Meriter

Bergeström, Hans, f. 23 juli 1735 på Ettarps gård, Ens-lövs församling, d 19 juli 1784 i Hälsingborg. Föräldrar: inspektören, sedermera tillsyningsmannen över pärlfiskerierna och dykeri-kommissarien Magnus Bergström och Engela Weinberg. Erhöll privat undervisning; inskriven å Karlshamns läroverk 1749; student i Lund 4 sept. 1754; fil. kand. 1755; disp. 26 nov. s. å. (De usu figurarum syllogisticarum perexiguo; pres. L. Laurel) och dec. 1756 (De templis Lundensibus; pres. S. [LagerJBring); fil. magister 23 juni 1757. Erhöll kondition i Göteborg 1755—57 och hos baron K. Hermelin i Stockholm 1757; prästvigd i Uppsala 1758; e. o. predikant vid adelsfanan s. å.; mentor för S. G. Hermelin i Uppsala 1759; lektor vid kadettkåren i Karlskrona 1761 (tillträdde 23 febr. 1762); kyrkoherde i Hälsingborg med annexen Valluv och Råhus 21 juni 1774. Teol. doktor vid fakulteten i Bützow »efter avlagda specimina» 1769; kallad till ledamot av »ett vitterhets sällskap Utile dulci i Lund» 1772; stiftade Teologiskt samfund i Karlskrona 1774; LVVS 1778 eller 1779; titulärprost 1779.

Gift 19 juli 1763 med Maria Klein, f. 5 jan. 1731, d 15 dec. 1787, dotter till kofferdikaptenen Johan Klein i Karlshamn.

Biografi

B. är den mest framträdande bland litterära förkämpar för den under 1700-talets förra hälft starka pietistiska riktningen, i vilken han tyckes ha införts genom sin personlige vän P. Murbeck. I sin ungdom synes B. ha tagit intryck av den europeiska upplysningsströmningen. Hans svärson E. Follin berättar nämligen, att han 1759 under tillfrisknandet efter en svår sjukdom »föll in uti en andelig svårmodighet, vilken härledde sig från Voltaire's, Rousseau's och flere fritänkares läsning; många tvivelsmål i gudalärans sanningar väcktes: de voro hans plåga, och under detta luttrades hans själ från otrons slagg». Denna plötsliga omvändelse är helt i den Frankeska riktningens anda och motsvarar alldeles skildringen i B: s dikt »Den wäckta själens rop til sin Gud». B: s pietism ådrog honom förföljelse från ortodoxa ämbetsbröders sida, En stridsman som han var, dröjde han i sin tur ej att draga i härnad mot den upplysningskultur, han stiftat en så farlig bekantskap med. Hans främsta skrift av denna art är hans »kristeliga uppfostringslära», som äger »några anmärkningar uti noterne över Rousseau's Emile eller okristeliga uppfostringskonst». Med gränslös förbittring vänder han sig mot dennes önskan »att få människorna uppfödde till villdjur». För sin kristliga uppfostran nöjer sig B. ej med ett vanligt katekespluggande utan vill, att barnen ända från sitt tredje år skola verkligt uppleva Gud, och bannlyser därför för denna ålder varje kroppslig aga. Denna pietistiska känsla för barnen förenar han med en hög uppskattning av kvinnan; på denna punkt hänvisar han gentemot Rousseau till fru Nordenflychts »Fruntimrens försvar». Tack vare sin beläsenhet kunde han under arbetets gång tillgodogöra sig Locke's uppfostringsidéer och Montes-quieu's människoforskning, samtidigt som han åberopade Young såsom meningsfrände. Dessa åt olika håll vidgade perspektiv föra över till B: s »Indianiske bref eller utförl. beskrifning öfwer twänne obekanta rikens moraliska, politiska och ceconomiska beskaffenhet». Uppslaget hämtade B. från Swift, men han gjorde ej den minsta ansträngning att novellistiskt utföra händelsen. Minst av allt får man vänta sig den anspråkslösaste kärlekshändelse, ty B. visste alltför väl, att »en ogudaktig och förtida brånad uppväckes genom romaners läsande». I B: s framställning har man blott att gå den raka vägen från »ett olyckligt Philippinien» till »ett sällt Petrea». Tendensen överensstämmer närmast med de engelska moraliska veckoskrifterna, ehuru den skärpts under intrycket av frihetstidens upplösningstillstånd. På grund av vissa radikala uttalanden i sociala frågor har skriften på senare tid uppmärksammats som en av den socialistiska utopismens tidigaste förelöpare i vårt land. Verkningsfullare är kritiken i den korta berättelsen »Om Nahkhana-hamahhem». På en ny sjöresa kommer författaren till en ö, som äger två slags invånare: de dumma och dryga magarna och de uppfinningsrika men skeptiska huvudena. Upptagande Swiffs sinnrika lek med de mänskliga proportionerna, vet B. att utnyttja den till en vaken och kallblodig skildring, som icke tar parti, även om magarna värst hudflängas. Under denna tid lät B. också sin versådra flöda ymnigt, och särskilt skrev han en rad kraftfulla satirer i Young's anda. Hans överraskande formella kunnighet röjer skolning i Creutz' diktning snarare än i Gyllenborgs, och i elegien »Philemon och Baucis», vilken han skrev som nygift, återfinner man Creutz' subtila kärlekspsykologi fastän med vidhängda pietistiska kommentarer. Senare har han mindre ägnat sig åt poesien, men man kan dock minnas, att han är den förste, som i vers skildrat det skånska landskapet. — Som kyrko herde i Hälsingborg gick B. helt upp i församlingsvården. När han uppträdde offentligt, som på prästmötet i Lund 1780, predikade han så gammaldags drastiskt om »en äkta sammanlevnad», att han föll ett lättvunnet byte för ett försåtligt citat i Stockholms posten 1781 (N: o 153). Tillfälligtvis kom sålunda den yngre, hänsynslösa upplysningsriktningen att hämnas på en gammal motståndare. — Om B: s karaktär har svärsonen vittnat, att han var vänfast och oförskräckt, liksom han också berättat om »hans kvicka och eldiga ögon». Man kan förebrå B. intolerans och efterblivenhet och ändå medge, att det fanns något av andlig stridsman hos honom.

