Meriter

Bolmeer, Bengt Magnus, f. 16 jan. 1785 i Vittaryds församling, d 11 jan. 1849 i Lund. Föräldrar: prosten Magnus Bolmeer och Ingrid Katarina Lundelius. Inskrevs, vitsordad som en yngling »bonæ indolis», i tredje klassen i Växjö skola 8 maj 1793; genomgick gymnasiet därstädes; student i Lund 2 okt. 1802; disp. 25 maj 1803 (De vario juridiciali apud majores veri exquirendi genere, p. II; pres. P. Roos); filol. kand. 11 juni 1806; fil. kand. 11 apr. 1808; disp. 14 maj s. å. (De religione Galila) Ofum ex ore Germani Conti maronitas; pres. M. Norberg); fil. magister 23 juni s. å.; studerade vid Köpenhamns universitet 1809; företog i okt. 1815 såsom innehavare av Humero-Steuchiska resestipendiet en utrikes resa och återkom i juli 1817 till Lund efter studier i Berlin, Leipzig, Dresden och Wien. Docent vid Lunds universitet 13 sept. 1810, e. o. adjunkt 28 febr. 1815, adjunkt 6 sept. 1816, allt i historia; förestod professuren i estetik under okt. 1817; notarie i medico-teologiska fakulteten 11 aug. 1819; förrättade notarietjänsten vid akademiska konsistoriet 19 aug. 1819−29 febr. 1820; notarie i fil. fakulteten 1 juli 1820; uppförd på andra förslagsrummet till professuren i romersk vältalighet och poesi 27 juni s. å.. och på första förslagsrummet till akademisekreterarbefattningen 7^[1] febr. 1821; förestod professuren i historia läsåret 1822−23; tf. akademisekreterare från 20 okt. 1822; professor i österländska språk 8 dec. 1824; universitetets ombud vid riksdagarna 1828−30, 1840−41 och 1844−45; Lunds universitets rektor 1832−33 och 1842−43; uppförd å andra förslagsrummet till biskop i Visby 15 sept. 1841. RNO 1832.

Gift 7 aug. 1833 med Laura Petronella Lundblad, f. 1 aug. 1802, d 13 mars 1882, dotter till professor Johan Lundblad i Lund.

Biografi

Ett klart huvud och goda kunskaper i historiska och språkliga ämnen jämte fin estetisk bildning skaffade B. ett ansett rum i den krets av framstående lärare, som under 1800-talets första årtionden verkade vid Lunds universitet. Med befordringarna på den akademiska banan gick det dock trögt. Ärelystnad var icke något utmärkande drag i hans karaktär, och då tillfälle bereddes honom till längre utländska resor, försummade han att tillvarataga de möjligheter, som kunde erbjuda sig. Tidigt kom han även att spela en bemärkt roll i det akademiska intrigspel, som vid denna tid florerade, och skaffade sig därigenom fiender, vilka ivrigt motarbetade honom. Den personliga bitterheten hos motståndarna var så stor, att han endast med tvekan utsatte sig för en tävlan med åtföljande möjligheter till chikan. Hans vänner måste därför verka för honom, men ehuru bl. a. Esaias Tegnér gjorde vad han kunde, lyckades det varken att skaffa honom den historiska professuren 1817, ett lektorat i historia eller latin i Stockholm 1819 eller akademisekreterartjänsten 1821. Först när utsikten till framgång på de vägar, som lågo honom närmast, syntes stängda, gick han om ock med tvekan in på att speciminera för professuren i österländska språk efter M. Norberg, då legationspredikanten J. Berggren, som ursprungligen varit påtänkt till dennes efterträdare, föredrog ett pastorat framför den till en början oavlönade professuren. Någon verklig orientalist var B. emellertid icke, och hans lärarverksamhet blev därför ej heller av någon större betydelse för studierna i österländska språk. Under sin professorstid föreläste han huvudsakligen hebreiska; mera sällan behandlades någon arabisk författare.

Framför allt är B:s namn förknippat med »Härberget». Denna ryktbara vänkrets, där det mesta av vad Lunds akademi hade snillrikt vid denna tid samlades till meningsutbyte och förströelse under fria och anspråkslösa umgängesformer, ändrades under årens lopp med hänsyn till sammansättning och även i någon mån karaktär. I akademiska frågor fingo medlemmarna stor betydelse särskilt genom sina förbindelser med universitetskanslern L. von Engeström. Politiska intressen odlades flitigt, och ehuru olika meningsriktningar där möttes, var tonen i allmänhet liberal med intelligensaristokratisk anstrykning, särskilt så länge Tegnér och K. A. Agardh voro kvar i Lund. Efter Tegnérs flyttning till Växjö stod B. i synnerlig livlig korrespondens med honom och redogjorde för alla akademiska frågor och förhållanden. Tyvärr brändes Tegnérs brev efter B:s död. Det sammanhållande bandet i kretsen var B., vars enkla hem vid Lilla Torg var den dagliga mötesplatsen från 1813, då han flyttade dit, till hans död. Hans fina estetiska bildning och vidsträckta humanistiska intressen befäste hans ställning inom denna den lundensiska intelligensens fristat, och med en då sällsynt världsmannamässig urbanitet utövade han sitt värdskap. Även sedan han 1833 blivit gift med Laura Lundblad, vårdades i deras hem troget traditionerna från den Tegnérska tiden.

