång igen, Wieselgren fortsatte t. o. m. bokstaven K, som kom ut 1865, därpå redigerade Kristoffer Eichhorn L, som förelåg färdig 1868, samma år som B. började draga sig tillbaka från affärerna. Det var B:s mening att bibehålla utgivningen av Biografiskt lexikon, men svårigheterna voro stora, han oroades av ryktena om det nya biografiska lexikon — Herman Hofbergs — som förbereddes av Albert Bonnier, och det nästa häftet av lexikonet utkom först 1875−76 på Beijers förlag.

»Jag börjar bli utarbetad som en gammal åkarhäst», skrev B. 1859 till Harald Wieselgren. Dylika utbrott, som då och då möta i hans brev, äro dock intet annat än tillfälliga reaktioner under den febrila verksamhet, som fyllde B:s liv. Men en ögonsjukdom gjorde det omöjligt för honom att på samma sätt som förut behålla ledningen av den stora affären i sina händer, och han valde då att sluta. Sedan han blivit ensam ägare därav, började han avvecklingen av det mer än hundraåriga företaget. Det blev firman F. & G. Beijer, som blev arvtagaren till dess verksamhet (1868 och 1874); ett försök, som B. 1870 gjorde, att på lotterivägen realisera de hopade boklagren, slog ej väl ut, och det var först F. Beijer (se denne), som fann på att lösa den för förlagsrörelsens ekonomi viktiga uppgiften genom ett förut ej prövat medel, de periodiska, bokauktionerna. Det lidande, som drabbat B., nedslog ingalunda hans levnadsmod. Under sina återstående år, som han tillbragte i Stockholm, fortsatte han att följa personer, böcker och händelser med samma intresse som förut. Stor bibliofil, ägde han ett vackert och värderikt bibliotek. Han levde också mycket i minnena från sitt verksamma liv, och hans sällskaplighet och alltid flödande meddelsamhet, som måhända ej undgick att färgas av ålderdomens »loquacitas», gjorde honom till en ganska känd Stockholmsfigur. Stundom meddelade han ett och annat ur sina erinringar i pressen. Så framlockade B. Norlings bok »Nya skolan bedömd i litteraturhistorien» år 1881 några »Ströftåg bland litterära minnen», som äga ett visst intresse mindre för B:s av omisskänlig sympati för våra nyromantiker präglade litteraturhistoriska uttalanden än för de inströdda personliga hågkomsterna. Ett liknande värde tillkommer jämväl en påbörjad men tyvärr aldrig fullbordad skildring av bokhandeln under B:s tidigare år. Viktigare bidrag till Sveriges litterära historia gömmer emellertid B:s och hans firmas omfattande korrespondens, av vilken han under sin livstid skänkte ett urval till K. biblioteket och vars övriga delar efter hans död överlämnades dit. En gåva av B. till samma bibliotek är en samling papper härstammande från den bekante bondriksdagsmannen P. Oxelberg, för vilkens öden B. under sin Örebrotid kom att intressera sig på grund av hans genom bullersam opposition ådragna fängelsestraff och däromkring uppvuxna legender.

Författare

B. BOËTHIUS.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Handbok för resande i Sverige, innehållande skildringar af de särskilta provinserne och deras egenheter i geografiskt och ekonomiskt af seende; med beskrifning öfver kanaler, städer, helsobrunnar, bruk, grufvor, herrgårdar och märkvärdigheter jemte utförlig vägvisare, ångfartygs- och diligensturer, utdrag ur skjutsförfattningar m. m. Sthm (tr. Upps.) 1838. 12:o XXV, (5) 490 s. (Anon.) — Bihang till handbok för "resande i Sverige innehållande förändrade eller tillkomne ångfartygs- eller diligens-turer för 1839 jemte andra tillägg och rättelser till' nämnde bok. Sthm (tr. Upps.) 1839. 12: o 18 s. (Anon.) — Handbok för resande i Sverige... 2: a [av G. A. Anderson] omarb. uppl. 12: o Sthm (tr. Upps.) 1847. 475 s. (Anon.) (1: a uppl. även i utdrag och bearb. av A. G. F. Freese på tyska under titel: Reisehandbuch durch Schweden und Norwegen. Berlin 1844. Neue [Titel-]ausg. Berlin 1850. 224 s.) — Mälaren med dess stränder och öar samt närmaste omgifningar. En handbok för resande innehållande beskrifning öfver Mälare-traktens städer och märkligare orter... Sthm 1843. 12: o XI, 191 s. (Anon.) — Artiklar i nedannämnda av B. redigerade och andra tidningar, däribland artikelserien Strof tåg bland litterära minnen; med anledning af B. Norling, Nya skolan bedömd i litteraturen (Nya dagligt allehanda, 1881, N:o 165, 169, 171, 173, 177, 183, 185, 188, 189, 193, 201, 205, 212) och Spridda bidrag till sv. bokhandelns historia (Aftonbladet 2 aug. 1882). —¦ Ang. B:s andel i Biographiskt lexikon se texten.

Översatt: Bättre sent än aldrig. Från engelskan. Norrköping 1835. 32: o 26 s. (Miniatur-bibliothek af utmärkte novellförfattare, 5:2.) — Mormors landtgård. Från tyskan. Norrköping 1835. 32: o 180 s. (Miniatur-bibliothek af utmärkte författare, 6.)

Utgivit: Aftonbladet i Norrköping 11 dec. 1833—1 juli 1836. — Vald samling af svenska sångstycken. Sthm 1839. 2: a tillökade uppl. Sthm 1850. 16: o 372 s. (Anon.) — Örebro tidning 1845—52, 1856—58. — J. H. Kellgren, Gustaf Wasa. Lyrisk tragedie i tre akter. Örebro 1859. 74 s. (Anon.)

Källor och litteratur

Källor: B:s brevväxling och hans brev till Harald Wieselgren, KB, samt hans ovan nämnda artiklar i Nya dagligt allehanda 1881 och i Aftonbladet 1882; B:s och N. M. Lindhs förlagskataloger, KB; nekrolog i Sv. bokhandelstidning 31 maj 1890; I. A. Bonnier, Anteckningar om sv. bokhandeln intill år 1900 (1920); C. M. Carlander, Sv. bibliotek och exlibris, 1, 3, 4 (1902, 03); Festskrift med anledning av Sv. bokförläggareföreningens 50-årsjubileum (1893), s. 152, 206; Liber librariorum, utg. av A. Håneli, 2 (1920); G. E. Klemming & J. G. Nordin, Sv. boktryckerihistoria 1483—1883 (1883); H. Schiick, Den sv. förlagsbokhandelns historia (1923); H. Wieselgren, Abraham Bohlin. Dödsruna (Svea, 1891; omtr. i H. Wieselgren, I gamla dagar och i våra, 1901); dens., Firman Lindh i Örebro och Stockholm (Ur skilda portföljer, 1893).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Abraham Bohlin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17863, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17863
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Abraham Bohlin, urn:sbl:17863, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. BOËTHIUS.), hämtad 2024-04-23.