Meriter

Berg, Lars, f. 27 jan. 1838 å Strömbacka i Bjuråker, d 30 jan. 1920 i Stockholm. Föräldrar: bruksinspektören Johan Niklas Berg och Eva Kristina Härdelin. Student i Uppsala 29 maj 1856; elev vid Dellens kanalbygge 1856—57; avlade avgångsexamen från h. artilleriläroverket å Marieberg 1860. Biträdde kaptenlöjtnanten K. A. Petterson i Norrbotten vid utsättandet av astronomiskt bestämda fixpunkter för landets uppmätning; löjtnant vid väg- och vattenbyggnadskåren 7 febr. 1862; arbetschef vid Luleå kanal- och Gällivare järnvägsbyggnad 1865—66; företog 1868 med understöd enligt K. brev av 29 nov. 1867 en utländsk resa för att studera strömregleringsarbeten och flottningsanläggningar; flottningschef i Indalsälven 1868—77; arbetschef vid österströms järnvägsbyggnad 1871—73; kapten 21 nov. 1873; stadsfullmäktig i Sundsvall 1875—85; ledamot i kommittén angående väghållningsbesväret 24 nov. 1876—14 dec. 1880; anställd vid Sundsvalls vatten- och avloppsledningsanläggning 1877—79; tekniskt biträde åt lagberedningen vid behandlingen av vattenrättsförordningarna 1877—78; landstingsman i Västernorrlands län 1879—84; major och distriktschef i övre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet 13 apr: 1883; företog 1884 med reseunderstöd enligt K. brev av 14 mars s. å. en utrikes resa för att i anledning av väckt förslag om flodregleringsarbeten i Ångermanland studera underhållskostnaderna för större dylika arbeten i Tyskland; landshövding i Norrbottens län 5 juni 1885; ordförande i Norrbottens läns hushållningssällskap 1886— 93; ledare av undersökningarna angående apatittillgån-garna i Norrbotten 14 juni 1889—9 apr. 1892; ledamot av riksdagens första kammare 1890—99 och 1902—10 och var därunder bl. a. ledamot av särskilt utskott 1892 urt. och 1899, av bevillningsutskottet 1894 och av konstitutionsutskottet 1903—07; överste och chef för väg- och vattenbyggnadskåren samt generaldirektör och chef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 27 apr. 1893—22 maj 1903; adjungerad teknisk ledamot av riksdägshuskommittén 18 okt. 1894—1905. RVO 1878; RNO 1885; KNO1kl 1888; erhöll Norrbottens läns hushållningssällskaps stora guldmedalj 1896; KmstkNO 1897; LLA 1898.

Gift 22 juni 1868 med Freja Eleonora (Ellen) Weidenhielm, f. 17 aug. 1850, dotter till landshövdingen Ernst August Weidenhielm1.

Biografi

Den viktiga roll, B. spelat för Norrlands väg- och vattenbyggnader, framgår endast ofullständigt av listan på hans viktigare anställningar och uppdrag; vid sidan av dessa har han utfört flera strömrensningar och verkställt utredningar för eller lett ett stort antal såväl väg-, bro-, flottleds- och farledsbyggnader som vattenavtappnings-, vatten- och avloppslednings- samt stadsplanearbeten. Sedan han jämväl i viktiga kommittéarbeten ådagalagt sin förmåga, öppnades ett vidsträcktare verkningsfält för denna, då han 1885 kallades till landshövding i Norrbottens län. Vid denna tid funnos i länet, frånsett några kortare vägar i kustlandet, endast den gamla kustlandsvägen samt ett antal sidovägar i älvdalarna upp till vissa kyrkplatser, lappmarker och skogsbygder. Under B: s landshövdingetid byggdes mellan 700 och 800 km. nya vägar. Älvdalarna förbundos med varandra längre in i landet och direkt förbindelse öppnades mellan viktigare orter såsom Arjeplog och Arvidsjaur, Vittangi och Gällivare, Svanstein och Övertorneå. På hans förslag och utredning beslöts även år 1890 anläggningen av den s. k. militärvägen mellan Vistträsk och Rusksele över Glommersträsk, varigenom direkt vägförbindelse öppnades mellan Norrbotten och Jämtland. Hans upprepade framställningar anses väsentligen ha bidragit till att statsmakterna inom få år fördubblade såväl vägfonden som frostminskningsfonden. Nybyggesväsendet var föremål för hans omvårdnad. Med samma kraft ivrade han för torrläggning av frostförande marker. Han medverkade jämväl vid planläggningen av den växtbiologiskä anstalten i Luleå. På hans initiativ tillkom Norrbottens enskilda bank. Vidare arbetade han för en fullständigare utbildning av länets småskollärare, för slöjdens införande i dess folkskolor Och för svenska språkets utbredning bland den finsktalande befolkningen genom särskilt upprättade folkskolor närmare språkgränsen. Därjämte var han stiftare av Norrbottens läns museiförening, jaktvårdsförening, förening för frigivna fångars vård och en filial av allmänna försvarsföreningen. Elementarläroverkshuset i Luleå tillkom tack vare hans ingripande. Hans beprövade tekniska insikter voro till största gagn för Luleå, då staden efter den stora eldsvådan 1887 skulle omregleras och vatten- och avloppsledningar anläggas. Genom av B. meddelade avvittringsutslag i Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs socknar bragtes avvittringsverket nära sin fullbordan. Samtliga dessa åtgärder voro av den betydelse, att få av länets hövdingar rest sig ett varaktigare minnesmärke. Under de sista tio åren av sin ämbetsmannabana ledde B. som chef det väg- och vattenbyggnadsväsende, i vars tjänst han gjort så betydande insatser, samt nedlade i olika avseenden ett intresserat arbete för dess befrämjande. — I första kammaren anslöt sig B. till den yttersta högern inom den protektionistiska majoriteten och hade under flera riksdagar plats i partiets förtroenderåd. Han motionerade 1891 om kreditivens förhöjning och deltog 1895 i motionen om ett inhemskt försvarslån å 60 millioner kr. och om mellanrikslagens uppsägning; likaså satte han sitt namn under den motion, som 1899 ledde till att riksdagen till sjöförsvarets stärkande beviljade väsentligt större summor, än regeringen begärt. Under unionskrisen 1905 hävdade B. en mycket oförsonlig ståndpunkt. Vid första urtima riksdagen talade han starka och lidelsefulla ord om den svenska regeringens »sorgliga och skymfliga underkastelse» och yrkade avslag på alla förslag om underhandlingar med »upprorsmännen, som nu folkrättsligt äro svenska undersåtar», samt var medmotionär om det s. k. krigskreditivet på 100 millioner kr. Vid andra urtima riksdagen s.å. förordade han i remissdebatten avslag å Karlstads-förslaget till överenskommelse. Vid rösträttsfrågans behandling 1907 uppträdde han mot »Tällbergslinjen» och senare mot sammanjämkningsförslaget.

Författare

B. Thyselius.

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden av postmästaren H. Lagergren, Luleå; första kammarens prot.; Kungl. väg- och vattenbyggnadskåren 1851—1901 (1904); U. A. R. J. Marcks von Würtemberg, Matrikel öfver officerare vid Kongl. väg- och vattenbyggnadskåren 1851—1897 (1897).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Berg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18551, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Thyselius.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18551
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Berg, urn:sbl:18551, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Thyselius.), hämtad 2024-04-16.