Författare

Sverker Ek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Achates och Sostratus. N: o 1—13. Karlskrona 1763 —64. 104 s. (Anon.; tills, med C. F. Broomé; n:o 2, 4, 6, 8, 10, 12 förf. av B.) — Sostratus. N:o 1—4. Karlskrona 1764. 24, 32 s. (Anon.) — Sveriges sällhet. Sthm 1765. 31 s. (Anon.) — Ode sur la mort de monsieur Henri Andr. Löfwenskiöld. Karlskrona 1765. Fol. (4) s. — Försök till den rätta christeliga upfostrans kännedom och wärkställighet, jämte några anmärkningar uti noterne öfwer Rousseaus Emile eller ochristeliga upfostrings konst. Kalmar 1766. (10), 273, (1) s. 2: a uppl. med titel: Om en rätt christlig uppfostran. Malmö 1856. (3), 139 s. — A poetical discourse on sciences as coming from the peace. . . Karlskrona 1766. 32 s. — En redelig själaherde, som gådt ut ifrån werlden til Jesum ... uti en christelig likprädikan, då. . . Peter Muhrbeck... til sit hwilorum befordrades. Karlskrona 1767. 4: o 54 s. (B: s likpredikan s. 1—45.) — Dödsdagen, en rätt lärares förlossnings dag ... uti en likpredikan öfwer . .. Lorentz Muhrbeck. Västerås 1770. 4: o 120 s. (B: s likpredikan s. 1—46.) — Indianiske bref, eller utförl. beskrifning öfwer twänne obekanta rikens moraliska, politiska och oecono-miska beskaffenhet. D. 1—2. Karlskröna 1770. 400 s. (Anon.) — Ode öfwer maji månads lyckliga dagar i Carlscrona år 1771. Karlskrona [1771]. 4: o 31 s. — Sångstycken på . .. Adolph Friedrichs sorgefulla begrafnings dag .. . Karlskröna 1771. 4: o (4) s. — Underdåniga tankar vid Hans Kongl. Majestäts . . . Gustafs .. . ankomst... från Stralsund till Carlscrona. Karlskrona 1771. 4: o (8) s. — Om Nahkhanahamahhem eller dumhetens och dårskapens land. Karlskrona 1771. S. 113—140. (Carlscronas wekoblad, 1771, N: o 29 —35, Bih.; anon.) — Ode öfwer fattigdomen. Karlskrona 1771. S. 145—152. (Ibid, 1771, N:o 37, 38, Bih.; anon.) — Enighetens röst til swenska folket. Sthm 1771. 16 s. (Anon.; även som Carlscronas. wekoblad. 1772, N:o 32—37, Bih.) — Dygden. Hjälte-qwäde. Karlskrona 1772. S. 61 —164. (Carlscronas wekoblad, 1772, N:o 16—31, 38—47, Bih.; anon.) — Det förlorade men åter frälsta Sverige. Qwäde. Karlskrona 1772. S. 170—185 (Ibid, N: o 49—52, Bih.; anon.) — Sverjes rikes sällhet, grundad wid wår allernådigste konungs och herres Gustaf den III: s högsthugneliga kröning.. . Karlskrona 1772. 4: o (6), 32 s. — Frögde qwäde öfwer den åter-wundne friheten. Karlskrona 1772. 4: o 8 s. — Tal om beskaffenheten och rätta föremålet af andeliga föreningar eller samfund (Theol. samfundets i Carlscrona handl. til tro och gudachtighet, Bd 1, 1775, s. 1—40; anon.) — Andeliga betracktelser til den flygtiga ungdomen (ibid, N:o 3; 74 s.; anon.). — Den wäckta själens rop til sin Gud. Qwäde (ibid, N:o 4; 12 s.; omtr. Sthm 1793. (8) s.; anon.). — Sorje-qwäde öfwer... Friedrich Carl Sinklaires död. Karlskrona 1776. Fol. (4) s. —¦ Ode, då. . . Olof Celsius såsom stiftets . .. förman ankom till Skåne. Lund 1778. 