Meriter

Bergman, Israel, f. 16 mars 1795 i Attmars församling, d 28 apr. 1876. Föräldrar: brukspatronen Erik Bergman och Brita Katarina Norberg. Student i Uppsala 13 febr. 1811; disp. 14 maj 1814 (De ingenio Aeschinis oratoris; pres. E. A. Sodenstierna); fil. kand. 5 nov. 1817; disp. 30 maj 1818 (De motu apparenti stellarum fixarum ex aberratione et parallaxi annua conjunctim oriundo, p. I; pres. J. Bredman); fil. magister 16 juni s. å. Docent i astronomi 23 nov. 1818; uppförd på andra förslagsrummet till matematum et philosophiæ naturalis adjunkt i Uppsala 13 nov. 1822; e. o. och v. astronomie observatör 4 apr. 1824; gymnasiiadjunkt i Härnösand s. å.; tf. lektor i filosofi, teologi och historia upprepade gånger under åren 1825—33; lektor i grekiska och hebreiska 22 maj 1833; gymnasiets rektor 1837, 1845 —47; ordförande i direktionen för navigationsskolan i Härnösand 1842; inspektor för Härnösands folkskollärarseminarium s. å.; ledamot i kommittén angående pensionsinrättning för ecklesiastikstatens änkor och barn 1846 (bet. 11 dec.); biskop i Härnösand 11 febr. 1848—15 apr. 1864; deltog i ståndsriksdagarna 1848—63. LNO 1849; KNO 1854; teol. doktor 7 sept. 1860. — Ogift.

Biografi

B. erhöll sin vetenskapliga utbildning inom matematiken och gjorde sig bemärkt såsom lärare. Hans »torroliga väsen» väckte anklang, och hans plikter upptogo till den grad hans intresse, att han sades ej ha haft tid att gifta sig. Utan teologiska fackstudier erhöll han sedermera en kyrklig chefsplats. En dylik bana var i äldre tider ej ovanlig, och först den fortskridande vetenskapliga specialiseringen under 1800-talet medförde ändrade förhållanden. Kraven på biskopskvalifikationerna undergingo också förändring. Den nya tiden hade redan gjort sitt intåg, då B. blev biskop. Såsom sådan var han säkerligen icke på sin rätta plats. I domkapitlet hade han visserligen förvärvat sig ingående kännedom om stiftet, och framför allt hade han vunnit prästerskapets personliga förtroende, vilket ju framgick därav, att han vid Fr. M. Franzéns död. uppsattes på första förslagsrummet, till biskop (prosten A. A. Grafström i Umeå innehade, det andraloch prosten J. A. Säve i Tuna i Medelpad det tredje). Hans insatser för utvecklande av församlingsvården i stiftets nordligaste, mest otillgängliga och efterblivna trakter framhållas även. Men det är uppenbart, att han icke var mannen att leda det norrländska stiftet, allra minst i den religiösa brytningstid, som inträdde genom de stora folkväckelserna vid århundradets mitt. Man får ett bestämt intryck därav, när man granskar handlingarna vid de tvenne prästmöten, B. höll i Härnösand 1856 och i Piteå 1858. Något självständigt grepp på det religiösa läget i stiftet märkes icke i ämbetsberättelsema. B. inskränkte sig till att citera inkomna redogörelser utan egna reflexioner. Som biskop deltog han i riksdagarna under sin ämbetstid. Norrländska kyrko- och skolfrågor lågo honom därvid om hjärtat, men för övrigt uppträdde han sällan. Skötseln av det vidsträckta stiftet började på 1860-talet hårt trycka honom. Tungsint nedslagenhet kom honom att alltmer känna oförmögenhet att fylla ämbetsplikterna. Med stöd av ett av generaldirektör M. Huss utfärdat sjukbetyg anhöll han hos K. M:t om avsked med pension, och vid 1862—63 års riksdag föreslog K. M:t verkligen pension för honom. Det framhölls, att det här var fråga om ett undantagsfall och att B., om han stannat kvar på sin lektorsplats, nu hade varit pensionsberättigad. Som väntat var, väckte förslaget åtskilligt motstånd. Av principiella skäl ville man icke se statsbudgeten belastad med utgifter för kyrkliga ändamål. Inom borgarståndet, där oppositionen var starkast, framhölls till B: s förmån, dels att han, som kunnat sitta kvar i sitt ämbete, visade en ovanlig osjälviskhet, då han ville nöja sig med en i förhållande till biskopslönen avsevärt lägre årsinkomst, dels att han för välgörande ändamål, särskilt fattiga studerandes underhåll, offrat icke blott en betydande del av sina inkomster utan ock sin icke oansenliga förmögenhet. Slutet blev, att riksdagen beviljade honom en pension på 5,000 kr., ett tusen kr. mindre än K. M: t föreslagit.

Författare

Bdv. Rodhe.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Diss. de motu apparenti stellarum fixarum, ex aberra-tione et parallaxi annua conjunctim oriundo. P. 1—5. Upps. 1818—19. 4: o 43 s, 5 pl. -f- tit.-bl. (P. 1 praes. J. Bredman, resp. B.; p. 2—5 prass. B.) —¦ Ad theoriam axis in peritrochio accessiones. Upps. 1819. 4: o (4), 10 s., 1 pl. (Diss., resp. L. Fr. Weinberg.) — Theses. Härnösand 1823. 4: o 2 bl.. (Teser f. lektorat.) — Några användningar af plana speglar vid synvinklars mätande jemte förslag till en reflexions micrometer (VA Handl., 1824, s. 253—211\ — Reflexioner öfver grundbegreppen i algebern (!). Upps. 1827. 36 s. (Anon.) — In geographiam Homeri commentationes. Härnösand 1833. 4: o 24 s. (Avh. för lektorat.) — Tal vid öppnandet af Hernösands navigationsskola den 9 december 1842. Härnösand 1843. Lit. 8: o 32 s. — Jesu bergspredikan. Fragment ur ett revisionsförsök öfwer gamla bibelöfwersättningen, med upplysande noter och anmärkningar. Sundsvall 1845. 20 s. (Under pseud. Trio; tills, med J. A. Säve och J. Backlund.)

— S. Matthei evangelium. Revisionsförsök öfwer gamla bibelöfwersättningen, med upplysande noter och anmärkningar. Härnösand 1846. X, 135, (I) s. (Under initialerna B. S. B.; tills, med J. A. Säve och J. Backlund.)

— Predikan hållen wid riksdagens slut år 1848. Sthm 1848. 14 s. — Tal wid inwigningen af Sköns nya kyrka den 29 september 1850. Härnösand 1850. 15 s. — Predikan hållen vid riksdagens afslutande i Stockholm 10 mars 1858. Sthm 1858. 15 s.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 11 febr. 1848 (meritförteckn.), RA; Handl. rör. prestmötet i Hernösand 1856 (1857) och i Piteå 1858 (1859); Riksdagens prot. och handl. 1862—63; Bref till Henrik Reuterdahl (1915); O. Bergqvist, Den andliga odlingen i Norrbotten och dess utveckling (Norrbotten, D. 2, 1921); T. Fr. Biberg, Hernösands stifts historia och herdaminne, 1 (1876); Lotten Dahlgren, Norrländska släktprofiler, 1, 2 (1911).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Israel Bergman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18643, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bdv. Rodhe.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18643
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Israel Bergman, urn:sbl:18643, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bdv. Rodhe.), hämtad 2024-04-25.