Av den studerande ungdomen åtnjöt B. aktning och tillgivenhet i så hög grad, att han blev vald till inspektor för två nationer, Värmlands (1831) och Smålands (1841). Sedan Tegnér och andra gamla vänner lämnat Lund var det honom dock allt svårare att med bibehållet gott humör taga del i de ofta småaktiga striderna i fakultet och konsistorium. Till hans motståndare hade nu sällat sig den genom sina förbindelser med greve J. De la Gardie och universitetskanslern närstående kretsar inflytelserike P. Wieselgren, som även drevs av sin nykterhetsiver att bekämpa den siste framstående representanten för det glada sällskapslivet under den Tegnérska tiden. När därtill kommo fortfarande ekonomiska bekymmer, är det icke att undra på, att B. ännu efter sin utnämning till professor umgicks med tanken att utbyta den akademiska banan mot den prästerliga. För universitetet var det en vinst, att den noble och vänsälle mannen stannade kvar.

Då Lundaakademien för första gången efter den författningsändring, som gav universiteten rätt till representation inom prästeståndet, hade att sända ombud till riksdagen 1828, fordrade adjunkter och docenter att få deltaga i valet. Med J. H. Thomander i spetsen lyckades de yngre lärarna genomdriva sina önskningar, och med stöd av deras röster valdes B. att jämte sin gamle antagonist Anders Lidbeck bevaka universitetets intressen vid riksdagen. Där blev han genast insatt i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, enligt sin egen till Tegnér uttalade önskan. Både vid denna och de två följande riksdagar, han bevistade, hade han till främsta ögonmärke att arbeta för Lunds universitets bästa, och hans motioner och inlägg i ståndets debatter rörde sig i regel om akademiens och dess institutioners behov, varvid han sorgfälligt vakade över att det icke skulle sättas tillbaka för Uppsala. Då han någon gång eljest tog till orda, var det mest i frågor, som hade betydelse för den litterära odlingen, såsom tullfri införsel av böcker och bättre ordnande av paketposten, så att i Stockholm och Uppsala tryckta böcker icke först efter månadslång väntan skulle kunna erhållas i södra Sverige. För övrigt anslöt han sig i huvudsak till den med åren alltmera konservativa uppfattning, som hans gamla vänner Tegnér och även Kr. Heurlin hyllade.

Författare

B. Möller; K. V. Zetterstéen.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: B. har presiderat för åtta akademiska avhandlingar samt författat ett flertal program, vilka äro förtecknade i G. Marklin, Catalogus disputationum. .. Lidenianus continuatus, 2 (1820) och dens., Catalogus disputationum... Lidenianus iterum continuatus, 2 (1856) samt i P. Sjöbeck, Program utg. vid Lunds universitet 1667—1867 (1912—15).

Översatt: Hjobs bok, cap. 3—14. Öfversättnings-försök med bifogade anmärkningar (Theol. quartalskrift, 1828, H. 3, s. 20—54; undert.: B—r).

Utgivit: Carl XII:s historia utg. af Knut Lundblad. D. 1—2. Kristianstad 1835—39. (4), V, 469, XV s., 1 portr.; VIII, 552, (1) s. ([Anon.; även i tysk övers, av G. F. von Jenssen, Hamburg 1835—40, och i dansk bearbetning, Köpenh. 1854.)

Källor och litteratur

Källor: Lunds univ. kansler till K. M:t 20 aug. 1821, 15 juni 1824 (meritförteckn.), RA; Växjö skolas matrikel för åren 1752—1819, utg. genom L. Larsson (1924); P. G. Ahnfelt, Studentminnen, 1—2 (1857); Cecilia Bååth-Holmberg, Morfars bok (1910); G. Carlsson & U. Johnsson, Smålands nation i Lund 1668—1918, dess öden och personligheter (1918); [J. Damm], Studentminnen (1893); A. Kahl, Tegnér och hans samtida i Lund (1868); M. L. Ståhl, Biografiska underrättelser om professorerna vid K. universitetet i Lund (1834); M. Weibull & E. Tegnér, Lunds universitets historia 1668—1868 (1868); E. Wrangel, Gamla studentminnen från Lund (1918); dens., Herberget (Under Lundagårds kronor, 2, 1921).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Magnus Bolmeer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17910, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Möller; K. V. Zetterstéen.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17910
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Magnus Bolmeer, urn:sbl:17910, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Möller; K. V. Zetterstéen.), hämtad 2024-04-19.