4: o (8) s. — Ode öfver hälsan (VVS Handl, Vitt.-afd, St. 2, 1780, s. 73—80). — Man och qwinna skapade efter Guds beläte til en äkta sammanlefnad ... Lund 1781. 4: o 32 s. (Predikan vid prästmötet i Lund 26 sept. 1780.) — Samling af Hans Bergeströms poetiska arbeten. D. 1—2. Lund 1784. (4), 437, (2) s.; (2), 458 s. — Ett stort antal bröllops- och gravskrifter m.- m. Översatt: Le naufrage traduit de 1'anglois. Karlskrona 1771. 16 s. (Anon.) — Ode öfwer människans eländen, tagen utur en af chinesernas älsta canoniska böcker, kallad Schi-king och nu i vers förswänskad. [Karlskrona 1771.] S. 105—112. (Carlscronas wekoblad, 1771, N:o 27, 28, Bih..: anon.) .— Fabler öfwersatte [från Gay]. Karlskrona 1771. S. 161—168. (Ibid, N:o 41, 42, Bih.; anon.) — Et litet försök til öfwersättning af Ovidii'klago-qwäden under dess landsflygtighet. Karlskrona 1772. S. 5—28. (Carlscronas wekoblad. 1772, N:o 2—7, Bih.; anon.) — [Young], Natt-tankar. IKarlskrona 1772.] S. 45 —60. (Ibid, N:o 12—15, Bih.; anon.J.

Utgivit: Select miscellaneous pieces in prose and verse fixed upon for the use of the Royal upperschool of admiralty at Charlescrown. Karlskrona 1765. 218 s. — Wecko-blad till barns nytta och nöje. Sthm 1766. — Fyra prädikningar, hållne af afledne kiörkioherden . . . Peter Murbeck. Karls- krona 1768. 4: o (4), 216 s. Omtr. Kalmar 1798. (4), 208 s. — Theologiska samfundets i Carlscrona handlingar til tro och gudachtighet. Bd 1. Karlskrona 1775. (Tills, med C. F. Muhrbeck, M. Strandmark och S. Trägårdh; anon.) — Rättegång emellan. . ^ baron J. W. Bennet och scholan samt hospitalet i Helsingborg. Lund 1777. 164, (2) s.

Källor och litteratur

Källor: Självbiografi i VVS arkiv (Göteb. stadsbibi.). — F. Böök, Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige till 1809 (1907); S. Caval-lin, Lunds stifts herdaminne, 3, 5 (1856, 58); G. Henriksson-Holmberg. Socialismen i Sverige 1770—1886 (1913); E. Follin, Helsingborgs historia (1851), s. 367—81; G. Magnusson, Socialdemokratien i Sverige, 1 (1920); O. Sylwan, Svenska pressens historia till 1772 (1896); G. Sommelius, Specimen lexici eruditorum Scanensium, 1 (1776).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Bergeström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18592, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18592
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Bergeström, urn:sbl:18592, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sverker Ek.), hämtad 2024-04-20.